min erfarenhet är oärliga säljare. först ger de skenet att de accepterar priset men när girigheten kommer ifatt så drar de öronen åt sig.Thberg skrev:
det ligger lite på mäklarna oxå vi borde vara hårdare på att göra klart vad som gäller. men det är svårt för då kanske missar man uppdraget. knepigt som sagt och inte bra för konsumenter!
pressa lite mer på mäklaren varför de inte säljer till utsatt pris. han/hon kanske blir tydligare om det framöver. så att det inte uppstår färre liknande fall.
Jag tror problemet just nu är att bostadsmarknaden inte är lika het och säljarna som tidigare räknat med att få 30% upp på utgångspriset nu blir väldigt missnöjda när de "bara" får utgångspriset. "Lockpriset" har blivit "marknadspris". Men det kommer nog att ta ett tag innan säljarna inser det.
Nej, men det är kanske för att vid husaffär, så är lika många av oss "oss kunder" som "oss säljare". Här hänger väl mest potentiella elelr nyblivna köpare, kanske dags att fundera på den dagen du villa sälja?
Jag tycker säljaren skall få sätta priset hur han vill, och sälja till vem han vill.
Jag tycker säljaren skall få sätta priset hur han vill, och sälja till vem han vill.
Jag tror att den säljare/mäklare som idag sätter ett utgångspris där man räknar med ex. 30% uppgång genom budgivning tar en väldigt stor risk. Köparna idag har börjat se att många hus säljs för ungefär utgångspriset eller lägre. Det innebär att lockpriset riskerar att bli ett tak som spekulanterna istället bjuder under.
Om du har ett hus som du hoppas få ex. 2,8 milj för. Går ut med ett lockpris på 2,2 så är risken stor att spekulanterna istället börjar bjuda 2 eller 1,9, och tycka att det börjar bli aldeles för dyrt när budgivningen går över 2,3.
Går man då istället ut med de förväntade 2,8 (om nu huset överhuvudtaget har potential att vara värt så mycket) så kommer kanske ett "skambud" på 2,6, och om det finns flera seriösa spekulanter så kommer budet att nå upp till det begärda priset, allt däröver får man se som ren bonus.
Om du har ett hus som du hoppas få ex. 2,8 milj för. Går ut med ett lockpris på 2,2 så är risken stor att spekulanterna istället börjar bjuda 2 eller 1,9, och tycka att det börjar bli aldeles för dyrt när budgivningen går över 2,3.
Går man då istället ut med de förväntade 2,8 (om nu huset överhuvudtaget har potential att vara värt så mycket) så kommer kanske ett "skambud" på 2,6, och om det finns flera seriösa spekulanter så kommer budet att nå upp till det begärda priset, allt däröver får man se som ren bonus.
Klart att man som säljare får sätta det pris man vill, och även sälja till vem man vill. Men sätter man ett utropspris får man banne mig stå för det också. Som säljare skulle jag aldrig sätta ett pris jag inte kommer att acceptera (men självklart hoppas på mer). Nån jävla ordning får det trots allt vara...
I takt med att det finns färre spekulanter (de nya lånekraven och högre räntor har sorterar bort många) till fler och fler bostäder som är till salu så blir budgivningarna inte lika intensiva som tidigare, om de ens uppstår. Och eftersom priset på en bostad bestäms av vad den näst högst budgivaren är beredd att ge plus en liten slant, så stannar priserna på lägre nivåer. Lockpriser är ett fördärv att hålla på med om man är ute efter hyfsat snabba försäljningar till rätt pris. I bästa fall får man en halvdan budgivning som ger ett något så när pris. I sämsta fall får man börja om igen, och då bör man kanske låta det gå ett halvår i alla fall för att invänta en ny kull köpare.
Nu vet man ju inget om spelet bakom en försäljning, men de flesta mäklare brukar kunna något så när kunna berätta hur många som kommer på en visning, och vilka utsikter det finns till en budgivning. (Det är en god del av mäklarens jobb att kunna sin marknad). Att då gå ut med ett pris som ingen är beredd att sälja för om det är uppenbar risk för att det bara finns en budgivare är ju rent vansinne. En vettig mäklare borde kanske rent av tacka nej till ett sådant uppdrag, för sannolikheten att de skall tjäna några pengar på att sälja huset är liten.
Nu vet man ju inget om spelet bakom en försäljning, men de flesta mäklare brukar kunna något så när kunna berätta hur många som kommer på en visning, och vilka utsikter det finns till en budgivning. (Det är en god del av mäklarens jobb att kunna sin marknad). Att då gå ut med ett pris som ingen är beredd att sälja för om det är uppenbar risk för att det bara finns en budgivare är ju rent vansinne. En vettig mäklare borde kanske rent av tacka nej till ett sådant uppdrag, för sannolikheten att de skall tjäna några pengar på att sälja huset är liten.
Fast om det argumentet hade funkat så hade det väl varit i stort sett omöjligt att pricka någon mäklare för lockpriser. Det borde vara mäklarens ansvar att ta reda på säljarnas lägsta acceptabla pris och sätta utropspriset därefter. Naturligtvis kan säljarna ändra sig men om mäklaren kör med detta argument i fall efter fall så är det nog motiverat med prick trots allt.-MH- skrev:
Den ena mäklarfirman vi hade kontakt med har en policy att alla deras priser är acceptpriser. Om de får in ett bud som matchar utgångspriset och man inte vill sälja till det så tror jag att man ändå får betala provisionen. Nu valde vi inte dom (inte på grund av det utan för att vi gillade den andra mäklaren bättre) så jag har inte riktigt koll på hur det funkar.
En kompis till mig kollade på en lägenhet med utgångspris 1 895 000 och budgivningen började stanna av på 2,25 innan min kompis hade hunnit bestämma sig. Hon var beredd att gå till 2,3 utan att veta vad hon fick för sin lägenhet men när hon ska lägga det budet så säger mäklaren att säljaren har bestämt sig för att han inte vill sälja för mindre än 2,5. Och det tycker jag känns riktigt fult att man inte accepterar ens när det har budats upp med 400 000. Mäklaren hade två reaktioner på det. Det första var att säljaren inte hade anpassat sig till en nedåtgående marknad och det andra var att utgångspriset kanske hade varit för lågt. Jag tycker absolut att det finns en gräns för hur högt över utgångspris man vill gå och skulle aldrig betala mer bara för att det är många som budar, då skulle jag kolla på en annan lägenhet istället. Det dyker ju upp nya hela tiden så jag fattar inte hur man kan låsa fast sig och dras med i budgivningar långt över utgångspris.
En kompis till mig kollade på en lägenhet med utgångspris 1 895 000 och budgivningen började stanna av på 2,25 innan min kompis hade hunnit bestämma sig. Hon var beredd att gå till 2,3 utan att veta vad hon fick för sin lägenhet men när hon ska lägga det budet så säger mäklaren att säljaren har bestämt sig för att han inte vill sälja för mindre än 2,5. Och det tycker jag känns riktigt fult att man inte accepterar ens när det har budats upp med 400 000. Mäklaren hade två reaktioner på det. Det första var att säljaren inte hade anpassat sig till en nedåtgående marknad och det andra var att utgångspriset kanske hade varit för lågt. Jag tycker absolut att det finns en gräns för hur högt över utgångspris man vill gå och skulle aldrig betala mer bara för att det är många som budar, då skulle jag kolla på en annan lägenhet istället. Det dyker ju upp nya hela tiden så jag fattar inte hur man kan låsa fast sig och dras med i budgivningar långt över utgångspris.
Jag förstår itne magin i att "buda upp"? En del anser att det alltid skall "budas upp", en del anser att har det väl "budats upp", så skall säljaren acceptera det priset?
Är det någon slags parningnslek jag inte känner till?
Är det någon slags parningnslek jag inte känner till?
Magin i att buda upp är ju kopplad till vad man egentligen menar med priset man sätter. Om man går ut med ett pris och det sedan budas upp flera hundra tusen och så säger säljaren att den ska ha ännu mer så har ju utgångspriset varit en ren lögn.
Jag anser att man ska sätta det pris man vill ha. Kanske dra till med lite extra för säkerhetsskull och att man då är beredd att gå ner i pris istället Att sätta ett pris man inte har en tanke på att sälja till är för min del helt främmande. Utöver det att man inte är ärlig mot köparna så sätter man ju också en mycket större stress på sig själv under budgivningen där det inte räcker med ett bud för att man ska bli nöjd utan det krävs kanske 20 stycken.
Jag anser att man ska sätta det pris man vill ha. Kanske dra till med lite extra för säkerhetsskull och att man då är beredd att gå ner i pris istället Att sätta ett pris man inte har en tanke på att sälja till är för min del helt främmande. Utöver det att man inte är ärlig mot köparna så sätter man ju också en mycket större stress på sig själv under budgivningen där det inte räcker med ett bud för att man ska bli nöjd utan det krävs kanske 20 stycken.
Jag blir förbannad när jag läser många svar där ni tycker att TS ska betala de 100' extra eftersom säljarna säkert förväntat sig bättre betalt.
Visst, säljaren bestämmer vem han vill sälja till men vad är detta om inte lockpris?? Åt helvete är det IMHO. kan man inte tänka sig att sälja till utsatt pris så lurar man de som kommer och tittar.
Joel
Visst, säljaren bestämmer vem han vill sälja till men vad är detta om inte lockpris?? Åt helvete är det IMHO. kan man inte tänka sig att sälja till utsatt pris så lurar man de som kommer och tittar.
Joel
Säljarna få sälja till vilket pris som helst och till vem som helst. Det har jag inga problem med. Men slösa inte med min tid genom att skriva ut ett pris som inte accepteras!
Det jag sedan reagerade mot, var att det 'icke acceptabla' utgångspriset låg kvar flera veckor i annonsen. Nu har man höjt utgångspriset i annonsen med 250' och även det gör ju att man lyfter lite på ögonbrynen :wow:. Nu försöker man troligtvis locka någon ny köpare, som inte har haft koll på huset sedan tidigare. Vem vet, de kanske lägger ett skambud 150' under det nya utgångspriset?
Det jag sedan reagerade mot, var att det 'icke acceptabla' utgångspriset låg kvar flera veckor i annonsen. Nu har man höjt utgångspriset i annonsen med 250' och även det gör ju att man lyfter lite på ögonbrynen :wow:. Nu försöker man troligtvis locka någon ny köpare, som inte har haft koll på huset sedan tidigare. Vem vet, de kanske lägger ett skambud 150' under det nya utgångspriset?
Varför skall man över huvud taget sätta pris? Låt de som vill köpa komma med bud, och så väljer man själv om det är högt nog?
Om jag kommer och tittar så inte blir jag mer lurad av att säljanre tackar nej pga någon annan bjöd över, än att han inte tyckte någon bjöd tillräckligt?
Om jag kommer och tittar så inte blir jag mer lurad av att säljanre tackar nej pga någon annan bjöd över, än att han inte tyckte någon bjöd tillräckligt?
Är det inte orealistiskt att tro att det ska fungera utan att sätta ett pris?