Ok, då är det en liten winwin för alla kan man säga. Huvudsaken alla inblandade känner sig komfortabel med denna lösning. Fråga honom om det är ok att ni tar snittvärdet av hans och din blivande värdering först. En sak till att tänka på är att allt jobb han lägger ner sedan kommer han själv inte få del av direkt utan bara indirekt vid en senare försäljning. Jag gissar att morsan inte kommer renovera så mycket och jobba på tomten av din förklaring?
Risken finns ju då att osämja skapas för att det finns tre delägare men bara en som är villig att lägga ner tid och pengar på tomten under tiden de fortfarande äger den. Mannen kan känna att det är orättvist att bara han drar lasset och de andra bara cashar in när det är dags för försäljning alternativt börja kräva att alla parter ska vara med och pytsa in tid eller pengar för underhållet. Om TS säljer sin del (efter oberoende värdering) så kan han ju med gott samvete kliva åt sidan och inte känna att han åker snålskjuts.Kane skrev:
Efter försäljning av hela tomten är det ju sedan TS mors beslut att göra vad hon vill med sina pengar vilken mannen inte borde kunna vara bitter över eftersom hennes avsikt varit tydlig hela tiden(?)
En "muntlig" mäklarvärdering, är ofta en värdering som mäklare bjuder på, för att marknadsföra sina tjänster. Då sätter mäklaren i många fall inte en "värde" värdering, utan en värdering som passar mäklaren i det fall han kan övertala sin kund att sälja.
Dvs. då tittar mäklaren dels på vilket värde beställaren troligen vill se, dels sätter han ett värde som senare blir lätt att uppfylla vid en försäljning. Framförallt om mäklaren jobbar med incitamentsavtal (ett arvode upp till X kr i försäljningsresulatat, sedan kanske 20% på överstigande), då vill mäklaren gärna få säljaren att ha låga förväntningar.
Om det är en värdering som mäklaren tar betalt för, så är syftet ofta en bankvärdering för lån, eller liknande. Iom. att han lämnar ett skriftligt värdeutlåtande så kan mäklaren inte i lika hög grad ta sig friheter med en oseriös värdering, risken att den ifrågasätts ex. av en kunnig bankman är för stor.
Men gratisvärderingar är i första hand ett marknadsföringsverktyg från mäklaren, och man bör därför inte sätta allt för stor tilltro till en sådan.
Dvs. då tittar mäklaren dels på vilket värde beställaren troligen vill se, dels sätter han ett värde som senare blir lätt att uppfylla vid en försäljning. Framförallt om mäklaren jobbar med incitamentsavtal (ett arvode upp till X kr i försäljningsresulatat, sedan kanske 20% på överstigande), då vill mäklaren gärna få säljaren att ha låga förväntningar.
Om det är en värdering som mäklaren tar betalt för, så är syftet ofta en bankvärdering för lån, eller liknande. Iom. att han lämnar ett skriftligt värdeutlåtande så kan mäklaren inte i lika hög grad ta sig friheter med en oseriös värdering, risken att den ifrågasätts ex. av en kunnig bankman är för stor.
Men gratisvärderingar är i första hand ett marknadsföringsverktyg från mäklaren, och man bör därför inte sätta allt för stor tilltro till en sådan.
Hur borde jag egentligen hantera det faktum att morsan informellt lovat mig att överlåta hela värdet till mig inom några få år? Det gör ju som sagt att jag är oerhört angelägen att få ut så mycket som möjligt även från morsans del, men det är ju trots allt inte mitt ännu. Det känns märkligt att komma och ställa krav på att hon hanterar sin del på ett visst sätt när det inte överlåtits ännu. Men ska jag stå och se på när någon utanför släkten kanske köper in sig till ett alldeles för lågt pris? Jag vet inte, jag kanske bara är fult girig som redan nu tänker mig stället som mitt? Märk väl att jag inte på något sätt menar att morsan har en skyldighet att ge över sin andel till mig, det är trots allt hennes. Men om hon nu väl bestämt sig för att göra det inom så kort tid så vill jag ju så klart att det ska göras rätt.
Jag har lite svårt att förstå syftet med en försäljning, annat än möjligen för att förbättra TS likviditet.
Mamman och den tänkta köparen är gifta, därmed är han på sätt o vis delägare redan nu. Om de skiljer sig, eller om mamman avlider, så får han halva hennes andel genom bodelning. Jag förutsätter då att de är gifta?
Mamman och den tänkta köparen är gifta, därmed är han på sätt o vis delägare redan nu. Om de skiljer sig, eller om mamman avlider, så får han halva hennes andel genom bodelning. Jag förutsätter då att de är gifta?
Men om vi antar att du om några år blir 100% ägare, jämfört med att du då blir 70% ägare.
är du helt säker på att maken vill sälja sin andel (som han köpt av dig?) om du vill sälja när du får din del? Eller är tanken att du då skall behålla stället och själv använda det som sommarstuga?
Om vi tänker oss situationen att du vill sälja dina 70, styvfadern (?) vill inte sälja sina 30%. Du kommer då visserligen att kunna sälja din andel, men priset blir inte i närheten av ett normalt marknadspris, vem vill köpa en andel, där en vilt främmande människa äger resten? Alternativt kan du (eller styvfadern) tvinga fram en försäljning av hela fastigheten, via lagen om samägande, men även då blir det till dåligt pris (offentlig auktion, ofta i kronofogdens regi).
är du helt säker på att maken vill sälja sin andel (som han köpt av dig?) om du vill sälja när du får din del? Eller är tanken att du då skall behålla stället och själv använda det som sommarstuga?
Om vi tänker oss situationen att du vill sälja dina 70, styvfadern (?) vill inte sälja sina 30%. Du kommer då visserligen att kunna sälja din andel, men priset blir inte i närheten av ett normalt marknadspris, vem vill köpa en andel, där en vilt främmande människa äger resten? Alternativt kan du (eller styvfadern) tvinga fram en försäljning av hela fastigheten, via lagen om samägande, men även då blir det till dåligt pris (offentlig auktion, ofta i kronofogdens regi).
Ja om det är både din och din mors avsikt att överlåta vinsten från försäljningen utan att på något sätt frånta maken hans del av kakan (om de nu är gifta).utopikern skrev:
Vet maken om din mors avsikter? Det känns nämligen lite underligt att han annars håller på att lägga tid och kraft på något som ska säljas och som han inte får ta del av. Eller uppskattar han bara att få bara ute i den friska luften?
Om ni nu väljer att låta mannen köpa in sig så får ni helt enkel lita på att den oberoende värdering ni gör är korrekt och att mannen faktiskt köper in sig till dagens värde och inte något underpris.
Om tomten sedan går upp i värde fram till försäljningen så är det väl inte mer än rätt att mannen får ta del av den kakan. Det som inte riktigt rimmar rätt är ju att mannen vill köpa in sig nu men en försäljning planeras inom kort. Ordet kort är såklart relativt men rimligtvis borde ni inte kunna räkna med någon någon nämnvärd värdeökning på kort tid vilket minskar utsikterna för mannen att göra någon som helst vinst (om han nu inte ser att det finns stor "styling-potential" fram till försäljningen). Möjligtvis skulle han göra någon vinst om ni tar ett moraliskt beslut att låta honom köpa in sig till ett "underpris" som viss kompensation för det arbete han redan lagt ner på stället
Jag tänker mig att han tror stället kommer öka i värde av att han arbetar på det. Och/eller så kanske det är en psykologisk grej, att man blir mest motiverad av att äga det man tänker arbeta mycket på. Så han känner att han har mer kontroll över vad som ska göras också för att förbättra.Stuff skrev:
Alltså, helt ärligt så vill jag själv att stället säljs på öppna marknaden redan i år, men jag vet inte hur mycket kontroll jag har över detta. Det känns som att den här affären bara komplicerar allting med tanke på att det ändå är meningen att vi ska sälja det inom så kort tid. Den största anledningen till att morsan vill ha kvar det den här korta perioden, som jag förstått det, är att det utgör ett nostalgiskt värde för henne (hon har bott på stället varje sommar i hela sitt liv). Vad gör jag om han vill köpa från morsan till ett skitpris istället? Hon är helt insnärjd av honom är jag rädd för och hon är den typen som köper en mobiltelefon bara för en försäljare på stan säger åt henne att göra det.