Saker som vi glömt bort att de har funnits

[Jonas Persson]

Ja, blockflöjten var inte i skolan. Det var musikskolan som var separat. Man var tvungen att spela blockflöjt i två terminer innan man kunde ställa sig i kö för ett mera populärt instrument. (Och så dyrt var det inte, iaf på sjuttiotalet. Instrumenten fick man låna).

Nej, i skolan var det sång, och fröken ackompanjerade på skolorgeln. Jag kommer ihåg att vi hade sex salar i samma korridor där orgeln var inbyggd bredvid katedern och vänd mot eleverna så fröken kunde hålla koll. (En av salarna hade dock fått den utbytt mot ett piano, till min frökens förtret. Hon hade gärna haft ett istället.)

[media]

Orgeln minns jag från åk 1 & 2, bytte skola inför åk 3 och där fanns inget instrument. Vill minnas att vi bara sjöng religiösa sånger; psalmer och annat i en helt vanlig kommunal skola.

Som om det fanns så mycket annat än kommunala skolor på den tiden...

 

[lars_stefan_axelsson]

Orgeln minns jag från åk 1 & 2, bytte skola inför åk 3 och där fanns inget instrument. Vill minnas att vi bara sjöng religiösa sånger; psalmer och annat i en helt vanlig kommunal skola.

Som om det fanns så mycket annat än kommunala skolor på den tiden...

Ja, det var ju en del psalmer som skulle läras in. Det stod i läroplanen på den tiden tror jag. Och psalm 474 och 475 var man ju tvungen att kunna till skolavslutningen i kyrkan.

Men vi sjöng även annat minns jag. Men jag kommer inte ihåg vad boken hette. Det var inte "Nu skall vi sjunga", den var tidigare... Någon som minns? Det var en serie med böcker vill jag minnas.

 

[Maria T]

Ja, blockflöjten var inte i skolan.

Nej, i skolan var det sång, och fröken ackompanjerade på skolorgeln.
[media]

Åja, så skoj att bli påmind om det där med skolorgeln - vår klassfröken var väl typ tondöv och kunde inte läsa noter, men från klassrummet vägg i vägg (2B) hördes en klar och stark stämma, deras lärare sjöng minsann i kör.

Minns också att blockflöjt var "tvång" i kommunala musikskolan, sen gick det att välja mellan fiol, piano och klarinett varav jag valde piano fast det instrumentet inte fanns i vårt hem sen tidigare så när jag fyllde tio fick jag ett piano
Att låna instrument var fint tänkt och gjorde att "alla" kunde få lära sig spela, men nu känns tanken på att suga på en klarinett som ett antal före mig använt sisådär.

En klasskamrat var så bra på blockflöjt så hon fick ett stipendium = ett års lektioner i tvärflöjt plus själva flöjten (svindyr!)

 

[lars_stefan_axelsson]

Det är nästan svårt att tro att det varit det omvända. Jag antar att det på 70-talet inte var lika billigt i Norge som det nu är dyrt.

Jag visst ju inte, var för liten, men jag pratade just med pappa i ett annat ärende och frågade. Och jo, det var rejält billigt. Sockret (SSA från Sverige, som paketet nedan, men vitare papper) var halva priset jämfört med Sverige.



Även margarin var mycket billigare; men det billigaste var tydligen så mycket tran i, att det stank i hela huset om man stekte i det. (Det kommer jag faktiskt ihåg).

Och när vi ändå talar mat från sjuttiotalet. Var det någon annan som minns stapelrätten, frysta torskblock med äggsås och potatis? Det finns tydligen fortfarande torskblock att köpa, men det mesta verkar vara filéer och annat lyx idag. Inte "skräpfisken" torsk, som var fattigmat.

 

[Jonas Persson]

men nu känns tanken på att suga på en klarinett som ett antal före mig använt sisådär.

Och man börjar fundera på om det är bra eller inte. Var inte saker som detta en ickefråga då och livet var enklare? Det var mycket som vi gjorde förr som idag betraktas som mycket dödligt, ohyfsat eller på något sätt olämpligt, men vi lever alla och så vitt jag vet dog inte fler på den tiden pga dessa felsteg.

Minns ni 2002 när larmrapporten kom om att chips innehåller farliga nivåer av akrylamid? Den dagen gick jag och köpt en stor påse chips och satte i mig... Jag orkade inte längre, hur kan något vara så farligt när generationer fötts upp på det? Chips är fett och det faktumet har nog dödat fler än akrylamiden.

 

[Jonas Persson]

Jag visst ju inte, var för liten, men jag pratade just med pappa i ett annat ärende och frågade. Och jo, det var rejält billigt. Sockret (SSA från Sverige, som paketet nedan, men vitare papper) var halva priset jämfört med Sverige.

[bild]

Även margarin var mycket billigare; men det billigaste var tydligen så mycket tran i, att det stank i hela huset om man stekte i det. (Det kommer jag faktiskt ihåg).

Och när vi ändå talar mat från sjuttiotalet. Var det någon annan som minns stapelrätten, frysta torskblock med äggsås och potatis? Det finns tydligen fortfarande torskblock att köpa, men det mesta verkar vara filéer och annat lyx idag. Inte "skräpfisken" torsk, som var fattigmat.

Torsk fiskade man i Åvaviken strax norr om Dalarö i Stockholm på 70-talet. "Åh nej, inte torsk igen i skolmatsalen, det är så äckligt".

 

[Maria T]

.. frysta torskblock med äggsås och potatis?

Vi bodde i en lägenhet med usel standard och hade ingen frys, utan kylskåp med frysfack så det var antingen torskblock eller glass.
Jag gillade torsk med äggsås men andra gånger lagades fiskgratäng med olika såser (olika lyckat) - tomatsås, vitsås med pepparrot, räksås från pulver (!) som väl maskerade torskblocket. Oftast gott. Var nog en av få ungar i skolan som gillade när det var fisk, fast fiskpanetterna (bortglömt ord?) med kall dillsås var nog det allra godaste, en av få gånger som jag tog backning.

 

[lars_stefan_axelsson]

Och man börjar fundera på om det är bra eller inte. Var inte saker som detta en ickefråga då och livet var enklare? Det var mycket som vi gjorde förr som idag betraktas som mycket dödligt, ohyfsat eller på något sätt olämpligt, men vi lever alla och så vitt jag vet dog inte fler på den tiden pga dessa felsteg.

Jag minns att klarinettläraren hade en flaska med Desivon (som tydligen finns fortfarande) och bomullstuss för att göra rent mellan eleverna. (Spelade inte klarinett själv).

Här är flaskan som jag minns att den såg ut då:

Inloggade ser högupplösta bilder

Logga in

Skapa konto

Gratis och tar endast 30 sekunder

 

[Jonas Persson]

Besökte vattenkraftverket i Älvkarleby får några år sedan. Guiden berättade att i början av 1900-talet stod det inskrivet i anställningsavtalet att lax bara fick serveras sex dagar i veckan.

 

[Jonas Persson]

Jag minns att klarinettläraren hade en flaska med Desivon (som tydligen finns fortfarande) och bomullstuss för att göra rent mellan eleverna. (Spelade inte klarinett själv).

Här är flaskan som jag minns att den såg ut då:

[bild]

Och Björn Gustavson blandade drinkar med det på 90-talet Haschi-baschi: Finlandia & Desivon

 

[Anonymiserad 282191]

fast fiskpanetterna (bortglömt ord?) med kall dillsås

Var det samma sås som vi kallade skarpsås kanske? jag älskade själv den rätten, åt som ett svin medans alla andra var frågande...

 

[a.o.f]

Ja, det var ju en del psalmer som skulle läras in. Det stod i läroplanen på den tiden tror jag. Och psalm 474 och 475 var man ju tvungen att kunna till skolavslutningen i kyrkan.

Men vi sjöng även annat minns jag. Men jag kommer inte ihåg vad boken hette. Det var inte "Nu skall vi sjunga", den var tidigare... Någon som minns? Det var en serie med böcker vill jag minnas.

"Du klara sol går åter upp" sjöng vi varje morgon i 1:an och 2:an.

 

[Maria T]

Och man börjar fundera på om det är bra eller inte. Var inte saker som detta en ickefråga då och livet var enklare? Det var mycket som vi gjorde förr som idag betraktas som mycket dödligt, ohyfsat eller på något sätt olämpligt, men vi lever alla och så vitt jag vet dog inte fler på den tiden pga dessa felsteg.

Minns ni 2002 när larmrapporten kom om att chips innehåller farliga nivåer av akrylamid? Den dagen gick jag och köpt en stor påse chips och satte i mig... Jag orkade inte längre, hur kan något vara så farligt när generationer fötts upp på det? Chips är fett och det faktumet har nog dödat fler än akrylamiden.

Helt inne på din linje, orkade bara inte skriva långt inlägg. I dessa Covid-tider är tanken befängd att dela instrument med flera andra, men för 45 år sen... vet inte om någon av mina klasskamrater blev sjuka. Mässlingen, påssjukan och röda hund fick vi väl alla så gott som, men knappast p g a klarinetterna.
Jag färdades tusentals mil i baksätet på en VW-bubbla, utan säkerhetsbälte och med en piprökande pappa till förare. Det var inte bra, det är bättre nu.
Sen lekte jag tusentals timmar på lekplatsen med gungor, räcken och andra grejer jag inte minns namnet på utan att få minsta lilla hjärnskakning. Där tror jag det är sämre nu - hjälm för att "leka"?

Och visst minns jag akrylamid-larmet och var glad att jag oftast åt ostbågar.

 

[Maria T]

Torsk fiskade man i Åvaviken strax norr om Dalarö i Stockholm på 70-talet. "Åh nej, inte torsk igen i skolmatsalen, det är så äckligt".

Mina farföräldrar bodde på Dalarö så det var definitivt torsk från Åva, eller utanför Korsholmen, som jag åt som barn!

 

[MultiMan]

Var det samma sås som vi kallade skarpsås kanske? jag älskade själv den rätten, åt som ett svin medans alla andra var frågande...

Möjligen är det dill i den också men det främsta är väl senapen?