Och om grannen smyger över gränsen in i min skog och sågar ner ett träd för att han tycker att det skymmer? Såsom hände i Lidköping, där kommunen förresten fick skadestånd för 100.000 per träd.
Det skall vara skillnad på om man gör det med vilje eller bara är oförsiktigt, det tror jag vi alla är helt överens om. Den delen skall styra vilket straff man får.
Ersättning för skada bör vara densamma. Så det är bäst om vi jämför om man gör saker av misstag istället tex råkar hugga ner grannens träd i tomtgränsen som man trodde var sitt eget. Dvs vad tråden startade med. Och då tycker jag att det inte skall spela någon roll vilken sida av gränsen trädet står när man beräknar ersättning.
Det är ingen som kommenterar mitt exempel från verkliga livet, en dunge med träd som står hälften på min tomt, hälften på grannens. Undrar varför.
Det är dessutom helt orimligt att skadeståndet för att hugga ner ett antal träd på en tomt överstiger tomtens värde, vilket det skulle göra i mitt fall med 20-talet vuxna tråd på tomten.
Det skall vara skillnad på om man gör det med vilje eller bara är oförsiktigt, det tror jag vi alla är helt överens om. Den delen skall styra vilket straff man får.
Ersättning för skada bör vara densamma. Så det är bäst om vi jämför om man gör saker av misstag istället tex råkar hugga ner grannens träd i tomtgränsen som man trodde var sitt eget. Dvs vad tråden startade med. Och då tycker jag att det inte skall spela någon roll vilken sida av gränsen trädet står när man beräknar ersättning.
Det är ingen som kommenterar mitt exempel från verkliga livet, en dunge med träd som står hälften på min tomt, hälften på grannens. Undrar varför.
Det är dessutom helt orimligt att skadeståndet för att hugga ner ett antal träd på en tomt överstiger tomtens värde, vilket det skulle göra i mitt fall med 20-talet vuxna tråd på tomten.
Oberoende om det är tomt eller skogsmark så kommer ägaren att få ett mycket högt skadestånd om han väljer att driva frågan. Dock så i praktisk skogsdrift med större fastigheter så brukar man lösa det med grannen genom att få ersättning för virkesvärdet. Men skulle man vilja driva frågan i rätten så är det en dyr kostnad för den som fällt träd på annans mark + böter. Man MÅSTE veta var gränsen går och normalt om man är det minsta osäker går man gränsen med grannfastighetens ägare och avgör på plats vems tveksamma träd är.
Blanda inte in "affektionsvärde", det har inget med saken att göra.79:an skrev:
Skillnaden är att skogsägaren har träd för virkesproduktion. Dvs full kompensation, är det samma fullt betalt för virket.
Pratar vi däremot tomt- eller parkmark så har man träd som "dekoration" dvs trädet fyller samma funktion som en staty, fiskdamm eller ett lusthus. Trädet kan givetvis också ha en praktisk funktion som att ge skugga, eller hindra insyn. Dvs full kompensation kan inte bli något annat än att återplantera ett likadant träd.
Jämför med designersmycken. Skitdyra att köpa, men skulle man smälta ned det för att sälja metallen, så är skrotvärdet inte på samma planet som inköpspriset. Dessutom så länge trädet står upp så har faktiskt markägaren en (teoretisk?) möjlighet att sälja trädet och få mer betydligt mer betalt än virkesvärdet.
Sedan så är det bra för rättssäkerheten att det är dyrt att våldföra sig på grannens träd. Tänk om man kunde vara säker att komma undan med max 50k kr i böter och skadestånd. Då skulle många ta chansen att bättra på tomtvärdet med +200k kr genom att "fixa till" utsikten lite, på grannens bekostnad.
/
Det du påstår är i allmänhet inte sant. En stor del av skogens träd är ej för produktion.Cujo skrev:
Och detta kan inte vara fallet med en skogsägare?
Du blandar ihop taxering med syfte. Att marken är taxerade som tomt eller lantbruksfastighet har ingen inverkan på ägarens syfte med träden. Det är bara ägaren själv som vet syftet.
Det är därför det är rimligt att skadeståndet blir lika oavsett vilken sida gränsen de står.
Det är fastslaget att har man en skogsfastighet så skall detta klassas som näring och då är det naturligt att ditt ägande av en näringsfastighet bedöms utgående från detta. Jag struntar totalt i vad du anser om detta, men det är fastslaget i svensk rätt att så är fallet och vad du rent privat har för syfte med att äga en näringsfastighet bryr jag mig inte om. Det är inte ett dugg märkligt att en viss form av fastighet bedöms från helt andra kriterier än en fastighet som officiellt är klassificerad som något annat.
Du kommer inte längre i din diskussion. Du har än så länge inte fått något medhåll från någon annan i ditt synsätt vad jag kan komma ihåg men om nu någon tycker som du, så är det fritt fram för denne med. Det går ändå inte att hävda att de olika bedömningarna på något sätt skulle strida mot någon lagstiftning och det verkar ju också som om bedömningen är i linje med majoriteten av medborgarnas rättskänsla om man döma av de få som har engagerat sig här. Så är det i en demokrati, majoriteten har rätt.... d^_^b Därmed är jag nöjd med att domsluten går i denna linje, då jag anser det viktigt att lagstiftningen i allmänhet på något sätt avspeglar medborgarnas känsla för rättvisa, vilket inte alltid är fallet.
Du kommer inte längre i din diskussion. Du har än så länge inte fått något medhåll från någon annan i ditt synsätt vad jag kan komma ihåg men om nu någon tycker som du, så är det fritt fram för denne med. Det går ändå inte att hävda att de olika bedömningarna på något sätt skulle strida mot någon lagstiftning och det verkar ju också som om bedömningen är i linje med majoriteten av medborgarnas rättskänsla om man döma av de få som har engagerat sig här. Så är det i en demokrati, majoriteten har rätt.... d^_^b Därmed är jag nöjd med att domsluten går i denna linje, då jag anser det viktigt att lagstiftningen i allmänhet på något sätt avspeglar medborgarnas känsla för rättvisa, vilket inte alltid är fallet.
Redigerat av moderator:
Nej, det är inte alls fastslaget svensk rätt vad syftet med träden är som står på en näringsfastighet. Det är något som du har hittat på.ridax skrev:
Det är därför man kan äga en näringsfastighet utan minsta syfte att hugga ner en endaste pinne. Det finns inget krav på att skogsbruk skall bedrivas.
I alla fall minst en åklagare delar min åsikt.
http://www.lidkopingsnytt.nu/2008/11/14/tre-atalade-for-nedsagade-trad/
Men vad vet han om juridik. Undrar hur det gick?
Räcker det som medhåll, eller räknar du bara medhåll från villaägare som skriver på internet?
I en rättssäker stat dömer man inte efter majoritetens åsikt (på insändarsidor) utan efter lagen. Och den är även till för att tillvarata minoriteternas rättigheter. Vi har passerat mobb-stadiet i Sverige.
"Majoriteten har alltid rätt" är ett bra uttryck. På rasten i lågstadiet.
Du bortser helt från domsluten som inte stödjer din teori. Du bortser helt från de värderingsmodeller som används av Lantmäteriet vid intrångsersättningar.
Då är det ju enkelt.
Redigerat:
Det hela är väl mycket enkelt. Man får ersättning för den ekonomiska skada man lidit i form av att ens fastighet får ett lägre värde efter den olovliga avverkningen.-MH- skrev:
Ett olovligt nedsågat träd kan på ett ställe på en småhusfastighet innebära att marknadsvärdet på fastigheten faktiskt minskar med 100 000 kr.
Ett olovligt nedsågat träd mitt i en skog minskar sällan priset på skogsfastigheten i motsvarande utsträckning.
Man ska väl få ersättning för den ekonomiska skada man lider när någon med uppsåt vållar en skada? Det är ju grunden för hela skadeståndskonceptet.
Sedan är det förstås så att det ibland är väldigt svårt att svara på hur stor skadan varit, och det blir i slutändan en fråga om bedömningar som görs av icke fullkomliga människor, som ibland gör fel.
Det är en tredje metod. Den är inte alls dum, men det är absolut inte samma som att man skall betala vad det kostar att ställa dit ett nytt träd. Det kan bli mer (kanske inte så sannolikt), eller det kan bli mindre.ordain skrev:
På en naturtomt en bit utanför stan så skulle jag vilja säga att marknadsvärdet påverkas väldigt lite.
Men det kan också innebära att det knappast alls påverkar marknadsvärdet. Det kan också bli så att marknadsvärdet höjs om träden sågas ner olovligen, om tex den som bodde där är en kuf som vill ha igenväxt trädgård utan södersol.
En vilatomt med eller utan ett litet plommonträd skiljer inte mycket i marknadsvärde heller. Även om det är planterat, vårdat och skött av nuvarande ägaren.
Påverkar ofta inte marknadsvärdet. Ställer mig lite tveksam till om skadestånd därmed inte skulle utgå alls.
Skadestånd kan föresten utgå även om man "bara" varit försumlig, behövs inget uppsåt.
Redigerat:
Givetvis kan man (och många gånger med framgång) hävda att skadan understiger kostnaden för återplantering av ett ekvivalent träd.-MH- skrev:
Att kostnaden för återplantering kan bli vägledande handlar väl om att det är ett "helt" säkert sätt att åtgärda skadan på. Det är svårt att hävda att man fått någon ekonomisk skada om fastigheten återställs till sitt ursprungsskick. Sedan är det upp till den som ska betala skadestånd att visa att skadan understiger kostnaden.
Och det är ett argument du kan framföra i rätten, så får de göra bedömningen om skadans storlek.
Jodå, det teoretiska marknadsvärdet på en skogsfastighet skadas alltid av att den totala mängden ved minskar. I praktiken skulle säkert inte överlåtelsepriset förändras på fastigheten, men det är ju ändå en teoretisk värdering av skadan som måste göras och då får man förstås dra av avverkningsvärdet för de fällda träden.
Nu är det ju inte fastigheten som får ev skadestånd, utan käranden.-MH- skrev:
Dvs hans ekonomiska förlust.
Det käranden yrkar bör han ju motivera på något vis, som rätten tycker är relevant.
Han kan hävda fastighetens sänkta värde, han kan hävda ett framtida averkningsvärde han kan hävda årlig inkomst från äppelförsäljning.
Alla dessa argument tar nog rätten hyggligt väl fasta på.
Sen kan käranden hävda skugga, insyn eller att just i det trädet var mitt och min fru's namn inristade i ett hjärta för 30 år sedan, men här blir rättens bedömning mycket mer osäker, tror jag.
Men i slutänden har väl både skogsägaren med sina 800 HA skog likväl som villaägaren likaväl som äppelodlaren i Kivik samma rätt att resa krav som ersättning för sina träd, och får argumentera för rimligheten i sina krav. Och till sist fastställer rätten skadeståndets storlek. Passar det inte får man överklaga och komma med ännu bättre argument varför man ska få mer (eller betala mindre).
Och i fallet med det du citerade ska väl minst ersättning för värdet såsom ved utgå, för fastighetsägaren kunde ju åtminståne sålt veden för det värdet, dvs en förlust.
Redigerat:
JHa givetvist kan man hävda vad som, och vi som tjötar här har inget att sägsa till om ändp, rätten beslutar, Men det hindrar oss inte från att ha åsikter. Min åsikt är att det är helt orimligt att det skall skilja upp till 1000 ggr att fälla ett träd på olika sidor om en gräns, endast beroende på fastighetens taxering.
Det är därför jag hoppas att dessa skadestånd överklagas, beloppen är alldeles för höga enligt min åsikt.
Ordain, ett annat säkert sett att bestämma skadan är virkesvärdet. Att ta marknadsvärdet är något osäkrare.
Det är därför jag hoppas att dessa skadestånd överklagas, beloppen är alldeles för höga enligt min åsikt.
Ordain, ett annat säkert sett att bestämma skadan är virkesvärdet. Att ta marknadsvärdet är något osäkrare.
Finns det något fall då detta inträffat? Eller diskuterar du vad du skulle tycka om det vore på det sättet att något sådant beslutas? Jag har svårt att tro att något sådant skulle inträffa, men om det finns ett sådant fall så tycker jag också (coh de flesta antar jag) att det vore orimligt.-MH- skrev:
Nej, det är inte alls säkert att den ekonomiska skada man lidit är detsamma som virkesvärdet.
Man har rätt till ersättning för den ekonomiska skada man lidit. Ifall marknadsvärdet på fastigheten försämrats mer än virkesvärdet så är det inte rimligt att låta virkesvärdet vara vägledande när man sätter skadestånd.
Man kan inte bara välja vilken värderingsmetod som helst, utan att ta hänsyn till ifall den motsvarar den faktiska skadan.
Återställning av skadan är ju någon form av tak i normalfallet. Sedan kan man argumentera för att skadan är mycket mindre än återställning kostar och därför betala ett mindre skadestånd. Man kan då dock inte komma med vilken beräkning som helst för att få ner skadeståndet, utan det måste vara rimligt att anse att skadan inte är större än den beräkning man framför hävdar.
För en skogsfastighet är ofta den ekonomiska skadan mindre än kostnaden för återställning, då värdet av skogen är mycket lägre än kostnaden att omedelbart bygga upp hela skogen, men det finns förstås undantag.
Skönt, jag blev orolig.ordain skrev:
Men det är den metod som en del förespråkar; eftersom det är näringsfastighet så är det virkesvärdet, eftersom det är tomt är det återställningskostnaden.Du skrev att en mnetod var "säker". Då kanske jag missuppfattade vad du menade med att den metoden var ett säkert sätt att uppskatta skadan?
Jag uttryckte mig otydligt. När jag skrev "Att kostnaden för återplantering kan bli vägledande handlar väl om att det är ett "helt" säkert sätt att åtgärda skadan på." så menade jag att återplantering är en säker metod att åtgärda skadan på. Man sitter ganska säkert om man åtgärdat skadan fullt ut.-MH- skrev:
Återplanteringskostnaden blir därigenom normalt någon form av tak för eventuellt skadestånd. Vill man argumentera för att skadan är mindre än återplanteringskostnaden så kan man göra det och har man bra argument för detta så blir skadeståndet lägre.
Ja, då är jag med. Ett tak är det, men vem som skall argumentera för att taket eller golvet skall vara vägledande vet jag faktiskt inte. Var sida får antagligen argumentera för sina ståndpunkter.ordain skrev: