Jag tycker du skall vara väldigt försiktig. Har hört många skräckhistorier om sambolagen och rättigheter runt bostäder.
Jag TROR att du försvagar din ställning avsevärt om du flyttar ut och skriver dej någon annanstans. Men som redan sagts prata med en advokat, kolla om du har något i din hemförsäkring eller genom facket. Annars köp den tjänsten.
Och va inte för snäll. Att det inte finns några hyresrätter i "de områden hon vill bo i" är en lyx hon inte har råd med längre.
Jag TROR att du försvagar din ställning avsevärt om du flyttar ut och skriver dej någon annanstans. Men som redan sagts prata med en advokat, kolla om du har något i din hemförsäkring eller genom facket. Annars köp den tjänsten.
Och va inte för snäll. Att det inte finns några hyresrätter i "de områden hon vill bo i" är en lyx hon inte har råd med längre.
Jag skulle våga påstå att den lösning du föreslår INTE fungerar i 9 fall av 10 och att det kommer att leda till problem för dig, framför allt om situationen varit så som du beskrivit avseende hushållssysslorna.
Vill hon bo kvar köper hon ut dig, och vill du bo kvar köper du ut henne.
Vill/kan ingen av er bo kvar så säljer ni huset och delar på pengarna och ev reavinstskatt.
Du har ingen anledning att sätta dig i en ofördelaktig situation för att hon inte hittar någon passande hyresrätt.
Som pelle242 sa, att det inte finns några hyresrätter i "de områden hon vill bo i" är en lyx hon inte har råd med längre och det är framförallt INTE ditt problem.
Ska ni separera så ska även separera ekonomin, jag kan av egen erfarenhet säga att det kommer att räcka med det delade ekonomiska ansvaret för barnen för att det ska bli tjafs och osämja.
Det enklaste när det gäller gemensamma ekonomiska åtaganden för barnen är att skaffa ett gemensamt betalkonto utan kredit, typ ICA-betalkort och sedan ha varsitt kort och en överenskommelse om hur mycket som båda parter ska sätta in på kortet varje månad.
Då har ni båda tillgång till pengarna när barnen behöver något och båda kan se att den andra parten satt in pengar resp vem som gjort vilka uttag.
Om barnen ska bo 50/50 hos båda parter så är det värt att ta upp med försäkringskassan om delning av barnbidraget och flerbarnstillägget, annars hamnar det som standard hos mamman. Förutsättningen är förstås att barnen bor lika mycket hos båda föräldrarna och att båda tar samma ekonomiska ansvar för barnen.
Vill hon bo kvar köper hon ut dig, och vill du bo kvar köper du ut henne.
Vill/kan ingen av er bo kvar så säljer ni huset och delar på pengarna och ev reavinstskatt.
Du har ingen anledning att sätta dig i en ofördelaktig situation för att hon inte hittar någon passande hyresrätt.
Som pelle242 sa, att det inte finns några hyresrätter i "de områden hon vill bo i" är en lyx hon inte har råd med längre och det är framförallt INTE ditt problem.
Ska ni separera så ska även separera ekonomin, jag kan av egen erfarenhet säga att det kommer att räcka med det delade ekonomiska ansvaret för barnen för att det ska bli tjafs och osämja.
Det enklaste när det gäller gemensamma ekonomiska åtaganden för barnen är att skaffa ett gemensamt betalkonto utan kredit, typ ICA-betalkort och sedan ha varsitt kort och en överenskommelse om hur mycket som båda parter ska sätta in på kortet varje månad.
Då har ni båda tillgång till pengarna när barnen behöver något och båda kan se att den andra parten satt in pengar resp vem som gjort vilka uttag.
Om barnen ska bo 50/50 hos båda parter så är det värt att ta upp med försäkringskassan om delning av barnbidraget och flerbarnstillägget, annars hamnar det som standard hos mamman. Förutsättningen är förstås att barnen bor lika mycket hos båda föräldrarna och att båda tar samma ekonomiska ansvar för barnen.
Tack ännu en gång för alla synpunkter.
Beslutet att separera är gemensamt så ingen är ledsen över det.
Vi delar samma intresse för barnen och vill helst påverka dem så lite som möjligt.
Därav funderade jag på denna lösning, för barnens skull.
Nu har jag bestämt att inte gå vidare med lösningen.
Man får bita i det sura äpplet och lösa allt praktiskt på vägen.
Utöver detta så vet vi egentligen inte när vi får huset sålt.
Det kan gå på en gång, men även ta ett år.
Sist vi hade huset ute tog det 4 månader innan första budet ramlade in.
Än så länge behövs ingen jurist då vi är sams och planerar utgången tillsammans. Dock kan man alltid rådfråga när det kommer till knepiga situationer.
Ang pengar gissar jag just nu på att det inte blir några problem.
Men fruntimmer är giriga när det kommer till kritan, då försöker de suga it varje krona.
I mitt fall äger jag båda bilarna, all teknik och halva bohaget (införskaffades innan vi flytta ihop).
Så jag bör ha övertaget i vår förhandling.
Beslutet att separera är gemensamt så ingen är ledsen över det.
Vi delar samma intresse för barnen och vill helst påverka dem så lite som möjligt.
Därav funderade jag på denna lösning, för barnens skull.
Nu har jag bestämt att inte gå vidare med lösningen.
Man får bita i det sura äpplet och lösa allt praktiskt på vägen.
Utöver detta så vet vi egentligen inte när vi får huset sålt.
Det kan gå på en gång, men även ta ett år.
Sist vi hade huset ute tog det 4 månader innan första budet ramlade in.
Än så länge behövs ingen jurist då vi är sams och planerar utgången tillsammans. Dock kan man alltid rådfråga när det kommer till knepiga situationer.
Ang pengar gissar jag just nu på att det inte blir några problem.
Men fruntimmer är giriga när det kommer till kritan, då försöker de suga it varje krona.
I mitt fall äger jag båda bilarna, all teknik och halva bohaget (införskaffades innan vi flytta ihop).
Så jag bör ha övertaget i vår förhandling.
Detta är bäddat för problem min åsikt.
Hör massor av varningsklockor om man läser mellan raderna.
Har du svårt o säga nej till x:et så är det dags att börja träna på det nu för ett beslut av denna kaliber kan förstöra din ekonomi resten av ditt liv.
Så du ska ge xet din bil för att xet inte har råd, du ska stå kvar som ägare för att xet inte har råd, du ska underhålla huset för att xet inte vill..
Samtidigt kanske xet träffar en ny och då brukar den vänliga sidan ändras.
Tydliga avslut är min mening det bästa.
Annars så ser jag fram emot nästa års säsong av lyxfällan
Hör massor av varningsklockor om man läser mellan raderna.
Har du svårt o säga nej till x:et så är det dags att börja träna på det nu för ett beslut av denna kaliber kan förstöra din ekonomi resten av ditt liv.
Så du ska ge xet din bil för att xet inte har råd, du ska stå kvar som ägare för att xet inte har råd, du ska underhålla huset för att xet inte vill..
Samtidigt kanske xet träffar en ny och då brukar den vänliga sidan ändras.
Tydliga avslut är min mening det bästa.
Annars så ser jag fram emot nästa års säsong av lyxfällan
Nu vet jag ingenting om hyr TS verkligen känner det, men när man är i den situation kan det lätt bli så att även om man säger att det är slut så finns det fortfarande ett litet hopp. Man kanske bär på en undermedveten tanke att allt kanske återgår till hur det var förut igen. Det är bara mänskligt.
Då är det lätt att tänka "om jag bara är riktigt snäll så kommer hon tillbaka" eller att man fattar beslut som om förhållandet egentligen kommer att fortgå. Om parterna inte är jämbördiga så kan det snabbt slå över i stor orättvisa. En tar för sig och en ger efter.
Då är det lätt att tänka "om jag bara är riktigt snäll så kommer hon tillbaka" eller att man fattar beslut som om förhållandet egentligen kommer att fortgå. Om parterna inte är jämbördiga så kan det snabbt slå över i stor orättvisa. En tar för sig och en ger efter.
Ouch. Om nåt faktiskt händer då, hur skönt blir det när du säljer huset om 1 år?... Dåligt underhållt = lägre säljvärde, alternativt att du själv fått göra allt jobb, alternativt att du fått ensam betala för det. Och sen delar ni pengarna lika?Ripper500 skrev:
Om barnen ändå kommer bli tvungna att till slut få livet ändrat, är det så mycket värre nu än om ett år? Att se framåt mot en negativ förändring är nog ofta värre än att ta själva förändringen i sig. När det väl är gjort kan det mycket väl vara bättre än innan.
Och, som sagts tidigare. Nån framtida värdestegring ska man inte räkna med. Risken är betydligt större för ett större fall. Om jag själv fick välja att sälja idag eller om ett år skulle jag inte tveka en sekund. Sälj idag.
Dessutom... Man vill gärna vara vänner, men sånt förändras. Fort. Bygg inte ekonomiska strukturer på sådana hopp. Det är som gjort för att haverera.
Å andra sidan, om man ska vara hoppfull ;-) Även fast det inte finns hyresrätter i närheten. Med nya regler lär det ju bli lättare att hyra ut ägda bostäder. Det kanske finns borätter eller villor för uthyrning i området?
Lycka till er bådaRipper500 skrev:
Är det slut är det slut.
Sälj och försök hjälpas åt och vara sams för barnens skull. Hur hon löser sin situation blir hennes problem. Du tar han om dig själv och barnen. Låter som det är bättre sent än aldrig för henne att lära sig stå på egna ben.
Sälj och försök hjälpas åt och vara sams för barnens skull. Hur hon löser sin situation blir hennes problem. Du tar han om dig själv och barnen. Låter som det är bättre sent än aldrig för henne att lära sig stå på egna ben.