En bastu på en brygga som tyvärr börjar bli riktigt nedgången. Nytt tak men timret är riktigt undermåligt. Har dessvärre varken mått eller bättre bilder att tillgå just nu men funderar på hur man kan åtgärda denna bastu. Att ersätta det dåliga virket tror jag blir för kostsamt. Gaveln mot sydsidan är riktigt dålig. Plocka ned och bygga bytt är ett alternativ. Ett annat som dykt upp är om man kan stötta upp och regla om konstruktionen på ett smidigt sätt och därefter sätta ett fusktimmer utanpå? Andra kostsamma projekt på gång så en ekonomisk lösning vore önskvärt.
OM du kan ta ned stugan så kan du också sätta upp den igen.
Baserat på de tankar/beskrivningar du har så verkar det som att timret är i väldigt dåligt skick.
Naturligtvis kan man bygga nytt invändigt och sedan riva utsidan. Här råder dock viss osämja i forumet om hur mycket man får göra och om man skall lägga in väntetider. Jag har dock en bekant som med byggnadsnämndens goda minne rev hela huset sånär som på takstolarna, vilka under hela byggtiden stod kvar på plats. I det fallet var det syllen och delar av väggarna som var så rötskadade så att de inte gick att rädda.
Jag har även en granne som byggde ett nytt hus inne i det gamla (en i flera omgångar utbyggd sommarstuga), rev det gamla och byggde ett nytt hus utanpå. Det inre huset var inte kraftigare än att det klarade av att bära vikten av ett plåttak. Sedan ansökte han om bygglov för att bygga på en våning till på huset, vilket beviljades. Då bytte han ut ytterväggarna också och byggde dem så kraftiga att det var de som bar upp hela huset. Ibland måste man vara kreativ för att kunna hålla sig inom regelverket. Hade han ansökt om att få riva och bygga ett nytt hus hade han fått nej, men att bygga om befintligt hus var OK...
Närbilder behövs.
Jag tror inte på att det är sådär omöjligt att renovera innan jag ser det med egna ögon.
Sannolikt räcker det med att byta några av de värst skadade stockarna. Knutar och väggar som är sönderbrända av väder och vind kan man klä in med traditionell stående locklistpanel spikad direkt på timret. När de är skyddade för sol och slagregn kan stockarna hålla i 200 år till trots ytliga skador.
Ett problem tycks vara att någon okunnig person har låtit sig luras av marknadsföringen och "experternas" tvärsäkra övertygelse att allt nytt är bättre och så han man målat timran med en plastfärg. En timra är full av vågräta sprickor som alltid tar in vatten och målar man med plastfärg blir fukten instängd. Bastufukten inifrån har säkert gjort det ännu värre.
Det skall vara riktig gammaldags slamfärg på en slagregnsutsatt timra. Gärna förstärkt med litet linolja. Traditionellt förstärkte man slamfärgen med sältran men då stinker det i åratal. Eller så gör man som norrmännen och tjärar alltihop. Eller så låter man det stå omålat.
Hur djupt går skadorna? Om virket är mjukt och smular sönder en centimeter in från ytan gör det ingenting men är det mjukt 5cm in är det illa ställt.
Hur är det med hållfastheten i knutarna? Sjunker kniven in i rutten mörja eller sitter träet ihop?
Som det ser ut på bilderna skulle jag kanske byta någon stock nedtill men det kan hända att det inte behövs. Framför allt skule jag klä in knutarna med traditionella knutlådor för att skydda dem mot slagregn. Skrapa bort plastfärgen av timret så gott det går. Möjligen skulle jag spika stående locklistpanel direkt på timret på sydväggen. Någon luftspalt behövs inte om man målar med slamfärg.
Så har man alltid gjort med väderutsatta timror som börjar bli litet anfrätta. Enkelt och rejält och passar in i den traditionella stilen.
Tack för svar! Det växer svamp i någon av de mest utsatta delarna. Där är skadorna om jag minns rätt kanske ca 3 centimeter. Exempelvis på bild nr två och mittenstocken i bild. Jag ska vid nästa besök göra lite grundligare undersökning där skadorna är värst. Hade hoppats att bilderna skulle vara tydligare när jag fotade men inser först nu att de inte var fullt så detaljerade. Bastun är belägen på en strandtomt till Vänern och får därmed stå ut med ganska mycket vind och slagregn.
Om skadan inte går djupare än halva timmergrovleken kan man halvsula det vill säga hugga ur och passa in en planka i lämplig dimension. Går man det snyggt och tätt syns det knappt att stocken är halvsulad. Man måste ju tänka efter så det inte kommer in vatten bakom halvsulan när det regnar och så brukar det löna sig att tjära anliggningsytorna innan man skruvar fast halvsulan. Efter en sådan reparation kan en skadad stock hålla 100 år till.
Havsulning är förövrigt ett av de få sammanhangen där jag kan använda skruvar i en stomme. Spikade halvsulor kan krypa ut med åren.
Om du har knappt om tid och pengar just nu kan det vara en bra akuträddning på 10-15 års sikt att klä in det.
På längre sikt pulvriseras trä som är sådär pass angripet och då krävs det sannolikt halvsulningar och kanske ett par nya stockar. Jag tycker mig se tvåstockar som verkar vara för dåliga att halvsula.
Skär du av knutarna är det lika bra att såga hela timran till ved när du en gång håller på. Utan utknutar finns det ingenting som håller ihop timran.
Bilden visar det traditionella sättet att klä in knutarna på enklare byggnader. Så där skall du göra.
Det är viktigt att ja några millimeter glapp innanför bräderna vid sidan av knuten och att inte spika fast dem för hårt. Det ger locket utanpå ändan av knuten möjlighet att svälla och krympa med väderleken.
Jag tycker du skall bräda knutarna och de väggarna som är angripna. Resten av timret klarar sig i många år till om du skrapar bort plastfärgen.
