Nix, det är inte gul/grönt internt i lampan, däremot är jordtampen som kommer ut ur lampan mot omvärlden gul/grön.
Regelverket får ge vika för estetiken.
Korrekt färgmärkning är fö helt nödvändig, då jag inte använder lampkontakter utan Wago 222 mot taket. Åtminstone tills Hustrun bestämt sig VAR alla lampor skall hänga.
Regelverket får ge vika för estetiken.
Korrekt färgmärkning är fö helt nödvändig, då jag inte använder lampkontakter utan Wago 222 mot taket. Åtminstone tills Hustrun bestämt sig VAR alla lampor skall hänga.
He, He, He jag ser bilden framför mig. Du upp och ner på stege och hon med pannan i djupa veck.mycke_nu skrev:
Sen kanske jag missförstod dig angående "tampen som blev över". Jag trodde att du avsåg den "överblivna" tändtråden från förra kronbrytaren till takdosan. Alltså att det var den som fick bli skyddsjord, därav mitt hummande... Sen kanske det är som elmont säger att även det kan vara OK. Själv är jag kanske väl fyrkantig och tycker att skyddsjord alltid ska vara gul/grön och att gul/grön alltid ska vara skyddsjord. Nu pratar jag främst om någorlunda moderna installationer i bostäder.
Att "Regelverket får ge vika för estetiken" internt i lampan köper jag fullt ut!
Hoppas hon bestämmer sig snart innan du får träningsvärk!
Men enligt regelverket måste väl jord vara g/g och g/g vara jord? Se t.ex. http://www.elsakerhetsverket.se/sv/Produktsakerhet/Forsaljningsforbud/Rod-jordledare-i-energimatare/
Ja det är min grundinställning också! Sen finns det ju alltid undantag... Exempelvis befintliga äldre installationer där skyddsjord är röd. Vad jag förstår är dessa fortfarande OK att använda, eftersom de var OK när de gjordes.sajjen skrev:
Lägg till svett som droppar från pannan och kronan i en utsträckt darrande högerarm.. :xAlfredo skrev:He, He, He jag ser bilden framför mig. Du upp och ner på stege och hon med pannan i djupa veck.
Beträffande det gul/gröna så var alternativet att strunta i skyddsjord helt, vilket var än mindre tilltalande. Man får hoppas att den som renoverar lampan nästa gång kan tänka självständigt även om den grön/gula byter färg till brun efter 1 dm.
Det är fö dax igen, Hustrun har fått hem ett nytt fynd från Tradera..
Fluken väste som en ilsken katt när jag lade på 1000 V, alltmedan det föll uttorkade gummipartiklar från de gyllene trådomspunna ledarna.. q(;^
p
Jag tror, med betoning på tror, att internt i apparater och elektriska föremål, får fas, nolla och jord ha vilken färg som helst, tillverkaren är inte bunden till någon standard.
Nu hukar jag mig lite försiktigt och är beredd på mothuggen.
Nu hukar jag mig lite försiktigt och är beredd på mothuggen.
Hehe, ja den länken följde jag inte ... :blushing:sajjen skrev:
Man kan ju börja med att kolla vad standarden som föreskriver grön/gul skriver att den är tillämpbar för. Ofta finns det väl någon avgränsning.
Annars kanske IEC 60335 eller IEC 60446 eller IEC 60598 eller någon annan reglerar det.
http://en.wikipedia.org/wiki/List_of_IEC_standards
Annars kanske IEC 60335 eller IEC 60446 eller IEC 60598 eller någon annan reglerar det.
http://en.wikipedia.org/wiki/List_of_IEC_standards
60598 är det i alla fall inte.
Den är avgränsad till armaturer för sjukhus och sådana liknande miljöer.
Den är avgränsad till armaturer för sjukhus och sådana liknande miljöer.
Ang den förbjudna mätaren:
"Det interna litiumbatteriet saknar certifiering vilket gör att skyddskretsen i mätaren inte kan verifieras"-
vad i h-e betyder det egentligen ?? (att batteriet saknar cert. kan jag fatta att det kan göra det osäkert, men vad menas med "skyddskretsen"???)
CE märkt förstås, helt meningslöst märke som alla vet...
"Det interna litiumbatteriet saknar certifiering vilket gör att skyddskretsen i mätaren inte kan verifieras"-
vad i h-e betyder det egentligen ?? (att batteriet saknar cert. kan jag fatta att det kan göra det osäkert, men vad menas med "skyddskretsen"???)
CE märkt förstås, helt meningslöst märke som alla vet...
60446 omfattar ledarfärger, men börjar med denna omfattning, eller ska vi kalla det avgränsning.
1 Omfattning
Denna internationella standard ger anvisningar för användning av vissa färger eller siffror för identifiering av ledare, i avsikt att undvika förväxling och för att säkerställa säker drift. Dessa ledare kan användas i kablar, parter i kablar, samlingsskenor, elutrustning och elinstallationer. Standarden bygger på de principer som anges i IEC Guide 104 och ISO/IEC Guide 51.
Jag tycker det inte känns helt självklart med vad dom menar med elutrustning ...
Sen står det iaf vidare:
3 Identifiering med hjälp av färg
3.1 Allmänt
För märkning av ledare är följande färger tillåtna:
svart, brun, röd, orange, gul, grön, blå, violett, grå, vit, rosa, turkos.
ANM - Denna lista är hämtad från IEC 60757.
Det rekommenderas att färgmärkningen sker längs med ledarens hela längd, antingen med hjälp av färg på isoleringen eller med hjälp av färgmarkeringar. Ytterligare märkning, t ex alfanumerisk märkning, är tillåten, förutsatt att färgmärkningen förblir entydig.
3.2 Användning av enstaka färger
3.2.1 Tillåtna färger
De enskilda färgerna grön och gul är bara tillåtna där det inte finns risk för förväxling med skyddsledarens färgsättning.
3.2.2 Neutralledare
Där en krets innehåller en neutralledare som identifieras med hjälp av färg, skall den färg som används för detta ändamål vara blå. För att undvika förväxling med andra färger rekommenderas att en omättad blå färg används, här benämnd "ljusblå". När det finns risk för förväxling, får ljusblå inte används för identifiering av andra ledare.
I avsaknad av neutralledare kan en ledare som i hela installationen är märkt med blå färg även användas för andra ändamål, utom som neutralledare.
Om färg används för identifiering skall sådana oisolerade ledare som används som neutralledare antingen i varje enhet eller kapsling märkas med en ljusblå rand, med en bredd av mellan 15 mm och 100 mm, eller vara färgad ljusblå i hela sin längd.
ANM 1 - IEC 60089-11 anger ljusblå färg när färg används för märkning av anslutningspunkter, anslutningslådor, stickproppar och uttag i egensäkra kretsar.
ANM 2 - I USA, Kanada och Japan används istället för ljusblå färg vit eller naturligt grå färg för identifiering av neutralledare.
3.2.3 Fasledare
Färgerna svart och brun är att föredra för fasledare i växelströmssystem.
Sida 4
EN 60446:1999
3.3 Användning av kombinationer av två färger
3.3.1 Tillåtna färger
Vilka kombinationer som helst av två de färger som anges i avsnitt 3.1 är tillåtna, förutsatt att det inte föreligger någon risk för förväxling.
För att undvika sådan förväxling får inte färgerna grön och gul används i andra kombinationer än i kombinationen grön-och-gul.
3.3.2 Skyddsledare
Tvåfärgskombinationen grön-och-gul skall användas för att identifiera skyddsledaren och får inte användas för några andra ändamål.
Grön-och-gul är den enda tvåfärgskombination som erkänns för identifiering av skyddsledaren.
Tvåfärgskombinationen grön-och-gul skall vara sådan, att en av färgerna täcker minst 30% och högst 70% av ytan och den andra färgen täcker återstoden, mätt över 15 mm längd godtyckligt vald på en del av ledaren där färgmärkning tillämpas.
Om blankledare, använda som skyddsledare, är försedda med färg, skall de ha färgerna grön-och-gul, antingen över varje ledares hela längd eller i varje fack eller enhet på varje åtkomligt ställe. Om självhäftande tejp används för ändamålet, skall denna vara tvåfärgad.
ANM 1 - Där en skyddsledare lätt kan identifieras genom form, utförande eller placering (t ex en koncentrisk ledare), är färgmärkning över hela längden inte nödvändig, men vid ändarna och på åtkomliga ställen skall ledaren märkas med den grafiska symbolen [jordsymbolen]
eller tvåfärgskombinationen grön-och-gul eller bokstavskombinationen PE.
ANM 2 - I USA, Kanada och Japan används istället för färgkombinationen grön-och-gul färgen grön för identifiering av skyddsledare.
ANM 3 - Färgmärkning är inte nödvändig för främmande ledande föremål som används som skyddsledare.
3.3.3 PEN-ledare
Isolerade PEN-ledare skall märkas på något av följande sätt:
– grön-och-gul över hela längden med ljusblå tilläggsmärkning vid anslutningspunkterna
– ljusblå över hela längden med grön-och-gul tilläggsmärkning vid anslutningspunkterna.
ANM 1 - Valet av metod görs för varje land av landets nationalkommitté.
ANM 2 - Den blå tilläggsmärkningen vid anslutningspunkterna kan utelämnas
– i installationer för allmän eldistribution och liknande, t ex inom industrin
– i elektriska apparater, om tillämpliga fordringar återfinns i tillämpliga produktstandarder
ANM 3 - Identifiering av PEM-ledare och PEL-ledare är under övervägande.
Sen står det lite till i standarden (den är faktiskt rätt kort) men inget som är viktigt för oss nu.
1 Omfattning
Denna internationella standard ger anvisningar för användning av vissa färger eller siffror för identifiering av ledare, i avsikt att undvika förväxling och för att säkerställa säker drift. Dessa ledare kan användas i kablar, parter i kablar, samlingsskenor, elutrustning och elinstallationer. Standarden bygger på de principer som anges i IEC Guide 104 och ISO/IEC Guide 51.
Jag tycker det inte känns helt självklart med vad dom menar med elutrustning ...
Sen står det iaf vidare:
3 Identifiering med hjälp av färg
3.1 Allmänt
För märkning av ledare är följande färger tillåtna:
svart, brun, röd, orange, gul, grön, blå, violett, grå, vit, rosa, turkos.
ANM - Denna lista är hämtad från IEC 60757.
Det rekommenderas att färgmärkningen sker längs med ledarens hela längd, antingen med hjälp av färg på isoleringen eller med hjälp av färgmarkeringar. Ytterligare märkning, t ex alfanumerisk märkning, är tillåten, förutsatt att färgmärkningen förblir entydig.
3.2 Användning av enstaka färger
3.2.1 Tillåtna färger
De enskilda färgerna grön och gul är bara tillåtna där det inte finns risk för förväxling med skyddsledarens färgsättning.
3.2.2 Neutralledare
Där en krets innehåller en neutralledare som identifieras med hjälp av färg, skall den färg som används för detta ändamål vara blå. För att undvika förväxling med andra färger rekommenderas att en omättad blå färg används, här benämnd "ljusblå". När det finns risk för förväxling, får ljusblå inte används för identifiering av andra ledare.
I avsaknad av neutralledare kan en ledare som i hela installationen är märkt med blå färg även användas för andra ändamål, utom som neutralledare.
Om färg används för identifiering skall sådana oisolerade ledare som används som neutralledare antingen i varje enhet eller kapsling märkas med en ljusblå rand, med en bredd av mellan 15 mm och 100 mm, eller vara färgad ljusblå i hela sin längd.
ANM 1 - IEC 60089-11 anger ljusblå färg när färg används för märkning av anslutningspunkter, anslutningslådor, stickproppar och uttag i egensäkra kretsar.
ANM 2 - I USA, Kanada och Japan används istället för ljusblå färg vit eller naturligt grå färg för identifiering av neutralledare.
3.2.3 Fasledare
Färgerna svart och brun är att föredra för fasledare i växelströmssystem.
Sida 4
EN 60446:1999
3.3 Användning av kombinationer av två färger
3.3.1 Tillåtna färger
Vilka kombinationer som helst av två de färger som anges i avsnitt 3.1 är tillåtna, förutsatt att det inte föreligger någon risk för förväxling.
För att undvika sådan förväxling får inte färgerna grön och gul används i andra kombinationer än i kombinationen grön-och-gul.
3.3.2 Skyddsledare
Tvåfärgskombinationen grön-och-gul skall användas för att identifiera skyddsledaren och får inte användas för några andra ändamål.
Grön-och-gul är den enda tvåfärgskombination som erkänns för identifiering av skyddsledaren.
Tvåfärgskombinationen grön-och-gul skall vara sådan, att en av färgerna täcker minst 30% och högst 70% av ytan och den andra färgen täcker återstoden, mätt över 15 mm längd godtyckligt vald på en del av ledaren där färgmärkning tillämpas.
Om blankledare, använda som skyddsledare, är försedda med färg, skall de ha färgerna grön-och-gul, antingen över varje ledares hela längd eller i varje fack eller enhet på varje åtkomligt ställe. Om självhäftande tejp används för ändamålet, skall denna vara tvåfärgad.
ANM 1 - Där en skyddsledare lätt kan identifieras genom form, utförande eller placering (t ex en koncentrisk ledare), är färgmärkning över hela längden inte nödvändig, men vid ändarna och på åtkomliga ställen skall ledaren märkas med den grafiska symbolen [jordsymbolen]
eller tvåfärgskombinationen grön-och-gul eller bokstavskombinationen PE.
ANM 2 - I USA, Kanada och Japan används istället för färgkombinationen grön-och-gul färgen grön för identifiering av skyddsledare.
ANM 3 - Färgmärkning är inte nödvändig för främmande ledande föremål som används som skyddsledare.
3.3.3 PEN-ledare
Isolerade PEN-ledare skall märkas på något av följande sätt:
– grön-och-gul över hela längden med ljusblå tilläggsmärkning vid anslutningspunkterna
– ljusblå över hela längden med grön-och-gul tilläggsmärkning vid anslutningspunkterna.
ANM 1 - Valet av metod görs för varje land av landets nationalkommitté.
ANM 2 - Den blå tilläggsmärkningen vid anslutningspunkterna kan utelämnas
– i installationer för allmän eldistribution och liknande, t ex inom industrin
– i elektriska apparater, om tillämpliga fordringar återfinns i tillämpliga produktstandarder
ANM 3 - Identifiering av PEM-ledare och PEL-ledare är under övervägande.
Sen står det lite till i standarden (den är faktiskt rätt kort) men inget som är viktigt för oss nu.
Jag håller inte med dig.PST skrev:
Men det börjar vattnas ur alltmer iom att man inte verkar sätta dit dom ordentligt de som CE-märkt saker utan att ha torrt på fötterna.
Där jag jobbat har testerna vi lät utföra innan CE-märkning högsta kvalitet, Semko hade nog inte gjort det bättre (eller sämre). Ibland skickade vi för test hos Semko också.