Redan då konstaterades att en nivå, satt enligt de Prop. 2001/02:128 9
normer som gällde för strålningsrisker i samhället i övrigt, borde ligga
betydligt lägre. En jämförelse kan göras mellan å ena sidan det av riksdagen
fastställda delmålet inom miljökvalitetsmålet Säker strålmiljö, som innebär
att dostillskottet från varje enskild verksamhet till allmänheten skall
understiga 0,01 millisievert per person och år, och å andra sidan det faktum
att den stråldos en person tillförs från en genomsnittlig bostad med
radonhalten 100 Bq/m3 luft motsvarar ca 2 millisievert per år. Det förslag
till gränsvärden som presenterades i betänkandet Radon i bostäder, och som
alltså är grunden till dagens gränsvärde vid nybyggnad, blev i allt väsentligt
en politisk och praktisk fråga där hänsyn togs även till sociala och
ekonomiska förhållanden.