Överenskommelse, vad gäller egentligen?
Hej!
Jag håller på och säljer min fastighet och har en överenskommelse skriven med den förra ägaren som också är granne angående lite nyttjande på min fastighet. Vid en punkt så är det angivet i köpekontraktet men är hänvisat till överenskommelsen. Så min fråga är hur våran överenskommelse gäller till den nya ägaren till min fastighet?
Jag håller på och säljer min fastighet och har en överenskommelse skriven med den förra ägaren som också är granne angående lite nyttjande på min fastighet. Vid en punkt så är det angivet i köpekontraktet men är hänvisat till överenskommelsen. Så min fråga är hur våran överenskommelse gäller till den nya ägaren till min fastighet?
Visste den nya ägaren om det innan köpet, så gäller det fortfarande. Visste han inte om det, och det inte var registrerat hos lantmäteriet så gäller det inte.
Förutsatt att det från början är kopplat till fastigheten och inte till dig, alltså.
Förutsatt att det från början är kopplat till fastigheten och inte till dig, alltså.
Jo det kan man som köpare troligen anta att man äger. Men när det visar sig att man inte äger det så har man troligen en tvist framförallt med säljaren, inte med den rättmättige ägaren till växthuset.
SÅvitt jag förstår så gäller TS fråga ett avtalsservitut. Personligen har jag aldrig lyckats förstå vad som gäller med avtalsservitut, när en köpare inte görs medveten om avtalets existens.
SÅvitt jag förstår så gäller TS fråga ett avtalsservitut. Personligen har jag aldrig lyckats förstå vad som gäller med avtalsservitut, när en köpare inte görs medveten om avtalets existens.
Redigerat:
"Ett avtalsservitut bör dock inskrivas i fastighetsregistret för att få fullgott skydd mot en ny ägare. Servitut som ej är inskrivna måste dock förbehållas vid ägarbyte för att inte förlora sin giltighet mot ny ägare som i god tro är ovetande om servitutet." - Fastighetsjuridik för skogs- och markägare, Dan Westerberg
Det kan ju röra sig om något annat än servitut i TS fall, tex arrende av något slag. Då blir det annorlunda.
Det kan ju röra sig om något annat än servitut i TS fall, tex arrende av något slag. Då blir det annorlunda.
OK, men om ett avtalsservitut "glöms bort" vid ägarbyte, och inte är inskrivet i fastighetsregistret. Då är tydligen inte den nye ägaren till fastigheten bunden av avtalet. Men innebär det i så fall att ägaren till den härskande fastigheten kan stämma den förre ägaren till den tjänande fastigheten, för att denne genom försummelse inte har fört servitutet vidare, eller är det bara att gilla läget?
Meningen efter, i samma bok:hempularen skrev:
"Har förre ägaren missat att förbehålla servitutet vid försäljningen och detta på grund därav upphör, kan han bli skadeståndsskyldig gentemot servitutsinnehavaren."
OK, ungefär vad jag antog, men inte sett utryckt. Detta borde ju vara det intressanta svaret för trådskaparen, om avtalet som dte talas om i första inlägget är att betrakta som ett sevitut (vilkety vi vet för litye om fallet för att kunna avgöra) så verkar det lämpligt att se till att det förs vidare till nästa ägare.
Enligt en inlaga som nämns i målet NJA 1987 s 648 så krävde servitut inte skriftlig form före nuvarande ordabalkens ikraftträdande 1 januari 1972. Om servitutet inte redovisats vid försäljningen och därför förfallit har byggnadens ägare att föra bort byggnaden inom viss tidsfrist, annars tillfaller byggnaden markägaren genom accession (den blir fastighetstillbehör).
Redigerat: