Ottosson linoljefärg arbetsgång?
Använde för första gången Ottosons linoljefärg på en fönsterbåge härom veckan.
Hade gjort en slipstrykning med Gysinge som jag använt tidigare, och skulle nu göra mellanstrykningen.
Tänkte att jag skulle följa Ottossons anvisningar, som förordar outspädd färg för mellanstrykningen och sedan lätt slipning och slutstrykning efter 2 dygn. Det sket sig dock totalt. Extremt tydliga penseldrag, och som jag också misstänkte var färgen inte tillräckligt genomhärdad för att tåla slipning trots att den torkat en vecka.
Någon som har ett bra "recept"/metod för att få ett bättre resultat med Ottosson?
Hade gjort en slipstrykning med Gysinge som jag använt tidigare, och skulle nu göra mellanstrykningen.
Tänkte att jag skulle följa Ottossons anvisningar, som förordar outspädd färg för mellanstrykningen och sedan lätt slipning och slutstrykning efter 2 dygn. Det sket sig dock totalt. Extremt tydliga penseldrag, och som jag också misstänkte var färgen inte tillräckligt genomhärdad för att tåla slipning trots att den torkat en vecka.
Någon som har ett bra "recept"/metod för att få ett bättre resultat med Ottosson?
Jag har de senaste 35 åren mest använt Kulturhantverkarnas linoljefärg (numera är det istället Gysinges då frugan tycker att den är ännu trevligare) och Ottosons nog bara deras järnmönja vad jag minns, så jag har inga specifika knep kring deras färg. Lite olika kan det vara om det ska vara för innomhus och blankt, eller ute "fasad/foder-färg" hur färgen känns att stryka ut tycker jag, de är ju lite olika blandade i tillverkningen.
Hur var temperaturen (sitter fönstret i väggen eller löst inne i uppvärmt rum)? Det tar mycket längre tid för färgen att härda (om alls på några veckor) i kyligare väder (vilket ibland krånglar gällande träbåten som ju står ute och gärna vill i sjön tidigt så den slipper att torka isär). Kall färg är både svårare att stryka ut tillräckligt tunnt samt torkar då inte som väntat (det kan ju vara både burken, rummet och underlaget som är kallt).
Jag tror att jag oftast inte slipar särskilt mycket alls. Det skulle i så fall vara om träet reser sig efter första strykningen som ju ska vara extremt tunn, där syns inga penseldrag i tjocklek, bara i pigmentets täckning. därefter är det en till tre strykningar til beroende på vilken yta man vill ha (fortsatt tunna lager) och det nog så att ju slätare yta man behöver desto fler lager.
Hur var temperaturen (sitter fönstret i väggen eller löst inne i uppvärmt rum)? Det tar mycket längre tid för färgen att härda (om alls på några veckor) i kyligare väder (vilket ibland krånglar gällande träbåten som ju står ute och gärna vill i sjön tidigt så den slipper att torka isär). Kall färg är både svårare att stryka ut tillräckligt tunnt samt torkar då inte som väntat (det kan ju vara både burken, rummet och underlaget som är kallt).
Jag tror att jag oftast inte slipar särskilt mycket alls. Det skulle i så fall vara om träet reser sig efter första strykningen som ju ska vara extremt tunn, där syns inga penseldrag i tjocklek, bara i pigmentets täckning. därefter är det en till tre strykningar til beroende på vilken yta man vill ha (fortsatt tunna lager) och det nog så att ju slätare yta man behöver desto fler lager.
Det är inomhus i rumstemperatur.Spikbjörn skrev:
Nä, jag tror inte mellanslipningen är en jättebra idé. Har aldrig gjort det förut. Nu slipade jag ju dessutom på lite grand i ett försök att få bukt med penseldragen, en väldigt lätt slipning kanske hade funkat, men å andra sidan kan man ju fundera på vad detta gör för nytta.
Kom på att det i en av Ottossons instruktionsfilmer skall man använda en moddlare för att släta ut ytan. Skall nog prova det. Annars är man ju van vid att linoljefärgen flyter ut väldigt bra.
Det jag funderar på är så klart också om någon kommit fram till att det är lämpligt att späda deras färg med terpentin eller olja för bästa resultat? Även för mellan- och slutstrykning.
Jag späder sällen färgen, möjligen första strykningen om det är viktigt med finishen. Fönsterkarmar (om de är äldre) brukar ju ha virke av kvalitet som inte reser sig, särskilt om det inte är för hårt skrapat/slipat (vilket ju knappast behövs om det tidigare är målat med linoljefärg).
Men om det blir för tixotropt och svårt att dra ut färgen med en kvalitetspensel så skulle jag nog hellre pröva att späda än att dra med moddlare. Kvaliteten på penseln är viktig, samt att man rengör den med såpa mellan strykningarna förstås.
Moddlare är däremot bra på linoljefernissa om man vill få den spegelblank, men då är det inte riktigt lika tunna strykningar för mig (och de håller sämre än pensel om problemet är att färgen är seg, så det går åt många ibland).
Men om det blir för tixotropt och svårt att dra ut färgen med en kvalitetspensel så skulle jag nog hellre pröva att späda än att dra med moddlare. Kvaliteten på penseln är viktig, samt att man rengör den med såpa mellan strykningarna förstås.
Moddlare är däremot bra på linoljefernissa om man vill få den spegelblank, men då är det inte riktigt lika tunna strykningar för mig (och de håller sämre än pensel om problemet är att färgen är seg, så det går åt många ibland).
Är det målning inomhus har jag bara målat rakt upp och ned med Ottossons färg. Slipa har aldrig slagit mig och ofta tar det månader till år för färgen att få från seg film till en hård yta som kan slipas. Det beror på att Ottossons färg bara innehåller pigment och kokt linolja och oxidationsprocessen för kokt linolja är långsammare än t ex linoljefärg baserad på standolja med lösningsmedel terpentin/lacknafta.
Vill man ha 1900-talets supersläta och utflytna färgyta så krävs ju lackfärg, d v s alkydfärg. Det var ju inte en slump att alkydoljelackfärger slog omedelbart där på 50-talet, mycket prydligare och ser mer industriellt ut jämfört med föregångaren linoljefärg.
Vill man ha 1900-talets supersläta och utflytna färgyta så krävs ju lackfärg, d v s alkydfärg. Det var ju inte en slump att alkydoljelackfärger slog omedelbart där på 50-talet, mycket prydligare och ser mer industriellt ut jämfört med föregångaren linoljefärg.
Instämmer, det var som sagt inte min idé utan en del av Ottossons instruktion.Claes Sörmland skrev:
Tror inte jag har överdrivna förväntningar utan jag jämför med "gamla" linoljemålade ytor och vad jag tidigare fått för resultat med t.ex. Gysinge som flyter ut väldigt fint (på gott och ont). Men allt är väl relativt.
Använder för övrigt samma penslar, de runda de själva säljer. Men skall nog testa med andra penslar. Några tips? Noterar att det i flera av tillverkarnas instruktionsfilmer används Spekter Pro, till skillnad mot vad de själva rekommenderar.
Vill du att det ska flyta ut så några droppar kokt linolja eller balsamterpentin/lacknafta. Och oj vad det rinner.C cpalm skrev:
Precis, det är ju det "onda" 🙂
Gäller att hitta den magiska balansen antar jag.
Blir tydliga penseldrag med ottoson för mig med, oavsett hur jag gör, späder lite, inget eller mycket. Har tre olika nyanser/färger och hur jag än gör blir det ovanligt tydliga penseldrag. Det GÅR INTE att få den att flyta ut lika fint som med andra färger jag har målat med.C cpalm skrev:
Har tidigare målat med andra fäger, tex Enetorpets. Med den är det väldigt lätt att få en skitfin jämn ytan med. Använder samma dyra penslar. För mig är Ottoson den sämsta linoljefärgen jag har testat, Enetorpets känns mer som en extremt dryg äkta linolljefärg. Läs och avgör själv: https://www.lassesiryd.se/byggnadsvard-1/farg/linolja-linoljefarg/linoljefarg-basfarg
Redigerat:
Valde att köpa Ottosons nu efter att ha gått igenom samtliga tillverkare och konstaterat att de verkar vara de enda som vill tala om vad det är för (NCS) kulör i burken och som säljer provburkar. Vilket var en grundförutsättning för oss.Huddingebo skrev:
Engwall & Claesson finns lokalt på hyllan, men då får man åka ner till butiken där man får låna en provbit åt gången som måste lämnas tillbaka senast dagen efter. Otroligt fånigt och oproffsigt måste jag säga.
Använder numera huvudsakligen Ottossons. Har dock aldrig slipat annat än lokalt vid träresning, gäller alla färger jag använt.C cpalm skrev:
Min känsla är dock precis som TS erfarenhet att det fungerar inte att slipa förrän ett eller flera år efter målning.
Med vanlig linoljefärg finns det ingen anledning att slipa.
Har förtunnat alla linoljefärger tidigare, helt godtyckligt för att få en lagom tunn färg. För första och andra strykningen. Alltid och enbart med balsamterpentin. Lacknafta är för alkydoljefärg.
Numera struntar jag i att förtunna. Det fungerar fint det också. Mindre krångel.
Sedan ska tilläggas att det är en jäkla skillnad beroende på vilket pigment det är. Har mestadels använt titanddioxidvit och den är extremt långsamtorkande. Köpte häromåret några olika gröna nyanser och kan konstatera att de täcker betydligt bättre samt torkar också betydligt snabbare och blir mer genomtorra dessutom. Mkt markant skillnad på alla punkter.
Har även målat med Enetorpets och där syns penseldragen precis lika bra.
Nu ser jag det iofs som en fördel att penseldragen syns och bidrar med klassisk textur till de målade ytorna.
Standolja har jag för mig är vad som ska tillsättas om man vill ha mer utflytande färg. Den ger dock också mer glans vilket rimligtvis ingen estetiskt lagd människa vill ha (på linoljefärgsmålade träytor).
Tackar för intressant input!Oldboy skrev:
Har även målat med Enetorpets och där syns penseldragen precis lika bra.
Nu ser jag det iofs som en fördel att penseldragen syns och bidrar med klassisk textur till de målade ytorna.
Med tanke på att du nämner "klassisk textur" och att det tidigare drogs paralleller till lackfärg så kanske det är läge att göra ett försök att beskriva utfall vs. förväntan.
Nu har jag skrapat bort det mesta av det jag målade, så inte värdens bästa bild, men så här ser det ut efter mellanstrykningen med Ottosons pärlgrå (håller med om att kulörerna kan skilja sig i konsistens):
Penselmålat är ju penselmålat, men vad gäller den "klassiska texturen" är min erfarenhet att linoljefärgen ändå i princip "ska" vara "lackfärgsslätt". Dvs. det syns att det är penselmålat, men inga skarpa penseldrag. Även om man förvisso rätt ofta ser det på mer nutida linoljefärgsmålerier.
En gammal linoljefärgsmålad yta som referens:
Skall testa att förtunna den lite med balsamterpentin och provmåla lite. Några förslag på konkret hur mycket terpentin man skall ta i t.ex. 1 dl färg? Förslag på bättre penslar? Tänkte som sagt testa lite mjukare syntetpenslar än de som normalt förordas.
Nej, jag kör enbart på känsla. dvs, slår i en skvätt terpentin och rör om och bedömer huruvida det behövs mer terpentin för ändamålet eller inte. Sedan börjar jag måla. Skulle det visa sig att det känns som att tunnare konsistens skulle kunna ge ett bättre resultat så är det ju bara att slå i en slatt till.C cpalm skrev:
Mest terpentin för första strykningen, och lite mindre till andra och sedan normalt ingen förtunning i tredje strykningen. Tycker dock att de klassiska rekommendationerna om 50 och 25% är alldeles för mkt förtunning så min gissning är att jag använder 0-10%.
Det är ju en kombination av ytan som ska målas, färgen, penseln, och sist men inte minst den som håller i penseln. Färgen ska arbetas in i ytan och penseln ska vara torr med endast färg på den yttre halvan (max) av borsten. (Det är totalt tvärtom mot moderna plastfärger, men skillnaden är att linoljefärg kan justeras och bättras timmar efter den målats, till skillnad från modern vattenfärg som torkar på borsten om man inte dränker penseln i färg och kastar på den på ytan med en huggorms snabbhet.)
Jag anser mig hyfsad på linoljefärgsmålning då en målare med egen firma sa att han hade kunnat tänka sig att anställa mig när han såg ett fönster som jag målat med linoljefärg, men trots det anser jag att min fru är ännu vassare då hon får ett bättre resultat än mig.
Min känsla är att syntetpenslar inte kan ge samma resultat som äkta hårpenslar för linoljefärg. Det är svårt att få tillräckligt lite färg på penseln vilket gör att det blir för mkt färg och att man därför måste jobba ännu hårdare med att få ut färgen tunt/torrt. Det går att kompensera genom ännu hårdare arbete och större precision och noggrannhet i målningen. Dock ska penslar för linoljefärgsmålning vara styva inte mjuka. Mjuka borst omöjliggör att arbeta in färgen i ytan. De är gjorda för modern färg som ska strykas på flödigt och bilda en tjock film på ytan.C cpalm skrev:
Det är och ska vara jobbigt att måla med linoljefärg. Är man inte trött i hand, handled och underarm efteråt har man inte gjort rätt enl gammal erfarenhet.
På båda bilderna ser man den klassiska texturen ja. Med klassisk så är det sådana ytor man ser på gamla renoverade saker såsom köksluckor, dörrar och möbler som blivit målade av amatörer, (dvs icke professionella målare). Gamla såsom äldre än 10-20 år och i behov av en uppfräschning, och färgtypen kan lika gärna vara alkydoljefärg som linoljefärg.
Det är hemtrevligt och livfullt i min värld, till skillnad från livlösa och trista industrilackade "perfekt" släta ytor.
Vad gäller första bilden på den yta du vill få jämnare så måste isf alla spår av penselmålning sedan tidigare tas bort först, annnars blir slutresultatet inte bättre oavsett hur perfekt slätt du lyckas måla nya lager.
Så är det ju. Har som sagt redan skrapat bort det mesta och hade bara en kant kvar att föreviga, därav inte världens bästa bild.
Delar din bild helt och hållet kring penslar och teknik, noterar dock som sagt att "instruktören" i Ottosons instruktionsfilmer genomgående verkar använda SpekterPro penslar. Kanske fungerar bättre med deras färg - vem vet?
Visst är man ute efter lite liv i ytorna till skillnad mot en helt slät sprutlackerad yta, men detta är alldeles för "mycket av det goda" om man säger så.
Skall prova mig fram lite med spädning så får vi se. Denna gång på en provbit 🙂