Menar du på fullt allvar att en hund som oprovocerat huggit barn i ansiktet, dessutom vid upprepade tillfällen, fortfarande lever?
Thomas59
Byggveteran
· Stockholms län
· 3 313 inlägg
Thomas59
Byggveteran
- Stockholms län
- 3 313 inlägg
Du måste (tycker jag i alla fall) tyvärr vara helt kompromisslös i ett fall som detta. Inget mer velande/jönsande/diskuterande.
Konskvenserna av ett nytt bett kan ju bli fruktansvärda. Du kan troligen inte ändra på dina föräldrar så då får du ta saken i egna händer. Hunden inlåst eller i bur vid besök annars inget besök. Spelar väl för sjutton ingen roll hur nära dom bor. Du måste sätta ditt barns säkerhet i främsta rummet.
Att argumentera/diskutera lär inte leda någon vart. Att dina föräldrar inte bryr sig/fattar allvaret i situationen är ju pinsamt.
Tyvärr måste jag nog säga att jag får intrycket att du ärvt lite av handlingsförlamningen/veligheten av dina föräldrar. Det ska väl inte vara nåt att snacka om. Sätt ner foten. AGERA NU!
Konskvenserna av ett nytt bett kan ju bli fruktansvärda. Du kan troligen inte ändra på dina föräldrar så då får du ta saken i egna händer. Hunden inlåst eller i bur vid besök annars inget besök. Spelar väl för sjutton ingen roll hur nära dom bor. Du måste sätta ditt barns säkerhet i främsta rummet.
Att argumentera/diskutera lär inte leda någon vart. Att dina föräldrar inte bryr sig/fattar allvaret i situationen är ju pinsamt.
Tyvärr måste jag nog säga att jag får intrycket att du ärvt lite av handlingsförlamningen/veligheten av dina föräldrar. Det ska väl inte vara nåt att snacka om. Sätt ner foten. AGERA NU!
Du skall säga till dina föräldrar att ni INTE kommer att besöka dem igen om hundarna är lösa vid besöket. Det är viktigt att det är DU som säger det och inte din fru eftersom det, i dina föräldrars ögon, annars blir din frus fel att hon anser att det är problem med hundarna.
Hundarna har aldrig haft en ledare och det råder anarki i flocken. Då reagerar hundar som din fars pudel gör.
Hundarna skall visa din son att de har högre rang i flocken än din son har. Det är fullkomligt oacceptabelt eftersom hundarna kan skada eller döda din son.
När jag blev ihop med min blivande fru så hade hon en ouppfostrad Jack Russell Terrier som var ledaren i deras familjeflock. Jag accepterade givetvis inte att vara lägre i rang än hunden så jag utmanade hundens ledarställning. Det var en extremt envis hund och det tog något år innan han accepterade mig som ledarhannen.
Han lät aldrig någon annan i familjen komma i högre rang än honom sen, men hans beteende var inte farligt. Det gick aldrig längre än till morrande och eftersom vi inte hade barn när han levde så fick han vara nummer 2 i familjeflocken. Nä, förresten. Han var nummer 4 i familjeflocken efter att mina 2 perserkatter hade klått upp honom.
Min mamma hade tidigare några ouppfostrade hundar som betedde sig som dina föräldrars hundar. De stormskällde när det kom någon till bostaden och de gick och morrade på besökare. Man kunde inte stå och prata eftersom de då stod och stormskällde. Ev. så hade någon av hundarna även bitit ett barn som besökt dem, men ingen, förutom barnet, hade sett vad som hände.
Mamma hade gjort mååånga försök att få dem att sluta med detta beteende, men utan resultat.
En gång så tröttnade jag på dem och då anföll jag ledarhunden och vände runt den på ryggen och sen bet jag henne i strupen ordentligt. När jag släppte på bettet så morrade jag kraftigt och visade tänderna. Övriga hundar flydde och ledarhunden låg på rygg och darrade. När jag rest mig en knapp halvmeter så började hunden att morra och då dök jag på den igen och morrade kraftigt och visade tänderna. Sen låg den tyst på rygg och darrade tills jag rest mig och sa till den att gå och lägga sig. Då försvann hunden omedelbart och jag försvann ut i köket för att tvätta bort all päls ur munnen. Efter det så kunde jag säga till dem att vara tysta och då tystnade dom. Ibland kunde det räcka med att jag lyfte lite på läppen och visade tänderna och morrade.
Min storebror skulle göra likadant som jag gjort fast vid ett annat tillfälle när hundarna stod och skällde. Jag var inte med då eftersom de oftast inte skällde när jag var där. Det slutade med ett mindre bitsår i ansiktet på storebror och hundarna skällde ännu mer på honom än tidigare. Han hade utmanat ledaren men förlorat så han stod lägst i rang efter det.
Detta är definitivt inget jag rekommenderar en att göra eftersom det kan gå riktigt illa, men för mig gick det bra.
Hundarna har aldrig haft en ledare och det råder anarki i flocken. Då reagerar hundar som din fars pudel gör.
Hundarna skall visa din son att de har högre rang i flocken än din son har. Det är fullkomligt oacceptabelt eftersom hundarna kan skada eller döda din son.
När jag blev ihop med min blivande fru så hade hon en ouppfostrad Jack Russell Terrier som var ledaren i deras familjeflock. Jag accepterade givetvis inte att vara lägre i rang än hunden så jag utmanade hundens ledarställning. Det var en extremt envis hund och det tog något år innan han accepterade mig som ledarhannen.
Han lät aldrig någon annan i familjen komma i högre rang än honom sen, men hans beteende var inte farligt. Det gick aldrig längre än till morrande och eftersom vi inte hade barn när han levde så fick han vara nummer 2 i familjeflocken. Nä, förresten. Han var nummer 4 i familjeflocken efter att mina 2 perserkatter hade klått upp honom.
Min mamma hade tidigare några ouppfostrade hundar som betedde sig som dina föräldrars hundar. De stormskällde när det kom någon till bostaden och de gick och morrade på besökare. Man kunde inte stå och prata eftersom de då stod och stormskällde. Ev. så hade någon av hundarna även bitit ett barn som besökt dem, men ingen, förutom barnet, hade sett vad som hände.
Mamma hade gjort mååånga försök att få dem att sluta med detta beteende, men utan resultat.
En gång så tröttnade jag på dem och då anföll jag ledarhunden och vände runt den på ryggen och sen bet jag henne i strupen ordentligt. När jag släppte på bettet så morrade jag kraftigt och visade tänderna. Övriga hundar flydde och ledarhunden låg på rygg och darrade. När jag rest mig en knapp halvmeter så började hunden att morra och då dök jag på den igen och morrade kraftigt och visade tänderna. Sen låg den tyst på rygg och darrade tills jag rest mig och sa till den att gå och lägga sig. Då försvann hunden omedelbart och jag försvann ut i köket för att tvätta bort all päls ur munnen. Efter det så kunde jag säga till dem att vara tysta och då tystnade dom. Ibland kunde det räcka med att jag lyfte lite på läppen och visade tänderna och morrade.
Min storebror skulle göra likadant som jag gjort fast vid ett annat tillfälle när hundarna stod och skällde. Jag var inte med då eftersom de oftast inte skällde när jag var där. Det slutade med ett mindre bitsår i ansiktet på storebror och hundarna skällde ännu mer på honom än tidigare. Han hade utmanat ledaren men förlorat så han stod lägst i rang efter det.
Detta är definitivt inget jag rekommenderar en att göra eftersom det kan gå riktigt illa, men för mig gick det bra.
Hunden ska avlivas.
Den har två gånger oprovocerat bitit barn i ansiktet, skulle detta hänt en gång ute mot en okänd familj så hade det resulterat i ett tvångsavlivande av hunden. Om inget görs kommer det antagligen leda till att fina eller någon annans barn blir allvarligt skadat och troligen även hundrädd.
Även om man inte tror det så tycker jag verkligen om hundar och det är inte hundens fel men det måste ändå bort...
Den har två gånger oprovocerat bitit barn i ansiktet, skulle detta hänt en gång ute mot en okänd familj så hade det resulterat i ett tvångsavlivande av hunden. Om inget görs kommer det antagligen leda till att fina eller någon annans barn blir allvarligt skadat och troligen även hundrädd.
Även om man inte tror det så tycker jag verkligen om hundar och det är inte hundens fel men det måste ändå bort...
Hundarna agerar naturligt eftersom husse o matte har släppt upp dem i rang. En hund vill igentligen INTE ha det ansvaret, men tar det ansvaret om den måste. När folk skaffar hundar och inte har en susning om rasens karaktär, samt inte vet hur man ska fostra en hund, blir konsekvensen som för TS föräldrar. Men det är aldrig försent att rätta till en hund, det kan vara svårt, men det går. Att avliva en för övrigt frisk hund är, i mitt tycke, skit.sir_erken skrev:
Håller med, det är sällan försent att rätta till en hund. Mitt ex och jag köpte en omplaceringshund som ett-åring. Hna var då fullständigt odräglig (kunde knappt sitt och ligg), drog i kopplet, skällde gärna på andra hundar, testade oss hela tiden mm. Ska betonas att han gjorde aldrig utfall eller var aggresiv utan otroligt snäll men det hjälpte ju inte oss, det krävdes mycket arbete men sakta men säkert blev han bättre och bättre och blev sen världens goaste hund. Han är nu åtta men många gånger har man fått höra att folk tycker han är väluppfostrad, skulle han någon gång skälla till eller göra nåt så räcker det med att harkla coh titta på honom så förstår han att nu gick jag över gränsen.cust3000 skrev:
Hundar ska vara uppfostade och ha fasta tyglar och gränser då mår de som bäst.
För mig hade det varit mycket enkelt.
Inget besök alls hos föräldrarna förrän hunden antingen avlivats eller avyttrats till någon annan.
(Dvs inte heller besöka med hundarna bara inlåsta någonstans)
Stenhårt. Det verkar vara både hundar och föräldrar som behöver lära sig saker och ting här.
Föräldrarna har givetvis rätt att komma och hälsa på, så länge hundarna inte följer med.
Ja så skulle jag agerat, och det är du som ska meddela det, inte frun. Och dessutom så det verkligen framgår att det är ditt beslut.
En vän hade två hundar, dom ignorerade länge att en var en lite anings lömsk (inte så illa som denna DP), och nu har deras dotter ett stort fult ärr över hela kinden som följeslagare hela livet. Jag kan tänka mig att hon ofta önskat att hunden avlivats i tid.
Det kan bli ditt barn nästa gång:
Inget besök alls hos föräldrarna förrän hunden antingen avlivats eller avyttrats till någon annan.
(Dvs inte heller besöka med hundarna bara inlåsta någonstans)
Stenhårt. Det verkar vara både hundar och föräldrar som behöver lära sig saker och ting här.
Föräldrarna har givetvis rätt att komma och hälsa på, så länge hundarna inte följer med.
Ja så skulle jag agerat, och det är du som ska meddela det, inte frun. Och dessutom så det verkligen framgår att det är ditt beslut.
En vän hade två hundar, dom ignorerade länge att en var en lite anings lömsk (inte så illa som denna DP), och nu har deras dotter ett stort fult ärr över hela kinden som följeslagare hela livet. Jag kan tänka mig att hon ofta önskat att hunden avlivats i tid.
Det kan bli ditt barn nästa gång:
Thomas59
Byggveteran
· Stockholms län
· 3 313 inlägg
Thomas59
Byggveteran
- Stockholms län
- 3 313 inlägg
Gäller för övrigt barn också!Ola78 skrev:
Det är tyvärr inte bara din far som bör polisanmälas, utan även du själv om du medvetet utsätter din son för faran att bli biten i ansiktet igen.Bezt skrev:
Du har dessvärre inget val, sonen får inte komma i närheten av hunden igen.
Tråkigt, men så är det.
Det tråkiga här är att det antagligen tar en kunnig person två minuter att få ordning på hunden. Hunden är antagligen inte arg utan osäker. Ingen har talat om för den hur den ska bete sig. Det riktiga problemet är som c3000 var inne på att lära husse och matte att bli flockledare. Det fixar dom inte utan proffshjälp och antagligen inte då heller......
Tycker att du Bezt har agerat bra även om det hunnit gå tokigt - du har insett att situationen är ohållbar och att nolltolerans på hund/barnkotakt är det som gäller. Börja så och ta resten i den takt somrelationen med farsan tillåter.
Tycker att du Bezt har agerat bra även om det hunnit gå tokigt - du har insett att situationen är ohållbar och att nolltolerans på hund/barnkotakt är det som gäller. Börja så och ta resten i den takt somrelationen med farsan tillåter.
Hunden är inne i en rangstrid med din son och hunden har varnat genom att morra och nafsa (tyvärr i ansiktet också) och det finns en risk att hunden attakerar hårdare en annan gång.
Med lydnadsträning så går det troligen få fason på denna hund men det kräver en del jobb.
Att de har två hundar gör det extra viktigt att inte vänta.
Att hunden inte skall vara i soffan har du rätt i!
Man skall tex. inte heller låta hundar äta från sin tallrik utan överföra maten till hundskålen av samma skäl.
Hunden kan tex. också få sitta fint eller ligga innan han får sin mat.
Får hunden nog med aktivitet?
Det finns många små trix för att förbättra sitt ledarskap.
Kanske skulle du visa denna tråd för dina föräldrar?
Med lydnadsträning så går det troligen få fason på denna hund men det kräver en del jobb.
Att de har två hundar gör det extra viktigt att inte vänta.
Att hunden inte skall vara i soffan har du rätt i!
Man skall tex. inte heller låta hundar äta från sin tallrik utan överföra maten till hundskålen av samma skäl.
Hunden kan tex. också få sitta fint eller ligga innan han får sin mat.
Får hunden nog med aktivitet?
Det finns många små trix för att förbättra sitt ledarskap.
Kanske skulle du visa denna tråd för dina föräldrar?
Redigerat:
Jag har mailat min mor länk till denna tråd men ingen av dem har ringt ännu, kul att de inte ringer och kollar ens hur det är med grabben. Jag drämde näven i bordet innan vi stack så det kanske gick sönder vad vet jag om de blev sura för det men ändå...
Hundarna får garanterat inte tillräckligt med aktivitet och det har jag sagt många gånger till dem, den andra hunden har vi varit hundvakt till 2 gånger under 2 respektive 3 veckor och han var mycket mer lugnare hos oss men då gick vi minst 3 km varje dag, mina föräldrar släpper bara ut hundarna på tomten så får de rasta sig själva.
Han har röda tassar och mun för han ligger och tvättar sig så mycket och det var helt borta när han var hos oss.
Nåväl, jag anser att de gör så himla mycket fel med hundarna men det är deras djur så de får väl göra som de vill men inte när det går utöver min son och som är deras barnbarn, nej ingen mer kontakt mellan deras bortskämda hundar och mitt barn.
Jag är fortfarande jävligt förbannad över min fars beteende igår och det är inte första gången på liknande premisser.
En gång när vi skulle åka hem så sitter far framför TVn(som vanligt) och mor och hundarna är med oss ute i hallen och vinkar av oss, sonen snubblar över den lite mer stabile hunden och hunden bjäfsar till eller nafsar i luften, sonen gråter som bara den,jag vänder hunden på rygg och visar vem som bestämmer men hunden skriker som en stucken gris trots att jag inte gör speciellt hårt.
Far kommer springandes från TV-rummet och skäller på mig för att jag hunden illa.:x
Frågar inte ens hur det är med grabben, vi blev osams då med och detta är en värre repris av detta.
Dock så ringde han dagen efter som han alltid gör efter han gjort något dumt och pratat med mor, han blev rädd eftersom hunden skrek så högt... Jaja men min son då?
Borde inte ens skriva det här då jag hänger ut honom men jag är så jävla förbannad och ingen vet vem han är så det får gå.
Får väll se om de ringer, då får de komma på besök för detta vill jag inte ta på telefon då det gäller båda två, det ska ta slut annars får det vara. Punkt
Hundarna får garanterat inte tillräckligt med aktivitet och det har jag sagt många gånger till dem, den andra hunden har vi varit hundvakt till 2 gånger under 2 respektive 3 veckor och han var mycket mer lugnare hos oss men då gick vi minst 3 km varje dag, mina föräldrar släpper bara ut hundarna på tomten så får de rasta sig själva.
Han har röda tassar och mun för han ligger och tvättar sig så mycket och det var helt borta när han var hos oss.
Nåväl, jag anser att de gör så himla mycket fel med hundarna men det är deras djur så de får väl göra som de vill men inte när det går utöver min son och som är deras barnbarn, nej ingen mer kontakt mellan deras bortskämda hundar och mitt barn.
Jag är fortfarande jävligt förbannad över min fars beteende igår och det är inte första gången på liknande premisser.
En gång när vi skulle åka hem så sitter far framför TVn(som vanligt) och mor och hundarna är med oss ute i hallen och vinkar av oss, sonen snubblar över den lite mer stabile hunden och hunden bjäfsar till eller nafsar i luften, sonen gråter som bara den,jag vänder hunden på rygg och visar vem som bestämmer men hunden skriker som en stucken gris trots att jag inte gör speciellt hårt.
Far kommer springandes från TV-rummet och skäller på mig för att jag hunden illa.:x
Frågar inte ens hur det är med grabben, vi blev osams då med och detta är en värre repris av detta.
Dock så ringde han dagen efter som han alltid gör efter han gjort något dumt och pratat med mor, han blev rädd eftersom hunden skrek så högt... Jaja men min son då?
Borde inte ens skriva det här då jag hänger ut honom men jag är så jävla förbannad och ingen vet vem han är så det får gå.
Får väll se om de ringer, då får de komma på besök för detta vill jag inte ta på telefon då det gäller båda två, det ska ta slut annars får det vara. Punkt
Thomas59
Byggveteran
· Stockholms län
· 3 313 inlägg
Thomas59
Byggveteran
- Stockholms län
- 3 313 inlägg
Får en känsla av att det finns mer problem än bara ouppfostrade hundar i denna story 
.
.Glöm inte att ta hand om din lilla son också... Låt honom träffa någon annan hund som ni litar på så han inte blir hundrädd i hela sitt liv.
Respekt ska han ha för hundar men han ska inte behöva vara rädd för dom , och ett hundbett är ju en väldig traumatisk upplevelse.
Ställ kravet på dina föräldrar att dom minst... låser in hundarna när ni kommer på besök om dom inte vill avliva elelr sälja dom.
Respekt ska han ha för hundar men han ska inte behöva vara rädd för dom , och ett hundbett är ju en väldig traumatisk upplevelse.
Ställ kravet på dina föräldrar att dom minst... låser in hundarna när ni kommer på besök om dom inte vill avliva elelr sälja dom.