Opålitlig hund och barn
Hundar har väl med hus att göra?
Mina föräldrar har 2 små hundar som de har behandlat som barn, min far är värre än min mor på den fronten. De är lydiga därefter, d.v.s knappt inte alls.
Ena hunden som är en dvärgpudel(nu som DP i texten) har alltid verkat lite opålitlig med nya människor, framförallt killar när de hälsar på och hon morrar och håller på men hon har aldrig gjort något utfall.
Ända sedan min fru blev gravid (sonen är 1½ år nu)så har jag tjatat om att hundarna inte ska ligga i soffan nu när det kommer ett barn som hälsar på och det av två anledningar, för det första så enligt min uppfattning så kan hunden tro att den står högre i rang då barnet är på golvet, för det andra så hamnar hunden i en otäck höjd för bett och sådant.
Tyvärr så har mina föräldrar envisats att ha hundarna i soffan ändå även om min mor gjort ett tamt försök att de inte ska vara där så mycket men de är i sofforna mycket och när min son kommer nära ibland så morrar hon eller gör utfall på avstånd bara för att min son går förbi.
Den andra hunden har också blivit mer ostabil när min son kommer nära, klart inte barn ska göra vad som helst med hundar men morra och säga ifrån bara för han kommer nära tycker jag inte är OK men de flyttar bara hunden till en fåtölj som ska vara hans men det är en dålig kompromiss enligt mig.
När mina föräldrar var utomlands så hade min syster DP och hade besök av en barnfamilj och DP högg oprovocerat barnet i ansiktet när de skulle gå hem då DP låg på en skohylla i hallen, blev som tur var bara ett litet märke denna gång men bevisade bara min misstanke om denna hund.
Nu när vi var hos mina föräldrar igår så stod vi föräldrar och stekte kantareller medan sonen sprang runt, min far sitter i soffan med hunden bredvid sig, sonen går förbi hunden som denna gång hugger i ansiktet.
Störtgråter och ser ett litet märke som ser ut som ett klösmärke precis vid ögat men han var väldigt ledsen, frågar min far vad som hände och han visste inte (trots han satt bredvid), jag är förbannad och går och kollar grabben igen då han fortfarande gråter och ser att det svullnar upp runt kindbenet, hunden har alltså bitit rejält och underkäken har varit runt kindbenet och överkäken 1 cm från ögat.
Nu blir jag riktigt förbannad och fråga far varför han har hunden i soffan och inte har koll och han säger att hundarna bor här och vi ska ha koll på sonen. :eek:
Försöker prata med honom men blir bara mer och mer förbannad över svaren man får så vi drar hem.
Ligger här nu dagen efter och är fortfarande förbannad över detta, fan ska jag sluta och hälsa på mina föräldrar bara för en hundjävel?
Jag har försökt stänga in hundarna när vi kommer för de blir så uppspelta när det kommer folk och skäller som galningar(sa jag att de var ouppfostrade?) men min far är så snabb att släppa ut de stackars hundarna.
Vad tycker ni att jag ska göra, ska jag ställa några krav inför besök hos päronen?
Jag vill helst se hunden avlivad då den gång på gång visat sig opålitlig oavsett hur gullig de tycker hunden är annars.
Eller så får de hålla hundarna instängda när vi är där.
Förlåt om det är lite osammanhängande men det är under så lång tid och olika tillbud.
Är jag oresonlig? Vad ska jag göra annorlunda?
Just nu är jag sugen på att polisanmäla så de blir tvingade till en hundbeteendevetare som testar hunden hur den reagerar så kanske de blir tvingande till avlivning men det skulle nog inte vara så bra för relationen till far. Kommer inte göra det men är sugen så de förstår allvaret, kunde lika gärna tagit i ögat och sonen blivit blind.
Mina föräldrar har 2 små hundar som de har behandlat som barn, min far är värre än min mor på den fronten. De är lydiga därefter, d.v.s knappt inte alls.
Ena hunden som är en dvärgpudel(nu som DP i texten) har alltid verkat lite opålitlig med nya människor, framförallt killar när de hälsar på och hon morrar och håller på men hon har aldrig gjort något utfall.
Ända sedan min fru blev gravid (sonen är 1½ år nu)så har jag tjatat om att hundarna inte ska ligga i soffan nu när det kommer ett barn som hälsar på och det av två anledningar, för det första så enligt min uppfattning så kan hunden tro att den står högre i rang då barnet är på golvet, för det andra så hamnar hunden i en otäck höjd för bett och sådant.
Tyvärr så har mina föräldrar envisats att ha hundarna i soffan ändå även om min mor gjort ett tamt försök att de inte ska vara där så mycket men de är i sofforna mycket och när min son kommer nära ibland så morrar hon eller gör utfall på avstånd bara för att min son går förbi.
Den andra hunden har också blivit mer ostabil när min son kommer nära, klart inte barn ska göra vad som helst med hundar men morra och säga ifrån bara för han kommer nära tycker jag inte är OK men de flyttar bara hunden till en fåtölj som ska vara hans men det är en dålig kompromiss enligt mig.
När mina föräldrar var utomlands så hade min syster DP och hade besök av en barnfamilj och DP högg oprovocerat barnet i ansiktet när de skulle gå hem då DP låg på en skohylla i hallen, blev som tur var bara ett litet märke denna gång men bevisade bara min misstanke om denna hund.
Nu när vi var hos mina föräldrar igår så stod vi föräldrar och stekte kantareller medan sonen sprang runt, min far sitter i soffan med hunden bredvid sig, sonen går förbi hunden som denna gång hugger i ansiktet.
Störtgråter och ser ett litet märke som ser ut som ett klösmärke precis vid ögat men han var väldigt ledsen, frågar min far vad som hände och han visste inte (trots han satt bredvid), jag är förbannad och går och kollar grabben igen då han fortfarande gråter och ser att det svullnar upp runt kindbenet, hunden har alltså bitit rejält och underkäken har varit runt kindbenet och överkäken 1 cm från ögat.
Nu blir jag riktigt förbannad och fråga far varför han har hunden i soffan och inte har koll och han säger att hundarna bor här och vi ska ha koll på sonen. :eek:
Försöker prata med honom men blir bara mer och mer förbannad över svaren man får så vi drar hem.
Ligger här nu dagen efter och är fortfarande förbannad över detta, fan ska jag sluta och hälsa på mina föräldrar bara för en hundjävel?
Jag har försökt stänga in hundarna när vi kommer för de blir så uppspelta när det kommer folk och skäller som galningar(sa jag att de var ouppfostrade?) men min far är så snabb att släppa ut de stackars hundarna.
Vad tycker ni att jag ska göra, ska jag ställa några krav inför besök hos päronen?
Jag vill helst se hunden avlivad då den gång på gång visat sig opålitlig oavsett hur gullig de tycker hunden är annars.
Eller så får de hålla hundarna instängda när vi är där.
Förlåt om det är lite osammanhängande men det är under så lång tid och olika tillbud.
Är jag oresonlig? Vad ska jag göra annorlunda?
Just nu är jag sugen på att polisanmäla så de blir tvingade till en hundbeteendevetare som testar hunden hur den reagerar så kanske de blir tvingande till avlivning men det skulle nog inte vara så bra för relationen till far. Kommer inte göra det men är sugen så de förstår allvaret, kunde lika gärna tagit i ögat och sonen blivit blind.
Ja, inget snack om saken. Kräv att hundarna är instängda eller kopplade ute när ni hälsar på. Alternativet får ju vara att ni inte kommer dit och detta måste du säga till dina föräldrar utan krusiduller, så att de förstår att det är allvar. Jobbigt att ställa ultimatum till föräldrarna, jag vet, men annars kommer du och din familj aldrig kunna känna er trygga när ni är där.
Lycka till.
Lycka till.
Skojar du? En hund som oprovocerat bitit min son i ansiktet hade inte blivit långlivad. Jag blir förbannad bara jag läser ditt inlägg. Förlåt att jag säger det, men vad är det för fel på dina föräldrar? De verkar ju knappt bry sig om att deras barnbarn kunde blivit skadat för livet! Jag hade inte satt foten i deras hus igen förrän de tagit bort hunden eller låst in den och inte släppt ut den under hela era besök. Det som också gör mig förbannad är att det ju egentligen inte är hundarnas fel utan även deras beteende kan ju till stor del lastas på dina föräldrar.
Dina föräldrar har dåligt ledarskap över sina hundar! Hundar kan bla. vara svartsjuka och med ett dåligt ledarskap kan det bli otäckt.
Finns ju kurser, böcker och DVD om detta.
Nu är det antagligen för sent att få ett läkarintyg men annars skulle det kanske öka motivationen att göra något för föräldrarna? Så det inser allvaret!
Finns ju kurser, böcker och DVD om detta.
Nu är det antagligen för sent att få ett läkarintyg men annars skulle det kanske öka motivationen att göra något för föräldrarna? Så det inser allvaret!
Thomas59
Byggveteran
· Stockholms län
· 3 313 inlägg
Thomas59
Byggveteran
- Stockholms län
- 3 313 inlägg
Nej du är inte oresonlig.
Dina föräldrar verkar vara totalt olämpliga som hundägare. Hundar ska vara väluppfostrade, inte´ligga i soffor och fåtöljer och INTE hugga barn (och andra människor) i ansiktet. Hundar ska heller inte morra när man närmar sig dem.
Helt osannolikt att dina föräldrar inte fattar bättre.
Att avliva hunden som hugger är ett alternativ men i detta fall borde kanske dina föräldrar överväga att istället lämna bort hundarna till en ny ägare som kan hantera och uppfostra hunden/hundarna. Hunden är väl rimligen inte psykiskt instabil utan bara helt ouppfostrad och förvirrad ang vem som är ledare för flocken.
Polisanmälan låter ju lite drastiskt men visst. Hundägare har ett strikt ansvar och polisen brukar agera mot hundar som biter barn i ansiktet (avlivning). Varför inte bara sluta besöka dina föräldrar?
Dina föräldrar kan tydligen inte och med den inställning dom har ska du inte förvänta dig att dom ändrar beteende.
Att ställa ett ovillkorligt krav på att hundarna skall vara inlåsta är det minsta ni ska begära tills vidare. Vill dina föräldrar ha lite sällskap kanske dom ska överväg en kanariefågel eller en vandrande pinne istället. Hundar ska dom inte ha.
Dina föräldrar verkar vara totalt olämpliga som hundägare. Hundar ska vara väluppfostrade, inte´ligga i soffor och fåtöljer och INTE hugga barn (och andra människor) i ansiktet. Hundar ska heller inte morra när man närmar sig dem.
Helt osannolikt att dina föräldrar inte fattar bättre.
Att avliva hunden som hugger är ett alternativ men i detta fall borde kanske dina föräldrar överväga att istället lämna bort hundarna till en ny ägare som kan hantera och uppfostra hunden/hundarna. Hunden är väl rimligen inte psykiskt instabil utan bara helt ouppfostrad och förvirrad ang vem som är ledare för flocken.
Polisanmälan låter ju lite drastiskt men visst. Hundägare har ett strikt ansvar och polisen brukar agera mot hundar som biter barn i ansiktet (avlivning). Varför inte bara sluta besöka dina föräldrar?
Dina föräldrar kan tydligen inte och med den inställning dom har ska du inte förvänta dig att dom ändrar beteende.
Att ställa ett ovillkorligt krav på att hundarna skall vara inlåsta är det minsta ni ska begära tills vidare. Vill dina föräldrar ha lite sällskap kanske dom ska överväg en kanariefågel eller en vandrande pinne istället. Hundar ska dom inte ha.
Ge föräldrarna en chans att t.ex. avliva den mest tokiga hunden och sedan se till att de håller andra borta från soffor mm samt låser in den när ni kommer.
Hundar som biter barn och folk har fel i huvudet (tyvärr ofta pga deras brukares fel).
Ge dem en chans att göra det själva sedan anmäl hunden/hundägaren.
Kan inte alls förstå hur din far tänker, hur man kan prioritera sin galna hund mer än sitt barnbarn.
Farsan som är veterinär har avlivat ett flertal djur med liknande sympton, ringa gärna en veterinär och fråga vet ja!
Blir också förbannad när man läser ditt inlägg, vem vet var/hur/när hunden biter din son nästa gång?
Hundar som biter barn och folk har fel i huvudet (tyvärr ofta pga deras brukares fel).
Ge dem en chans att göra det själva sedan anmäl hunden/hundägaren.
Kan inte alls förstå hur din far tänker, hur man kan prioritera sin galna hund mer än sitt barnbarn.
Farsan som är veterinär har avlivat ett flertal djur med liknande sympton, ringa gärna en veterinär och fråga vet ja!
Blir också förbannad när man läser ditt inlägg, vem vet var/hur/när hunden biter din son nästa gång?
Ni får helt enkelt träffas hos er ifortsättningen, och hundarna är inte välkomna. Om dina föräldrar är som du beskiver dem, är det nog ganska utsiktlöst att få dem att acceptera att avliva hundarna. Om de vill träffa sina barnbarn får de helt enkelt pallra sig iväg till er. Man kan sällan ändra på andras beteende, men man kan ändra sitt eget.
Helt otroligt.
Jag har själv kämpat med en Golden Retriever som vi till slut fick återlämna. Efter en vecka hos den nya hussen (en van hundägare) avlivades hunden. Den bet honom i armen helt oprovocerat.
För det första fattar jag inte vad dina föräldrar håller på med. Att inte förstå allvaret i det som har hänt är ju nästan samma beteende man kan hitta i en missbrukares hem. Ingen ser elefanten i köket liksom.
Fast jag tycker att du/ni har ett ansvar också, är dina föräldrar så korkade att de inte ser problemet så tycker jag definitivt att ni inte ska vara där med era barn så länge hundarna är där. Tänk om ni får åka och sy halva ansiktet nästa gång?
Ibland måste man få höra hur det är, det är lätt att växa med i problemet och inte se hur stort det är. I ert fall är det väldigt stort om ni fortsätter att hälsa på när hundarna är hemma.
Jag har själv kämpat med en Golden Retriever som vi till slut fick återlämna. Efter en vecka hos den nya hussen (en van hundägare) avlivades hunden. Den bet honom i armen helt oprovocerat.
För det första fattar jag inte vad dina föräldrar håller på med. Att inte förstå allvaret i det som har hänt är ju nästan samma beteende man kan hitta i en missbrukares hem. Ingen ser elefanten i köket liksom.
Fast jag tycker att du/ni har ett ansvar också, är dina föräldrar så korkade att de inte ser problemet så tycker jag definitivt att ni inte ska vara där med era barn så länge hundarna är där. Tänk om ni får åka och sy halva ansiktet nästa gång?
Ibland måste man få höra hur det är, det är lätt att växa med i problemet och inte se hur stort det är. I ert fall är det väldigt stort om ni fortsätter att hälsa på när hundarna är hemma.
Håller med övriga. Du måste göra klart fler dem att din son är viktigare för dig än deras hundar. Du kan inte riskera hans hälsa genom att utsätta honom för dessa hundar igen. Nu har de bitit en gång utan konsekvenser och har lärt sig att det är ok.
Tumma inte på det som du uppenbarligen vet är rätt. Du kommer aldrig förlåta dig själv om något allvarligare händer.
Tumma inte på det som du uppenbarligen vet är rätt. Du kommer aldrig förlåta dig själv om något allvarligare händer.
Helt klart måste ni ställa krav. Hundarna får sitta i bur eller separat rum när ni kommer annars får de träffa sina barnbarn hos er, utan hundar.
Det går säkert att få fason på hundarna men med tanke hur deras uppfostran har varit så betvivlar att dina föräldrar är kompetenta att få fason på dem.
Det går säkert att få fason på hundarna men med tanke hur deras uppfostran har varit så betvivlar att dina föräldrar är kompetenta att få fason på dem.
Visa dem den här tråden så kanske det går upp ett ljus. Hade det varit mina päron så hade det varit väldigt enkelt, se till att hundarna är inlåsta eller borta när vi kommer, om inte så är det ju deras val om de vill träffa sitt barn och barnbarn.
Se till att inte bara sluta hälsa på, utan ni (mest du då det är dina föräldrar) bör tydligt förmedla varför ni inte hälsar på mer.
Låt de komma på besök hos er om de vill men utan hundar.
Om ni bara slutar besöka (utan, i deras ögon, orsak) så är det bara grogrund för konflikt, tydlighet är alltid bra.
Låt de komma på besök hos er om de vill men utan hundar.
Om ni bara slutar besöka (utan, i deras ögon, orsak) så är det bara grogrund för konflikt, tydlighet är alltid bra.
Hundarna är i röda zonen!
Förmodligen är de i högre "rang" än dina föräldrar! Du kan tyvärr inte göra något åt detta annat än att ställa krav på dina föräldrar att de gör något åt detta, för hundarna är även i röda zonen för dem! Det går att få ordning på hundarna, men jag betvivlar att dina föräldrar klara det på egen hand.
Det jag rekommenderar dig är att ställa krav att de tar kontakt med en brukshundsklubb el. liknande. och det inom det snaraste!
Med vänlig hälsning, Custard, hundägare av Bull terrier
och lång erfarenhet av hundraser av potentiellt farlig karaktär.
Förmodligen är de i högre "rang" än dina föräldrar! Du kan tyvärr inte göra något åt detta annat än att ställa krav på dina föräldrar att de gör något åt detta, för hundarna är även i röda zonen för dem! Det går att få ordning på hundarna, men jag betvivlar att dina föräldrar klara det på egen hand.
Det jag rekommenderar dig är att ställa krav att de tar kontakt med en brukshundsklubb el. liknande. och det inom det snaraste!
Med vänlig hälsning, Custard, hundägare av Bull terrier
och lång erfarenhet av hundraser av potentiellt farlig karaktär.
Tack för responsen. Jag vet att det är mina föräldrar som är problemet och jag har försökt att få dem att förstå att det är deras beteende som styr hur hundarna agerar men det har inte gått in tyvärr.
Mina föräldrar bor 5 km från oss så det blir gärna att man åker dit och hälsar på då och då, bara synd att min mormor var på besök också och fick utstå att jag blev arg på min far på det sättet men han gjorde mig bara argare och argare med sina svar. Dessutom kan han inte ens släppa blicken från TVn. Suck
Får väl se om de ringer hur det går, vet inte om det går att få de att förstå.
Tråkigt är det.
Mina föräldrar bor 5 km från oss så det blir gärna att man åker dit och hälsar på då och då, bara synd att min mormor var på besök också och fick utstå att jag blev arg på min far på det sättet men han gjorde mig bara argare och argare med sina svar. Dessutom kan han inte ens släppa blicken från TVn. Suck
Får väl se om de ringer hur det går, vet inte om det går att få de att förstå.
Tråkigt är det.