MissMuffet skrev:
Frun är inte Svensk, de har känt varandra i många år, varit gifta i kanske 3 , och hon har bott i Sv lite mer än 2 år.
Hon lider av en mycket allvarlig genetisk blodsjukdom, och har dessutom fött barn för mindre än 2 månader sedan.
Japp! Det har jag! Det var en upplevelse! Soc ljög, glömde bort fakta, hittade på fakta, ändrade på lögner osv....S Stefan1972 skrev:
ALLT har vi inspelat. Vi använde våra mobiltelefoner för att spela in möten, telefonsamtal etc.
Så det finns ingen tvekan om det jag skriver nedan.
Vi hade blivit av med allt från FK, barnbidrag/föräldrapenning/ rubb& stubb på grund av att FK fått för sig att vi flyttat utomlands och ville alltså reda ut om vi skulle bistånd/bidrag från ett annat land.
Det var fel uppgifter hos FK och det blev rätt till slut (vi var svenskar) men vi behövde alltså söka bistånd under period.
Fyra månader - vi fick inte ett enda korrekt bistånd!
Första ansökan - fick avslag för att vi hade överskott från tidigare månader i hennes ekonomiska kalkyl på oss.
Men hon hade fel på allt möjligt, inflyttningsdag, våra inkomster mm. Tex hon menade att jag bara sökt två jobb. Fel, jag hade sagt två INTERVJUER.
Jag gav korrigerade uppgifter om allt det ovan (och mer), innan beslut - men det fullkomligt ignorerades och jag fick avslag!
Jag överklagade och det blev avslag igen, så det hamnade i Förvaltningsrätten.
Soc skrev då till Förvaltningsrätten att jag inte var skriven i Sverige och trots flera uppmaningar från dem INTE skrivit mig i Sverige. Det var därför vi inte hade FK-bidrag enligt soc.
Total svartmålning av mig alltså. MEN... jag har varit skriven i Sverige hela mitt liv. Totalt påhittad uppgift alltså!!
Hur kan man skriva så till en domstol??
Nästa ansökan, får positivt besked och att allt var klart. Inväntar utbetalning...
DÅ hittar handläggaren på att hon ställt krav under vårt samtal och nekar helt plötsligt bistånd eftersom jag INTE uppfyllt det påhittade kravet. Men som sagt, har samtalet inspelat - hon ställde INGA krav!
Det var en total lögn! Självklart kom även det till Förvaltningsrätten.
Osv... Vi var i Förvaltningsrätten med allt....då ändrade Soc på sina lögner och la till nya så vi förlorade.
Heeeelt sjukt.
Överklagade hela vägen upp i systemet, men bevisade lögner är skitsamma. Domstolarna trodde ändå på vad Soc sa om andra saker. Det spelade ingen roll att vi sa att de också var fel...
Ja, det var några ord om en komplex historia, med en ytterst enkel lärdom. Socialsekreterare ljuger. Ingen bryr sig.
Det här känns igen till 100% Och det verkar som att de verkligen känner det är fritt fram när de får med en person som lider av psykisk ohälsa, som i det här fallet är utmattningsdepression. .L larka742 skrev:
Mannen i fråga tacklar inte ens att hämta sin egen post, drabbas av ångest/panikattacker vid minsta tecken på stress, telefonsamtal, etc. Han känner sig förbrukad, och som en belastning för både sin fru och 4 barn.
Det skrämmande är att han inte ens längre verkar ledsen alls för sin egen del, utan har accepterat att det är över, och bara inväntar tillfälle.
Det här märker man, och Psyk har klassat han som suicidal, etc.... Soc vet alt det här, men visar absolut inga hänsyn alls, utan använder sig utav det, eftersom det är behändigt med någon som inte orkar kämpa - fast de vet de har rätt.
Jag vet inte riktigt hur man ska tolka in allt de gör... maktbegär? Tunnelseende? Slarv?N Norsken69 skrev:
Det jag vet är iallafall är att det är ett helt värdelöst kontrollsystem av dessa personer. Ingen licens att förlora. Det är bara att köra på för dem. Varför ska de vara noggranna med sanningen?
Allvetare
· Västra götaland
· 8 531 inlägg
Det finns ju ett sätt att påverka, engagera er i kommunalpolitiken. Det är enkelt att klaga, och ha åsikter om systemet, men tycker man att något borde förändras får man engagera sig.L larka742 skrev:
Tror iofs inte att det är på kommunal nivå det handlar om...lagar läggs i riksdagen.
Men ja, tanken har slagit mig... har redan pratat om "mitt" inför kommunstyrelsen. Men funderar på att göra det igen, med lite tydligare krav på åtgärder.
Allvetare
· Västra götaland
· 8 531 inlägg
Det ni pratar om ovan finns inte beskrivet i socialtjänstlagen. Det handlar bara om prioriteringar av pengar, så enkelt är det. Och när socialt bistånd ställs mot skolor, äldreomsorg etc i den kommunala budgeten så prioriteras det på gott och ont...L larka742 skrev:
Men finns det verkligen ingen opartisk myndighet dit man har möjlighet att anmäla en handläggares metoder?L larka742 skrev:
Jag har ögnat igenom en del av den mejlkorrespondens som finns, och utan att ha behövt söka, hittade jag
flertalet oegentligheter.
Delvis av det slaget du nämnde, där dom ändrat och anpassat olika krav de påstår de ställt, men även direkta
lögner, felaktiga förfaranden, samt en sak som verkligen retade mig, att helt ignorera viktiga frågor till trots att de upprepats i kanske 4-5-6 olika mejl.
OCH ALLT GÅR ATT UPPVISA/BEVISA ! Tyvärr så är väl denna totala brist på försiktighet endast en tydlig indikation på exakt hur immuna dessa individer är för repressalier av något slag....
Men som sagt, om någon har ett förslag till hur man skulle kunna göra för att "anmäla" en handläggares förfarande i en sådan sak, så dela gärna med er.
Allvetare
· Västra götaland
· 8 531 inlägg
https://www.ivo.se/for-privatpersoner/klaga-pa-socialtjansten/N Norsken69 skrev:
IVO granskar socialtjänsten.
Tycker det är märkligt att soc är så hårda när det rör sig om en barnfamilj. Det är ju stor skillnad så fort det finns barn med i bilden. Tycker också att handläggaren beter sig fruktansvärt illa. Kan din vän begära en annan handläggare? Prata med socialchefen (långskott, jag vet, men ändå värt ett försök)? Det är galet fyrkantigt av soc att inte inse att din vän inte längre äger fastigheterna. Ni som vänner skulle också kunna göra en orosanmälan till soc för barnen. Orosanmälan betyder INTE vanvård, utan att man oroar sig för att ett barn far illa. Orsaken kan vara allt möjligt, i detta fallet att barnen inte har en anständig levnadsstandard. Annars skulle jag vänt mig till IVO, det är nog den bästa vägen att gå om han inte kan få en annan handläggare. Fint att ni omkring har ett öga på vännen, han behöver nog all stöttning han kan få. Jobbade förr i tiden på Kronofogden och kan verkligen förstå hur mörkt det kan kännas när allt omkring en rasar, ibland av en så dum orsak som ett borgensåtagande åt någon vän.
Liten varning att blanda in barnen. Sov kan få för sig att de "måste" omplacera barnen tillfälligt om föräldrarna (?) Mår så dåligt. Jag undrar hur hans fru mår? Som jag skrev ovan så är makar enligt lag skyldiga att hjälpa varandra. Kan de vara så att hon kan dra in pengar åt familjen om mannen nu mår dåligt?
Du vill alltså ha andra regler för folk som söker socialbidrag och är fattiga på riktigt så att säga?F fixarpelle skrev:
Har du någon bra idé om hur man som kommunaltjänsteman kontrollerar att den här personen som bor i en lägenhet, och enligt fastighetsregistret äger två hus är fattig på riktigt eller om hen bara försöker lura till sig pengar?
"Enligt vad vi kan se har du tre bostäder, du måste göra dig av med två för att ha rätt till ersättning."
Berätta vad som är fel med den regeln istället för att berätta hur synd det är om dem som söker om hjälp. Det är ju inte så att de tvingar någon som har EN bostad att göra sig av med den.
Är det någon som har en alldeles för stor och dyr bostad (bostadsbidraget är ju begränsad) ombeds de ju byta ner sig, men det finns verkligen inget krav på att sälja en belånad bostadsrätt eller villa omedelbart och bli bostadslös.
Inte heller i det här fallet finns ju det kravet. Det enda de sagt är att han måste ordna upp pappren, elelr hur?
Det man kan göra är att begära att få byta handläggare men som jag skrivit tidigare se till att utnyttja det stöd som finns att tillgå även om det är krångligt att få den.
Det är mycket enklare att kontakta sin stödperson t.ex en kurator och nämna sina bekymmer som sedan tar alla kontakter även med handläggare och sedan kontaktar personen med hur allt är och vad som behövs göras och hjälper till med det samt hjälper med möten mm för att allt ska fungera.
Meningen med stödet är att slippa de tunga bitarna med t.ex myndighetskontakter mm som inte orkas med men som krävs för en fungerande vardag.
Beskrivningar om hur människor upplevt sina kontakter med SOC stämmer bra med alla andra historier jag hört, spela in möten med mobilen så ni kan kontrollera om ni missuppfattat något eller om ni blir förda bakom ljuset, de förekommer faktiskt att det föreligger ett missförstånd även fast den sökande är helt säker på att det inte är så.
Det finns ingen orsak att fortsätta kontakter med en socialsekreterare/handläggare som motarbetar och förvrider information så be om att få byta.
Med det sagt så finns det ofta en chef som fattat många beslut som gjort att det är som det är så en ny handläggare behöver inte göra saken bättre, men användandet av stöd (personligt ombud, kurator) brukar fungera bättre då de inte vill dra samma rövare mot dom.
Jag vet en som hade bekymmer hela tiden och han frågade vad han skulle göra för att få ekonomiskt bistånd eftersom det aldrig fungerade och alltid blev avslag trots att handläggaren vid varje möte hävdade att det inte fanns några förhinder eller oklarheter till medgivande av stöd vid varje möte på direkt fråga från honom, svaret var att han kanske ska testa att söka i en annan kommun.
Det finns även kommuner där det fungerar bra och man inte behöver träffa sin handläggare på möten utan det är bara att lämna in en ansökan (spara eventuella kvitton mm i 3 månader i fall det blir stickkontroll) eller logga in med e-legitimation och fylla i ansökan hemifrån och kontakter med handläggare kan skötas med e-post om den sökande har några frågor eller handläggaren undrar något.
Jag vet en som hade "turen" att flytta till en sådan modern kommun och när han väl behövde ha tag i sin handläggare så hade den personen slutat för ett bra tag sedan och han visste inte ens vem som var handläggare men utbetalningarna fungerade ändå.
Andra kommuner ska ha möten var månad med bankutdrag, bevis på läkarbesök och arbetssökande eller annan åtgärd och ett jäkla ordtrixande som ofta misstolkas och e-post går det inte att hålla kontakt genom inte ens om personen är bostadslös utan fast adress.
Rådet att söka i annan kommun är egentligen inte så illa som det låter men det är inte lätt att flytta med en familj med pressad ekonomi och dåligt mående, men det finns omständigheter som gör att man kan söka i en kommun man inte är skriven i.
Det finns ingen jämn standard i Sverige på hur hanteringen av ekonomiskt bistånd fungerar alla kommuner fungerar olika och bedömer olika.
Det är mycket enklare att kontakta sin stödperson t.ex en kurator och nämna sina bekymmer som sedan tar alla kontakter även med handläggare och sedan kontaktar personen med hur allt är och vad som behövs göras och hjälper till med det samt hjälper med möten mm för att allt ska fungera.
Meningen med stödet är att slippa de tunga bitarna med t.ex myndighetskontakter mm som inte orkas med men som krävs för en fungerande vardag.
Beskrivningar om hur människor upplevt sina kontakter med SOC stämmer bra med alla andra historier jag hört, spela in möten med mobilen så ni kan kontrollera om ni missuppfattat något eller om ni blir förda bakom ljuset, de förekommer faktiskt att det föreligger ett missförstånd även fast den sökande är helt säker på att det inte är så.
Det finns ingen orsak att fortsätta kontakter med en socialsekreterare/handläggare som motarbetar och förvrider information så be om att få byta.
Med det sagt så finns det ofta en chef som fattat många beslut som gjort att det är som det är så en ny handläggare behöver inte göra saken bättre, men användandet av stöd (personligt ombud, kurator) brukar fungera bättre då de inte vill dra samma rövare mot dom.
Jag vet en som hade bekymmer hela tiden och han frågade vad han skulle göra för att få ekonomiskt bistånd eftersom det aldrig fungerade och alltid blev avslag trots att handläggaren vid varje möte hävdade att det inte fanns några förhinder eller oklarheter till medgivande av stöd vid varje möte på direkt fråga från honom, svaret var att han kanske ska testa att söka i en annan kommun.
Det finns även kommuner där det fungerar bra och man inte behöver träffa sin handläggare på möten utan det är bara att lämna in en ansökan (spara eventuella kvitton mm i 3 månader i fall det blir stickkontroll) eller logga in med e-legitimation och fylla i ansökan hemifrån och kontakter med handläggare kan skötas med e-post om den sökande har några frågor eller handläggaren undrar något.
Jag vet en som hade "turen" att flytta till en sådan modern kommun och när han väl behövde ha tag i sin handläggare så hade den personen slutat för ett bra tag sedan och han visste inte ens vem som var handläggare men utbetalningarna fungerade ändå.
Andra kommuner ska ha möten var månad med bankutdrag, bevis på läkarbesök och arbetssökande eller annan åtgärd och ett jäkla ordtrixande som ofta misstolkas och e-post går det inte att hålla kontakt genom inte ens om personen är bostadslös utan fast adress.
Rådet att söka i annan kommun är egentligen inte så illa som det låter men det är inte lätt att flytta med en familj med pressad ekonomi och dåligt mående, men det finns omständigheter som gör att man kan söka i en kommun man inte är skriven i.
Det finns ingen jämn standard i Sverige på hur hanteringen av ekonomiskt bistånd fungerar alla kommuner fungerar olika och bedömer olika.
