Ny ägare, men lagfarten kvar i sitt namn - nekas ekonomiskt bistånd
Kan Kan Soc bestämma att en person som står som lagfartsskriven ägare till en fastighet ÄVEN är den rätta ägaren och att fastigheten därför ska räknas som en tillgång, och på så vis utgöra skäl nog för att neka ekonomisk bistånd till en utblottat familj - till trots att fastigheten sedan länge är såld och att ett bevittnat och signerat köpe/salgs kontrakt kan uppvisas, och att lagfarten ligger kvar eftersom den nya ägaren helt enkelt inte brytt sig om att ändra.... ???
Försöker hjälpe en kompis som varit långtidssjukskriven, och först blev dissat av F-kassan och levde
1.5 år på besparingar, samt avyttring av tillgångar. bland annat 2 fastigheter.
Den ena var ett ödehus utan något vidare värde, medan det andra var en 2 våningsvilla med bra läge.
Han stod som ensam ägare till villan, men ägde i realiteten endast 20%.
I januari 2017 sålde han huset, köpekontrakt skrevs, pengar överfördes, och allt signerades av både säljare och köpare, samt av de närvarande vittnen.
Ödehuset avyttrades också något senare för en billig peng, men även där uppfördes ett bevittnat och en i annars korrekt köpehandling.
Så till problemet: Ingen av de nya ägarna sökte lagfart. Den som köpte villan klantade sig och skrev fel fastighetsbeteckning vid ansökan, något som fick byråkrathjulen att gå i baklås, och innan de börjat snurra igen hade köparen även lyckas hamna i fängelse, och totalt tappat intresset för allt som hade med huset att göra.
Nya ägaren till ödehuset (taxerat till 30 000 tror jag) orkade helt enkelt inte att bry sig - ansåg det inte värt kostnaden.
När min kompis nu till sist tvingades söka hjälp hos Soc, fick han till en början viss hjälp, men sen tog det tvärstopp, och krävde han skulle sälja fastigheterna först eftersom de räknades som tillgångar.
Det spelade ingen roll att han uppvisade pappren från försäljningarna, även kontoutdrag som visade penningöverföringen vid försäljningen av villan, samt annat - de gav sig inte: lagfarterna stod på honom, han VAR ägaren.
Det faktum att lagfarten på villan till sist blev ändrat, samt att man framlade kopior på papper från lantmäteriet som visade det ovan nämnde misslyckandet, verkar fått de att ge upp kravet på försäljning av villan, men nu ligger i stället allt fokus på lagfarten på det värdelösa ödehuset...
Det har vid det här laget gått en massa prestige i den här konflikten, och stämningen är allt annat än vänlig.
Själv tycker jag att Soc helt oavsett betett/beter sig inhumant då mannen faktisk har fru och 4 barn. Den yngsta i princip nyfödd. Utöver barnbidrag, har han ingen inkomst alls, och han är i ett uselt skick. Så dålig att vi i perioder håller koll på honom pga att han är påtagligt självmordsbenägen.
Oavsett hur, eller på vilket vis han frågar om något, blir det blankt avslag och besked om att överklaga hos Förvaltningsrätten utifall han inte är förnöjd. Något hon är mycket väl medveten om att tar minst 1 år. Samt att Soc bidrag ej utbetalas retroaktivt....
Det här blev en hel utredning, men jag vill att bilden ska vara så tydlig som möjlig ända från start.
Hoppet står till att det finns någon här som vet att hitta antingen ett användbart prejudikat,
eller allra helst en lagens paragraf, som utan tvekan kan appliceras till fallet och entydigt slå fast vad som gäller.
MVH: Arne
Försöker hjälpe en kompis som varit långtidssjukskriven, och först blev dissat av F-kassan och levde
1.5 år på besparingar, samt avyttring av tillgångar. bland annat 2 fastigheter.
Den ena var ett ödehus utan något vidare värde, medan det andra var en 2 våningsvilla med bra läge.
Han stod som ensam ägare till villan, men ägde i realiteten endast 20%.
I januari 2017 sålde han huset, köpekontrakt skrevs, pengar överfördes, och allt signerades av både säljare och köpare, samt av de närvarande vittnen.
Ödehuset avyttrades också något senare för en billig peng, men även där uppfördes ett bevittnat och en i annars korrekt köpehandling.
Så till problemet: Ingen av de nya ägarna sökte lagfart. Den som köpte villan klantade sig och skrev fel fastighetsbeteckning vid ansökan, något som fick byråkrathjulen att gå i baklås, och innan de börjat snurra igen hade köparen även lyckas hamna i fängelse, och totalt tappat intresset för allt som hade med huset att göra.
Nya ägaren till ödehuset (taxerat till 30 000 tror jag) orkade helt enkelt inte att bry sig - ansåg det inte värt kostnaden.
När min kompis nu till sist tvingades söka hjälp hos Soc, fick han till en början viss hjälp, men sen tog det tvärstopp, och krävde han skulle sälja fastigheterna först eftersom de räknades som tillgångar.
Det spelade ingen roll att han uppvisade pappren från försäljningarna, även kontoutdrag som visade penningöverföringen vid försäljningen av villan, samt annat - de gav sig inte: lagfarterna stod på honom, han VAR ägaren.
Det faktum att lagfarten på villan till sist blev ändrat, samt att man framlade kopior på papper från lantmäteriet som visade det ovan nämnde misslyckandet, verkar fått de att ge upp kravet på försäljning av villan, men nu ligger i stället allt fokus på lagfarten på det värdelösa ödehuset...
Det har vid det här laget gått en massa prestige i den här konflikten, och stämningen är allt annat än vänlig.
Själv tycker jag att Soc helt oavsett betett/beter sig inhumant då mannen faktisk har fru och 4 barn. Den yngsta i princip nyfödd. Utöver barnbidrag, har han ingen inkomst alls, och han är i ett uselt skick. Så dålig att vi i perioder håller koll på honom pga att han är påtagligt självmordsbenägen.
Oavsett hur, eller på vilket vis han frågar om något, blir det blankt avslag och besked om att överklaga hos Förvaltningsrätten utifall han inte är förnöjd. Något hon är mycket väl medveten om att tar minst 1 år. Samt att Soc bidrag ej utbetalas retroaktivt....
Det här blev en hel utredning, men jag vill att bilden ska vara så tydlig som möjlig ända från start.
Hoppet står till att det finns någon här som vet att hitta antingen ett användbart prejudikat,
eller allra helst en lagens paragraf, som utan tvekan kan appliceras till fallet och entydigt slå fast vad som gäller.
MVH: Arne
Medlem
· Västernorrland
· 10 365 inlägg
Ja det är så det fungerar, det är inte socialens fel att inte lagfarten är ändrad. Lagfarten är bevis på ägandet och sår man som ägare till en fastighet har man en tillgång om den så bara är 1kr och det kan stjälpa.
Det är absolut inte säljarens fel heller, han kan inte tvinga köparen att söka lagfart.S Stefan1972 skrev:
Att sälja fastigheten en gång till är heller ingen bra ide, eftersom ägare nummer 2 kommer att ha ett "kvitto"
daterat senare än ägare nummer 1, och aldrig kunna få äganderätt.
Jag kan inte med att söka i lagböcker, men jag hittade den här förklaringen till regelverket kring denna frågan:
"Normalt bör man utgå från att den som har lagfart på fastigheten också är ägaren av samma fastighet. Det är endast om äganderätten kan styrkas som någon annan än den lagfarna ägaren bör tas upp som ägare."
njaaäää. Även om köparen inte söker lagfart, så äger den personen fastigheten. MEN om säljaren faktiskt säljer en gång till, och den nye köparen söker lagfart, så blir den köparen lagfaren ägare. Den som söker först får lagfart (finns undantag i speciell situationer). Den förste köparen som då snuvats på fastigheten kan stämma säljaren, på ungefär samma sätt som om en säljare ångrar sig efter kontraktsskrivning, i första hand få tillbaka köpesumman, men kan nog få skadestånd för fler kostnader som uppstår genom att fastigheten går förlorad.
Så det är knappast rekommendabelt att sälja igen.
Så det är knappast rekommendabelt att sälja igen.
Medlem
· Västernorrland
· 2 074 inlägg
Det går att skriva att man söker om förtur. Inte så vanligt att det ges, men tror vissa socärenden där konsekvenserna av att vänta kan bli stora är ett av de fall där det kan gå. Här behövs det ju inte heller olika vändor av argumentation på motpartens yttranden om det är tolkning av en specifik redan dokumenterad omständigheter det gäller. Se bara till att alla papper och alla argument är med redan från början.N Norsken69 skrev:
Oavsett så ska han överklaga varje avslagsbeslut som han får. När det sen kommer till dom, om det så är om ett år, så kommer soc i de framtida besluten vara tvungen att följa domstolens tolkning om hur husägandet ska bedömas efter det.
Det är ju faktiskt olagligt att sälja huset igen om han redan har gjort det en gång, så lite magstarkt krav att ställa om han verkligen har solid dokumentation. Men förstår att det är för ovanlig situation för soc. att våga bevilja och de kan för lite fartighetsjuridik för att veta exakt vad som gäller ur alla aspekter. Det är nog fruktlöst att diskutera mer med dem och behöver komma till domstol så fort som möjligt.
Nu kan jag inte alla detaljer om det här: Men om man har lånat för att äta och i efterhand får rätt i domstol så ska man få det bidraget man skulle ha haft då till att återbetala lånet. Men det krävs rätt dokumentation. (tror man behöver läsa på, göra rätt och sedan argumentera om det...) Och i praktiken en släkting som är villig riskera att inte få tillbaka pengarna.
Har man klarat sig utan lån (t.ex. gåvor eller tiggande) så kunde man bevisligen lösa det och behövde altså inte bidraget. Det är oftare det som hindrar retroaktiva pengar än att man av princip inte kan få det, tror jag.
Medlem
· Västernorrland
· 10 365 inlägg
fel och fel. Jag fick uppfattningen att tråden i huvudsak handlade om att personen ifråga inte fick bistånd för att denne äger en fastighet och det får man oftast inte. Finns inga genvägar där annat än att sälja fastigheten och det har man förvisso gjort men soc går bara på lagfarten. Resten bryr de sig inte om.N Norsken69 skrev:
Medlem
· Västernorrland
· 2 074 inlägg
Vad säger lantmäteriet om situationen. De måste stöta på då och då att folk inte söker lagfart. Hur brukar man gå tillväga då och vad kan de eller man själv göra? Hade börjat med att prata med dem. Kan LM förelägga någon att söka?
Kan de skriva något informativt till soc. /hänvisa till lämplig text som berättar vad fastighetsregistret egentligen innehåller. Dvs. att registrering om lagfart där inte är exakt samma som att man är lagligen rätt ägare i alla situationer (inte uttala sig om specifikt fall för det kommer de inte göra; men informera om vad deras information säger resp. inte säger)
Kan de skriva något informativt till soc. /hänvisa till lämplig text som berättar vad fastighetsregistret egentligen innehåller. Dvs. att registrering om lagfart där inte är exakt samma som att man är lagligen rätt ägare i alla situationer (inte uttala sig om specifikt fall för det kommer de inte göra; men informera om vad deras information säger resp. inte säger)
Låter ju nästan som att säljaren behöver sända rekommenderat brev till köparen att han måste söka lagfart före datum xx.xx.xx eller blir fastigheten till salu åt köpare som söker lagfart, då borde ju inte köpare nr.1 komma långt med stämning häller. hör han har ju blivit informerad
Jag är inte juridiskt kunnig på något vis, men detta avhandlas väl i Jordabalken? I 20 kapitlet, andra paragrafen, står att lagfart ska sökas av säljaren inom 3 månader och tredje paragrafen säger att inskrivningsmyndigheten får förelägga vite om så inte sker.
Jag hade kontaktat inskrivningsmyndigheten, det är nog det som är realistiskt att göra i denna situationen.
Hot om försäljning eller en faktisk försäljning är med största sannolikhet ingen framkomlig väg.
https://lagen.nu/1970:994#K20
Jag hade kontaktat inskrivningsmyndigheten, det är nog det som är realistiskt att göra i denna situationen.
Hot om försäljning eller en faktisk försäljning är med största sannolikhet ingen framkomlig väg.
https://lagen.nu/1970:994#K20
Inte socialens fel?S Stefan1972 skrev:
Eh... de måste inte ta hänsyn till fastigheten överhuvudtaget... de kan göra det, men sett till faktiska omständigheter så kan de se värdet som noll.
Oavsett om han ägt den, värdet på en ödefastighet borde setts som noll... Inte direkt något hett objekt på marknaden... = noll i deras kalkyl.
