Riksbanken tycker jag inte agerar nervöst alls. Det gör däremot en massa så kallade ränteanalytiker, som för att rättfärdiga sin titel och sin lön matar ekonomijournalisterna med den ena fabulerade sagan efter den andra. För några månader skrek de i högan sky att nu måste Riksbanken sänka räntan. Riksbanken höjde räntan istället.
Nu skriker de att Riksbanken kommer höja räntan, jag tror den ligger oförändrad.
Att Riksbanken förtydligar att de inte bryr sig så mycket om KPIX beror på att den inflationen som märks i människors plånböcker är KPI. Den inflationen som berör Sveriges näringsliv är KPI.
Sedan är Riksbankens mål att hålla inflationen i schack, inte att skydda högt belånade husägare. Om inflationen stiger, så stiger också räntorna med automatik. Vem vill långa ut några större summor pengar för en lägre ersättning än inflationstakten. Skall man ha låga räntor i ett land, måste inflationen också hållas låg. Det bästa sättet för att hålla den nere är att strypa tillgången på pengar så att efterfrågan dämpas.
Sedan är det förvisso ett bekymmer att en relativt liten del av inflationen är hemgjord. Det mesta är importerat, och en konsekvens av att vi gjort oss beroende av import. Inte bara av olja, utan i princip av allt som vi konsumerar. Men det är bara att bita i det sura äpplet för att kanske nästa gång lyssna mer på det sunda förnuftet, och mindre på ekonomer.
Nu skriker de att Riksbanken kommer höja räntan, jag tror den ligger oförändrad.
Att Riksbanken förtydligar att de inte bryr sig så mycket om KPIX beror på att den inflationen som märks i människors plånböcker är KPI. Den inflationen som berör Sveriges näringsliv är KPI.
Sedan är Riksbankens mål att hålla inflationen i schack, inte att skydda högt belånade husägare. Om inflationen stiger, så stiger också räntorna med automatik. Vem vill långa ut några större summor pengar för en lägre ersättning än inflationstakten. Skall man ha låga räntor i ett land, måste inflationen också hållas låg. Det bästa sättet för att hålla den nere är att strypa tillgången på pengar så att efterfrågan dämpas.
Sedan är det förvisso ett bekymmer att en relativt liten del av inflationen är hemgjord. Det mesta är importerat, och en konsekvens av att vi gjort oss beroende av import. Inte bara av olja, utan i princip av allt som vi konsumerar. Men det är bara att bita i det sura äpplet för att kanske nästa gång lyssna mer på det sunda förnuftet, och mindre på ekonomer.
Du är på rätt spår, men man kan gå ett steg till. Du har rätt i att riksbanken inte agerar speciellt nervöst eller hattigt. Men, det gör inte heller ränteanalytiker. Jag arbetar inte själv som ränteanalytiker men kommer i mitt jobb vid vissa tillfällen i kontakt med både personer i riksbankens direktion och ränteanalytiker och hör hur de resonerar, och de är i allmänhet oerhört mycket mer sansade, sävliga och ödmjuka än man får bilden av på di.se.Swetrot skrev:
Det är snarare så att di.se hittar på en nervositet som inte finns, för att skaffa läsare dag ut och dag in. Vem läser en artikel som säger "inget händer, prognoserna ligger i princip kvar... igen"? Om du är journalist och vill skriva en artikel om att något hänt så kan du givetvis alltid hitta någon "analytiker" som anser att den aktuella siffran förändrar läget.
Om du varje månad frågar 20 anatytiker om deras syn på räntan, och väljer att publicera endast den eller de som ändrat sig efter en siffra, så blir förstås bilden att de den ena sekunden skriker "i högan sky" om sänkningar och nästa sekund om höjningar. Normalt sätt har dock ingen i verkligheten skrikigt om varken det ena eller det andra.
Det hela är bara ett spel för att locka läsare.
Jag tycker riksbanken är fega som överger KPIX, istället för att ta debatten och förklara varför KPIX är ett bättre mått på monetär inflation, men jag förstår dem också i och med att lagen pekar ut KPI.kobban skrev:
Men man ska komma ihåg att det handlar om att de överger KPIX i sin kommunikation utåt. Det innebär inte att de tänker börja bekämpa sina egna räntehöjningar med räntehöjningar (den största skillnaden mellan KPIX och KPI är att räntehöjningar räknas in i KPI, men inte i KPIX).
Jag tror att ett stort problemet varit just att man har två olika mått (inte vad de är), vilket gör att externa bedömare/analytiker/lobbygrupper hela tiden fokuserar på det lägre av de båda, men hoppar mellan de i olika skeden av konjunkturen.ordain skrev:
Så länge räntorna sjönk var det ingen som hävdade att KPIX borde indikera något högre räntor, utan alla fokuserade på KPI. Idag är det plötsligt tvärt om, och nu är det KPIX som ska motivera längre räntor. Vad RB än gör är det fel ;-)
Det finns bra argument för båda måtten, men väljer man hela tiden det lägsta kommer snittet över en konjunkturcykel att bli för stort, så som du säger tror jag att de gör det för att förenkla sin kommunikation/PR-arbete...
Nja, jag skulle vilja säga att KPIX ansågs mer viktigt när KPIX låg högre än KPI. Idag har KPIX får dåligt rykte, men exempelvis vid riksbankens höjning av räntan i början av 2002, så var det tydligt att man (med rätta) tittade mer på KPIX. KPI-inflationen hade fallit i slutet av 2001 och låg inom mål-intervallet på väg mot mitten av intervallet, medan KPIX-inflationen (UND1X hette den då) fortsatt uppåt och låg över 3% flera månader i rad. Då valde man att bortse från KPI och höjde räntan.ErikL skrev:
Generellt är ränte-kommentatorerna ganska hökaktiga och även om riksbanken i teorin ska ha ett symmetriskt inflationsmål, där en inflation på 0% är lika fel som en på 4%, så ger den senare ett mycket större ramaskri. I slutet av 90-talet låg KPI-inflationen stundtals runt -1%, det vill säga 3 procentenheter under 2%. Gissa om det skulle bli ramaskri med en KPI-inflation på 5%.
Detta håller jag dock med om. Det finns en anledning till att det inte funkar att politiker sätter räntan - nästan varje beslut riksbanken tar kommer att vara impopulärt hos många. En centralbank kan inte vinna.
Som ni skriver sitter Riksbanken i en rävsax och kan inte påverka den internationella inflationen särskilt mycket. Nyckeln till att hämma oljeprisrusningen (och annan inflation) ligger till stor del hos FED. FED påverkar uppskattningsvis räntan i 40-45% av världen styrräntesättning då flera länder (i bla Asien och Mellanöstern) har knutit sina valutor till dollarn och därför anpassar räntorna till FEDs nivåer.
Nu verkar FED vakna och inse att det inte både går att äta kakan och behålla den. Nästa steg blir en en höjning från FEDs sida.
Om tillgångspriser (aktier, huspriser, konst mm) sjunker ser jag en historisk parallell till Karl den XIs reduktion. Då knotade adeln om att man blev tvungen att lämna tillbaka gods och härresäten; adelns andel av Sveriges mark sjönk från ca 2/3 till 1/3. Det verkar dock ha gått relativt lugnt till och livet gick vidare. En viss nedgång i aktiepriser och huspriser kommer inte heller leda till att Sverige går under.
Jag tror inte att Riksbanken kommer behöva höja styrräntan särskilt mycket då de kommer få hjälp med åtstramningen av affärsbankerna. Storbankerna har fått rejält med stryk på börsen (SEB har halverats på 12 månader mm) och internationellt fortsätter oron: i fokus står Lehman Brothers som vissa tror kommer gå i Bear Stearns fotspår. Igår sjönk flera andra banker internationellt med uppemot 10%. Detta skakiga läge gör att bankerna troligtvis fokuserar på att konsolidera/polera sina balansräkningar med följden att man blir mer försiktig med utlåning.
Nu verkar FED vakna och inse att det inte både går att äta kakan och behålla den. Nästa steg blir en en höjning från FEDs sida.
Om tillgångspriser (aktier, huspriser, konst mm) sjunker ser jag en historisk parallell till Karl den XIs reduktion. Då knotade adeln om att man blev tvungen att lämna tillbaka gods och härresäten; adelns andel av Sveriges mark sjönk från ca 2/3 till 1/3. Det verkar dock ha gått relativt lugnt till och livet gick vidare. En viss nedgång i aktiepriser och huspriser kommer inte heller leda till att Sverige går under.
Jag tror inte att Riksbanken kommer behöva höja styrräntan särskilt mycket då de kommer få hjälp med åtstramningen av affärsbankerna. Storbankerna har fått rejält med stryk på börsen (SEB har halverats på 12 månader mm) och internationellt fortsätter oron: i fokus står Lehman Brothers som vissa tror kommer gå i Bear Stearns fotspår. Igår sjönk flera andra banker internationellt med uppemot 10%. Detta skakiga läge gör att bankerna troligtvis fokuserar på att konsolidera/polera sina balansräkningar med följden att man blir mer försiktig med utlåning.
Kan instämma i dess feghet, men vill upplysa om att de inte bara överger KPIX i sin kommunikation utåt. Riksbanken har även aviserat att det avtal mellan Riksbanken och SCB som sammanställer KPIX, löper ut vid årsskiftet men sannolikt kommer att upphöra innan dess, till följd av att de ska fasa ut KPIX.ordain skrev:
Ur Riksbankens pressmeddelande:
"Hur vi kommunicerar kring vår politik och de olika inflationsmått vi tar hjälp av i vår analys har förändrats över tiden. Ofta har det mått som heter KPIX varit i fokus. KPIX rensar bort effekter av indirekta skatter och subventioner och räntekostnader för egnahem från KPI. Det har varit ett viktigt verktyg framförallt för att analysera och illustrera de direkta effekterna på inflationen av våra egna ränteförändringar. KPIX har därför haft en särskild status jämfört med andra delmått på inflation. Så kommer det inte att vara framöver.
Riksbanken har tidigare utgått från att KPI och KPIX sammanfaller på lite sikt. Att se till att ökningstakten i KPIX hamnar rimligt nära 2 procent har därför inneburit att KPI, Riksbankens målvariabel, också gör det. Detta har förändrats. Nu räknar Riksbanken med att det blir en varaktig skillnad i ökningstakten mellan KPI och KPIX. Det har främst att göra med de senaste årens kraftiga husprisökningar som kommer att påverka räntekostnaden för egnahem under lång tid framöver. KPIX fasas därför ut.
Vi kommer att fortsätta att använda olika mått för att illustrera vad som driver utvecklingen i inflationen vid olika tillfällen, även de direkta effekterna av vår egen räntepolitik. Men fokus kommer att vara på vår målvariabel, KPI. Den här förändringen leder förhoppningsvis till att vi blir tydligare i hur vi bedriver penningpolitik, avslutade Barbro Wickman-Parak."
Det går ju att räkna baklänges på KPI, exempelvis hur mycket de direkta effekterna av Riksbankens egna ränteförändringar är och som idag uppgår till 1,1% av KPI. Förändringar av direkta och indirekta skatter är knepigare. Och visst har många tittat mycket på KPIX även när KPI motiverade sänkningar.
Istället för att bekämpa sina egna räntehöjningar med räntehöjningar kan de välja att sänka räntan för att mildra effekterna av sina egna räntehöjningar. Det är trots allt den enda faktorn Rikbanken kan påverka direkt. Övriga två faktorer som driver infaltionen, stigande oljepriser och stigande livsmedelspriser påverkas knappast av vår reporänta i nämnvärd grad.
Ja, det är sant, men det är inte så dramatiskt som det låter. Man säger tydligt att man kommer fortsätta titta på andra inflationsmått internt. Man publicerar redan HIKP-CT och man kommer att publicera en KPI med fast ränta framöver. Den stora skillnaden mellan KPI och KPIX utgörs just av ränteförändringarna, så det nya KPI med fast ränta kommer vara ganska nära KPIX, och framförallt kommer man ta hänsyn till det självklara - att inte låta ränteförändringar tvinga fram nya ränteförändringar i samma riktning.Lekkamraten skrev: