77 525 läst ·
257 svar
78k läst
257 svar
Morfar har orimligt varmt inomhus och hans elavtal går ut sista september.
HejN Natrep skrev:Hej.
Hur ska man förklara det här!?
Min morfar är mellan 88-92 år, tyvärr är han dement och varken ser eller hör särskilt bra. Tror t.ex att elen kommer från grannen eller någon annanstans ifrån, bara att morfar inte betalar elen.
Men hursomhelst så har han ~30°C inomhus året om och uppvärmningen är med en gammal panna med elpatron som går för fullt.
Enligt vattenfall förbrukar han 35 000kWH/år, vi har försökt prata med han, vi har justerat pannan när han har varit ute och åkt med någon annan familjemedlem men han går ner och justerar tillbaka efter vi åkt.
Nuvarande elavtal kWH pris är 60,20 öre och det nya han kommer få är 3,40kr. Så han kommer få problem med att betala framöver(det är vi i familjen som betalar räkningarna hans). Redan innan så var vissa räkningar >15 000:- på 2 månader och förbrukningen under dessa två månader var på 10 600 kWH.
Vad fasen kan man göra? Låsa pannrummet så han inte kommer in? Men det känns inte riktigt som en lösning. Få in han på boende är lönlöst, vi har försökt.
Vilken besvärlig situation.
Många i tråden tipsar om att lägga in honom på demensboende.
Där kan jag inflika att så länge men inte prövat maximalt med insatser i hemmet av hemtjänst och eventuell hemsjukvård, så får man inte plats på särskilt boende. Detta för att det är brist på boendeplatser, det är dyrt, samt det är mer värdigt att bo kvar hemma i de flesta fall.
Jag undrar också varför ni betalar hans räkningar. Om han inte kan eller vill betala själv är ni ju baske mig moraliskt skyldiga att begränsa hans kostnader.
Har han låneutrymme i fastigheten är det väl inget större problem, det är osannolikt att en man i nittioårsåldern lever så länge att han hinner förbruka kapitalet och seniorlån återbetalar man inte så länge man leverK Kirre2 skrev:För att han inte förstår vad han gör. Han kommer att gå i personlig konkurs om några månader även om han lyckas belåna huset och då blir han tvingad att flytta mot sin vilja.
På nåt sätt måste man göra en bedömning om vad som är bäst att prioritera. Vill han helst bo kvar eller helst ha jättevarmt inne några månader till? På hemmet lär det inte vara 30° inne ändå.
Det är verkligen ett dilemma, men man får försöka lösa det på bästa sätt.
Infravärmare är i praktiken en lampa så den värmer fort, det tar bara sekunder.S Sorbus skrev:
Nackdelen är att de drar mycket el så man vill absolut inte ha de igång för länge,
fast med rörelsesensor så kan den vara igång precis när det är rörelse (och stänga direkt när det är stilla).
Men ska du testa så köp en billig och se vad som händer, googla på "infravärme stående" så hittar du flera som bara kostar några hundra. t.ex. något som denna
https://www.prisjakt.nu/produkt.php?p=6012264
När det kommer till rörelsevakt så finns det som har samma utformning som en timer man sätter direkt i vägguttaget t.ex. denna https://www.kjell.com/se/produkter/...orelsesensor-med-inbyggt-skymningsrela-p50432
Så att köpa för att utvärdera om det fungerar är inte så dyrt,
sedan om konceptet fungerar då kan man köpa och montera på utvalda platser.
(men jag hade testat i liten skala först så att det verkligen fungerar för din morfar)
Då blir ju följdfrågan: hur troligt är det att han skulle önska att bränna alla tillgångar på elräkningen om han förstod situationen och inte vore senil?F fribygg skrev:Om du läst tråden istället för att skicka 'arg kommentar' på mitt inlägg skulle du sett att jag och flera med mig föreslår seniorlån så att morfadern kan fortsätta ha den temperatur han önskar även om pensionen är skral. I Sverige behöver vi inte frysa ihjäl, morfadern har väl en fastighet och en sådan betingar oftast flera hundra tusen för att inte säga miljoner i värde och morfadern har ju redan uppnått en aktningsvärd ålder och bör tillåtas att leva upp sina tillgångar om han så önskar.
Undvik, det är många gamla som tappar livsgnistan på dessa hem och dör ganska fort.S Sir Duke skrev:
Så går det att hitta andra lösningar är dessa ofta att föredra, t.ex. mer hjälp i hemmet.
Hatten av till dig som försöker att hjälpa honom.
Nja, jag har sett det där på nära håll med min mor som satt ensam i sitt hus (det jag tagit över efter hennes bortgång). Här satt hon ensam och bitter och tittade ut genom fönstret. Sista två åren var hon på serviceboende. Efter en kort tid av anpassning trivdes hon jättebra och kände sig säker och trygg med att det fanns sällskap och personal.S Sir Duke skrev:
Men frågade man henne innan flytten så fick man ett stort NEJ till svar.
Så det där med att det är "värdigt att bo kvar hemma" är inte alltid sant, utan bygger lika mycket på pseudovetenskap och ekonomiska suboptimeringar från kommuner där antalet platser hålls på ett minimum.
Hur troligt? Tja de var få om ens någon som förutsåg den nuvarande situationen för fem år sedan och nu får de som kan anpassa sig på de sätt man kan.B Bigfoot skrev:
Det var samma sak med min mamma. Hon låg och grät hela dagarna, vände på dygnet, åt inte ordentligt när hon bodde ensam i lägenhet. Efter att hon fick flytta till äldreboende med personal dygnet runt blev hon mycket bättre och började fungera igen. Och hon fick plats där trots att hon säkert överlevt hemma om hon hade fått mer hjälp av hemtjänst.M MagHam skrev:Nja, jag har sett det där på nära håll med min mor som satt ensam i sitt hus (det jag tagit över efter hennes bortgång). Här satt hon ensam och bitter och tittade ut genom fönstret. Sista två åren var hon på serviceboende. Efter en kort tid av anpassning trivdes hon jättebra och kände sig säker och trygg med att det fanns sällskap och personal.
Men frågade man henne innan flytten så fick man ett stort NEJ till svar.
Så det där med att det är "värdigt att bo kvar hemma" är inte alltid sant, utan bygger lika mycket på pseudovetenskap och ekonomiska suboptimeringar från kommuner där antalet platser hålls på ett minimum.
Min fru som arbetat inom hemtjänsten säger att det är vanskligt att överhuvudtaget flytta väldigt gamla ofta dör de. Men i bland går det naturligtvis braM MagHam skrev:Nja, jag har sett det där på nära håll med min mor som satt ensam i sitt hus (det jag tagit över efter hennes bortgång). Här satt hon ensam och bitter och tittade ut genom fönstret. Sista två åren var hon på serviceboende. Efter en kort tid av anpassning trivdes hon jättebra och kände sig säker och trygg med att det fanns sällskap och personal.
Men frågade man henne innan flytten så fick man ett stort NEJ till svar.
Så det där med att det är "värdigt att bo kvar hemma" är inte alltid sant, utan bygger lika mycket på pseudovetenskap och ekonomiska suboptimeringar från kommuner där antalet platser hålls på ett minimum.