Jag brukar diskutera lite med "dagens föräldrar", då jag anser att de är dom som har chansen att förändra världen med sin uppfostran av sina barn. Det är inte alltid lätt att ha den diskussionen kan jag tala om.. de flesta har väldigt lätt att sätta alla taggar utåt när man berör "känsliga ämnen"..
Men det är där jag tror problemet börjar!
Hos föräldrarna faktiskt - inte barnen..
Osäkerhet sprids.. och det är ett jätteproblem idag hos unga!
Med osäkerheten sprids också dåligt beteende.. när de gör saker "för att alla andra gör så" eller för att de tror att andra vill att de gör något.. de faller för grupptrycket osv. De är så måna om att passa in, att alla ska gilla en, vara som alla andra.. att allt annat runt om blir oviktigt
Tror att det är samma kärna till problemet både för den dåliga psykiska ohälsan idag (speciellt då bland de unga) och det dåliga beteendet vi talar om i tråden.
Tjejer vågar inte säga ifrån för att de osäkra.. (oavsett om det gäller till andra tjejer eller killar) de vill bara vara en i gänget.. inte sticka ut på något vis. Säger man ifrån kanske någon blir arg, kanske någon tycker att man är "dum", klär man sig eller sminkar sig med fel märken kanske nån tycker man är ful eller fattig/rik. Det är lika viktigt att bli accepterad av tjejer och killar - och man accepterar (tyvärr) lika dumma saker av båda.. bara för att passa in.
Killar i sin tur vågar inte säga ifrån fast de vet att något är "fel" för att de vill inte bli klassade som mesar/omanliga, de taffsar för att andra killar hetsar på dem och tycker det är häftigt (frågan är om nån av dem tycker det är häftigt alls, troligen är alla lika osäkra och spelar för publiken). Att kalla tjejer hora, slampa osv är oftast bara nått de gör numer av vana.. i brist på bättre ord.. (helt oacceptabelt tycker jag).. de vet oftast inte vad det innebär ens! Men de måste ju hålla "machostilen" för att passa in.. "så gör ju alla killar". Men i själva verket är de oftast inte alls så tuffa som de vill ge sken av.. de är bara osäkra små pojkar bakom en fasad - och det är ett jättestort problem det också.
De borde veta rätt från fel redan från början, de borde inte känna ett behov av att hävda sig, de borde inte bry sig om vad andra tycker och tänker om dem, de borde inte vara rädda för att säga ifrån (oavsett till vem: killar, tjejer, chefer, kungen mamma, pappa, okända osv) när något känns fel - De borde lita på sig själva, på sina känslor och deras egna styrka!
Osäkerhet är ett STORT problem!
Och det måste börjas jobba på så fort barnen börjar växa och gå omkring.. de måste redan ha satt sig innan de börjar skolan (för där börjar det bli komplicerat..).
.. det värsta är att i många fall är föräldrarna själva väldigt osäkra .. inte på sina barn nödvändigtvis, men på sig själva!
Men det är där jag tror problemet börjar!
Hos föräldrarna faktiskt - inte barnen..
Osäkerhet sprids.. och det är ett jätteproblem idag hos unga!
Med osäkerheten sprids också dåligt beteende.. när de gör saker "för att alla andra gör så" eller för att de tror att andra vill att de gör något.. de faller för grupptrycket osv. De är så måna om att passa in, att alla ska gilla en, vara som alla andra.. att allt annat runt om blir oviktigt
Tror att det är samma kärna till problemet både för den dåliga psykiska ohälsan idag (speciellt då bland de unga) och det dåliga beteendet vi talar om i tråden.
Tjejer vågar inte säga ifrån för att de osäkra.. (oavsett om det gäller till andra tjejer eller killar) de vill bara vara en i gänget.. inte sticka ut på något vis. Säger man ifrån kanske någon blir arg, kanske någon tycker att man är "dum", klär man sig eller sminkar sig med fel märken kanske nån tycker man är ful eller fattig/rik. Det är lika viktigt att bli accepterad av tjejer och killar - och man accepterar (tyvärr) lika dumma saker av båda.. bara för att passa in.
Killar i sin tur vågar inte säga ifrån fast de vet att något är "fel" för att de vill inte bli klassade som mesar/omanliga, de taffsar för att andra killar hetsar på dem och tycker det är häftigt (frågan är om nån av dem tycker det är häftigt alls, troligen är alla lika osäkra och spelar för publiken). Att kalla tjejer hora, slampa osv är oftast bara nått de gör numer av vana.. i brist på bättre ord.. (helt oacceptabelt tycker jag).. de vet oftast inte vad det innebär ens! Men de måste ju hålla "machostilen" för att passa in.. "så gör ju alla killar". Men i själva verket är de oftast inte alls så tuffa som de vill ge sken av.. de är bara osäkra små pojkar bakom en fasad - och det är ett jättestort problem det också.
De borde veta rätt från fel redan från början, de borde inte känna ett behov av att hävda sig, de borde inte bry sig om vad andra tycker och tänker om dem, de borde inte vara rädda för att säga ifrån (oavsett till vem: killar, tjejer, chefer, kungen mamma, pappa, okända osv) när något känns fel - De borde lita på sig själva, på sina känslor och deras egna styrka!
Osäkerhet är ett STORT problem!
Och det måste börjas jobba på så fort barnen börjar växa och gå omkring.. de måste redan ha satt sig innan de börjar skolan (för där börjar det bli komplicerat..).
.. det värsta är att i många fall är föräldrarna själva väldigt osäkra .. inte på sina barn nödvändigtvis, men på sig själva!
Som du kan då. Och jag tycker och tror som du. Det jag minns av min barndom så hade vi respekt för varandra, dock var övergrepp av de vuxna nog trots allt vanliga.Snigla skrev:
Jag brukar diskutera lite med "dagens föräldrar", då jag anser att de är dom som har chansen att förändra världen med sin uppfostran av sina barn. Det är inte alltid lätt att ha den diskussionen kan jag tala om.. de flesta har väldigt lätt att sätta alla taggar utåt när man berör "känsliga ämnen"..
Men det är där jag tror problemet börjar!
Hos föräldrarna faktiskt - inte barnen..
Osäkerhet sprids.. och det är ett jätteproblem idag hos unga!
Med osäkerheten sprids också dåligt beteende.. när de gör saker "för att alla andra gör så" eller för att de tror att andra vill att de gör något.. de faller för grupptrycket osv. De är så måna om att passa in, att alla ska gilla en, vara som alla andra.. att allt annat runt om blir oviktigt
Tror att det är samma kärna till problemet både för den dåliga psykiska ohälsan idag (speciellt då bland de unga) och det dåliga beteendet vi talar om i tråden.
Tjejer vågar inte säga ifrån för att de osäkra.. (oavsett om det gäller till andra tjejer eller killar) de vill bara vara en i gänget.. inte sticka ut på något vis. Säger man ifrån kanske någon blir arg, kanske någon tycker att man är "dum", klär man sig eller sminkar sig med fel märken kanske nån tycker man är ful eller fattig/rik. Det är lika viktigt att bli accepterad av tjejer och killar - och man accepterar (tyvärr) lika dumma saker av båda.. bara för att passa in.
Killar i sin tur vågar inte säga ifrån fast de vet att något är "fel" för att de vill inte bli klassade som mesar/omanliga, de taffsar för att andra killar hetsar på dem och tycker det är häftigt (frågan är om nån av dem tycker det är häftigt alls, troligen är alla lika osäkra och spelar för publiken). Att kalla tjejer hora, slampa osv är oftast bara nått de gör numer av vana.. i brist på bättre ord.. (helt oacceptabelt tycker jag).. de vet oftast inte vad det innebär ens! Men de måste ju hålla "machostilen" för att passa in.. "så gör ju alla killar". Men i själva verket är de oftast inte alls så tuffa som de vill ge sken av.. de är bara osäkra små pojkar bakom en fasad - och det är ett jättestort problem det också.
De borde veta rätt från fel redan från början, de borde inte känna ett behov av att hävda sig, de borde inte bry sig om vad andra tycker och tänker om dem, de borde inte vara rädda för att säga ifrån (oavsett till vem: killar, tjejer, chefer, kungen mamma, pappa, okända osv) när något känns fel - De borde lita på sig själva, på sina känslor och deras egna styrka!
Osäkerhet är ett STORT problem!
Och det måste börjas jobba på så fort barnen börjar växa och gå omkring.. de måste redan ha satt sig innan de börjar skolan (för där börjar det bli komplicerat..).
.. det värsta är att i många fall är föräldrarna själva väldigt osäkra .. inte på sina barn nödvändigtvis, men på sig själva!
Kan säga för min del att jag inte har något emot kampanjen och att frågan lyfts. Det jag kan ifrågasätta är orsak och verkan. Tror inte någon har avsikt att driva någon till självmord för att de fått ett nyp i skinkan, eller om det ens vore värre.
Jag tycker det är jättebra att frågan lyfts fram!ion skrev:
Däremot tror jag inte att denna kampanjen kommer att få fram önskad effekt (tyvärr!).
Som t ex på netto häromdagen när ett gäng skolelever var inne och köpte godis och de smågnabbades lite allmänt och en kille tog tag i ena tjejens hand för att ta chokladkakan hon höll i och hon sa: "ahh det där blir en hashtags meeto sen" ryckte undan chokladkakan/handen och skrattade.
Det var heller inte första gången jag hörde taggen användas så
Stort fel att övergreppen inte anmäldes direkt, det hade givit tydliga signaler. Nu har effekten blivit den motsatta och några har trott det är ok att tafsa.Jag tycker det är jättebra att frågan lyfts fram!
Däremot tror jag inte att denna kampanjen kommer att få fram önskad effekt (tyvärr!).
Som t ex på netto häromdagen när ett gäng skolelever var inne och köpte godis och de smågnabbades lite allmänt och en kille tog tag i ena tjejens hand för att ta chokladkakan hon höll i och hon sa: "ahh det där blir en hashtags meeto sen" ryckte undan chokladkakan/handen och skrattade.
Det var heller inte första gången jag hörde taggen användas så
Jag kan givetvis förstå att det kan vara svårt om man är i beroendeställning, samtidigt kan man spekulera i om varför offret valt att inte anmäla det, för det är ett val. Vad gynnar offret mest? Att tiga och säkra karriärens eller att kräva rättvisa och ev. riskera karriären?
Vad som gynnar offren mest kan man ju spekulera i. Grejen är den att offren aldrig skulle behövt göra valet mellan att tiga eller kräva rättvisa. Felet är ju att de blir tvungna att göra just ett sånt val.ion skrev:
Föräldrarna är väldigt viktigt för att uppfostra ett barn. De gör det dock inte ensam. Skolan har också en viktig roll och funkar inte skolan kan det fortfarande gå åt skogen för barnet trots föräldrarnas goda uppfostran.
Men det slutar inte där. Vården spelar en viktig roll och även lagstiftningen.
Men det är föräldrarna som har det övergripande ansvaret och vill man, kan man byta skola, överklaga, flytta, emigrera och mycket mer. Men poängen är att bara föräldrarnas uppfostran ibland inte räcker till när problemet finns i hela samhället
Helt rätt, alla formas av samhället/skolan/erfarenheterna/livet.. inte bara av sina föräldrar.harry73 skrev:
Men den första viktiga tiden är väldigt dedikerad till just föräldrarna, vad de gör/säger och känner. I många fall behöver de inte ens säga något, för som barn känner man av deras "energi/humör" och vet om de är glada/ledsna / tycker si eller så.. (orden har eg ingen betydelse)
Vartefter barnen sedan växer upp och integreras i samhället (aktiviteter, andra barn/föräldrar/dagis/skola osv) så får de ju fler förebilder.. men det tar ganska många år innan de kommer ta någon annans ord framför sina föräldrars! (om det någonsin händer). Så det gäller att föräldrarna "hänger med" och förklarar saker för dem, lär dem ta kritik likväl som beröm.. visar dem åt rätt håll helt enkelt!
Skolan har också ett stort ansvar (när de väl kommer dit) och jag tycker inte det fungerar tillfredställande idag. Jag tyckte det började spåra ur redan när jag gick i högstadiet.. men efter det har klimatet blivit ännu sämre.. för lite lärartid, för få regler och för dålig efterföljning av de regler som finns (och dessutom för "mesiga" konsekvenser av brytande av reglerna).
Därför jag tror att det är viktigt att man redan vet hur viktig man är när man börjar skolan och förstår att alla människor är olika med olika utseenden/förutsättningar/personligheter/ekonomi - men att ingen är sämre el bättre för det.
Att de här viktiga sakerna sitter.. redan innan man måste tampas med hela "skolgrejen".
För skolan har tyvärr en tendens att spä på redan grodd osäkerhet.. man börjar jämföra sig med alla andra och är man inte stark nog att stå emot "idealen" och grupptrycket så är risken att det sliter sönder en på insidan med tiden.
Det hade ju varit toppen men tyvärr ser inte världen ut så.B Bassrunner skrev:
Det är ju därför som det är viktigt att så många som möjligt jobbar för att samhället att gå åt rätt håll.ion skrev:
Har du gjort det till en livsuppgift att vara otrevlig å egentligen inte säga nått av vikt?S scim skrev:
En sådan pyramid känns lagom seriös.Anna_H skrev:
Varför hänger man ut mannen? Det är inte alla män som våldtar eller trakaserar kvinnor. Det är ytterst få. Så länge mannen ses som en förövaren så kommer det bli svårt att komma överens. Det är några få män som håller på.
Sen har jag en fråga eftersom jag inte själv vet. Men eftersom du klagar. Så undrar jag vad får man säga till en tjej? Får jag gå fram till någon? Får jag säga att hon är söt? Eller objektifierar jag henne? Jag behöver veta så jag inte riskerar göra fel nästa gång. Eftersom att busvissla tydligen var fel, vilket jag inte visste. För som den här debatten blivit så törs man knappt prata med en tjej.
Nä, hörde för några dagar sen en kvinna på radion som absolut inte ville ha såna komplimanger, däremot kunde man berömma hennes kläder
Modet som kommit de senaste åren att det ska kramas när folk träffas vare sig det är de som man känner nära eller ser första gången, det måste ju bli ett stopp på det också i konsekvensens namn.
Modet som kommit de senaste åren att det ska kramas när folk träffas vare sig det är de som man känner nära eller ser första gången, det måste ju bli ett stopp på det också i konsekvensens namn.