Jo men powermatic är inte en av "samma kinamaskin, olika klistermärken"-gänget.V vectrex skrev:
Att tillverka delar eller hela alltet i Kina behöver inte vara nån nackdel, dom är superduktiga. Det är när de gör det så billigt som möjligt, utan nån vidare kvalitetskrav, som det inte blir så bra.
Det verkar finnas otroligt många tillverkare av snickerimaskiner i världen. Och inte går det att betrakta alla generellt heller. Förmodligen har flera stått för olika kvalitet över tiden. När jag har letat maskiner så har jag i första hand tittat på den maskintyp och storlek jag vill ha. Sedan har jag tagit reda på vad jag kan förvänta mig av just det märket och modellen. För hur många märken jag än läste på om så dök det alltid upp något nytt. Och priserna verkar sticka iväg på de mer kända märkena. Mindre kända är en aning billigare och försvinner inte fullt så fort.
Robland K210 har jag haft. I alla fall en halv. Jag hade rikt och planhyvel-delen ur en K210 ett tag. Det var inget större fel på den i och för sig. Men den var väldigt effektsvag. Det var hopplöst att planhyvla 200mm breda arbetsstycken om man inte tog sådär 1mm i taget. Resten av maskinen kändes ok stabil.
Sedan fick jag tag i en Casolin rikt och planhyvel med 400mm bredd och över 2m långt riktbord. Kan inte jämföras. Nu begriper jag hur rikthyvling ska gå till. På roblanden så fick jag aldrig riktigt till det annat än på mycket korta bitar. Men jag visste ju inget annat, då.
Därmed inte sagt att det är något fel på Robland. Men de små kombimaskinerna är just små. Det går alla gånger att göra fina jobb på dom. Men storlek underlättar på de flesta snickerimaskiner.
Bara att bevaka blocket. Vettiga maskiner till hyfsade priser kommer då och då. Och försvinner blixtsnabbt. Det gäller bara att vara snabbast. Se till att ha pengar i näven och släpkärran tillgänglig när tillfället dyker upp.
Robland K210 har jag haft. I alla fall en halv. Jag hade rikt och planhyvel-delen ur en K210 ett tag. Det var inget större fel på den i och för sig. Men den var väldigt effektsvag. Det var hopplöst att planhyvla 200mm breda arbetsstycken om man inte tog sådär 1mm i taget. Resten av maskinen kändes ok stabil.
Sedan fick jag tag i en Casolin rikt och planhyvel med 400mm bredd och över 2m långt riktbord. Kan inte jämföras. Nu begriper jag hur rikthyvling ska gå till. På roblanden så fick jag aldrig riktigt till det annat än på mycket korta bitar. Men jag visste ju inget annat, då.
Därmed inte sagt att det är något fel på Robland. Men de små kombimaskinerna är just små. Det går alla gånger att göra fina jobb på dom. Men storlek underlättar på de flesta snickerimaskiner.
Det stämmer att i senare tid tillverkade Waco nästan bara storindustrimaskiner.F fsn skrev:
Före din tid tillverkade Waco både bordscirkelsågar och justersågar och kombimaskiner och rikthyvlar och planhyvlar och vertikalfräsar och sinkmaskiner och allt möjligt.
Jag skall fortsätta med några märken till
Langzauner
Tillverkar såvitt jag vet endast slipmaskiner av olika slag. Fabriken är i Österrike. Ger ett seriöst intryck.
Jag har en Langzauner långbandsputs av 1980-talsmodell som är på gång och skall tas i bruk så fort spånsugsrören är på plats. Såvitt jag kan bedömma en välbyggd och välkonstruerad maskin med tillräckligt mycket gjutjärn men jag har inte kört den på allvar ännu.
Bäuerle
Tysk kvalitet när den är som bäst. Ofta har deras maskiner genomtänkta detaljer som andra inte har. Äldre modeller kan dock behöva uppgraderas litet.
Jag lärde mig vertikalfräsning på en Bäuerle med lutbar spindel av 70-talsmodell. Har aldrig efter det sett någon annan vertikalfräs som har varit lika användarvänlig. Den gjorde det enkelt för mig att lära mig.
Wadkin
Engelska kvalitetsmaskiner av det kraftigare slaget. De börjar bli i den åldern att de behöver uppgraderas litet men grundkonstruktionen brukar vara riktigt bra.
Wadkin Bursgreen
Samma som Wadkin men parallellt med de stora maskinerna tillverkades lättare maskiner baserade på konstruktioner från Bursgreen. Fortfarande bra kvalitet.
Fast det lönar sig att veta att de populära små bordscirkelsågarna Wadkin-Bursgreen 10" AGS och 12" AGS ofta (inte alltid) saknar klyvkniv. Det går att bygga ett fullgott klyvknivsfäste på dem (OlaC har gjort det om jag minns rätt) men det är litet komplicerat.
Manko
Finländska kvalitetsmaskiner tillverkade i Lahtis. Personligen tycker jag illa om deras rikthyvlar men det mesta annat som de tillverkade är bra. Deras bordscirkelsågar och justersågar och bandsågar kan jag speciellt rekommendera. Manko ligger oftast i mellanklassen då det gäller vikt och kapacitet. Kraftigare än Ejca men lättare än Jonsered och Waco.
Lahden Rautateollisuus eller Raute
Finländska maskiner av det tyngre slaget. Också tillverkade i Lahtis. Ytfinishen och målningen ser ut som om de kom från någon billigtillverkare i Sovjet men den tekniska kvaliteten och konstruktionen brukar vara bra. Väldigt mycket gjutjärn. En del av deras maskiner har tiden sprungit ifrån men andra går att uppgradera till fullgoda proffsmaskiner.
Vi plockade sönder en Raute bandsåg i småbitar och körde hem den åt en kamrat. Jag är nöjd med allt jag såg.
Elu
Tillverkade mest handhållna maskiner men också matarverk till vertikalfräsar.
Jag har ett Elu matarverk som jag har totalrenoverat. Det är i allmänhet välkonstruerat och välgjort men variatorskivorna av bakelit är en svag punkt.
DeWalt har slutat sälja reservdelar men många delar bland annat nytillverkade variatorskivor av aluminium går att köpa av Peter Weiß som bor i Riedering i Bayern. Matarverkshjul och variatorremmar finns ännu att köpa från flera leverantörer.
P.S
Den där robland maskinen med 1,1 kW motor på sågen verkar alldeles på tok för klen. Skall man klyvsåga 2 tums virke med rimlig effektivitet behävs minst en 2,2 kW trefasmotor.
Langzauner
Tillverkar såvitt jag vet endast slipmaskiner av olika slag. Fabriken är i Österrike. Ger ett seriöst intryck.
Jag har en Langzauner långbandsputs av 1980-talsmodell som är på gång och skall tas i bruk så fort spånsugsrören är på plats. Såvitt jag kan bedömma en välbyggd och välkonstruerad maskin med tillräckligt mycket gjutjärn men jag har inte kört den på allvar ännu.
Bäuerle
Tysk kvalitet när den är som bäst. Ofta har deras maskiner genomtänkta detaljer som andra inte har. Äldre modeller kan dock behöva uppgraderas litet.
Jag lärde mig vertikalfräsning på en Bäuerle med lutbar spindel av 70-talsmodell. Har aldrig efter det sett någon annan vertikalfräs som har varit lika användarvänlig. Den gjorde det enkelt för mig att lära mig.
Wadkin
Engelska kvalitetsmaskiner av det kraftigare slaget. De börjar bli i den åldern att de behöver uppgraderas litet men grundkonstruktionen brukar vara riktigt bra.
Wadkin Bursgreen
Samma som Wadkin men parallellt med de stora maskinerna tillverkades lättare maskiner baserade på konstruktioner från Bursgreen. Fortfarande bra kvalitet.
Fast det lönar sig att veta att de populära små bordscirkelsågarna Wadkin-Bursgreen 10" AGS och 12" AGS ofta (inte alltid) saknar klyvkniv. Det går att bygga ett fullgott klyvknivsfäste på dem (OlaC har gjort det om jag minns rätt) men det är litet komplicerat.
Manko
Finländska kvalitetsmaskiner tillverkade i Lahtis. Personligen tycker jag illa om deras rikthyvlar men det mesta annat som de tillverkade är bra. Deras bordscirkelsågar och justersågar och bandsågar kan jag speciellt rekommendera. Manko ligger oftast i mellanklassen då det gäller vikt och kapacitet. Kraftigare än Ejca men lättare än Jonsered och Waco.
Lahden Rautateollisuus eller Raute
Finländska maskiner av det tyngre slaget. Också tillverkade i Lahtis. Ytfinishen och målningen ser ut som om de kom från någon billigtillverkare i Sovjet men den tekniska kvaliteten och konstruktionen brukar vara bra. Väldigt mycket gjutjärn. En del av deras maskiner har tiden sprungit ifrån men andra går att uppgradera till fullgoda proffsmaskiner.
Vi plockade sönder en Raute bandsåg i småbitar och körde hem den åt en kamrat. Jag är nöjd med allt jag såg.
Elu
Tillverkade mest handhållna maskiner men också matarverk till vertikalfräsar.
Jag har ett Elu matarverk som jag har totalrenoverat. Det är i allmänhet välkonstruerat och välgjort men variatorskivorna av bakelit är en svag punkt.
DeWalt har slutat sälja reservdelar men många delar bland annat nytillverkade variatorskivor av aluminium går att köpa av Peter Weiß som bor i Riedering i Bayern. Matarverkshjul och variatorremmar finns ännu att köpa från flera leverantörer.
P.S
Den där robland maskinen med 1,1 kW motor på sågen verkar alldeles på tok för klen. Skall man klyvsåga 2 tums virke med rimlig effektivitet behävs minst en 2,2 kW trefasmotor.
Har en gammal elu kap/klyvsåg hemvid som fått slita hund sedan 70-talet. Farsan köpte den när han byggde stugan då. Sedan dess har den hängt med och gjort mååååånga jobb. Med några enkla handgrepp kan man ställa om den mellan vanlig gerkap eller klyv då bordet är vändbart upp-ner. Sågenheten låses fast med en vantskruv så blir klinghöjden ställbar. Tyvärr saknas då klyvkniv (inte utrustad) så man får ta't försiktigt.H heimlaga skrev:
Finns även en bordfräs, men den står i någon gömma hos brorsan, även den är från 70-talet.
Är väl förlagan till den ELUn jag har från 88-89 (eller så är det exakt samma). Fanns i DeWalt brandning i många år med efter att dom köpt ELU.Putten skrev:
Ja jag har nog för avsikt att hoppa den maskinen. Kul att alla grejer fanns med, men känns lite för klent. Jakten fortsätter.H heimlaga skrev:
Har en tanke om att ta en tur till Koneta (säljer Nova) som har en filial i typ Jordbro (Stockholm) för att kika in deras maskiner med mer kritiska ögon.
Exakt en sån jag har, köptes ny som sagt i slutet på 80-talet. Tror jag bytt borstar på den två gånger. Exakt samma maskin fanns att köpa ny i DeWalt-kostym för några år sen.
