Mäklaren gjorde en, enligt honom, korrekt värdering. Sambon och jag var inte närvarande när han stegade runt på tomten och kollade huset. Men jag pratade med honom i telefonen och han sa att han gjort en opartisk värdering. Han sa också att visst kan priset stiga om någon verklig ger sig den på att han skall ha stället, men han såg en absolut gräns och ansåg att allt som gick över 2 milj var överpris. Platsen är enligt honom inte värd mer än 1,8. Svärföräldrarna anser att de säljer en guldgruva till oss, som inom några år är värd hur mycket som helst. Det är ett märkligt sätt att räkna på, tycker jag. De räknar med att de ger oss en potetiell gåva och att vi borde vara tacksamma.

Hur som helst, nu avslutar jag ärendet här. Risken är att det blir lite osmakligt och det vill jag verkligen inte. De är inte några monster, även om jag tycker att de borde kolla miniräknaren en gång till.

Men tyck gärna vidare och lämna gärna fler tips och råd, jag kommer att läsa.

Tack alla

Al
 
Det är en ganska naturlig reaktion att "mitt hus" är ovärderligt, man ser inte begränsningarna i läge eller standard eller vad det nu kan vara.

Det är en reaktion jag tycker man kan se hos alla åldersgrupper (och kanske hos en själv också, fast man inte ser det).
 
aljan skrev:
Hej på er

Visst känner de till att de skall betala reavinstskatt, men de anser att de har så mycket avdrag att det kommer att ordna sig.
Man får ju bara dra av förbättringar 5 år bakåt i tiden...
 
KÖP INTE HUSET!

Våra kompisar gjorde samma sak, det slutade i skilsmässa eftersom han inte kunde gå emot sin mamma som hade synpunkter på alla förändringar.

Lägg hellre lite mer pengar på något som ni verkligen vill ha, det kommer garanaterat att löna sig i längden och du slipper ha en gnällig svärmor hemma som har synpunkter på allt.

Good Luck!
 
Hejsan

Vill ni veta hur det går med husköpet? Tänkte väl det, att ni brinner av iver och lust att sätta er in i våra affärer.

Nu har svärföräldrarna backat på att köpa en lägen het i Stockholmsområdet. De hade ingen aaaning om att det kostar så mycket och de anser att det blir alldeles för dyrt att bo. Även den luttrade kan ju förvånas över hur priserna drar iväg. Nu vill de köpa en lägenhet i markplan i någon minder ort i Norrland. De tycker om den norrländska mentaliteten och tror att de kommer att trivas i Norrland kring Skellefteå eller Piteå.

Jag har varit i kontakt med tre bankjurister och alla säger olika. En säger att det är fullt möjligt att överlåta fastigheten som en gåva och sedan utge ett skattefritt vederlag till svärföräldrarna. En annan säger att skatteverket anser affären som ett köp oavstt vad transkationerna benämns som. En tredje säger att rent juridiskt är affären att betrakta som svart betalning och därmed olaglig. Men alla säger att det går att göra överlåtelser utan tvivelaktiga inslag, men typ boka tid och betala arvode först.

Priset på 1,7 milj står fast. Huset är litet 70 kvm och mer av fritidskaraktär än villa. Vi behöver bygga om/bygga till och renovera för att få det som vi vill ha det. Men som marknaden ser ut i dag så borde vi väl få tillbaka pengarna vid en eventuell försäljning.

Svåra beslut
Al
 
Glöm huset! Det låter bara besvärligt med så snåla svär-päron!

Det går fler tåg!
 
aljan skrev:
En annan säger att skatteverket anser affären som ett köp oavstt vad transkationerna benämns som.
Nu när gåvoskatten är avskaffad borde man kunna skänka både fastigheter och pengar till varandra hur som helst...
Vad skulle nackdelen vara om skatteverket anser affären som ett köp?
 
Nackdelen kallas skatt. Om de slipper betala reavinstskatt så kan de, förhoppningsvis, sänka kostnaden och ändå sitta med samma summa i plånboken.

Jag kan nog förstå att affären inte är helt rumsren, men att den skall vara olaglig har jag svårt att haja. Menar bara att finns det kryphål så kanman ju använda dem, sålänge de finns lvar innan de blir tilltäpta. I dessa deklarationstider finns massor av rekomendationer, gjorda av revisorer och ekonomer, hur man ska öka sina avdrag.

Al
 
Vill ni under de närmsta 10 åren höra "varför gjorde ni om köket - det var väl fint som det var" eller "ska ni inte ansa häcken nu - det gjorde alltid vi vid den här tiden på året" osv...

Köp något annat (det hade ju varit en annan sak om ni fått köpa det billigt) men i detta fallet verkar det som svärföräldrarna utnyttjar er. De får en superlätt försäljning utan problem.

Om det inte är det huset som ni verkligen, verkligen vill ha - AVSTÅ!!!
 
Håller med, vi har en sommarstuga som tidigare tillhörde min farmor och farfar. Trots att de hela tiden säger att det är sååå kul att stugan finns kvar så de kan komma dit och hälsa på så får man ju höra precis hur dåligt vi tar hand om den (till saken hör att vi är där kanske 3-4 helger per år och då brukar tiden vara fyllt med annat så underhållet är väl kanske inte i topp).
Vi har inte vågat ändra på nåt, knappt ens möbleringen (alla inventarier finns kvar) för att slippa tjatet.

Jag känner inte dina svärföräldrar men om de visat några sådana tendenser hittills så är det knappast värt det.
 
En ömsesidig gåva finns inte en chans att skatteverket godkänner om don upptäcker det. Sannolikheten för att dom skulle upptäcka det kan man ju iofs spekulera i....

Tror någon att det skulle funka om jag börjar jobba gratis åt min arbtesgivare, men tar emot en "generös" gåva den 25e varje månad?
 
Hemmakatten
Skattemyndigheten får automatiskt reda på byte av fastighetsägare. Svärföräldrarna kommer på den förtryckta blanketten att få uppmaning att deklarera avyttring av fastigheten. Det går inte att komma undan detta.
 
Den enda nackdelen med att skattemyndigheten får redan på affären är om det blir just reavinstskatt.
Det där med gåva i utbyte mot arbetsinsats är fortfarande inte möjligt. Det blir ju nämligen ingen gåva per definition...
Ge varandra pengar är sedan årskiftet skattefritt...
 
Hejsan

Nu har det gått undan. Svärföräldrarna har varit och rekat i Byske, som ligger mellan Skellefteå och Piteå. De har fått tag på en hyresrätt på nedre botten med utetäppa och underbar utsikt. De har tillträde till lägenheten 1/6, praktiskt taget imorgon alltså. Det brinner i busken nu.

Vi har velat fram och tillbaka angående köpet och resonerar så här: Det är inte vårt drömhus, men det känns otroligt dumt att inte ge det en chans. Sambon vill mer än jag och jag tycker att jag ändå måste försöka. Jag kan ge det ett till två år, det har jag tid med. Om det inte funkar så kan vi sälja och köpa något som vi valt själva. Eftersom vi inte får huset till ett vrakpris (priset står fast) så behöver vi inte sitta med dåligt samvete om vi säljer och råkar göra en vinst.

Men, hur köper man ett hus? Är det bäst att ha mäklare? Hjälper banken till med allt? Det är många frågor som snurrar i huvudet nu.

Hej så länge
Al
 
Well it's your choice, hoppas det blir bra i alla fall!

Ta hjälp av en mäklare att teckna kontrakten...det kostar inte så många tusenlappar och kan vara väl värt....annars banken!
 
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.