Kul att så många svarat på mitt inlägg. Jag förtydligar att jag redan dragit av 5000:- för mat och 3000 för spar samt all bensin, räkningar(telefoner, försäkringar etc.) Så ja, som en del skrivit, 6000 är endast till nöjen och kläder för 2 vuxna+2barn. 6000 är också då jag jobbar ca 85% som jag ska göra när vi har små barn. Så vi kan ju få någon tusing mer om det knakar och jag behöver jobba heltid. Kanske kan det gå då? Tycker jag räknat rätt högt på räkningarna. Men visst några större höjningar vill man inte ha på lånen för då blir de nog kärvt....

Borde man kanske binda lånet på 5 år?

Behöver vi amortera de första åren trots att vi lägger 700 000 kontant?

Tack för kloka svar!!Önskar fler!:)
 
Det blir väl inget topplån för Er?
Det ska annars betalas av på 15 år, man kan få det amorterngsfritt i 5 år.

Bottenlånet kan man få amorteringsfritt.

Dock kan det vara bra att man räknar med en amortering på 2%/år. (Avbetalt på 50år).


>Volvo
Valet är viktigt, det som händer efter valet 2010 kommer förmodligen ha stora effekter på
främst, som du påpekar, fastighetsskatten.

För oss är det första året med huset och vi amortera väldigt lite.
Till nästa år ska vi snabba på takten lite, topplånet ska vara borta innan valet.
Vi har 103 000kr kvar på topplånet.
 
Ni har marginal i ekonomin, så att binda på fem år känns mest onödigt dyrt.

Däremot tycker jag också att ni skall amortera. Det leder på sikt till lägre räntekostnader. 3000kr/månad kan vara en lagom amortering, då är resterande del av huset betald på 50 år.
 
Men 3000:- är ju jättemycket pengar!! Det skulle vi aldrig kunna betala i månaden :-( snarare en 1000 lapp på sin höjd....jag känner ändå att vi ju faktiskt äger ganska mycket av huset eftersom vi stoppar in ganska mycket.
Loffes, vi slipper topplån o det är man ju glad för:-)
 
påG skrev:
1. Huset kommer med inkopplingar + tomt kosta 2,5 miljoner. men vi tar bara lån på 1,8 mille, lägger alltså mycket kontant. Vi vill göra så för att slippa amortera då vi kommer att ha små barn, men vill amortera om några år. Är detta en dum tanke att lägga in så mycket??
Hade du frågat mig 2004-2005 hade jag rekomenderat att lägga så lite som möjligt i insats för att slippa topplån och placerat resten i tillväxtfonder.

I dagsläget tycker jag det är vettigt att gå in med så mycket i insats som ni känner er bekväma med. Ni kan ju alltid öka belåningen i framtiden om det finns marginal till marknadsvärdet. MEN ÖKA INTE BELÅNINGEN FÖR ATT KONSUMERA, utan endast för att placera/investera :)
 
1,8 miljoner är ännu mer pengar än 3000kr, och varje månad kostar det er 5250kr i räntekostnader efter skatteavdrag om räntan är 5%. Det är också mer än 3000kr.

Jag kanske låter som en neandertalare, men jag kan inte riktigt förstå varför man skall betala en stor del av sin disponibla inkomst i räntor till en bank så länge man lever.

Er ekonomi ser mycket stark ut, det är bra att ni kan sätta in en rejäl kontantinsats, och att köra amorteringsfritt under fem år är väl ingen katastrof. Men, det är ju i början det är som allra billigast att bo, sedan kommer reparationerna och underhållet smygande, liksom fastighetsskatten (i vilken form man nu bestämmer sig för).
 
Jag vill först varningsflagga för att jag bor i Finland med helt annat tänkande vad gäller lån och avbetalningar ! Hissar även varningsflagg för att jag inte är nationalekonom ;-)

Jag blir helt chockad när jag ser att folk tar fantastiskt stora lån i Sverige (rent allmänt, ej ts) och sedan har planer på att INTE amortera, bara betala ränta !
Hur tänker man då ?! Så funkar det INTE i Finland. Be om en utskrift från banken om vad era räntor till banken totalt blir att kosta på 40-50 år eller hur lång tid ni nu tar lånet på. Det blir inte trevlig läsning kan jag lova ... Snabb amortering blir genast det bästa alternativet.
I Finland tar man normalt lån från 12 år till max 20 år. Vi kommer att ta på 15 år, efter 15 år är allt bortamorterat och huset är VÅRT.
Gissa om vi kan åka på många södernresor för räntorna som banken INTE får ! :-)
 
Jag fattar ej den syn på "Huset är VÅRT!".. Vadå. Huset är mitt. Jag lånar av banken för att kunna ha ett hus som jag ser som är mitt. Banken gör inget annat än att be få pengarna slutet av månaden. Jag gör vad jag vill med huset för den är MIN.

OM ni ej ser ert hus som ERT när ni har lån på huset, då är väl glädjen att renovera lika med noll för huset är ej ERT?
 
Vi är alla bara fastighetsförvaltare till banken...;)
 
>>Plus
Visst har svenskar och finskar olika mentalitet.
Sedan kanske prisbilden är annorlunda...

Känner du någon finsk som bor i Sverige? Betalar dom också av på 15-20 år?
 
Om regelverket gällande lån skulle vara liknande det som finns i finland skulle inte förmodligen inte denna tråd skapats. Då skulle trådskaparen ha klart för sig att dom klarar av ett husköp med inskiten att man inom en rimlig framtid helt betalat av och därmed äger huset till 100%. Därmed är också risken i affären mindre.

Vad som är rätt eller fel är en annan sak. I Sverige har politikerna överlåtit en större del av ansvaret på befolkningen. Misslyckas Sverige med sin ekonomiska politik i ett läge där norden/europas ekonomi faller, kommer betydligt färre finländare få lämna sina bostäder än svenskar.
 
J
Coolman skrev:
Jag fattar ej den syn på "Huset är VÅRT!".. Vadå. Huset är mitt. Jag lånar av banken för att kunna ha ett hus som jag ser som är mitt. Banken gör inget annat än att be få pengarna slutet av månaden. Jag gör vad jag vill med huset för den är MIN.

OM ni ej ser ert hus som ERT när ni har lån på huset, då är väl glädjen att renovera lika med noll för huset är ej ERT?
Men inte behöver man ju renovera dom första 10 åren och huset är ju snart bortbetalt då renoveringsbehoven kommer.

Sen så äger (nästan) faktiskt banken huset tills sista amorteringen är betald då banken har bostaden som säkerhet.

Inte ser jag heller vår lägenhet som vår före den är bortbetald och det är ännu ett par år dit, ännu är man bankens slav :(

En annan fördel är pensionärslivet, Föräldrarna betalar bara för driften nu dvs värme, el... ingen amortering sen 20 år tillbaka ;)
 
Det är väl upp till var och en hur mycket man vill lägga på boendet. Blir fruktansvärt trött på folk som bara klagar på andras levnadsförhållanden. Sköt er själva och skit i andra!
 
Visst är det upp till var och en vad man vill betala, men frågar man om råd här får man lite olika synpunkter. Det är väl sådana inputs man vill ha utgår jag ifrån.
Själv har jag inte en krona i lån på hus, bil eller något annat. Det är ett privilegium, jag vet, men jag kan inte göra annat än att tycka det är skönt att slippa amorteringar, slippa höra vad riksbank och bolåneinstitut gör och veta att varenda planka i kåken är min, och jag gör vad jag vill med den.
 
Nog tänker vi att huset är vårt även under amorteringstiden. För oss är lån dock ett nödvändigt ont, (varför vi också har bostadssparat) och det är självklart att betala bort lånet så fort som möjligt. Efter 15 år (ev. kortare tid) har vi bara kostnader för el, värme och löpande underhåll m.m, bra va .. ? Vi kommer heller inte att ta en cent mer i lån än vi behöver, alltså inga extra lån för bilar o.s.v. Folk funkar naturligtvis olika, för min del så är det otroligt mycket värt att inte ha stora lån eftersom det innebär frihet.
Som sagt plussa gärna ihop vad räntan blir sammanlagt under 40 års tid, sedan känns det ganska bra med större amorteringar varje månad. Varje månad med amorteringsfritt förlänger ofriheten som jag ser det.
 
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.