JFB + icke-resistiva laster
En tanke jag har haft från gång till gång. Frågade en elektriker vi hade hemma, men fick en fågelholk till svar.
En icke resistiv last som utsätts för växelspänning förskjuter väl strömmen? Alltså fortfarande sinus, men förskjutet?
I min bild av det hela borde det då vara en strömstyrka före och en annan efter själva lasten, och därmed potentiellt få en jfb att bryta?
(Jag antar att det är här feltänket ligger, för jag får inte ihop hur en kondensator kan "lagra spänning" annars; gissar att man egentligen ska kunna modellera det typ som en tidsberoende resistans + spänningskälla.)
En icke resistiv last som utsätts för växelspänning förskjuter väl strömmen? Alltså fortfarande sinus, men förskjutet?
I min bild av det hela borde det då vara en strömstyrka före och en annan efter själva lasten, och därmed potentiellt få en jfb att bryta?
(Jag antar att det är här feltänket ligger, för jag får inte ihop hur en kondensator kan "lagra spänning" annars; gissar att man egentligen ska kunna modellera det typ som en tidsberoende resistans + spänningskälla.)
Oavsett om du kopplar in en spole (induktiv last) eller en kondensator (kapasitiv last) ska strömen fortfarande gå från fas till nolla. Visst blir det läckströmmar. Men inte pga olika laster. Utan snarare isolationsmaterial.
Jo jo, det är jag med på, men en JFB "mäter" väl den momentana skillnaden i ström mellan fas och nolla? Och bryter om den är för stor?
Och det jag tänker (förmodligen felaktigt, alltså) är att vi momentant får olika ström före förbrukaren (dvs fas) än efter den (dvs nolla), eftersom de ligger ur fas. (Och låt oss ignorera 3-fas.)
Och det jag tänker (förmodligen felaktigt, alltså) är att vi momentant får olika ström före förbrukaren (dvs fas) än efter den (dvs nolla), eftersom de ligger ur fas. (Och låt oss ignorera 3-fas.)
Men alltså...
Om vi tittar på strömmen före lasten, och kallar den I1(t), och strömmen efter lasten och kallar den I2(t). Då bryter väl jfb om I1(t)-I2(t)> 30mA, oavsett hur det går till?
Alltså, om vi skulle leda två lika stora strömmar fast med helt olika källor, åt varsitt håll genom jfb, så skulle den inte bryta? Och om de avviker, oavsett varifrån de kommer, så ska den bryta.
Hur som helst menar jag nu då att I1(t) = I2(t+delta t) om ex en kondensator är enda lasten, och att det leder till att l1(t) != l2(t).
Jag förstår ju att jag har fel, men på vilken del?
Om vi tittar på strömmen före lasten, och kallar den I1(t), och strömmen efter lasten och kallar den I2(t). Då bryter väl jfb om I1(t)-I2(t)> 30mA, oavsett hur det går till?
Alltså, om vi skulle leda två lika stora strömmar fast med helt olika källor, åt varsitt håll genom jfb, så skulle den inte bryta? Och om de avviker, oavsett varifrån de kommer, så ska den bryta.
Hur som helst menar jag nu då att I1(t) = I2(t+delta t) om ex en kondensator är enda lasten, och att det leder till att l1(t) != l2(t).
Jag förstår ju att jag har fel, men på vilken del?
Även en fasförskjuten ström uppfyller kirschoffs lagar. Ström kan inte försvinna. Att den är fasförskjuten betyder bara att den inte följer spänningen, när spänningen ökar så ökar inte nödvändigtvis strömmen. Men en JFB intresserar sig bara för strömmarna, så den "vet inte" att det finns en fasförskjutning.
Ok, alltså är min "känsla" att strömmen är olika på olika sidor fel. (Som jag gissade.) Och det är bara en fasförskjutning som uppstår.
Ser dock inte att det rent matematiskt/fysiskt måste vara så, kirchoffs lag är ju ett specialfall av kontinuitetsekvationen, men i princip tänker jag mig att elektronerna så att säga skulle kunna anhopas i kondensatorn. Uppenbarligen inte.
Ser dock inte att det rent matematiskt/fysiskt måste vara så, kirchoffs lag är ju ett specialfall av kontinuitetsekvationen, men i princip tänker jag mig att elektronerna så att säga skulle kunna anhopas i kondensatorn. Uppenbarligen inte.
Jo elektronerna anhopas på ena sidan av kondensatorn, men puttar samtidigt ut lika många elektroner på andra sidan av kondensatorn.