15 399 läst · 16 svar
15k läst
16 svar
Husrenovering vs. småbarn
Sida 1 av 2
Vi har ev. möjlighet att förvärva ett hus med ett ganska stort
renoveringsbehov. (2 badrum, kök, ytrenovering alla rum...
"Endast" insida-EJ tak/fasad... Yta ca 145 kvm. byggår ca 1970)
Vi har fn. en liten på ca 1år och förhoppningsvis en till på G
snarast.
Vi har renoverat vår bef. lgnht, dock innan vi fick barn.
-Har tänkt anlita hantverkare på badrum.
Vad har Ni för rfarenhet av att renovera med (små)barn?
Vill helst inte hamna på Kanal 5...:eek:
renoveringsbehov. (2 badrum, kök, ytrenovering alla rum...
"Endast" insida-EJ tak/fasad... Yta ca 145 kvm. byggår ca 1970)
Vi har fn. en liten på ca 1år och förhoppningsvis en till på G
snarast.
Vi har renoverat vår bef. lgnht, dock innan vi fick barn.
-Har tänkt anlita hantverkare på badrum.
Vad har Ni för rfarenhet av att renovera med (små)barn?
Vill helst inte hamna på Kanal 5...:eek:
Vi har byggt om/till/nytt med ett litet barn knappt 2 år, sen renoverat ett hus när yngsta barnet var 10-11 år. Största skillnaden är att vi kunde renovera tillsammans när barnen var större, med småbarn blir det lätt att en renoverar och en passar barn. Klart roligare att göra det ihop.
vi köpte ett hus med stooort renoveringsbehov när flickan var 1 och vi hade en till på G. När det bara var ett barn gick det ganska bra. En passade barnet och en pulade på, men när det andra barnet kom så blev der ganska stopp. När han var spädis så gick båda åt till att passa barnen och sköta det löpande, och nu, efter ett år, så blir det lite mer tid att fixa men det är ganska krävande att passa två barn och på helgen vill man kanske vila lite....
Summa summarum: Gör så mycket som det bara går innan det andra barnet kommer och se till att det inte finns något akut att åtgärda. Man vill ju ha lite tid att njuta av barnen med Sen så kan det ibland kännas lite meningslöst att renovera när man har småbarn. Dom nya golven blir snabbt repiga, de nymålade listerna är inte snygga så länge och tapeterna får lite oväntade nya mönster då och då. Satsa på fina innertak, de är det enda som har hållt sig snyggt för mig
Summa summarum: Gör så mycket som det bara går innan det andra barnet kommer och se till att det inte finns något akut att åtgärda. Man vill ju ha lite tid att njuta av barnen med Sen så kan det ibland kännas lite meningslöst att renovera när man har småbarn. Dom nya golven blir snabbt repiga, de nymålade listerna är inte snygga så länge och tapeterna får lite oväntade nya mönster då och då. Satsa på fina innertak, de är det enda som har hållt sig snyggt för mig
En inte helt oviktig aspekt är ju att det inte är så lämpligt att ha spädbarn i en renoveringsmiljö. Slipdamm är betydligt farligare för spädbarnslungor än för oss vuxna eftersom de inte har utvecklats klart. Det är inte bra för barn att vistas i nymålade lokaler (även med moderna vattenbaserade) förrän färgen genomtorkat (vilket tar ganska lång tid). Många andra kemikalier som man använder i smb med renovering är direkt farliga för barn att inandas (lim, fogskum, lösningsmedel etc).
Renoverar själv ett hus med en bebis på 6 mån och sedan han kom till världen har det plötsligt blivit mkt mer komplicerat med vissa moment för att undvika att han exponeras för damm och kemikalier. Är glad att jag hann med det mesta innan han föddes...
Renoverar själv ett hus med en bebis på 6 mån och sedan han kom till världen har det plötsligt blivit mkt mer komplicerat med vissa moment för att undvika att han exponeras för damm och kemikalier. Är glad att jag hann med det mesta innan han föddes...
Vi flyttade till hus när grabben var 5 veckor gammal. Som tur var inget akut renoveringsbehov, men man vill ju alltid måla om nån grej här och där och det har gått bra, även om man får räkna med att det tar extremt mycket längre tid. Jag har pysslat lite på helger och när grabben somnat för natten, men man kan ju inte göra nåt som väsnas, dammar eller skitar ner för mycket.
Se gärna till att ha mor/farföräldrar i grannskapet som kan ställa upp som barnvakter. Och ha inte en fru/man som jobbar på udda tider. Dessa två faktorer är mina största problem, det är svårare än man kan tro att renovera när man är ensam hemma med en 3-åring.
Allting går om bara viljan finns...
Vi påbörjade vårat lilla projekt våren-08 med en 2-åring och en 1-åring. 6 månader senare blev jag gravid igen och konstaterade det i samband med stomresningen av Etapp 1 som vi kallar det. Då var garaget färdigt....
Nu är vi inne på etapp 2. Lilltjejen föddes i Juli och vi flyttade in i etapp 1 i maj. Vi har fortfarande köket i garaget men jag ser fram emot att laga julmiddagen i det nya köket. Vissa moment tar självklart lite längre tid men nätterna är långa och mina ungar störs inte av att vi skjuter spikpistol och kapar virke när de sover. De är rätt vana.....
Bebisar sover mest men de som har lite äldre busungar får hålla ögonen på dom när de som mina t.ex leker vattenkrig inne i huset som just fått upp isolering mot yttervägg och roar sig med att se spånskruvarna försvinna ner i golvvärmeslangarna. Det är då livet blir spännande och vem som helst får köpa mina sötingar för 1 krona...
Vi påbörjade vårat lilla projekt våren-08 med en 2-åring och en 1-åring. 6 månader senare blev jag gravid igen och konstaterade det i samband med stomresningen av Etapp 1 som vi kallar det. Då var garaget färdigt....
Nu är vi inne på etapp 2. Lilltjejen föddes i Juli och vi flyttade in i etapp 1 i maj. Vi har fortfarande köket i garaget men jag ser fram emot att laga julmiddagen i det nya köket. Vissa moment tar självklart lite längre tid men nätterna är långa och mina ungar störs inte av att vi skjuter spikpistol och kapar virke när de sover. De är rätt vana.....
Bebisar sover mest men de som har lite äldre busungar får hålla ögonen på dom när de som mina t.ex leker vattenkrig inne i huset som just fått upp isolering mot yttervägg och roar sig med att se spånskruvarna försvinna ner i golvvärmeslangarna. Det är då livet blir spännande och vem som helst får köpa mina sötingar för 1 krona...
Allting går bara man vill. Hur barnen är är du sä väldigt individuellt att det eg. inte går att svara på. Men helt klart är att saker o ting tar myyyycket längre tid, som b8q säger så är barnpassning i närheten en räddare i nöden. Men visst går det, bara ni är överens båda två för det tar på krafterna i längden.
Lycka till!
Lycka till!
Bättre att köpa nästan färdigrenoverat och typ tapetsera om. Nästa kåk för mig blir en ny utan gammal dynga
Slipdamm ska aldrig inandas oavsett ålder men kör man med stängda dörrar och sen sopar/dammsuger/våttorkar så är det ingen fara. Saknar man tex en vägg kan man hänga byggplast under tiden man arbetar.
Renovera med barn går bra, en tar marktjänsten andra renoverar. Det mesta klarar man själv, bära gips är bra att få hjälp med.
Observera att även killar kan passa barn
Slipdamm ska aldrig inandas oavsett ålder men kör man med stängda dörrar och sen sopar/dammsuger/våttorkar så är det ingen fara. Saknar man tex en vägg kan man hänga byggplast under tiden man arbetar.
Renovera med barn går bra, en tar marktjänsten andra renoverar. Det mesta klarar man själv, bära gips är bra att få hjälp med.
Observera att även killar kan passa barn
När barnen blivit ett par år är de dessutom mycket nyfikna och vill gärna hjälpa till, vilket jag tycker man ska uppmuntra ävenom arbetet tar längre tid (ännu en generation hemmafixare tryggad, hehe). Min treåring är gärna hantlangare med skruvar, spikar och sånt. Hon fick även måla sin sandlåda själv.
Mina två 4&5 bråkar om vem som ska få ge mig skruvar när man står och skruvar gips. Men mest försöker man hålla dem undan så man får NÅGOT gjort. Min hjärna fungerar nämligen inte när barnen står och frågar varför om allt
När jag började renovera, några månader efter inflytt, hade vi en sjuåring, en treåring och två ett och ett halvt-åringar. Det säger väl det mesta att jag fortfarande håller på och renoverar - fyra år senare...
Det blir ju som de flesta säger, en renoverar, en passar barn (och lagar mat och städar och...). Förutom att det är trist att inte kunna jobba ihop, så får vi även den kanske inte helt ovanliga effekten att det är jag, karln, som renoverar och hustrun som gör det andra, eftersom det i vårt fall var så att hustrun saknade både intresse för och tidigare erfarenhet av sånt här. Mitt försteg blir ju dessutom större och större eftersom jag lär mig saker hela tiden. Hustrun har gjort några små insatser, mest målning, men även det gör jag fortare och lättare så varför skulle hon hoppa in när det redan tar så mycket tid totalt sett..?
Det här gör att vi håller på andra saker för att inte cementera könsrollerna totalt. Som att vi delar på hämtningar, lämningar och VAB - det senare tar jag f n mer av än hon p g a olika jobbsituation. Men vi jobbar heltid bägge två och har mycket att göra, så den som inte hämtar kommer ganska sent hem. Det leder till att jag aldrig renoverar på vardagar förrän barnen har somnat. Men då kan jag inte göra något som bullrar. Från början var det för barnens skull. Numer skulle de nog sova genom en bombraid men det är hustrun jag måste akta mig för att väcka, eftersom hon har utvecklat rätt rejäla sömnstörningar efter alla graviditeter och amningsperioder.
Så det blir mest på helgerna som jag renoverar. Fast det går ju inte riktigt. Det skulle bli helt övermäktigt för min hustru att göra precis allt sånt och det finns ju mer än marktjänst som måste klaras av på helgerna. Så effektivt lägger jag fyra till sex timmar på lördag och sex till åtta timmar på söndag på renovering - som allra mest. Många helger är det betydligt mindre.
Semestrar? <garv> Då åker vi bort en vecka eller två och turas i övrigt om att vara lediga för att lyckas täcka upp all den tid som antingen dagis eller fritids är stängda. Och när man är ensam vuxen hemma renoverar man inte. Inte för att vi behöver vara lektant resp -farbror för våra barn, de roar sig med varandra, men de ska ha mat och mellis och sedan är det bråk som man måste ingripa i eller någon som behöver tröstas eller få hjälp på toa eller...
Men renovering är också kul för barn även om det vore roligare för dem om det var mindre av det. De tycker att det är spännande att titta och fråga. (Jag svarar gärna, utom när jag är mitt i de mest tankekrävande grejorna. All renovering är ju inte rocket science.) De blir inspirerade till att snickra själva. Även yngsta flickan, noterar jag lättat, fastän hon aldrig ser mamma spika.
När jag läser vad jag skrivit ser jag att det kanske låter mer helvetiskt än det är. Jag älskar vårt myllrande, stojiga, spåndammiga familjeliv i det här roliga gamla huset som sakta blir finare och finare. Men den lätta vägen är det inte.
Det blir ju som de flesta säger, en renoverar, en passar barn (och lagar mat och städar och...). Förutom att det är trist att inte kunna jobba ihop, så får vi även den kanske inte helt ovanliga effekten att det är jag, karln, som renoverar och hustrun som gör det andra, eftersom det i vårt fall var så att hustrun saknade både intresse för och tidigare erfarenhet av sånt här. Mitt försteg blir ju dessutom större och större eftersom jag lär mig saker hela tiden. Hustrun har gjort några små insatser, mest målning, men även det gör jag fortare och lättare så varför skulle hon hoppa in när det redan tar så mycket tid totalt sett..?
Det här gör att vi håller på andra saker för att inte cementera könsrollerna totalt. Som att vi delar på hämtningar, lämningar och VAB - det senare tar jag f n mer av än hon p g a olika jobbsituation. Men vi jobbar heltid bägge två och har mycket att göra, så den som inte hämtar kommer ganska sent hem. Det leder till att jag aldrig renoverar på vardagar förrän barnen har somnat. Men då kan jag inte göra något som bullrar. Från början var det för barnens skull. Numer skulle de nog sova genom en bombraid men det är hustrun jag måste akta mig för att väcka, eftersom hon har utvecklat rätt rejäla sömnstörningar efter alla graviditeter och amningsperioder.
Så det blir mest på helgerna som jag renoverar. Fast det går ju inte riktigt. Det skulle bli helt övermäktigt för min hustru att göra precis allt sånt och det finns ju mer än marktjänst som måste klaras av på helgerna. Så effektivt lägger jag fyra till sex timmar på lördag och sex till åtta timmar på söndag på renovering - som allra mest. Många helger är det betydligt mindre.
Semestrar? <garv> Då åker vi bort en vecka eller två och turas i övrigt om att vara lediga för att lyckas täcka upp all den tid som antingen dagis eller fritids är stängda. Och när man är ensam vuxen hemma renoverar man inte. Inte för att vi behöver vara lektant resp -farbror för våra barn, de roar sig med varandra, men de ska ha mat och mellis och sedan är det bråk som man måste ingripa i eller någon som behöver tröstas eller få hjälp på toa eller...
Men renovering är också kul för barn även om det vore roligare för dem om det var mindre av det. De tycker att det är spännande att titta och fråga. (Jag svarar gärna, utom när jag är mitt i de mest tankekrävande grejorna. All renovering är ju inte rocket science.) De blir inspirerade till att snickra själva. Även yngsta flickan, noterar jag lättat, fastän hon aldrig ser mamma spika.
När jag läser vad jag skrivit ser jag att det kanske låter mer helvetiskt än det är. Jag älskar vårt myllrande, stojiga, spåndammiga familjeliv i det här roliga gamla huset som sakta blir finare och finare. Men den lätta vägen är det inte.
Stog och sågade gips (med sticksågen) samt skruvade gips när barnen sov, inga problem
När de väl somnat så verkar de snarast sova bättre om man lever om
Dock så brukar jag lägga av när det är sängdags så man själv får lite vila, man är ju tyvärr ingen maskin som bara orkar jobba på för evigt som en del man känner.
Det gäller också att man håller "gnistan" vid liv så det inte bara blir slit och släp utan även lite skoj och på så sätt självmotiverande. Dock är vissa moment fruktansvärt tråkiga hur än man vrider på det hela.
När de väl somnat så verkar de snarast sova bättre om man lever om
Dock så brukar jag lägga av när det är sängdags så man själv får lite vila, man är ju tyvärr ingen maskin som bara orkar jobba på för evigt som en del man känner.
Det gäller också att man håller "gnistan" vid liv så det inte bara blir slit och släp utan även lite skoj och på så sätt självmotiverande. Dock är vissa moment fruktansvärt tråkiga hur än man vrider på det hela.
Ni har renoverat förut så det största hindret är avklarat, vetskapen att man klarar av att bo i ett visst mått av kaos
Har själv försatt mig i situationen med totalrenovering ett par gånger, senaste vändan med bebis och om man är tidsoptimist i vanliga fall så skiter sig tidsplaneringen ytterligare något mer denna gången.
Nu är det nästan färdigt (på riktigt) och då stör en detalj som jag grovt ångrar i efterhand; att vi inte magasinerade stora delar av bohaget... Trots idogt städande och igentejpade dörrspringor så lyckas det förbannade slipdammet leta sig in bland möblerna:eek: Och nu ska det flyttas runt för att komma åt sista rummet. Slutade med att jag idag svarade på en annons om ett varmgarage, nu åker eländet iväg istället så jag kan strukturera upp verksamheten från scratch så att säga Kanske inte alls rationellt egentligen, men jag kom till en punkt där jag kände att nu får det vara färdigt med duttande, iväg med rubbet!
Sammanfattningsvis; om ni vet att ni inte blir tokiga av boendesituationen så är mycket vunnet. Om det drar ut på tiden, finns någon lämplig tillfällig tillflyktsort som back-up? I övrigt tror jag mycket på att vara strukturerad, börja med avgränsad yta och färdigställa helt, inte börja "överallt".
Lycka till!
Har själv försatt mig i situationen med totalrenovering ett par gånger, senaste vändan med bebis och om man är tidsoptimist i vanliga fall så skiter sig tidsplaneringen ytterligare något mer denna gången.
Nu är det nästan färdigt (på riktigt) och då stör en detalj som jag grovt ångrar i efterhand; att vi inte magasinerade stora delar av bohaget... Trots idogt städande och igentejpade dörrspringor så lyckas det förbannade slipdammet leta sig in bland möblerna:eek: Och nu ska det flyttas runt för att komma åt sista rummet. Slutade med att jag idag svarade på en annons om ett varmgarage, nu åker eländet iväg istället så jag kan strukturera upp verksamheten från scratch så att säga Kanske inte alls rationellt egentligen, men jag kom till en punkt där jag kände att nu får det vara färdigt med duttande, iväg med rubbet!
Sammanfattningsvis; om ni vet att ni inte blir tokiga av boendesituationen så är mycket vunnet. Om det drar ut på tiden, finns någon lämplig tillfällig tillflyktsort som back-up? I övrigt tror jag mycket på att vara strukturerad, börja med avgränsad yta och färdigställa helt, inte börja "överallt".
Lycka till!