Hur tänker lantmäteriet egentligen? Rösen som inte kan bli beständiga.

[aries]

Tack tommib!
1. Det kändes rätt konstigt att man efter en dyr lantmäteriförrättning sedan också ska betala för en gränsutsättning men det kanske är så det fungerar, fast det inte har varit så i andra fall jag har varit involverad i.
2. Det tog mig en stund att fatta att WGS84 är det samma som decimalgrader, vilket löser problemet.
3. Det är viktigt för mig att veta höjdskillnaderna på tomten för att se om jag måste ändra höjderna och också behöver ansöka om marklov.

Nu ska jag kolla med min GPS i mobilen och se om jag kan hitta punkter som verkar någorlunda vettiga.

Nu kom jag på en ny tanke. Jag har för mig att de senaste och dyraste stegräknarna (som hämtar in GPS-data) visar hur mycket man har sprungit/promenterat inte bara i längd utan också hur mycket uppför och nedför. De lär inte ha någon störe precision men kan kanske ge en fingervisning i alla fall.

 

[Ropa]

Kan det i arles fall vara så att gränsen faktiskt går ute i vägarna, då kunde det ju vara lite olämpligt att sätta rör där?

 

[Turbo_Tail]

En lantmäteriförrättning ledde till att vi fick ett nytt röse (råmärke) i ett hörn av vårt lilla skogsskifte som förresten är beläget här i Österbotten i Finland.
Det gamla röset var en liten sten som hade stått i dikesbottnen och följt med grävmaskinsskopan vid en tidigare dikesränsning för några årtionden sedan. Vi hittade den i dikeskanten en bra bit därifrån.

Därför hade jag kört fram en meterlång sten som skulle gå enkelt att gräva ned stående på lämplig plats på dikeskanten för att få ett märke som inte flyttar sig och så hade jag tänkt mig att man kunde skriva i pappren att rån går mitt i diket till exempel två meter från stenen. Så som man ofta har gjort tidigare där rån följer ett dike.

Lantmätaren är en hygglig karl och tydligen duktig i yrket men han insisterade på att röset enligt dagens krav måste stå på sin teoretiska plats.... tydligen skall det vara så enligt bestämmelserna.
Alltså tryckte han ned ett järnrör med en rödmålad plåtburk i övre ändan i den lösa lersörjan i diket. På en sådan plats att det är helt omöjligt att rensa diket utan att antingen ta bort röset eller gräva runt det så att den lösa vattensjuka leran som det står i rasar ned i dikesbottnen med röse och allt.
Diket skall rensas nästa år enligt överenskommelse mellan markägarna i avrinningsområdet så renast då far ju röset all världens väg.

Lantmätaren följde direktiven som kommer uppifrån så jag anklagar inte honom...... men hur tänker lantmäteriet?

Min lösning blev att gräva ned stenen på dikesrenen ändå. Den väger väl kring 500 kilo och sticker ned omkring 70 cm i jorden så den lär inte flytta sig. I övre ändan skall jag borra in ett inofficiellt märke och skriva upp avståndet från märket till rålinjen och sätta in pappret i samma mapp som lagfarten och skifteskartan. Då vet jag i framtiden var rålinjen är även när (inte om) röset försvinner.
Problemet är alltså löst rent praktiskt...... men hur tänker lantmäteriet och lagstiftarna?

Skall man kunna veta vad som är vems mark krävs det rösen som står i århundraden och inte går att flytta av misstag.....annars blir det ju någon jäkla kolhos av altihop.

Jag ver att detta är en gammal tråd, men blev ändå intresserad eftersom jag själv bor i Österbotten och har nyligen varit med på ett par lantmäteriförättningar. Vad är orsaken månne att lantmätaren envisades med att sätta röset på "sin rätta plats"? Då vi styckade ut en ny fastighet så skulle ena röset ha hamnat mitt i en befintlig väg, men då var det ju inga problem med att fysiskt sätta röset några meter ifrån (i rålinjen) och anteckna differensen. Jag undrar varför samma inte gjordes här?