Snart dags att göra om köket. Den stora frågan är om jag vågar ha bänkskivor av trä den här gången. Jag har usel erfarenhet från två tidigare kök med fula och misskötta bämnkskivor. De var fula när jag köpte husen och blev inte bättre av att jag lite för sällan kladdade på med någon blaskig varuhusolja som knappt skyddade alls.
Den här gången är tanken att fixa egna bänkskivor av ek. Jag har bra kontakter på tvåumsplankor och tänkte plana och limma ihop 3*21 cm breda i fulla längder. Eftersom det är en lös spis i mitten blir det inga skarvar på längden. Det skulle bli maffigt och passa i köket som är några hundra år gammalt med massiva ekskivor. Lite extra kul att göra dem själv också.
Frågan är hur tåligt det blir över tid. Hur blir det t ex om jag har galler som står på träbänken och ställer disk på så att det är blött både ofta och mycket under. Blir det skit efter ett tag? Hur ofta behöver jag olja och kommer jag behöva slipa trärent lite då och då, eller räcker det att bättra på vaxoljan.
Är det till och med så tåligt att det går att ha en underlimmad ho? Det är ju skitsnyggt med underlimmat och fet träskiva, men är det vettigt? Vi sköter köket rätt ok, men vi har det inte som största och enda hobby att torka varenda vattendroppe.
Man är olika, vi satte in 38mm ek från ikea i vår lägenhet 2008, då oljades den in. Men sen har vi inte gjort mycket med den.
Nu har den fin (enl min mening) patina
Jag tycker en bänkskiva ska se använd ut och blir finare och finare med åren.
Vill man inte det kanske man ska ta en i något dött material.
Vi har ek o det håller sig fint, däremot skulle jag inte rekommendera underlimmad ho eller att låta disken rinna av på ekskivan. Då blir den för sunkig för fort.
Vad har du behandlat den med och utveckla gärna ”sunkig”. Reser sig fibrerna och suger åt sig vatten, blir den missfärgad eller får den torkfläckar?
Patina som gör att den ser gammal och använd ut är helt ok. I köket kommer det finnas både de här bänkarna och en knölig gjutjärnbänk från 1830 som hör till bakugn och vedspis, så det passar bara bra om det inte ser helt fabriksblankt ut. Det jag stört mig på med tidigare ikea-skivor är att de blir fuktfläckiga och ”luddiga” och det ser inte gammalt ut, utan bara just sunkigt.
När vi flyttade in i vårt nuvarande hus för 6 år sedan så "renoverade" jag köksbänkarna, inkl köksön. Det såg rent ut sagt förjävliga ut, fulla med svarta märken etc. Slipade ner skivorna rejält och oljade efter lite efterforskning med Osmos hårdvaxolja. Det var 6 år sedan, inte gjort ett dyft med dom sedan dess, och skivorna ser fortfarande riktigt bra ut. Visst har det blivit lite slitage och är man petig (det är jag ) så är det kanske dags att slipa till dom lite och behandla igen nu. Främst är det precis vid diskbänken där man märker att det inte "pärlar sig" riktigt lika bra som resten av bänken längre. Sen har det blivit ett par märken från styckning på köksön (hela djur med tigersåg etc, så vad jag skulle definiera som överdrivet slitage). Finns också nån svag svag fläck från dotterns vattenfärg på köksön. Konstigt nog är det det enda som faktiskt färgat av sig på skivan, det vanlig som vin etc har inte lämnat ett spår, så lite förvånad att vattenfärgen gav en liten missfärgning.
Jag är iaf skitnöjd med ekskivorna med Osmo på, de har hållit långt långt över min förväntan på en "träskiva".
38mm massiva ekskivor här, inoljade med Osmo hårdvaxolja. Funkar jättebra men räkna med att behöva slipa och behöva applicera Osmo med jämna mellanrum (kanske 1ggr per år eller vartannat beroende på tjockleken på oljelagret, användning och antal barn i hushållet). Vi har diskho som går i linje med träskivan (försänkt och limmat) och jag skulle aldrig våga ha underlimmat då ändträ tenderar att vilja suga åt sig fukt oavsett hur väl du slipar och oljar in det, känner du dig äventyrlig får du gärna pröva dock.
Nu börjar det likna något. Nöjda med ek och Osmo och med fullt rimliga krav på underhåll. Det ger mig gott hopp.
Fast jag blir inte riktigt klok på det när med underlimning och känslighet. När jag hör ordet underlimmad, tänker jag på diskhon vi hade under granitskivan i förra köket. Dvs helt under och med kanten på skivan exponerad. Men även om den är exponerad och blir blöt hela tiden så blir det ju aldrig vatten stående, utan det rinner ju ner från en slät och lodrät vägg. Söker jag på underlimmad och trä är det oftast som @MrJay beskriver. Dvs nedsänkt i träskivan. Snyggt det också och lätt att sopa ner vatten och skräp i hon, men borde det inte bli liggande vatten precis mot den frästa kanten? I min amatörmässiga hjärna låter det vanskligare än helt underlimmad, även om den utsatta mängden ändträ är mindre. Vad är det jag missar?
Vad har du behandlat den med och utveckla gärna ”sunkig”. Reser sig fibrerna och suger åt sig vatten, blir den missfärgad eller får den torkfläckar?
Patina som gör att den ser gammal och använd ut är helt ok. I köket kommer det finnas både de här bänkarna och en knölig gjutjärnbänk från 1830 som hör till bakugn och vedspis, så det passar bara bra om det inte ser helt fabriksblankt ut. Det jag stört mig på med tidigare ikea-skivor är att de blir fuktfläckiga och ”luddiga” och det ser inte gammalt ut, utan bara just sunkigt.
Precis, blekgrå vattenfläckar blandat med lite mörka slemmiga om man inte torkar av den del som är bredvid diskbänken när man är klar. Vid en underlimmad ho är det ju konstant blött, då tror jag nog den sväller också.
Paraffin kletar inte om du gör rätt. Använder det till skärbrädor och bänkskivor i tvättstugan. Men lite underhåll behövs, brukar nu olja in en gång om året. Det viktiga är att göra första inoljningen noga, olja slipa, etc, tills den inte suger och alltid torka torrt efteråt. Lämnar rester kvar oberoende av paraffin, Osmo, linolja, etc, så blir det flammigt och risk för att det också blir fullt framöver. Osmo använder jag till köksbordet i ek där jag vill ha en lite annan yta, kör med halvmatt.
Jag bytte rör när jag renoverade badrummet som var från 1965, jag sågade av gjutgodset på lämpligt ställe där man kunde ansluta en övergång till plast, och de rören såg helt opåverkade ut i metallen. ytrost utanpå, någon hård blandning i botten som var en cm hög, (som gick att peta bort med mejsel) annars såg de ut att kunna sitta i 50 år till.
Ska det slabbas med vatten är det ganska skönt med laminat, man behöver inte bry sig. Rostfritt är ju också vettigt även om man kan få ringar där också.
Jag har en laminatbänkskiva med underlimmad rostfri diskho på ena sidan och andra sidan en hårvaxoljad 40mm ekskiva. Perfekt kombination
Visst är det bekvämt med laminat, men vi kan/vill inte ha det i vårt kök. Köket byggdes om 1838 och då kom gjutjärnsbänken och bakugnen in. Vedspisen ungefär 100 är senare och led-belysningen efter ytterligare ett sekel. Golv- och takbrädor är förmodligen samtida med ugnen, ev äldre. Köket som används dagligen ligger som ett L runt det gamla, så de bör funka tillsammans.
Inloggade ser högupplösta bilder
Logga in
Skapa konto
Gratis och tar endast 30 sekunder
Vi försöker hitta en balans mellan bevarandeskyddet och ett modernt liv med barn. Just nu är det ett riktigt slitet 80-talskök med fuktskadade låtsasstenskivor med synlig spånskivekant. Vi kommer i och för sig ha både IKEA-stommar och rostfria maskiner när vi renoverat klart köket, men det som ska se ut som trä ska vara av trä och det som ska se ut som sten ska vara av sten. Sedan har jag som sagt en bra kran på massiv ek, så det blir feta träskivor och inget limträ från fabrik. Lite merjobb är jag absolut beredd på och som det låter på svaren i tråden är det hanterbart. Fast jag har en hel del frågor och utmaningar framöver, så jag kanske startar en renoveringstråd när det blir dags och samlar mina frågor och felsteg där.
Hep skrev:
