Ligger mycket i det där med att man kan vinna mycket på att inte bo i Stockholm. Vi bor i Skåne, på landet. Ändå har vi båda ca 20 minuters bilväg till jobben och vill vi så har vi 40 minuter till nordens största stad. Kan verkligen inte förstå att folk betalar så många miljoner för ett "centralt" hus i Stockhom, där centralt betyder ca en timme till centrum när man kan bo på andra platser i landet mycket billigare och ändå ha tillgång till allt som Stockholm kan erbjuda minst lika tillgängligt.
Angående "slava som en ekorre i bur".. Det beror ju på vad man arbetar med. Vi kommer ha en månadskostnad på ca 14000 i vårt nya hus, men det innebär inte att vi behöver slava för det. Det utgör en del av våra förvärsvinkomster men det betyder inte att vi behöver jobba mer än någon annan. Vi har aktivt valt att inte lägga mer kontant till huset utan behålla mer pengar i sparande och investeringar, men skulle värdet falla eller situationen på något annat sätt göra att det inte funkar att ha de lånen så kan vi alltid lösa det.
Angående "slava som en ekorre i bur".. Det beror ju på vad man arbetar med. Vi kommer ha en månadskostnad på ca 14000 i vårt nya hus, men det innebär inte att vi behöver slava för det. Det utgör en del av våra förvärsvinkomster men det betyder inte att vi behöver jobba mer än någon annan. Vi har aktivt valt att inte lägga mer kontant till huset utan behålla mer pengar i sparande och investeringar, men skulle värdet falla eller situationen på något annat sätt göra att det inte funkar att ha de lånen så kan vi alltid lösa det.
Om man återknyter till ämnet att bli rik, åtminstone ur monetär synpunkt, verkar stockholmarna åtminstone ha lättast för den saken. Stockholm har en av landets högsta medelinkomster och flest miljonärer, säkert delvis orsakat av höga taxeringsvärden.
/ Icke stockholmare
/ Icke stockholmare
Betvivlar jag inte. Frågan är ju bara hur mycket man betalar för det. Jag tänker närmast på en kompis som nyligen köpte ett 40-talshus i Solna med ganska mycket renoveringsbehov för nästan dubbelt så mycket som vi betalade för vårt nybyggda, mycket större och mycket mer påkostade hus, med tre gånger så stor tomt och ändå kortare restid till jobb etc.Farzan skrev:
Min pappa dog vid 59 års ålder. Det fick mig att fundera på många saker angående vad som är viktigt. För min del så är ett scenario att jag inte kommer uppleva min 60-årsdag, vilket innebär att jag inte öser in pengar i pensionssparande. Ett annat scenario är att jag faktiskt kommer bli gammal, och då måste jag åtminstone ha sparat tillräckligt med pensionspengar för att inte behöva leva som en kyrkråtta. Lagom är bäst, som det heter.
Ett scenario om 10 år är ju att du har "tjänat" 3 mille vid en försäljning och han 7. Vem gjorde bästa affären?BobbyEwing skrev:
Spelar väll ingen roll vad huset kostar bara man kan bära kostnaderna. Klart en lantis tycker det e dyrt i stockholm eller andra atraktiva områden. Medans en nacka bo tycker kanske det e billigt i nacka men sjukt dyrt på djursholm.
För anknyta lite till själva tråden så lever jag inte efter att ha en bra pension utan att ha det sjukt gött nu. Klarar säkert pensionen ändå men det e nu jag vill ha kul, hur mycket pengar behöver man igentligen när man e 70+?
Redigerat:
Klart det spelar roll vad huset kostar, du betalar ju betydligt mer ränta på ett hus som kostar 5 miljoner än ett som kostar 3. Och visst, huset i Stockholm kanske har stigit mer, men det måste stiga ganska mycket mer för att överväga den dyrare räntekostnaden.Wester skrev:
Och ja, jag tycker det är omotiverat dyrt med många hus i Stockholm då jag kan köpa ett billigare hus med högre standard och ändå ha tillgång till minst lika mycket storstadsfaciliteter inom samma restid och dessutom slipper bo i en stad.
Hur mycket pengar behöver man när man är 70+? Tja jag vet inte, jag skulle tro att man vill kunna unna sig lika mycket då som nu. Då har man ju dessutom obegränsat med tid för att göra av med pengarna och med ett smart sparande handlar det inte bara om 70+ utan kanske 55+. Och med tanke på att vår livslängd och hälsa ökar hela tiden så är det inte omöjligt att det innebär att man kan ha 25 friska år kvar. Känns inte så lockande att leva en så stor del av livet på mindre än hälften av vad man har idag. Förstår inte riktigt resonemanget "det är nu jag vill ha kul", menar du att du tror att du inte vill ha kul den sista tredjedelen av ditt liv, utan bara kommer att sitta och vänta på döden?
Dessutom handlar det ju inte om att försaka allt nu, men bara ett relativt blygsamt sparande kombinerat med klok placering av pengarna kan göra väldigt stor skillnad och jag tror alla som inte planerar för den tiden kommer ångra sig då.
Jag håller väldigt mycket med om detta. Men man måste också se till att man som gammal inte ångrar att man inte levde tidigare. Eller som någon så fyndigt uttryckte det: "Hur många ligger på dödsbädden och ångrar att de inte var mer på jobbet under sitt liv"?BobbyEwing skrev:
Själv gick jag för ett tag sen till en pensionsrådgivare (jag är 37år) och fick en "prognos" om hur mycket jag kommer få i pension. Det var inte så illa som jag trott, men det beror nog på att jag pensionssparat på olika sätt ända sedan jag började jobba i 20-årsåldern. Jag höjde mitt pensionssparande en del efter att ha fått prognosen men jag hävdar fortfarande att man ska pensionsspara "lagom" mycket för man behöver pengarna både nu och sen och man vet inte om man blir 60 eller 100 år gammal.
Du har sjukt dålig ränta om du inte ska tjäna på uppgången i staden mot landet på 10 år. Sedan om man vill bo i staden e en annan sak. Ofta e det folk som inte har råd att bo där som säger att "jag fick ju ett så här bra hus på ett annat ställe för halva priset", det e inte alltid så men ofta.BobbyEwing skrev:
Man vet ju inte om man blir 70+, det e det som e grejjen. Jag vill leva nu, resa ,bilar, båtar etc. Klara mig nog rätt bra ändå, har inga lån och några fastigheter i eftertraktade områden i göteborg.
Redigerat:
En del som köper hus för mycket pengar i stockholm räknar med att husen kommer öka ordentligt i värde. Många är rätt kraftigt belånade. Om många har såna förväntningar på priserna så stiger priserna mer än vad tillgång och efterfrågan motiverar. Detta eftersom folk spekulerar i bostadsprishöjning. Personer som annars är ganska försiktiga "investerar" som om detta vore riskfritt. Skulle man föreslå dom att låna ett par tre miljoner att spekulera i aktieuppgång skulle dom skaka av skräck fast egentligen är skillnaden rätt liten. Aktier är för övrigt en säkrare investering med större avkastning än bostäder.
Får väl börja med att gratulera, att äga flera hus i Göteborg och inte ens vara 27 år gammal är få förunnat. De flesta har dock inte riktigt de förutsättningarna och måste trygga framtiden på något annat sätt, för gör man inte det får man leva snålt en stor del av livet, både innan man har börjat tjäna pengar och efter man har gått i pension. Man vet inte om man blir 70+ (även om det är stor chans rent statistiskt sett), men man kommer förhoppningsvis bli en bit över 55-60 och då hoppas jag kunna jobba mindre utan att behöva bli fattig. Sparar man inget och har inga tillgångar så får man markant sämre ekonomi den dag man slutar jobba.
Självklart vill man leva nu, men jag tycker det är lika självklart att man vill leva senare också. Och återigen, man behöver inte offra allt. Vi har två bilar, varav åtminstone den ena inte tillhör normalsegmentet, båt och reser utomlands två gånger om året. Vi har hus, dock inte i Stockholm eller Göteborg utan i Öresundsregionen. Det är dock inget som omöjliggör att man sparar en rimlig summa, det är inte mycket man behöver försaka för att ha råd med det.
Jag vet inte om man ska förvänta sig att huspriserna fortsätter uppåt på samma sätt som de har gjort de senaste åren. Men ska man börja jämföra så får man ju ta helheten: Om jag istället för att köpa ett hus för 6 miljoner köper ett för 3 och investerar 3 i en genomsnittlig aktiefond så ger det mig en kontobalans på 8,5 miljoner efter tio år. Om mitt hus då har stigit med 3 miljoner och det dyrare med 7 så har jag tjänat 8,5 miljoner, dvs 1,5 miljoner mer. "Vem gjorde då den bästa affären"? Alternativt kan jag ju ta det jag sparar/tjänar i ränta och lägga på annat, exempelvis resor, bilar, båtar etc..
Självklart vill man leva nu, men jag tycker det är lika självklart att man vill leva senare också. Och återigen, man behöver inte offra allt. Vi har två bilar, varav åtminstone den ena inte tillhör normalsegmentet, båt och reser utomlands två gånger om året. Vi har hus, dock inte i Stockholm eller Göteborg utan i Öresundsregionen. Det är dock inget som omöjliggör att man sparar en rimlig summa, det är inte mycket man behöver försaka för att ha råd med det.
Jag vet inte om man ska förvänta sig att huspriserna fortsätter uppåt på samma sätt som de har gjort de senaste åren. Men ska man börja jämföra så får man ju ta helheten: Om jag istället för att köpa ett hus för 6 miljoner köper ett för 3 och investerar 3 i en genomsnittlig aktiefond så ger det mig en kontobalans på 8,5 miljoner efter tio år. Om mitt hus då har stigit med 3 miljoner och det dyrare med 7 så har jag tjänat 8,5 miljoner, dvs 1,5 miljoner mer. "Vem gjorde då den bästa affären"? Alternativt kan jag ju ta det jag sparar/tjänar i ränta och lägga på annat, exempelvis resor, bilar, båtar etc..
Nu skall vi kanske försöka oss hålla oss till något som har lite bäring i verkligheten.
Vad hus som vi köper idag är värda om tio år står skrivet i stjärnorna. Likaså vad vi har betalat i ränta för att komma dit. (om vi inte binder räntan på 10 år). Och vad aktier är värda om tio år vet vi heller inte. Köper vi några kursraketer kan vi skatta oss lyckliga, men hittar vi några verkliga bottensänken kan det bli en rätt så tråkig erfarenhet. Debatten blir ganska tråkig när man börjar slå konsekvent fabricerade låtsassiffror i huvudet på varandra.
Debatten om landet kontra storstad är alltid lika rolig, men det finns en poäng. Boende i områden där hus är billiga har vanligen en ganska låg medelinkomst, och vice versa i storstäderna. Kontentan blir att efter att boendet är betalat är skillnaderna små på hushållsekonomierna, om man ser på genomsnitten. Att vara låginkomsttagare i storstad är inte lätt, och att vara höginkomsttagare på landsbygden är en rejäl vinstlott.
Vad hus som vi köper idag är värda om tio år står skrivet i stjärnorna. Likaså vad vi har betalat i ränta för att komma dit. (om vi inte binder räntan på 10 år). Och vad aktier är värda om tio år vet vi heller inte. Köper vi några kursraketer kan vi skatta oss lyckliga, men hittar vi några verkliga bottensänken kan det bli en rätt så tråkig erfarenhet. Debatten blir ganska tråkig när man börjar slå konsekvent fabricerade låtsassiffror i huvudet på varandra.
Debatten om landet kontra storstad är alltid lika rolig, men det finns en poäng. Boende i områden där hus är billiga har vanligen en ganska låg medelinkomst, och vice versa i storstäderna. Kontentan blir att efter att boendet är betalat är skillnaderna små på hushållsekonomierna, om man ser på genomsnitten. Att vara låginkomsttagare i storstad är inte lätt, och att vara höginkomsttagare på landsbygden är en rejäl vinstlott.
Pensionssparande är lite speciellt. De flesta har sina bästa inkomster i slutet av arbetslivet och då ganska blygsamma utgifter. Att som trettioåring pensionspara rejält tycker jag är ganska tveksamt. Vem vet om man som fyrtioåring behöver pengarna pga tex skiljsmässa ?
Pensionsparandet är delvis avdragsgillt men till slut kommer man få skatta ut pengarna. Vem vet vilken inkomstskatt vi har då ? Varför inte spara i fonder och ha alla valmöjligheter kvar ?
Pensionsparandet är delvis avdragsgillt men till slut kommer man få skatta ut pengarna. Vem vet vilken inkomstskatt vi har då ? Varför inte spara i fonder och ha alla valmöjligheter kvar ?
Väldigt klokt skrivet.jonand skrev:
Faktum är att många normalinkomsttagare som började pensionsspara som 50-åringar 1990 har blivit rejält blåsta. De fick avdrag med den tidens kommunalskatt 30%, men får idag betala 33% i skatt när pengarna plockas ut. Dessutom får man lägre bostadsbidrag och får betala mer för hemtjänsten om sådan behövs. Det blev en riktigt dålig affär för kvinnor som varit hemma en del och har låg pension, att genom att pensionsspara en tusenlapp i månaden i tio år försöka få en högre pension.
Med det nya jobbskatteavdraget är det i praktiken endast de som betalar statlig skatt som har något att vinna på pensionsförsäkringar, men då avdraget är begränsat till 12.000kr/år är det inga större skatteplaneringar man kan göra där heller.
En viktig detalj som många brukar bortse ifrån är hur likvida sparpengarna är, vilket för många faktiskt kan betyda en del. Den som pensionssparar i pensionsförsäkringar, IPS osv har pengarna låsta till de blir 55-65 eller vad man nu bestämt. För många tror jag det kan vara en mycket bra idé istället för att ha pensionspengarna ihopblandade med andra besparingar. För då när det gått bra kanske plötsligt man "känner sig rik" och går och köper någonting dyrt utan att tänka på att en del av pengarna faktiskt skulle användas om 20-30 år. Det är dyrare att spara i pensionsförsäkringar och liknande men om karaktären är sådan att man vet med sig att man kommer ha svårt att inte bränna pengarna om de är för lättillgängliga, så är det nog en fördel att få något sämre pension via låst sparande än att inte få någon pension alls.
Detsamma gäller amorteringar på huslånet. De som inte har karaktär (eller ekonomi för den delen, en del skulle bli frestade att ta av pensionpengarna om något dyrt inträffar) att verkligen spara till pensionen i vanliga fonder/aktier så kan amorteringar vara ett bra sätt då det blir lite svårare att ta ut 50000 och bränna på en jordenruntresa för att man känner sig förtjänt av det.
Jag tycker ofta att de psykologiska aspekterna förbises när man diskuterar pension och sparande. Det är väldigt lätt att på pappret peka på att en investering ger si och så många mer tiondels procent än en annan, men om det inte fungerar i praktiken så blir det mest en pappersprodukt.
Detsamma gäller amorteringar på huslånet. De som inte har karaktär (eller ekonomi för den delen, en del skulle bli frestade att ta av pensionpengarna om något dyrt inträffar) att verkligen spara till pensionen i vanliga fonder/aktier så kan amorteringar vara ett bra sätt då det blir lite svårare att ta ut 50000 och bränna på en jordenruntresa för att man känner sig förtjänt av det.
Jag tycker ofta att de psykologiska aspekterna förbises när man diskuterar pension och sparande. Det är väldigt lätt att på pappret peka på att en investering ger si och så många mer tiondels procent än en annan, men om det inte fungerar i praktiken så blir det mest en pappersprodukt.
Redigerat av moderator: