Om det finns testamente är jag lite osäker på vad som gäller. Har fått för mig (men kan ha fel) att om en förälder testamenterar hela eller delar av arvet efter sig till de gemensamma barnen, så får barnen ut det direkt, att man alltså kan gå förbi den efterlevandes arvsrätt med ett testamente. Men jag har har hört både att testamentet går före, och att den efterlevande ändå ärver före barnen, så jag är osäker.I Incinerator skrev:
M äger ju redan hälften och ärver hälften av makens egendom samt får fri förfoganderätt över den andra halvan av makens egendom så länge hon lever.
Endast särkullbarn får ut sitt arv när föräldern dör, biologiska barn får alltid vänta ut sitt arv.
Den betydelse som testamentet har är att arvet skall vara barnens enskilda egendom vilket betyder att ingift partner eller sambo aldrig kan kräva någon del av arvet.
Så tror jag att det ligger till.
Endast särkullbarn får ut sitt arv när föräldern dör, biologiska barn får alltid vänta ut sitt arv.
Den betydelse som testamentet har är att arvet skall vara barnens enskilda egendom vilket betyder att ingift partner eller sambo aldrig kan kräva någon del av arvet.
Så tror jag att det ligger till.
Redigerat:
Detta stämmer inte.I Incinerator skrev:
Makars arvsrätt enligt 3 kap. 1 § ärvdabalken är dispositiv och kan således sättas ur spel genom testamente.
Genom testamentet (om det är legalt giltigt och inte innehåller något ovanligt) görs barnen till universella testamentstagare och därmed har F aktivt åsidosatt den legala arvsordningen till förmån för barnen. Rättsverkan av detta är att barnen vid arvskiftet inträder som ägare till fastigheten vid sidan av den M. Från denna tidpunkt regleras ägarförhållandet av samäganderättslagen, oaktat det tidigare äktenskapet.
F och M var gifta och ägde fastigheten gemensamt och hade gemensam ekonomi.
X vill låta modern M och systern Z bo kvar i huset på generösa villkor så länge M vill och därefter ge syster Z god tid att leta efter annat lämpligt boende.
Först när huset säljs av andra orsaker vill X ha ut sitt arv efter fadern F.
Om det inte finns några totalt okända penningtillgångar i boet blir det alltså en samägd fastighet med M som ägare till hälften och barnen X, Y och Z som ägare till en sjättedel var.
Finns det okända penningtillgångar blir det utlösen.
Förstod jag er rätt?
Svensk jurist är inblandad men det är lättare att få saker rätt snabbt och billigt när man vet vad man skall fråga efter. Juristen har redan konstaterat att testamentet gäller.
X vill låta modern M och systern Z bo kvar i huset på generösa villkor så länge M vill och därefter ge syster Z god tid att leta efter annat lämpligt boende.
Först när huset säljs av andra orsaker vill X ha ut sitt arv efter fadern F.
Om det inte finns några totalt okända penningtillgångar i boet blir det alltså en samägd fastighet med M som ägare till hälften och barnen X, Y och Z som ägare till en sjättedel var.
Finns det okända penningtillgångar blir det utlösen.
Förstod jag er rätt?
Svensk jurist är inblandad men det är lättare att få saker rätt snabbt och billigt när man vet vad man skall fråga efter. Juristen har redan konstaterat att testamentet gäller.
Japp!H heimlaga skrev:
Fråga chatgpt. Resonera lite kring svaret med chatgpt. Lita absolut inte på svaret. Men det kan ge en viss vägledning ändå. För att sen ställa relevanta frågor till jurist.H heimlaga skrev:
Om de var gifta och barnen är gemnensamma så förvaltar normalt M hela arvet tills hon går bort. Hon ärver först, vad jag förstått gäller detta oavsett testamente.. Så detta bör bara vara ett problem om det finns särkullebarn. M avgör själv vem som bor i huset så länge hon är i livet.
Nej. Läs tråden.M mojjen skrev:
Husägare
· Småländska höglandet
· 5 655 inlägg
Det beror på vad som står i testamentet. Om F enbart testamenterat "sin" ägarandel av huset till barnen blir det som du skriver. Har han däremot testamenterat "sin" andel av allt giftorättsgods (och eventuell enskild egendom som är hans) till barnen blir det förmodligen svårt för M att köpa ut sina barn ur huset. Då får barnen rubbet efter F, och M får endast behålla "sin" halva av giftorättsgodset (och eventuell enskild egendom som är hennes). Finns det väldigt mycket värde utöver huset, det framgår inte, kan hon möjligen köpa ut barnen, annars blir det nog svårt.H heimlaga skrev:
Det som har framgått är bara att det finns "ett testamente där det står att hans arv skall vara hans barns enskilda egendom". Det låter inte som att barnen ärver direkt utan bara att det blir deras enskilda egendom när de väl får ut arvet.
Det kan så klart finnas annat i testamentet som inte framkommit.
Det kan så klart finnas annat i testamentet som inte framkommit.
Tvärtom. TS uppger att testamentet är skrivet direkt till förmån för barnen. För att barnen skulle få vänta på sitt arv till efter M:s död hade det krävts att M utsetts till universell testamentstagare, och att barnen endast tillerkänts rätt till efterarv (sekundosuccession).W Weimik skrev:
Om testamentet faktiskt var till förmån för M, hade TS rimligtvis inte uppgett att det var skrivet för barnen.
Villkoret om enskild egendom styr endast hur egendomen ska hanteras hos mottagaren, det påverkar inte vem som är mottagare eller när arvet faller ut. Då barnen är angivna som testamentstagare får de arvet direkt.
Redigerat:
Så här skriver TS i inlägg #1.W Weimik skrev:
Av texten att döma är barnen de utpekade arvtagarna. Då syftet med testamentet uttryckligen var att säkra egendomen från att F skulle förbruka den (bortsett från frågan om enskild egendom som inte är relevant i sammanhanget), faller det på sin egen orimlighet att hon skulle tilldelas arvet. Det vore en tolkning som går tvärtemot testatorns tydliga avsikt.
I TS inlägg #20 framgår också samma sak när TS skriver att det alltså blir "en samägd fastighet med M som ägare till hälften och barnen X, Y och Z som ägare till en sjättedel var"
Redigerat:
F är ju Far så hur skulle syftet vara att han själv inte skulle kunna förbruka något?globaljuggler skrev:
Det enda som uttryckligen står är att han ville skydda sina barns arv från måg och sonhustru, inte från sin egen hustru (även om han uttryckte visst tvivel beträffande hennes förmågor), och att han därför uppgivit att arvet ska utgöra enskild egendom. Det kan man mycket väl göra utan att det hindrar att hustrun först ärver med fri förfoganderätt.
I TS inlägg #20 ställer ju TS frågan "Förstod jag er rätt?". Hela det inlägget bygger nämligen på hur han tolkar svaren han fått och att han vill få det bekräftat. Det är inte TS som beskriver hur det faktiskt förhåller sig.
Jag säger inte att du har fel, men du drar lite väl långtgående slutsatser.