Hur låta efterlevande maka bo kvar utan att helt avstå från arv?
En person i min närhet som vi kan kalla X har en bror Y och en syster Z. De är födda och uppvuxna i Sverige och deras far F och mor M har alltid bott där.
Nu kan jag ju litet om finländsk lag och den är inte alls relevant i detta fall så därför måste jag fråga vad som gäller i Sverige:
Nu har fadern F dött.
Han hade upprättat ett testamente där det står att hans arv skall vara hans barns enskilda egendom. I en diskussion som F och jag hade för några år sedan innan hans demens kom krypande kom det fram att han ville skydda sina barns arv dels mot måg och sonhustru men att han också tvivlade på sin frus förmåga att hantera och förvalta egendomen. Tyvärr finns det mycket goda skäl att tvivla på den saken. Modern M har en syn på ägande och egendom som skiljer sig radikalt från övriga samhället och som har fått henne att göra ett antal katastrofalt dåliga fastighetsaffärer.
Modern M och dottern Z bor kvar i föräldrarnas gemensamt ägda hus. Alla tre barnen är överens om att de vill att det här skall få fortsätta så länge M vill och kan bo kvar.
Hur ordnar man det här juridiskt i Sverige så att M och Z kan bo kvar på goda villkor så länge M vill och kan. Samtidigt som M inte kan sälja huset för en struntsumma och göra barnen arvlösa?
Nu kan jag ju litet om finländsk lag och den är inte alls relevant i detta fall så därför måste jag fråga vad som gäller i Sverige:
Nu har fadern F dött.
Han hade upprättat ett testamente där det står att hans arv skall vara hans barns enskilda egendom. I en diskussion som F och jag hade för några år sedan innan hans demens kom krypande kom det fram att han ville skydda sina barns arv dels mot måg och sonhustru men att han också tvivlade på sin frus förmåga att hantera och förvalta egendomen. Tyvärr finns det mycket goda skäl att tvivla på den saken. Modern M har en syn på ägande och egendom som skiljer sig radikalt från övriga samhället och som har fått henne att göra ett antal katastrofalt dåliga fastighetsaffärer.
Modern M och dottern Z bor kvar i föräldrarnas gemensamt ägda hus. Alla tre barnen är överens om att de vill att det här skall få fortsätta så länge M vill och kan bo kvar.
Hur ordnar man det här juridiskt i Sverige så att M och Z kan bo kvar på goda villkor så länge M vill och kan. Samtidigt som M inte kan sälja huset för en struntsumma och göra barnen arvlösa?
Finns det ytterligare tillgångar i dödsboet som möjliggör att övriga dödsbodelägare kan kompenseras, i det fall någon delägare övertar hela fastigheten?
Nu är det lite svårt att svara elt säkert utan att veta exakt vad som står i testamentet. Det framgår dessutom inte huruvida M och F var gifta och det påverkar också. Det framår inte säkert huruvida huset var gemensam egendom för F och M men jag utgår ifrån att så är fallet.H heimlaga skrev:
Om vi utgår ifrån att de inte var gifta så har M ingen rätt till arv om testamente finns som överlåter egendomen i arv till barnen.
Om då F testamenterat sin egendom till barnen direkt som enskild egendom så borde därmed ägandet av halva fastigheten överföras på de tre barnen i lika delar. förutsatt då såklart att inte M sitter på andra tillgångar som kan användas för att köpa ut barnen ur huset.
Barnen kan då välja att antingen låta M bo kvar så länge dom önskar eller kräva att fastigheten säljs och dom får ut sina pengar. Kan bli jobbigt om M motsätter sig ett sådant förfarande. Hon måste då tvingas till försäljning.
Men att låta henne bo kvar i det läget ska inte vara några problem. Hon ska inte heller kunna avyttra fastigheten utan barnens medgivare då dessa är delägare i fastigheten.
Om M och F var gifta så gäller i stort sett samma sak med några skillnader. Om M inte motsätter sig så går ägandet av halva fastigheten över till barnen som då blir delägare.
Om hon motsätter sig så misstänker jag att eftersom de var gifta så har hon rätt att "sitta i skyddat bo" efter makens frånfälle. Hon har därmed laglig rätt att bo kvar i fastigheten.
Det kan också vara så (här är jag osäker) att om hon motsätter sig att halva fastigheten överlåts till barnen med hänvisning till sin rätt till skyddat bo så går istället den halvan av fastigheten över till M i väntan på att även hon skall avlida.
Dvs hon får rätt att förvalta fastigheten efter makens frånfälle.
Rent juridiskt så får hon inte förbruka tillgångar som maken testamenterat till barnen men i ett sådant läge där hon kanske gör det ändå så kan det leda till att hon säljer fastigheten och bränner pengarna på dåliga affärer.
Observera att det här är min uppfattning av vad som gäller med de reservationer jag angivit.
Det kan mycket väl vara så att delar av det jag skriver är felaktigt för att jag missuppfattat något. Jag har inte stenkoll på arvslagstiftningen.
Givet att testamentet är korrekt upprättat och ska verkställas enligt sin lydelse, tillfaller all kvarlåtenskap barnen. M ärver därmed ingenting utöver sin eventuella rätt enligt basbeloppsregeln. Denna regel garanterar att den efterlevande maken (om de var gifta) inklusive sin del från bodelningen och eventuell enskild egendom, totalt ska uppnå ett värde av minst fyra prisbasbelopp.S steffo_b skrev:
Vad gäller fastigheten innebär detta att de tre barnen kommer att inträda som delägare till en tredjedel vardera. För det fortsatta ägandet och förvaltningen av fastigheten blir därmed lagen om samäganderätt tillämplig.
Edit. Som påpekas nedan gäller detta under förutsättning att F ägde fastigheten till 100%.
Redigerat:
Om F och M ägde hälften var av fastigheten så är det i så fall en tredjedel av hälften som barnen vardera ärver. M skulle då fortfarande äga sin halva av fastigheten.globaljuggler skrev:
Men i sak så gäller fortfarande då att lagen om samäganderätt är tillämplig.
Dvs det skall inte vara några problem för barnen att låta M bo kvar så länge de behagar och plocka ut sitt arv i form av fastigheten den dagen hon dör och dom får ärva henne.
Ja, det är korrekt. Det framgår inte i TS första inlägg hur ägarförhållandena såg ut vid dödsfallet, så vi kommer nog inte längre än så här tills vidare.S steffo_b skrev:
Tack, det missade jag. Då borde M äga 1/2 och barnen 1/6 vardera. Det enda återstående problemet torde väl vara om någon av delägarna tvingar fram en försäljning enligt lagen om samägande. Annars känns upplägget ganska så säkert.W Weimik skrev:
Om F och M var gifta och barnen är gemensamma så har M rätten att bo kvar med fri förfoganderätt av deras gemensamma egendom så länge hon lever.
Husägare
· Småländska höglandet
· 5 089 inlägg
Dessutom kallar @heimlaga M för "fru", så utgår vi från att han har koll var paret gifta dessutom.W Weimik skrev:
Nu vet vi inte exakt vad som stod i testamentet, men om det inte finns ett uttryckligt överlåtelseförbud stämmer inte ovan.I Incinerator skrev:
Om testamentet innebär att barnen blir delägare i fastigheten kan varje delägare (oavsett om det är barn eller M) använda sig av de möjligheter som lagen om samägande medger:
Just ägaröverföring via testamente möjliggör tydligen diverse ägandebegränsingar, som regler om hur och till vem man får sälja. Jag har rätt dålig koll. Men kan tydligen åsidosätta både lagen om samägande och regler i jordabalken just via testamente.
Men gör man det så blir det väldigt viktigt att analysera effekten av en sådan begränsning. Den kan få absurda effekter om folk går och dör "i fel ordning", Eller om någon ex. måste flytta utomlands och aldrig kan bli av med sin skatteskrivning i Sverige för att man äger en fastighet som inte får avyttras. Och tusen andra situationer som "jag tänkte inte på det".
I TS fall är det nog i senaste lagetH hempularen skrev:
Det stämmer om de bor i Sverige, gemensamma barn har inte rätt att få ut sitt arv efter en av föräldrarna om föräldrarna är gifta förrän den efterlevande föräldern också har gått bort, barnen kan inte bli delägare så länge deras mor lever om hon motsätter sej detta.
Att testamentera bort något går inte så länge den efterlevande make/makan lever.
Jag gissar att forumets juridiska expert kan klargöra detta när han hinner läsa lite här.