Hur hantera olika insats på bästa sätt?
Har köpt bostad med sambon, vi äger 50/50 där vi gått in med olika insats. Nu ska sambon få ett förtida arv som ev ska användas för att lösa lån så vi hamnar under 50% belåningsgrad för att slippa amortering (sambon har gått in med mer). Det påverkar och sänker såväl räntekostnader och amorteringen försvinner.
Första frågan är vad som är rimligt, borde båda få ta del av dessa sänkta kostnader eller borde det tillfalla sambon som lägger in mer pengar? Förstår att det inte finns något rätt svar, men vore intressant att höra hur andra tänker och resonerar.
Vi har från start varit överens om att var och en ska få tillbaka sin insats när det säljs samt dela på vinst eller förlust 50/50.
För det här förtida arvet vill personen som ger arvet att det ska säkerställas att pengarna är sambons. Fullt rimligt och inga konstigheter där tycker jag.
En lösning är att avskriva sig sambolagen och skriva ett skuldebrev till sambon som gått in med mer.
Här kommer en fundering, vad händer ifall man tvingas sälja och marknaden gått ner så vi inte får tillbaka insatserna och jag står med ett skuldebrev till sambon?
Finns det en risk här för att jag som gått in med mindre insats skuldsätter sig mot sambon? Alltså att hennes insats genom skuldebrevet är säkrad oavsett försäljningspris och jag tar en risk?
Lösningen vi vill ha är ett avtal som säger att jag har gått in med summa x och sambo gått in med summa y, eventuell vinst eller förlust delas 50/50. Kan man ha ett sådant avtal utan att jag som gått in med mindre ska ställa mig i skuld till sambon? Eller är avsägande av sambolagen samt skuldebrev enda sättet att lösa det juridiskt?
Det blir ju knepigt att stoppa in pengar i en gemensam tillgång utan att båda parter blir påverkade. Ska nämnas att en separation inte är något som känns aktuellt eller något liknande.
Någon som varit i liknande situation? Hur har man löst det?
Första frågan är vad som är rimligt, borde båda få ta del av dessa sänkta kostnader eller borde det tillfalla sambon som lägger in mer pengar? Förstår att det inte finns något rätt svar, men vore intressant att höra hur andra tänker och resonerar.
Vi har från start varit överens om att var och en ska få tillbaka sin insats när det säljs samt dela på vinst eller förlust 50/50.
För det här förtida arvet vill personen som ger arvet att det ska säkerställas att pengarna är sambons. Fullt rimligt och inga konstigheter där tycker jag.
En lösning är att avskriva sig sambolagen och skriva ett skuldebrev till sambon som gått in med mer.
Här kommer en fundering, vad händer ifall man tvingas sälja och marknaden gått ner så vi inte får tillbaka insatserna och jag står med ett skuldebrev till sambon?
Finns det en risk här för att jag som gått in med mindre insats skuldsätter sig mot sambon? Alltså att hennes insats genom skuldebrevet är säkrad oavsett försäljningspris och jag tar en risk?
Lösningen vi vill ha är ett avtal som säger att jag har gått in med summa x och sambo gått in med summa y, eventuell vinst eller förlust delas 50/50. Kan man ha ett sådant avtal utan att jag som gått in med mindre ska ställa mig i skuld till sambon? Eller är avsägande av sambolagen samt skuldebrev enda sättet att lösa det juridiskt?
Det blir ju knepigt att stoppa in pengar i en gemensam tillgång utan att båda parter blir påverkade. Ska nämnas att en separation inte är något som känns aktuellt eller något liknande.
Någon som varit i liknande situation? Hur har man löst det?
Det går att resonera på oändligt många sätt. Och vilken lösning som passar ett visst par går inte att generalisera.
Personligen gillar jag upplägget där man ser sin ekonomi som helt gemensam så länge man lever i relationen. Vi ser alla inkomster som våra inkomster och alla kostnader som våra kostnader. Och till det räknar jag även värdeförändring på boendet, oavsett vem som har betalat mest, lagt mest arbete på renovering, mest tagit hand om barnen osv.
Men vi har kommit överrens (för 35 år sedan) att det vi hade med oss in i form av kapital skall vara säkrat. Men det har aldrig blivit av att skriva något om det (vilket är dumdristigt).
Sedan har vi i släkten personer som det skulle vara fullkomlig katastrof att ha gemensam ekonomi med. Så vi ser ju lite även av den andra sidan av myntet.
Personligen gillar jag upplägget där man ser sin ekonomi som helt gemensam så länge man lever i relationen. Vi ser alla inkomster som våra inkomster och alla kostnader som våra kostnader. Och till det räknar jag även värdeförändring på boendet, oavsett vem som har betalat mest, lagt mest arbete på renovering, mest tagit hand om barnen osv.
Men vi har kommit överrens (för 35 år sedan) att det vi hade med oss in i form av kapital skall vara säkrat. Men det har aldrig blivit av att skriva något om det (vilket är dumdristigt).
Sedan har vi i släkten personer som det skulle vara fullkomlig katastrof att ha gemensam ekonomi med. Så vi ser ju lite även av den andra sidan av myntet.
Vi har delad ekonomi sen vi bestämde oss att bo tillsammans typ. Långt innan giftermål och barn. Jag har legat åtskilliga tusenlappar över min fru i inkomst. Det handlar om mkt pengar sett över 20 år. Nu har vi i stort sett likvärdig lön och att hon har höjt sig ger mer pengar till hela familjen sas.
Varför skall jag kunna göra en massa grejor och resa osv när hon inte kan. Nä det känns ju tokfel.
Vi har båda renoverat vårt hus för arv i olika omfattning.
Och först där någonstans är det ett tillskott som räknas sas.
Just arvsbiten har vi koll på vad vi har bidragit med tills vi bidragit lika mkt för då kvittar det också.
Men skulle det vara något så anser jag att just detta är utöver.
Med det sagt så skall det såklart sänka bådas kostnader för boendet. Båda vinner ju på det.
Ni har valt att bo tillsammans.
Varför skall jag kunna göra en massa grejor och resa osv när hon inte kan. Nä det känns ju tokfel.
Vi har båda renoverat vårt hus för arv i olika omfattning.
Och först där någonstans är det ett tillskott som räknas sas.
Just arvsbiten har vi koll på vad vi har bidragit med tills vi bidragit lika mkt för då kvittar det också.
Men skulle det vara något så anser jag att just detta är utöver.
Med det sagt så skall det såklart sänka bådas kostnader för boendet. Båda vinner ju på det.
Ni har valt att bo tillsammans.
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 23 239 inlägg
Att först ta ut sin insats och sen dela på resterande vinst är ju en sak, men vid förlust blir det ju skuld man delar, en skuld som lätt överstiger en liten insats.B bryggarebob skrev:
Säg att sambon går in med 50 % och du 10 %. Minskar värdet med 40 % betalar ni 20 procentenheter var. Ja, det överstiger din insats, men det hade det ju gjort ändå.
Ni bör skriva papper för att säkerställa att pengarna verkligen blir sambons vid en separation. Just den gemensamma bostaden är något som lätt blir samboegendom när den köpts som gemensam bostad.B bryggarebob skrev:
Ibland kan det vara enklast att hålla lika andel kapital /ägoandel, och helt enkelt placera arvet i globala aktiefonder istället.
En amortering ger ju sänk kostnad. Men en större andel ägande borde ge en större andel av vinst (eller förlust) vid försäljning. Men samtidigt så beror ju husets värde mycket på det aktiva arbetet som görs i huset med renoveringar, vilket gör att det är svårt att avgöra om vinsten beror på det aktiva arbetet eller helt enkelt den finansiella placeringen.
Därav mitt förslag att behålla ägarandelarna, inte göra det så komplicerat.
Historisk har det inte varit dumt heller att ha fonder och bolån samtidigt.
En amortering ger ju sänk kostnad. Men en större andel ägande borde ge en större andel av vinst (eller förlust) vid försäljning. Men samtidigt så beror ju husets värde mycket på det aktiva arbetet som görs i huset med renoveringar, vilket gör att det är svårt att avgöra om vinsten beror på det aktiva arbetet eller helt enkelt den finansiella placeringen.
Därav mitt förslag att behålla ägarandelarna, inte göra det så komplicerat.
Historisk har det inte varit dumt heller att ha fonder och bolån samtidigt.
När min man ärvde en tillräcklig summa för att lösa lånen helt skrev vi helt enkelt upp hur mycket mer han har gått in med. Fram tills dess betraktade vi amorteringar och renoveringar som gemensamma så att vi äger halva huset var, även om vi betalade olika mycket av övriga räkningar pga olika inkomster. Det kändes sjystast så, och minst trassel om vi skulle gå skilda vägar.
Numera har jag ”kommit ikapp” pga eget arv som jag gick in med när vi flyttade till större/dyrare hus.
Numera har jag ”kommit ikapp” pga eget arv som jag gick in med när vi flyttade till större/dyrare hus.
Jag tycker likt Hempularen att man skall eftersträva gemensam ekonomi när man lever i relation och bor tillsammans. Vi har upplägget att alla inkomster åker in i en pott, därefter dras sparande, amortering, ränta, utgifter, mat och sedan får vi vardera en "månadspeng" att spendera fritt (kläder, enskilt nöje, lunch ute etc.). När man levt ihop något år har man tillräckligt bra koll på utgifterna för att kunna fastställa en jämn månadspeng.
TS, du har ju redan sagt att ni gått in med olika insats i bostaden men ändå skrivit 50/50 som ägarandel. Att då sambon går in med ytterligare förändrar ju då inte ert nuvarande upplägg. Kanske det vore bättre att sambon lägger en del av pengarna i någon annan sparform om ni ser en risk att ytterligare snefördela insatsen.
TS, du har ju redan sagt att ni gått in med olika insats i bostaden men ändå skrivit 50/50 som ägarandel. Att då sambon går in med ytterligare förändrar ju då inte ert nuvarande upplägg. Kanske det vore bättre att sambon lägger en del av pengarna i någon annan sparform om ni ser en risk att ytterligare snefördela insatsen.
Har samma situation själv. Vi äger 50/50, men den ena har mer lån än den andra och vi betalar våra respektive räntor separat.
Om vi säljer tar vi hälften av summan vi får och betalar av våra respektive lån. Då får såklart den ena mer i handen än den andra.
Om vi säljer tar vi hälften av summan vi får och betalar av våra respektive lån. Då får såklart den ena mer i handen än den andra.