Hur gjorde du med bolån vid flytt till ny stad?
Som rubriken lyder, intresserad om någon har erfarenhet av detta?
Jag och min sambo med barn är sugna på att flytta till en ny stad (60 mil) för att komma närmare familj.
Flytten skulle innebära att vi behöver söka nys jobb som i regel inleds med provanställning.
I dagsläget boendes i villa.
Det jag funderar på är: bankerna är inte så glada i provanställning även om det är en tillsvidaretjänst som det övergår i och även om de flesta jobb har detta.
Så hur gjorde ni när ni flyttade till en ny stad?
Jag och min sambo med barn är sugna på att flytta till en ny stad (60 mil) för att komma närmare familj.
Flytten skulle innebära att vi behöver söka nys jobb som i regel inleds med provanställning.
I dagsläget boendes i villa.
Det jag funderar på är: bankerna är inte så glada i provanställning även om det är en tillsvidaretjänst som det övergår i och även om de flesta jobb har detta.
Så hur gjorde ni när ni flyttade till en ny stad?
Hobbysnickare
· Västra Götaland
· 1 388 inlägg
På den gamla goda tiden (2015) så ställdes inte lika höga krav men jag hade en provanställning i den nya staden och min fru angav sin inkomst och arbetsgivare i den gamla. Tillsammans klarade vi KALP (kalkylen) och banken ställde inga frågor kring var jobbet låg.
Hobbysnickare
· Västra Götaland
· 1 388 inlägg
Sök med andra ord lånet med befintlig anställning, lön och placeringsort så kanske det går bra.
Nej, det är ju det jag funderar på. Att söka bolånen innan uppsägningstid är slut på nuvarande jobb. När jag flyttade tidigare hade jag en provanställning och sambo fast jobb, hittade en bank som gick med på att räkna på provanställning mot ett intyg från arbetsgivare att anställningen skulle fortsätta.S Småbrukaren skrev:
Jag har uppfattat att banker inte är fullt så hårda på det där med provanställning som vi tror. Har man arbetat ett tag, och du sedan byter arbete och får en provanställning, så verkar det oftast inte vara något problem. Jag tror att banken är mer tveksam om det är första anställningen efter examen, vissa "faller bort" lyckas aldrig få en riktig tillsvidareanställning. Men är man "beprövad" på arbetsmarknaden verkar inte bankerna vara lika hårda.
Precis så är det. Hade själv lånelöfte (tillsvidareanställd) men fick möjlighet att hoppa på ett jobb som jag inte kunde tacka nej till (provanställning). Detta skedde väldigt nyligen, värt att tillägga.H hempularen skrev:
Det var inga konstigheter från bankens sida, men det beror mycket på (som du säger) på vilken typ av bransch/arbete samt erfarenhet.
Ja, min fru gick klart på universitetet och fick jobb ca 60 mil från där vi då bodde. Var i 40 års åldern då. Hon och dottern som då var ca 5 år flyttade dit och vi hyrde ett radhus där åt dem. Började nästan direkt med med att sälja vårt radhus och jag kunde bo kvar några månader till köparens tillträde. Därefter flyttade jag in i en riktigt billig och liten hr, medans jag aktivt sökte jobb runt andra orten. Tog väl runt ett år innan jag tackade ja till ett nytt jobb. I dag är allting toppen men det var en riskfylld period för förhållandet.R Ralphk skrev:
Boendemässigt så är det väl 2 saker jag tycker blev fel. Mådde absolut inte bra av att bo i den lilla lgh så länge,(u 20kvm) det spädde på den knepiga situationen. Skulle hyrt en lite större och något dyrare lgh. Sen köpte vi en br innan jag fått jobb o flyttat ner. Vilket gjorde det geografiska området att söka jobb i mindre. I backspegeln tycker jag det varit bättre hyra ett år eller två på nya orten för att veta bra områden och vad som vore bästa investering och boende komfort. Sen så blev det flytt till en större ort några mil från där min fru fick jobb, dvs där vi köpte br och jag fick jobb. Det här är också nåt att bita i. Det är en risk att man etablerar sig lite annorlunda än man tänkt när man flyttar så långt. Det gör också det vettigt att starta med att hyra.
Vi behövde som sagt inte involvera någon bank för vår flytt eftersom vi sålde. Förstår inte riktigt hur ni tänkt..ska ni ha kvar villan ett tag trots flytt? Att hålla fast den gör det ju bara mer komplicerat om man verkligen är övertygad om flytt. Själv skulle jag börja med att sälja den när en har fått jobb. Sen skulle jag tänka som så, att den som har svårast att få jobb på nya stället ska fixa ett jobb först. Så var det i vårt fall. Jag vägrade även annat än fast anställning. Samt att jag inte tog de första jobben jag blev erbjuden, utan ett som verkligen var bra.
Just med ert hus: har ni ett klart övervärde i huset så är det väl inte riktigt panik sälja. Men är övervärdet väldigt lågt och inte jätteattraktivt område så är det ju betydligt mer riskfyllt att vänta med sälja och flytta till nya jobb först. Vi hade det lugnt på den fronten. Fick över det dubbla vi betalt för radhuset. Men dagens marknad är ju lite svajigare. Det bästa med vår flytt var nog att jag kunde vara ledig längre perioder för åka och vara med familjen utan större kostnader eller semesterdagar som rykte. Klart större jobbmarknad dit vi flyttade.Jag hade en mycket efterfrågad kompetens. Samt att vår ekonomi inte just påverkades mycket. Men förstår att många som skulle varit i vår position har det svårare fungera med träffas och ekonomiskt.
Har grannar m småbarn som typ i 2 år har försökt sälja sin bostad för att flytta 30 mil till sin uppväxtort. Som jag fattar det så har det hittills inneburit för stor förlust för dem att sälja för att de ska ta det. Det är förståss sorgligt. Hursomhelst, är man familj, har en köpt bostad och ska genomföra en livsförändring med ny ort, ny bostad och jobb, så behöver man lite tur, uthållighet, viljan att våga göra lite förluster och kanske en del smärta.
Redigerat: