9 948 857 läst ·
46 609 svar
9949k läst
46,6k svar
Humorhörnan ...
Medlem
· Västra Götaland
· 2 557 inlägg
Det där förstod jag aldrig. Även om jag någon gång läste fel i telefonboken (ja, alltså den faktiska boken som låg vid den på väggen fastsatta telefonen) så nog sjutton visste jag exakt vilket nummer jag slagit. Att det råkade vara numret till någon annan än den jag tänkt ringa hjälper ju knappast då.useless skrev:
"Alla" svarade med telefonnumret förutom en familj. De hade ett egennamn de svarade med istället. Italienarna svarade med -"Pronto"! Vilket kan jämföras med "beredd" eller något liknande.G Genomklok skrev:Det där förstod jag aldrig. Även om jag någon gång läste fel i telefonboken (ja, alltså den faktiska boken som låg vid den på väggen fastsatta telefonen) så nog sjutton visste jag exakt vilket nummer jag slagit. Att det råkade vara numret till någon annan än den jag tänkt ringa hjälper ju knappast då.
Humor är ämnet.
Inloggade ser högupplösta bilder
Logga in
Skapa konto
Gratis och tar endast 30 sekunder
På den tiden som beskrivs här så hade vi ett hemtelefonnummer som av outgrundlig anledning var väldigt likt vår lokala ICA butiks faxnummer.G Genomklok skrev:Det där förstod jag aldrig. Även om jag någon gång läste fel i telefonboken (ja, alltså den faktiska boken som låg vid den på väggen fastsatta telefonen) så nog sjutton visste jag exakt vilket nummer jag slagit. Att det råkade vara numret till någon annan än den jag tänkt ringa hjälper ju knappast då.
Det var kul några gånger i början att lyfta luren och höra "datatoner" men inte lika kul mitt i natten...
Fairlane
Medlem
· Stockholms Län
· 17 861 inlägg
Fairlane
Medlem
- Stockholms Län
- 17 861 inlägg
Jag hade ett hemnummer som skiljde på en siffra från lokala Systembolagsbutiken. Det var några gånger man hade lust att säga "Om du kommer före 15.00 så har vi 25% rabatt".K Klass0n skrev:
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 23 177 inlägg
Tanken var att det var den som ringde som skulle presentera sig och sitt ärende först, inte att den som svarade förväntades avslöja något om sig. Det levde som sagt kvar längre på vissa ställen än andra, och som redan sagts bland annat i Italien.G Genomklok skrev:Det där förstod jag aldrig. Även om jag någon gång läste fel i telefonboken (ja, alltså den faktiska boken som låg vid den på väggen fastsatta telefonen) så nog sjutton visste jag exakt vilket nummer jag slagit. Att det råkade vara numret till någon annan än den jag tänkt ringa hjälper ju knappast då.
För egen del är jag uppfostrad med att det var ohyfsat att bara svara med förnamn, sa man inte efternamnet visste ju inte uppringaren vart denne kommit. Olika vanor.
I lumpen fick man lära sig att svara i telefonen med ”vem söks?” Av just den anledningen, inte avslöja något om sig själv innan man visste vem som ringde.Nötegårdsgubben skrev:
Tanken var att det var den som ringde som skulle presentera sig och sitt ärende först, inte att den som svarade förväntades avslöja något om sig. Det levde som sagt kvar längre på vissa ställen än andra, och som redan sagts bland annat i Italien.
För egen del är jag uppfostrad med att det var ohyfsat att bara svara med förnamn, sa man inte efternamnet visste ju inte uppringaren vart denne kommit. Olika vanor.
Härligt. Det ska jag börja med.tveksamt skrev:
Hade förr ett otal diskussioner med folk som ringt fel och propsade på att veta vilket (hemliga) nummer vi hade.
Exempel:
-"Är det XXX?"
-"Nej du måste ha ringt fel"
-"Vilket nummer är detta?"
-"Det bör du väl veta själv? Det är ju du som ringt."
-"tjafsa tjafsa tjafsa"
-"hejdå" *klick*



