Har någon inte klarat av lånet?
Dom finns väl inte längre kvar här på forumet kan vi förmoda ???
Nä - hjälp av staten ;D ;D ;D. Näppe.
Hjälp av banken - tja - en god bankkontakt är i så fall värdefull - för hjälp att avyttra fastigheten och ge nya lån för att täcka förlusten ... som man får beta av i en billig lägenhet ... :-X
Nä - hjälp av staten ;D ;D ;D. Näppe.
Hjälp av banken - tja - en god bankkontakt är i så fall värdefull - för hjälp att avyttra fastigheten och ge nya lån för att täcka förlusten ... som man får beta av i en billig lägenhet ... :-X
Hade en granne som för typ 10 år sen hade inga pengar att bo i huset.
Lånade mer än husets värde också.
De sa att om de hade endast bottenlån hade banken gått med på endast amortering och står för 30% rabatt så tar banken den räntereduction vid utbetalning.
Men topplånet fick de inget hjälp med...
Det gav dem en mindre kostnad med 2.200 kr/månad och gick bra i början men efter 4 mån gick det ej längre. De sålde ena bil av två och det gick i några månader till pengarna blev slut för de hade lån på bilarna också.
Sen gav banken dem 3 månaders frist att försöka lösa ekonomiska med rådgivning och ej resulterade i något.
Så huset fick säljas på auktion med bank som säljare. Om jag minns rätt hade de 800.000 i lån och huset auktionerades bort för 650.000 kr. Banken godtog det och de resterande 150.000 behövde de ej betala tillbaka för banken fick ju huset.
Nu idag bor de på ett finare villakvarter och har två fina bilar.
Så vid otgång i livet kan det bli bra igen!
Lånade mer än husets värde också.
De sa att om de hade endast bottenlån hade banken gått med på endast amortering och står för 30% rabatt så tar banken den räntereduction vid utbetalning.
Men topplånet fick de inget hjälp med...
Det gav dem en mindre kostnad med 2.200 kr/månad och gick bra i början men efter 4 mån gick det ej längre. De sålde ena bil av två och det gick i några månader till pengarna blev slut för de hade lån på bilarna också.
Sen gav banken dem 3 månaders frist att försöka lösa ekonomiska med rådgivning och ej resulterade i något.
Så huset fick säljas på auktion med bank som säljare. Om jag minns rätt hade de 800.000 i lån och huset auktionerades bort för 650.000 kr. Banken godtog det och de resterande 150.000 behövde de ej betala tillbaka för banken fick ju huset.
Nu idag bor de på ett finare villakvarter och har två fina bilar.
Så vid otgång i livet kan det bli bra igen!
Några i min sambos närmsta familj hamnade i personlig konkurs (den som stod på huset tyvärr) :-/
De talade med banken som försökte hjälpa dem på fötter igen. De fick 6 mån på sig att själva sälja huset efter att de konstaterat att det inte skulle funka rent ekonomiskt. Till slut fick de sålt huset (själva). Nu bor de i en BR-lägenhet och har kommit upp på fötter igen ekonomiskt.
De talade med banken som försökte hjälpa dem på fötter igen. De fick 6 mån på sig att själva sälja huset efter att de konstaterat att det inte skulle funka rent ekonomiskt. Till slut fick de sålt huset (själva). Nu bor de i en BR-lägenhet och har kommit upp på fötter igen ekonomiskt.
Coolman skrev:
Vem vet..... :-/, situationen på lånefronten kanske ser likvärdig ut, även denna gång och än så länge (och förhoppningsvis aldrig mer) så är ju ränteläget ett helt annat än det var i början på 90-talet.
Allt är ju, som bekant, inte med automatik vad det, vid första anblicken, ser ut att vara
, men naturligtvis (tack och lov) så finns det många som klarat att resa sig ur den kris som var i början på 90-talet.Scenariot från den tiden kan emellertid tjäna som väckarklocka/varningsflagg för blivande husbyggare innan definitiva beslut fattas när det gäller skuldsättning kontra disponibla inkomster, spec. med tanke på det, just nu, rekordlåga ränteläget och det allt mer frekventa 'spekulationerna' om en övervärderad fastighetsmarknad.
MVH//Christina.
Det finns väl ingen, som skriver här, vars egna decimaler hamnat på fel ställe i kalkylenDon Tom skrev:
.Vi har byggt ett Ä-hus, så våra decimaler stämde 'på öret' när det gällde husleverantörens åtaganden.
Markarbetena blev lite dyrare, men det var i fullt samförstånd.
Just nu håller vi på med tomt och markbeläggningar, fristående projekt som kommer lite efter själva husdelen och de tar vi i den takt vi har råd att betala dem.
Men det var ju iof. antagligen just sådant, som ovanstående, som trådstartaren inte ville höra, utan exempel på motsatsen.
Har du, för din egen del, några exempel att bidra med?
MVH
//Christina.Jag tänker på hur det var förr mot nu.
När föräldrarna köpte hus så var det staten som gick in som garant på något sätt (fattar inte vad de menar). Sen så hade man grymma avdrag när det var höga räntor...frågan är om detta kommer ske igen.
Om nu räntan drar iväg (även om man hoppas att den inte gör) så har jag faktiskt svårt att se hur många kommer klara av det om staten inte hjälper till i en sådan situation när mååååånga kommer vara drabbade? Men kommer dom göra det om läget blir mer som det var innan med räntorna?
Har bankerna något ansvar för de lån de ger ut?
När föräldrarna köpte hus så var det staten som gick in som garant på något sätt (fattar inte vad de menar). Sen så hade man grymma avdrag när det var höga räntor...frågan är om detta kommer ske igen.
Om nu räntan drar iväg (även om man hoppas att den inte gör) så har jag faktiskt svårt att se hur många kommer klara av det om staten inte hjälper till i en sådan situation när mååååånga kommer vara drabbade? Men kommer dom göra det om läget blir mer som det var innan med räntorna?
Har bankerna något ansvar för de lån de ger ut?
Nej. Förra gången med "Bankakuten" var oerhört speciell och skulle innebära att Svenska samhället imploderade, om inte staten tog sitt ansvar. Det gjorde den.
Snittlånen idag ligger på cirka 3 MKR i storstäderna på nya köp av fastigheter. Jobbar en del med banker och dom är inte speciellt förvånade när lånen sticker över 4 MKR och mer. Jag tror ändå inte att det på något sätt kommer att bli panik, även om räntorna går upp. Staten är väl medveten om situationen och höjningar lär komma successivt. Då lär dom flesta klara av att säkra sina lån genom att göra om dom till fasta kostnader.
Det har ju också varit en massa undersökningar som visar på att alla tror att just dom kommer att klara sig, men inte grannen.....
En icke statsägd bank har i första hand ett ansvar gentemot ägaren samt övriga bankkunder att säkra sina intressen (dvs. att, på ett eller annat sätt, återfå mesta möjliga av utlånat kapital).Mulan skrev:
Om man vänder frågan bort ifrån huruvida banken eller staten har ansvar för enskilda personers privata lån och skuldsättningsgrad och istället fokuserar på det egna individuella ansvaret så tror jag man är mer rätt ute i tiden.
En aspekt som slår mig just med anledning av ovanstående *OBS! detta riktar sig inte specifikt till dig, Mulan
utan är bara en allmän fundering som slår mig i detta nuet*, är den ang. de frekventa diskussionerna kring tex. fastighetsskattens legitimitet.Min tanke är den att, vill svenska folket i allmännhet minska på skattetrycket (om de nu vill det?) och anser att, än den ena, än den andra skatten saknar existensberättigande så bör möjligen (?) den naturliga förlängningen på resonemanget bli en fundering på om inte vi alla i Sverige måste börja fundera över det för oss svenskar så självklara, nämligen att hellre söka ansvar för den egna situationen hos andra aktörer som tex. stat, kommun, bank osv osv.
Och istället inse att om 'gemene man' vill minska statens möjlighet till inflytande över livet, sas. 'från vaggan till graven' genom skatte/transfereingssystemen, så måste varje enskild individ vara införstådd med att det kräver ett utvidgat ansvartagande över administreringen av det egna livet och det inte bara i livets lätta 'nerförsbackar', utan i ännu högre grad att även planera för att själv ha alternativ som klarar individen/familjen över de ev. tunga uppförsbackarna.
Bara en tanke som slog mig, synpunkter.....?
MVH//Christina.