Hälftenägare vill köpa ut.
Hejsan.
En kompis har fått lite problem..
Hennes mor och morbror äger tillsammans en sommarstuga som har gått i familjen, hälften var.
Nu vill morbrodern köpa ut henne och har skickat ett brev via advokatbyrå där han meddelar detta.
Min kompis med familj vill inte bli utköpta, utan vill fortsätta som hälftenägare.
Vad säger lagen om detta? Vilka rättigheter och skyldigheter har parterna? Eventuellt kan kompisens familj tänka sig att köpa ut morbrodern, om de måste.
Kan morbrodern tvinga fram ett utköp? En försäljning? I så fall till vem (honom eller till högstbjudamde)? Hur går proccessen till om han väljer att forcera?
Mer omständigheter:
Min kompis familj disponerade, i princip, ensamma stugan under sjuttio-åttiotal och skötte då underhållet. Morbroderns familj disponerade formellt en mindre byggnad på tomten, men syntes "aldrig" till.
Sedan dess har storstugan (som min kompis familj har disponerat) förfallit något och morbrodern anser sig ha skött fastigheten, vilket han nu vill göra gällande med hjälp av uträkningar om hur många timmar han lagt ner och hur mycket det arbetet är värt. Även om det inte står uttalat anser han sig nog därför skulla ha större andel av pengarna. Min kommentar är att hans skötsel nu borde kunna jämställas med min kompis familjs skötsel tidigare.
Båda parter har viss "bevisning", i form av kvitto, som styrker att åtminstone visst underhåll har skett, men mycket har gjorts med eget arbete.
Hur påverkar detta?
/ Fredrik
En kompis har fått lite problem..
Hennes mor och morbror äger tillsammans en sommarstuga som har gått i familjen, hälften var.
Nu vill morbrodern köpa ut henne och har skickat ett brev via advokatbyrå där han meddelar detta.
Min kompis med familj vill inte bli utköpta, utan vill fortsätta som hälftenägare.
Vad säger lagen om detta? Vilka rättigheter och skyldigheter har parterna? Eventuellt kan kompisens familj tänka sig att köpa ut morbrodern, om de måste.
Kan morbrodern tvinga fram ett utköp? En försäljning? I så fall till vem (honom eller till högstbjudamde)? Hur går proccessen till om han väljer att forcera?
Mer omständigheter:
Min kompis familj disponerade, i princip, ensamma stugan under sjuttio-åttiotal och skötte då underhållet. Morbroderns familj disponerade formellt en mindre byggnad på tomten, men syntes "aldrig" till.
Sedan dess har storstugan (som min kompis familj har disponerat) förfallit något och morbrodern anser sig ha skött fastigheten, vilket han nu vill göra gällande med hjälp av uträkningar om hur många timmar han lagt ner och hur mycket det arbetet är värt. Även om det inte står uttalat anser han sig nog därför skulla ha större andel av pengarna. Min kommentar är att hans skötsel nu borde kunna jämställas med min kompis familjs skötsel tidigare.
Båda parter har viss "bevisning", i form av kvitto, som styrker att åtminstone visst underhåll har skett, men mycket har gjorts med eget arbete.
Hur påverkar detta?
/ Fredrik
Troligen finns det ytterst små chanser att kunna påvisa sig ha rätt till större ägarandel pga man tagit större ansvar för skötsel. Antagligen inga chanser.
Gällande utköp kan du aldrig kräva att köpa ut den andre, däremot kan man framtvinga en försäljning som andelsägare.
Här kan priset antingen sättas med hjälp av värderingsman om båda accepterar detta, annars får man genomföra en full försäljningsrutin med budgivning osv. där den som vill köpa ut allt blir tvungen att bjuda högst.
Gällande utköp kan du aldrig kräva att köpa ut den andre, däremot kan man framtvinga en försäljning som andelsägare.
Här kan priset antingen sättas med hjälp av värderingsman om båda accepterar detta, annars får man genomföra en full försäljningsrutin med budgivning osv. där den som vill köpa ut allt blir tvungen att bjuda högst.
Tack Hubbe2, det var ungefär vad jag trodde.
Om han väljer att framtvinga en försäljning, hur går det till?
Vilket tidsperspektiv talar vi om? Vilka kostnader? Vem bär kostnaden?
/ Fredrik
Om han väljer att framtvinga en försäljning, hur går det till?
Vilket tidsperspektiv talar vi om? Vilka kostnader? Vem bär kostnaden?
/ Fredrik
Kan inte helt hur det går till och hur mkt tid som går åt, men kostnadsmässigt så blir ju båda ägarna belastade vid en försäljning, även om den ena sen köper fastigheten.
Det bästa är ju att förlikas kring priset och bara göra ett rent köp av halva fastigheten, då blir det ju bara lagfartskostnader samt kostnader för värderingsmännen.
Vi gjorde så vid arvsskifte att vi lät en värderingsman och två mäklare värdera fastigheten sen gjorde vi ett snittpris på deras uppskattningar. Vi informerade mäklarna om att det endast gällde värdering och ingen försäljning skulle göras så de ville ha lite betalt såklart men lämnade heller inga fantasivärderingar för att få uppdraget.
Båda relativt nöjda med pris. Samtliga 3 hamnade väldigt nära varandra i sina uppskattningar.
Det bästa är ju att förlikas kring priset och bara göra ett rent köp av halva fastigheten, då blir det ju bara lagfartskostnader samt kostnader för värderingsmännen.
Vi gjorde så vid arvsskifte att vi lät en värderingsman och två mäklare värdera fastigheten sen gjorde vi ett snittpris på deras uppskattningar. Vi informerade mäklarna om att det endast gällde värdering och ingen försäljning skulle göras så de ville ha lite betalt såklart men lämnade heller inga fantasivärderingar för att få uppdraget.
Båda relativt nöjda med pris. Samtliga 3 hamnade väldigt nära varandra i sina uppskattningar.
Jag har iofs bara ytliga kunskaper i ämnet. Men i princip så styrs situationen av lagen om samägande (osäker på exakta lagnamnet).
Den stipulerar att en delägare, oavsett hur liten andel h*n har kan begära försäljning av hela fastigheten. Det gör man i så fall via tingsrätten, som utser en god man som får i uppgift att anordna en offentlig auktion för försäljningen. Jag tror att den som begär förfarandet kan föreslå en person (ofta advokat) som god man.
Övriga delägare kan motsätta sig förslaget om personen, och det bör man också göra om det inte är ställt utom all tvivel att personen är obeoroende. Tingsrätten väljer då oftast att tillsätta en person som ingen av parterna föreslår.
Själva hanteringen i tingsrätten tar typiskt 1 - 2 månader, om någon part vill dras ut på det så kan man oftast begär anstånd med att komma in med synpunkter, och kanske fördröja beslutet någon månad. Det går även att överklaga till Hovrätten som antagligen nekar prövningstillstånd.
Jag tror att den gode mannen kan välja att låta en mäklare sälja istället för den offentliga auktionen. Men jag tror att det i så fall måste ske i samförstånd med ägarna.
En nackdel med försäljning via den här lagen är att priset typiskt blir lägre på auktion, köpare vet att det finns någon form av tvist bakom, som kan resultera i strul (ganska vanligt, typ en säljare vägrar flytta).
Den stipulerar att en delägare, oavsett hur liten andel h*n har kan begära försäljning av hela fastigheten. Det gör man i så fall via tingsrätten, som utser en god man som får i uppgift att anordna en offentlig auktion för försäljningen. Jag tror att den som begär förfarandet kan föreslå en person (ofta advokat) som god man.
Övriga delägare kan motsätta sig förslaget om personen, och det bör man också göra om det inte är ställt utom all tvivel att personen är obeoroende. Tingsrätten väljer då oftast att tillsätta en person som ingen av parterna föreslår.
Själva hanteringen i tingsrätten tar typiskt 1 - 2 månader, om någon part vill dras ut på det så kan man oftast begär anstånd med att komma in med synpunkter, och kanske fördröja beslutet någon månad. Det går även att överklaga till Hovrätten som antagligen nekar prövningstillstånd.
Jag tror att den gode mannen kan välja att låta en mäklare sälja istället för den offentliga auktionen. Men jag tror att det i så fall måste ske i samförstånd med ägarna.
En nackdel med försäljning via den här lagen är att priset typiskt blir lägre på auktion, köpare vet att det finns någon form av tvist bakom, som kan resultera i strul (ganska vanligt, typ en säljare vägrar flytta).
Tack igen.
Forumet är utmärkt för många saker.
/ Fredrik
Forumet är utmärkt för många saker.
/ Fredrik
Om din kompis är intresserad av köp så kan man väl lägga ett bud på den andra hälften av fastigheten för att visa att man önskar behålla den. Ni kan också välja att göra en värdering av fastigheten som riktvärde.
Ägandeandel av fastigheten är enligt det som finns registrerat för fastigheten och ska inte blandas samman med driftkostnader, underhåll, etc. Görs en tvingande försäljning fördelas pengarna utifrån ägandeandel, såvida det inte finns något annat avtalat.
Kostnader som uppstått gällande drift och underhåll regleras helt separat. Här kan ena parten uppfatta att det finns en oreglerad skuld även efter en försäljning.
Ägandeandel av fastigheten är enligt det som finns registrerat för fastigheten och ska inte blandas samman med driftkostnader, underhåll, etc. Görs en tvingande försäljning fördelas pengarna utifrån ägandeandel, såvida det inte finns något annat avtalat.
Kostnader som uppstått gällande drift och underhåll regleras helt separat. Här kan ena parten uppfatta att det finns en oreglerad skuld även efter en försäljning.
Första steget är väl att göra en värdering för att ha något att utgå från.
Det finns ju 2 scenario:
1. Din kompis familj vill behålla fastigheten, dvs köpa ut morbrors andel
2. Din kompis familj vill inte köpa ut morbror, dvs medverka till försäljning
Enkelt sett kan man väl säga att oavsett vilken väg man tar är det ekonomiskt mest gynnsamt för alla parter om det kan genomföras utan goda män, tingsrätthantering och advokater. Sätter man igång den maskinen är det lätt att en stor del av pengarna går till advokatkostnader, dvs lose-lose för båda parter. Att blanda in historik om drift och underhåll är också ett säkert sätt att hamna på den vägen...
Utifrån värderingen:
1. Ge morbror ett bud som något understiger hans del av uppskattat värde. Ungefär vad han fått ut om ni gjort en normal försäljning.
eller
2. Kom överens med morbror att lägga ut huset till normal försäljning
Det finns ju 2 scenario:
1. Din kompis familj vill behålla fastigheten, dvs köpa ut morbrors andel
2. Din kompis familj vill inte köpa ut morbror, dvs medverka till försäljning
Enkelt sett kan man väl säga att oavsett vilken väg man tar är det ekonomiskt mest gynnsamt för alla parter om det kan genomföras utan goda män, tingsrätthantering och advokater. Sätter man igång den maskinen är det lätt att en stor del av pengarna går till advokatkostnader, dvs lose-lose för båda parter. Att blanda in historik om drift och underhåll är också ett säkert sätt att hamna på den vägen...
Utifrån värderingen:
1. Ge morbror ett bud som något understiger hans del av uppskattat värde. Ungefär vad han fått ut om ni gjort en normal försäljning.
eller
2. Kom överens med morbror att lägga ut huset till normal försäljning
Bara för att den ena parten sparat kvitton för det löpande underhållet, så ökar detta inte dennes ägande. Det vore ju absurt.
Det däremot bägge parter skall tänka på är att om fastigheten läggs ut till försäljning, där de kanske båda avser vinna budgivning mot den andre, så kan det mycket väl bli så att en tredje part kliver in och vinner .. sådana historier har jag hört förut ..
Det däremot bägge parter skall tänka på är att om fastigheten läggs ut till försäljning, där de kanske båda avser vinna budgivning mot den andre, så kan det mycket väl bli så att en tredje part kliver in och vinner .. sådana historier har jag hört förut ..
Det är ju mycket möjligt, i synnerhet om det handlar om ett attraktivt läge. Även om båda parter sätter stort emotionellt värde på fastigheten, är det inte säkert att de sätter så högt värde i pengar som någon som kommer utifrån.elpaco skrev:
Elpaco, vad tänker du på? 
Vad har det med det faktiska värdet på huset? Säg att två syskon ska ärva ett hus, en vill ha det, den andra ska få halva husvärdet. Säg huset har ett marknadsvärde på 2 miljoner men de som ska bo där tycker bara 1,5 miljoner. Tycker du då att det andra syskonet ska acceptera det budet om båda har det bra ekonomsikt och har var sitt hus idag?
Mvh
Bambi
Vad har det med det faktiska värdet på huset? Säg att två syskon ska ärva ett hus, en vill ha det, den andra ska få halva husvärdet. Säg huset har ett marknadsvärde på 2 miljoner men de som ska bo där tycker bara 1,5 miljoner. Tycker du då att det andra syskonet ska acceptera det budet om båda har det bra ekonomsikt och har var sitt hus idag?
Mvh
Bambi
Jag säger att om syskonen tex skiter i huset i sig, eller är bittra ovänner, så kan det gå på marknaden. Men om å andra sidan familjen hänger ihop, och man bryr sig om varandra, så KAN ett fortsatt ägande inom familjen ha ett stort värde. Om jag sålde min del av sommarhuset så skulle jag gärna se att den gick till mitt syskon, så att huset på så sätt var kvar i familjen, och fortfarande var tillgängligt för tex mina föräldrar.
Jag föstår din poäng och håller delvis med men har en följdfråga.
Om huset har ett marknadsvärde på 2 mille, du är i behov av pengar(vem är inte de?), ditt syskon är pengamedveten till max och vill köpa delen till lägsta möjliga pris och anser huset är värt 1 mille, 1 mille lägre än du anser marknadspriset är, hade du köpt/accepterat de? Vart går din pengagräns för att huset ska stanna i familjen?
Om huset har ett marknadsvärde på 2 mille, du är i behov av pengar(vem är inte de?), ditt syskon är pengamedveten till max och vill köpa delen till lägsta möjliga pris och anser huset är värt 1 mille, 1 mille lägre än du anser marknadspriset är, hade du köpt/accepterat de? Vart går din pengagräns för att huset ska stanna i familjen?