Om du läser det aktuella inlägget igen inser du att jag inte alls skriver att spruta vatten på barn är samma som att spruta vatten på hundar. Jag skriver att en mix av bestraffning och belöning funkar på barn likväl som på hundar. Det är en helt annan sak, har ingenting med vatten att göra över huvud taget.
Jag tycker för övrigt det är väl förklarat av de flesta i tråden (som kan tänka sig att spruta vatten på en hund) att man:
1. Inte "tar fram" vattenslangen. Man tar till den om man råkar ha den till hands. (Hunden har dessutom troligen hunnit skita klart för länge sen om man ska gå och hämta slangen...)
2. Man pratar med ägaren OM denne syns till INNAN man tar till vattenslangen. Vad är det som är så svårt att förstå med det?
Jag förstår att uppfostran av hundar är lika känslofyllt som uppfostran av barn, men vi kan väl försöka läsa och förstå varandras inlägg innan vi låter våra känslor löpa fullständigt amok...?
Borde jag..... äh, vafan! Kan förresten tipsa om en artikel i dagens Göteborgs-Posten som handlar om hunduppfostran/träning hos en välkänd hundskola.
Jag tycker för övrigt det är väl förklarat av de flesta i tråden (som kan tänka sig att spruta vatten på en hund) att man:
1. Inte "tar fram" vattenslangen. Man tar till den om man råkar ha den till hands. (Hunden har dessutom troligen hunnit skita klart för länge sen om man ska gå och hämta slangen...)
2. Man pratar med ägaren OM denne syns till INNAN man tar till vattenslangen. Vad är det som är så svårt att förstå med det?
Jag förstår att uppfostran av hundar är lika känslofyllt som uppfostran av barn, men vi kan väl försöka läsa och förstå varandras inlägg innan vi låter våra känslor löpa fullständigt amok...?
Borde jag.....
äh, vafan! Kan förresten tipsa om en artikel i dagens Göteborgs-Posten som handlar om hunduppfostran/träning hos en välkänd hundskola.Jag behöver inga tips då jag har lyckats fostra alla hundar jag haft och har helt okej. Känslomässigt är väl kanske det enda lika ( hos vissa iaf) med barn och hunduppfostran allt annat skiljer sig rätt mycket åt iaf för mig.T ToRy skrev:Om du läser det aktuella inlägget igen inser du att jag inte alls skriver att spruta vatten på barn är samma som att spruta vatten på hundar. Jag skriver att en mix av bestraffning och belöning funkar på barn likväl som på hundar. Det är en helt annan sak, har ingenting med vatten att göra över huvud taget.
Jag tycker för övrigt det är väl förklarat av de flesta i tråden (som kan tänka sig att spruta vatten på en hund) att man:
1. Inte "tar fram" vattenslangen. Man tar till den om man råkar ha den till hands. (Hunden har dessutom troligen hunnit skita klart för länge sen om man ska gå och hämta slangen...)
2. Man pratar med ägaren OM denne syns till INNAN man tar till vattenslangen. Vad är det som är så svårt att förstå med det?
Jag förstår att uppfostran av hundar är lika känslofyllt som uppfostran av barn, men vi kan väl försöka läsa och förstå varandras inlägg innan vi låter våra känslor löpa fullständigt amok...?
Borde jag.....
Jag förstår det det är bara att jag funderar på om verkligen alla skulle prata först . För skulle min hund smita och komma tillbaka dyblöt då skulle jag inte bli alls glad kan jag säga. Nu är risken minimal att min hund smiter så det lär inte hända . Annorlunda är det väl om detta skulle återupprepas dock
Sorry, otydligt av mig. Det var inte menat som ett tips för att lära sig. Artikeln handlar om att ett antal människor anser att hundskolan använder våldsamma metoder. Vilket jag håller med om om berättelserna är sanna.
Både denna tråd och katttråden som går parallellt är det ju när ägaren helt duckar sitt ansvar. Då tycker jag att utan att skada djuret skrämmer det så att det inte vill komma tillbaka och göra sina behov på din tomt.
Alternativet som kom upp i katttråden (och som ju skulle kunna tillämpas här om man nu skiter i lagar, regler, moral) var ju helt sonika att på mer eller mindre grymma sätt taga djuret av daga. Eftersom många tydligen går med sådana tankar så anser jag att vattenslangen (eller bättre den kraftfulla pump-vatten-pistolen som ofta ungarna lämnar på gräsmattan) är en metod som troligen funkar kanonbra och kan hindra "falling down" nivån.
Jag kan faktiskt säga att ibland tror jag att liknande metoder (dvs att andra tar ansvar för att tydliggöra vad som är rätt eller fel, kanske inte med vatten men...) skulle behöva tillämpas även på barn där föräldrarna misslyckats med uppfostran. Men det är ju inte PK.
Om jag inte lyckades styra att min katt inte sket i grannens trädgård skulle jag tycka det var helt ok om grannen utan att skada katten sprutade vatten på den (sommartid). Hade jag hund så skulle jag förhoppningsvis ha lättare att kontrollera den, men om den ändå smet in till grannen och sket så tycker jag inte det vore nån skillnad. Har jag fått min chans att uppfostra (eller städa) och inte lyckats, då är det nästa steg. Vatten tycker jag ändå är OK, att gå till än grövre åtgärder eller börja "anmäla" tycker jag känns fel. Vatten är kanske inte "rätt" sätt, men "ett" sätt. Rätt sätt har misslyckats. Nästa på kö?
Som sagt, det viktiga är ju att inte skada fysiskt eller psykiskt, det måste vara ett mycket klent djur om det inte tål att nån skriker åt det eller sprutar vatten. Marsvin sägs ju kunna dö av sånt... Men inte hundar och katter väl? Räcker en elak blick?
Alternativet som kom upp i katttråden (och som ju skulle kunna tillämpas här om man nu skiter i lagar, regler, moral) var ju helt sonika att på mer eller mindre grymma sätt taga djuret av daga. Eftersom många tydligen går med sådana tankar så anser jag att vattenslangen (eller bättre den kraftfulla pump-vatten-pistolen som ofta ungarna lämnar på gräsmattan) är en metod som troligen funkar kanonbra och kan hindra "falling down" nivån.
Jag kan faktiskt säga att ibland tror jag att liknande metoder (dvs att andra tar ansvar för att tydliggöra vad som är rätt eller fel, kanske inte med vatten men...) skulle behöva tillämpas även på barn där föräldrarna misslyckats med uppfostran. Men det är ju inte PK.
Om jag inte lyckades styra att min katt inte sket i grannens trädgård skulle jag tycka det var helt ok om grannen utan att skada katten sprutade vatten på den (sommartid). Hade jag hund så skulle jag förhoppningsvis ha lättare att kontrollera den, men om den ändå smet in till grannen och sket så tycker jag inte det vore nån skillnad. Har jag fått min chans att uppfostra (eller städa) och inte lyckats, då är det nästa steg. Vatten tycker jag ändå är OK, att gå till än grövre åtgärder eller börja "anmäla" tycker jag känns fel. Vatten är kanske inte "rätt" sätt, men "ett" sätt. Rätt sätt har misslyckats. Nästa på kö?
Som sagt, det viktiga är ju att inte skada fysiskt eller psykiskt, det måste vara ett mycket klent djur om det inte tål att nån skriker åt det eller sprutar vatten. Marsvin sägs ju kunna dö av sånt... Men inte hundar och katter väl? Räcker en elak blick?
Sätt ut tigerbalsam på pinnar, skriv en lapp att de ska plocka upp skiten. Hade en granne som lät sin hund pissa på husknuten, sa till dem vänligt men de kunde styra över hunden påstod de, en liten väskorna. Satte ut tigerbalsam, det gillade inte hunden. Prata med grannen först lugnt och säg till dem att de måste ta upp skiten efter hunden. Rättar de sig inte efter det så lägg det iså lägg det på ett papper och lägg det utanför deras dörr och skriv att de glömde skiten.W weido skrev:
"Man" ja det finns helt klart ett par individer i Svea rike, som finner ett personligt tillfredställande, av att flagga för varje hundskit. Att de iom detta också gör fel, iom att de skräpar ner, är inget som får psycholampan att tändas i deras små skallar.KristinaRT skrev:
