Roligt att du nämner det. Jag har faktiskt föreslagit exakt detta upplägg vid ett tidigare tillfälle när vi diskuterade och det tyckte han inte var en så dum idé då i alla fall. Men sen tror jag han insett att han vill bo kvar på gården, så det alternativet är nog inte längre aktuellt att spinna vidare på som det ser ut.Plätt Fia skrev:
S Simno skrev:
Alt 1. Hoppas att din far tar förnuftet att sälja gården med förbehåll att BO kvar till någon (annan) som uppskattar stället.S Simno skrev:
Alt 2. Stycka av en tomt Sälj till någon som uppskattar stället (inte dig) och bygg ett nytt hus för pengarna.
Testamentera allt utom arvslotten till syrran din eller kattpensionat.
Du är garanterad det som finns i arvslutten inget mer!
Alt 3. Gift om sig och adoptera hennes vuxna barn så minskar allt i arvet (alla barn delar lika) och med ett testamente 75% till frun.
Lycka Till
Inte ens om han får ha en stuga kvar att utnyttja fritt?S Simno skrev:
Då kan han komma å gå som han vill och med tiden / och beroende på väder/årstid/hälsa så kommer han nog att utnyttja den allt mindre tills han bara kommer någon gång å hälsar på. Då slipper ni båda att känna något krav.
Han är ju inte pensionär ännu 🙄B Boende45 skrev:
Kan det vara så att både du och din far är rätt så eniga att du ska ta över gården men dock inte kring tidpunkten?
Din far tänker det sker när han inte orkar med du tänker att det ska ske nu medan du fortfarande kan?
Ta det lite lugnt, det känns du försöker tvinga fram en lösning till din fördel på nånting som inte är din.
Din far tänker det sker när han inte orkar med du tänker att det ska ske nu medan du fortfarande kan?
Ta det lite lugnt, det känns du försöker tvinga fram en lösning till din fördel på nånting som inte är din.
Jag ska inte utesluta det alternativet. Kanske går det lösa så. Bra input!
Gällande tidpunkten är det konstigt nog tvärtom. Han ligger på mig att han vill sälja gården ganska snart. Jag är väldigt sugen och har inget större problem med att köpa den just nu, men jag känner samtidigt att jag egentligen borde vänta kanske minst 2-3 år.R roy79 skrev:
Att den äldre generationen flyttar ut till en stuga på/nära gården och att ett av barnen tar över har väl varit mer regel än undantag historiskt sett. Huruvida övriga barn har kompenserats eller ej har varierat, men numera är det förstås ett krav. Att den äldre generationen fortfarande vill vara med och bestämma efter att ha gett bort gården är naturligt och där måste du sätta ner foten och säga nej.S Simno skrev:
Ska ni göra en sån lösning så måste ni komma överens om vad som gäller innan.
Förr var detta ju det enda sättet saker och ting löstes! Generationsboende och den äldre generationen fanns kvar i en mindre byggnad någonstans på ägorna och den yngre generationen brukade gården efter eget tycke och smak. De njöt av att få "pension" men ändå kunna vara kvar där de kände sig hemma.
Jag är själv uppvuxen i "lillstugan" på 95 kvm, 3 rum och kök i två våningar och ett av rummen på nedervåningen bodde farfar medan jag bodde på övervåningen och mitt yngre syskon bodde inne i "stora" huset med mamma och pappa. Det gick utmärkt att bo så OCH att pappa skötte gården, byggnader och marken/skogen som han ville. Farfar kunde ha nån åsikt, eller komma med råd men pappa lyssnade bara på det han ville och körde sitt race. Det var ju ändå farfar som lärt upp honom och nu tog nästa generation över med ny teknik och nya idéer. Farfar störde inte mig på övervåningen och en gång i veckan så dammsög jag och städade kök och toa och för det fick jag en hundring och en chokladkaka han köpt. =) Win-Win för oss båda.
Du är säker på att du och pappa skulle bråka och det skulle bli olidligt när han väl sålt till dig om han bor kvar? Kan ni inte snacka om detta innan att när du tagit över så är det ditt och han ska inte lägga sig i?
Är det din fru/partner som inte vill ha din pappa så nära eller vad handlar det om egentligen? Det är ju inte så att ni inte har plats att han får bo där, och för honom är det en trygghet att ha sin son och andra personer nära när han blir äldre. För den sakens skull måste ni ju inte umgås dagligen, men visst hade det varit praktiskt att någon kunde sköta nyckelutlämning om ni inte är hemma och någon ska hyra? Försök se det positivt! Jag tycker inte pappas önskemål är något konstigt. Utan honom skulle du ju inte ens ha möjlighet att hoppa av det sk. ekorrhjulet. Var glad istället att han vill sälja nu och låt honom bo i en liten stuga.
Jag är själv uppvuxen i "lillstugan" på 95 kvm, 3 rum och kök i två våningar och ett av rummen på nedervåningen bodde farfar medan jag bodde på övervåningen och mitt yngre syskon bodde inne i "stora" huset med mamma och pappa. Det gick utmärkt att bo så OCH att pappa skötte gården, byggnader och marken/skogen som han ville. Farfar kunde ha nån åsikt, eller komma med råd men pappa lyssnade bara på det han ville och körde sitt race. Det var ju ändå farfar som lärt upp honom och nu tog nästa generation över med ny teknik och nya idéer. Farfar störde inte mig på övervåningen och en gång i veckan så dammsög jag och städade kök och toa och för det fick jag en hundring och en chokladkaka han köpt. =) Win-Win för oss båda.
Du är säker på att du och pappa skulle bråka och det skulle bli olidligt när han väl sålt till dig om han bor kvar? Kan ni inte snacka om detta innan att när du tagit över så är det ditt och han ska inte lägga sig i?
Är det din fru/partner som inte vill ha din pappa så nära eller vad handlar det om egentligen? Det är ju inte så att ni inte har plats att han får bo där, och för honom är det en trygghet att ha sin son och andra personer nära när han blir äldre. För den sakens skull måste ni ju inte umgås dagligen, men visst hade det varit praktiskt att någon kunde sköta nyckelutlämning om ni inte är hemma och någon ska hyra? Försök se det positivt! Jag tycker inte pappas önskemål är något konstigt. Utan honom skulle du ju inte ens ha möjlighet att hoppa av det sk. ekorrhjulet. Var glad istället att han vill sälja nu och låt honom bo i en liten stuga.
D D_Anders skrev:
Tack för er input! Det är värdefullt.Fruktsallad skrev:
Förstår om relationen med en förälder kan vara tuff men huset är hans och han har än mer än dig känslomässig anknytning dit. Jag ser i det här fallet bara lösning 4 som ett alternativ.S Simno skrev:
Det är förstås alltid ett alternativ. Vi får se hur diskussionerna går. Jag har i alla fall fått många bra insikter kring hur jag ska tänkaL LinaOlsson skrev:
Ja, RoTe har nog alldeles rätt. Om din far blir pensionär om först 5 år så ser han ju med rätta fram emot att få leva på egna villkor på sin egen gård under många år. Jag blev pensionär för många år sedan och tror mig förstå hur han tänker. Följden blir naturligtvis att många delar av gården inte får nödvändigt underhåll, mm, mm.RoTe skrev:
Om ni inte kan sitta ned och bli helt överens om hur ni ska göra för att leva separata liv men på samma gård så känns projektet utsiktslöst. Risken för en framtida kraftig osämja ligger i luften.
Ett amatörmässigt förslag: Går det att stycka gården så att du äger den större delen och hanterar allt på den utan inblandning. Och din far sköter sitt eller sina hus efter eget huvud. Lämpligt att avtala att du har förstahandsrätt på hans fastighet när han går bort eller plötsligt skulle vilja sälja. Plantera häck eller liknande som skiljer fastigheterna åt så att ni slipper se varandra varje dag, om nu det skulle vara ett av problemen.
Lycka till !
Jag har läst hela tråden och måste verkligen hålla med om att din ton inte alls låter så som du skriver nu. Så jag tror faktiskt du har ändrat dig vilket är bra, ta tex rubriken där du skriver indirekt att din farsa vägrar flytta. Det utstrålar inte att ni samtalar och konstruktivt försöker hitta en bra lösning. Så jag ställer mig i skaran som tycker att du skall låta han bo så länge han vill, det har han all rätt att göra. Han kanske behöver tid att acceptera… eller så vill han inte och då kan han kanske belåna gården och låta en hantverkare fixa till den.