TS nämnde följande:-MH- skrev:
"Problemet är att grannen som har en annan väg är stöddig varje gång han kör förbi och har varit tvär när vi har haft fordon stående på vägen så att han inte kunnat komma förbi. Om vi kan komma överens om villkor, underhåll osv kan han fortsätta nyttja vägen, men inte om han anser att han har "rätt" att nyttja den och inte accepterar att det kan ibland vara nödvändigt för mig att blockera vägen."
Just den grannen, har ju ett alternativ, trots det, ser inte TS att det skulle vara något problem att nyttja den vid en överenskommelse.
Verkar som grannen är den som vill skapa en fejd
Om lantmätaren har sagt att grannens väg går förbi ladan, så kan inte TS förhandla om villkoren. Om lantmätaren har sagt att grannens väg går någon annan stans, kan TS sätta vilka villkor han vill (om TS inte får statsbidrag får vägen).
TS vill känna det juridiska läget för tänkbara åtgärder.
AKUT SCENARIO. Om TS tar sig friheten att blockera vägen kan de drabbade akut begära kronofogdes handräckning för "återställande" av rättigheten att använda vägen. Även om denna rättighet inte (för tillfället) går att bevisa kan KFM fatta ett sådant interimistiskt beslut om ärendet brådskar och rättigheten är "uppenbar".
Efter ett sådant beslut kanske TS frivilligt väljer att avlägsna sina väghinder. I annat fall rekvirerar KFM teknisk hjälp att återställa vägen i farbart skick. Räkningen för detta hamnar i första hand hos svaranden (TS). Om svaranden inte betalar blir det de sökande dom tar statens räkning för ingripandet. De kan då i sin tur ställa kostnaden som en fodran i vanligt tvistemål.
Kort sagt: Jag varnar TS från att ställa till en sådan "scen".
LITE MINDRE AKUT SCENARIO: Någon av parterna kan till sist så till den grad tröttna på sina "stöddiga grannar", att man vill gå till botten med saken, kosta vad det kosta vill. I denna process kommer man inte förbi att göra en något mer grundlig utredning än att bara kolla faktiska inskrivningar i fastighetsregistret.
Många officialservitut och äldre rättigheter finns inte inskrivna i fastighetsregistret. Ändå är de fullt giltiga, och kan bestå av någon protokollsanteckning när man exempelvis skiftade någon bondby på 1700- eller 1800-talet. Denna utredning kan man göra i samband med förrättning eller separat utan att begära förrättning (Om inte annat är det kanske kul att "släktforska" i sin egen gårds historia).
Om man kommer fram till att rättigheten INTE redan existerar kan den regleras antingen som ett servitut eller som en samfällighet. I båda fallen kan beslut fattas utan markägarens medgivande. Men i båda fallen kan markägaren kräva ersättning för intrång.
Kostnaden för lantmäteriets insats belastar (som sagt) normalt den som ansöker om förrättningen. Men om ärendet slutar i att man beslutar om en samfällighet kommer kostnaden att "skäligen" fördelas lika med samfällighetens fördelningstal.
AKUT SCENARIO. Om TS tar sig friheten att blockera vägen kan de drabbade akut begära kronofogdes handräckning för "återställande" av rättigheten att använda vägen. Även om denna rättighet inte (för tillfället) går att bevisa kan KFM fatta ett sådant interimistiskt beslut om ärendet brådskar och rättigheten är "uppenbar".
Efter ett sådant beslut kanske TS frivilligt väljer att avlägsna sina väghinder. I annat fall rekvirerar KFM teknisk hjälp att återställa vägen i farbart skick. Räkningen för detta hamnar i första hand hos svaranden (TS). Om svaranden inte betalar blir det de sökande dom tar statens räkning för ingripandet. De kan då i sin tur ställa kostnaden som en fodran i vanligt tvistemål.
Kort sagt: Jag varnar TS från att ställa till en sådan "scen".
LITE MINDRE AKUT SCENARIO: Någon av parterna kan till sist så till den grad tröttna på sina "stöddiga grannar", att man vill gå till botten med saken, kosta vad det kosta vill. I denna process kommer man inte förbi att göra en något mer grundlig utredning än att bara kolla faktiska inskrivningar i fastighetsregistret.
Många officialservitut och äldre rättigheter finns inte inskrivna i fastighetsregistret. Ändå är de fullt giltiga, och kan bestå av någon protokollsanteckning när man exempelvis skiftade någon bondby på 1700- eller 1800-talet. Denna utredning kan man göra i samband med förrättning eller separat utan att begära förrättning (Om inte annat är det kanske kul att "släktforska" i sin egen gårds historia).
Om man kommer fram till att rättigheten INTE redan existerar kan den regleras antingen som ett servitut eller som en samfällighet. I båda fallen kan beslut fattas utan markägarens medgivande. Men i båda fallen kan markägaren kräva ersättning för intrång.
Kostnaden för lantmäteriets insats belastar (som sagt) normalt den som ansöker om förrättningen. Men om ärendet slutar i att man beslutar om en samfällighet kommer kostnaden att "skäligen" fördelas lika med samfällighetens fördelningstal.
Jag tackar alla för era informativa inlägg. Enligt lantmätariet finns det, som sagt, inget inskrivet i fastighetsregistret (servitut) om att någon utomstående får nyttja "min" väg. Jag har inte försökt blockera vägen någon gång, men den "stöddiga" grannen klagar på allt möjligt och är allmänt jobbig mot andra grannar också. Det är bara han jag har problem med, och eftersom han har ett alternativ (litet längre) väg skulle jag kunna stänga av honom, men det kan leda till grannfejd (vilket jag vill undvika) och problem med de andra 2 grannar som ibland nyttjar vägen, och det vill jag också undvika.
En lantmätariförrättning kostar, vad jag förstå, ganska mycket (50.000:- ?), därför vill jag inte bekosta en sådan själv. Om jag tvingar fram en sådan förrättning blir det också dålig grannsämja. Jag vill egentlige bara veta hur allt hänger ihop, vem har vilka rättigheter/skyldigheter. Vad gäller vägunderhåll har jag aldrig gjort någonting. Den "stöddiga" grannen lägger ibland grus, röjer snö och fyller igen hål, och det är inte mer en rätt eftersom det är han som är beroende av vägen och använder den mycket mer än jag. En av de andra 2 som nyttjar vägen har sagt att han också lägger grus ibland.
Varför jag drar upp frågan nu beror på, som sagt, att vi ska nu dränera och renovera ladan, och då kan det ibland vara nödvändigt att ställa upp maskiner och ställningar på vägen och gräva rör under vägen. Då vill jag veta var jag står när den "stöddiga" grannen klagar. I slutändan tror jag att en samfällighet kan vara en lösning, men jag vill inte bära kostnaden för en sådan, utan i så fall få betalt för att upplåta min mark.
En lantmätariförrättning kostar, vad jag förstå, ganska mycket (50.000:- ?), därför vill jag inte bekosta en sådan själv. Om jag tvingar fram en sådan förrättning blir det också dålig grannsämja. Jag vill egentlige bara veta hur allt hänger ihop, vem har vilka rättigheter/skyldigheter. Vad gäller vägunderhåll har jag aldrig gjort någonting. Den "stöddiga" grannen lägger ibland grus, röjer snö och fyller igen hål, och det är inte mer en rätt eftersom det är han som är beroende av vägen och använder den mycket mer än jag. En av de andra 2 som nyttjar vägen har sagt att han också lägger grus ibland.
Varför jag drar upp frågan nu beror på, som sagt, att vi ska nu dränera och renovera ladan, och då kan det ibland vara nödvändigt att ställa upp maskiner och ställningar på vägen och gräva rör under vägen. Då vill jag veta var jag står när den "stöddiga" grannen klagar. I slutändan tror jag att en samfällighet kan vara en lösning, men jag vill inte bära kostnaden för en sådan, utan i så fall få betalt för att upplåta min mark.
Med största sannolikhet står det också "Redovsinng av rättigheter kan vara ofullständig", dvs det kan finnas rättigheter från förr som inte är inskrivna eftersom ingen har uträtt allt. Så du kan inte vara 100 på dina rättigheter och skyldigheter.Richard47 skrev:
Jag har en gård, där allmänna landsvägen gick igenom och ett torp låg alldelelesbredvid denna en bit bort. Någon gång på 50-talet tror jag, så flyttade man allmänna vägen. Torpet ligger nu kvar vid en väg som helt och hållet går på min mark, och det finns inga rättigheter inskrivna om utfart för det torpet. Det behövdes ju inte när torpet styckades av, eftersom det låg längs allmänna vägen.
Jag tror svenska landsbygden kryllar av liknande exempel.
Mitt råd är att vara lite försiktigt med att bara gå efter vad som är inskrivet. Ett tips kan ju vara att prata med grannen och fråga vad hans rättighet grundar sig på, han kanske har ett papper liggande(underligare saker har ju hänt). Blir et konflikt är det nog bara rättighetsutredingn ev. följt av förrättning kvar.
Redigerat:
Utnyttja ditt byggnadsprojekt för att känna av läget med grannen och kanske få fram en diskussion om grannens faktiska rättigheters vara eller inte vara. Informera i god tid om att vägen kommer att bli obrukbar pga ditt ombyggnadsarbete. Men eftersom grannen har en alternativ väg så är han ju inte instängd / utestängd från sitt hem. Om han motsätter sig avstängning av vägen totalt eller vill tvinga fram en fastställd tidsram kommer ju frågan om reella rättigheter upp av sig självt på bordet. Om inte, så kan du ju förhala och försena återställande av väg och mark och ta samma diskussion vid det tillfället. Eller om det visar sig att han inte klagar alls utan istället tar väg #2 så kan du lägga fram det som att ; eftersom grannen bevisligen klarar sig bra med den andra vägen så är det lika bra att stänga av genomfarten hos dig och anlägga en "normal" trädgård. Men, men - allt kan hända. Lycka till och håll gärna tråden uppdaterad utirån vad som händer.
Nu fanns det ju fastigheter som inte hade nån annan möjlighet att ta sig ut än TS' väg.
Men även fast det går att ordna temporära lösningar under byggtiden så tycker jag att om TS' tycker det är viktigt att man har en förhandling och kommer fram till en långsiktig lösning.
Det går ju att förhandla utan att göra en förrätning i lantmäteriets regi, annars är ju lantmäteriet bra att ha med som domare.
/ATW
Men även fast det går att ordna temporära lösningar under byggtiden så tycker jag att om TS' tycker det är viktigt att man har en förhandling och kommer fram till en långsiktig lösning.
Det går ju att förhandla utan att göra en förrätning i lantmäteriets regi, annars är ju lantmäteriet bra att ha med som domare.
/ATW
Det kan också vara av betydelse när din fastighet skapades. Om avstyckning eller annan fastighetsreglering skett relativt nyligen - säg efter 1950 - så är läget bättre. Då kan en utredning ha gjorts och eventuella gamla "byservitut" som funnits av hävd "dödats" i samband med avstyckning/kyvning/förättning.
Om det står - som skrevs ovan - standardparagrafen om att redovisning av rättigheter kan vara ofullständig, är det läge att vara lite försiktig. Om det däremot inte står så och fastigheten är relativt nyskapad, ser jag inte nödvändigtvis anledning att gå så himla försiktigt fram.
Har du frågat grannen i fråga med vilken rätt han använder vägen? Om det inte finns något som tyder på att han har den rätten genom servitut, gemensamhetsanläggning eller "annan partiell nyttjanderätt" så känns det som att bevisbördan ligger på honom och inte hos dig.
Om det står - som skrevs ovan - standardparagrafen om att redovisning av rättigheter kan vara ofullständig, är det läge att vara lite försiktig. Om det däremot inte står så och fastigheten är relativt nyskapad, ser jag inte nödvändigtvis anledning att gå så himla försiktigt fram.
Har du frågat grannen i fråga med vilken rätt han använder vägen? Om det inte finns något som tyder på att han har den rätten genom servitut, gemensamhetsanläggning eller "annan partiell nyttjanderätt" så känns det som att bevisbördan ligger på honom och inte hos dig.
Jag skulle vilja understryka vikten av att stå på sig när det gäller sådant som man uppfattar som sin rätt. Annars blir man överkörd och överlupen.
Vi har haft oerhörda problem med grannar och grannsämja efter att vi genröst och godtroget låtit dem husera på vår mark. Tro inte att detta resulterar i någon sorts tacksamhet! Tvärtom, mycket vill ha mer!
I de fall vi satt ner foten och sagt nej har vi mötts av respekt och fortsatt utmärkt goda relationer.
Låt dem som vill utnyttja er mark begära en Lantmäteriförättning, när dom inser vad detta kostar brukar inte behovet vara så påträngande längre.
Vi har haft oerhörda problem med grannar och grannsämja efter att vi genröst och godtroget låtit dem husera på vår mark. Tro inte att detta resulterar i någon sorts tacksamhet! Tvärtom, mycket vill ha mer!
I de fall vi satt ner foten och sagt nej har vi mötts av respekt och fortsatt utmärkt goda relationer.
Låt dem som vill utnyttja er mark begära en Lantmäteriförättning, när dom inser vad detta kostar brukar inte behovet vara så påträngande längre.