G gaidin skrev:
Om den blå bilen kör in så tidigt att den lämnar den röda bilen företräde så uppstår ingen sådan situation.
Tips: Bilarna kan ha olika hastighet.
 
findus42 findus42 skrev:
En fråga...
När bilarna i mittfil på 90-väg ligger och tuffar i 65 med ca femtonmetersluckor och har lämnat högerfilen helt tom. Då måste det väl räknas som kö, och i så fall så borde det vara tillåtet att köra om till höger även om det är svårt att argumentera för att det är kö i den filen??
Tyvärr säger regeln att det ska vara köbildning i samtliga körfält. Och det är ju ingen köbildning i högerfil i den situationen.
 
Mats-S
findus42 findus42 skrev:
Jag fattar inte hur folk tänker när de sänker farten till nästan inget pga snö och sedan ligger så nära bilen framför att de kan läsa den bilens hastighetsmätare. Recept på slow motion seriekrock.
Det kallas i Sverige för "Följa John" ;)

Något som svenska bilister verkar trivas alldeles särdeles mycket med, känns ju tryggt att ligga i mitten och följa bilen framför i alla rörelser. Att ägna sig åt bilkörning och hålla till höger på trefiliga vägar kräver alldeles för mycket hjärnverksamhet, en aktivitet som alltför många på vägen verkar ha totalt slut på. :mad:
 
  • Gilla
Tokslut och 1 till
  • Laddar…
N Nerre skrev:
Tips: Bilarna kan ha olika hastighet.
Om då bilen gasar in i rondellen och accelererar så mycket det bara går för att köra om på högersidan i en rondell, har han brutit mot §5.
 
Nötegårdsgubben Nötegårdsgubben skrev:
Den blå bilen måste ju byta körfält till det den röda ligger i, så därmed har den väjningsplikt vare sig man anser att den kommit in i rondellen eller inte när den röda kör ut.
Precis. Det blå strecket är ju dessutom ritat över markering för väjningsplikt på vägen.

Ett liknande, förtydligande, fall är ju om man har väjningsplikt och svänger höger ut på huvudled.
Om man krockar i det läget för att någon på huvudleden kör på vänster sida ( t ex en omkörning.) så anses man vållande.
Väjningsplikten är absolut och total.
 
  • Gilla
fsn och 1 till
  • Laddar…
Frågan är bara hur länge efter skylten (och markeringen) den gäller.

10 m? 100 m? 500 m? 1 km?

Just med en cirkulationsplats har vi ju det här med att om två bilar kör in nästan samtidigt på varsin infart, när övergår det från att bli en väjningspliktsituation till en upphinnandesituation? Om man är så pass snabb in i cirkulationsplatsen att man bli påkörd bakifrån, vad gäller då?
 
Mikael_L
N Nerre skrev:
Frågan är bara hur länge efter skylten (och markeringen) den gäller.
Tills man är "inordnad i trafiken" heter det, vilket är lika luddigt ändå ... :)
Men den frasen återfinns i domar och kanske även i lagtexterna ...?

googla gärna på begreppet; "inordnad i trafiken"

ett exempel
https://www.svd.se/blev-pakord-bakifran--far-betala-for-skadorna-11Zz
 
Mikael_L Mikael_L skrev:
Tills man är "inordnad i trafiken" heter det, vilket är lika luddigt ändå ... :)
Men den frasen återfinns i domar och kanske även i lagtexterna ...?

googla gärna på begreppet; "inordnad i trafiken"

ett exempel
[länk]
Undrar om man kan stämma den andra föraren i det läget
 
Mikael_L
Ett problem i sammanhanget (ett annat problem alltså) är att det är olika lagrum och olika instanser som avgör olika saker.
Med f-bolaget har man ett civilrättsligt avtal.
Mot åklagaren har man ett straffrättsligt ansvar
Och en tvist mot försäkringsbolag är en civilrättslig process, samma om man stämmer en annan förare för något (men vad?)
Men sen kan man ju anmäla en annan förare, som då blir ett straffrättsligt utredningsärende hos polisen.

Så det är många olika parter och olika processer, som delvis flikas in i varandra och delvis går sina egna vägar.
Därav kan någon dömas som vållande i domstol, men gå fri hos försäkringsbolaget, eller tvärtom.
Och blandar vi in civilmål så blir komplexiteten dubbelt så stor.
 
Mikael_L Mikael_L skrev:
ett exempel
[länk]
Där det klart och tydligt står att polisen ansåg att den andra föraren var vållande. Att försäkringsbolaget anser nåt som inte stämmer överens med lagen är en helt annan femma.


Min farsa råkade ut för en väldigt svår situation. Han står som andra bil vid ett rödljus, och bilen framför backar in i honom. Eller möjligen började bilen framför bara backa.

Där blir det ju verkligen svårt att bevisa vem som gjorde vad, om man inte har dashcam eller vittnen.
 
  • Ledsen
  • Gilla
Maria T och 1 till
  • Laddar…
hsd
Jag råkade ut för en liknande händelse
Skulle ut på en huvudled men det kom en i full fart så jag backade undan en bit men det hade dykt upp en taxi bakom så jag knäckte taxins extraljus
Mitt fel så jag kom överens med chauffören att han fixar å jag betalar, snabbt så han fick köra vidare med sina passagerare
 
Fairlane
Det hade varit intressant att se om Peter vann efter överklagande.
Rent generellt brukar man ju säga att påkörning bakifrån alltid gör att det är den påkörande som är vållande. Det stämmer såklart inte helt, exempelvis om någon tvärnitar utan anledning eller kör in precis framför och bromsar, men generellt är det ju så.

Det som inte framgår i artikeln är vad det råder för hastighetsbegränsing på platsen. Motorväg kan väl variera mellan 70 km/h och 120 km/h. Jag gissar att det där och då var 110 km/h, men jag vet inte. Man måste ju kunna hålla 85-90 km/h utan att bli påkörd bakifrån, själv ligger jag bara i 80 km/h när jag är ute med släpkärran. 150 meter hann han färdas innan han blev påkörd. Det låter som att Peter hade en bra marginal när han bytte fil in på motorvägen. 150 m tar 6 sekunder i 90 km/h. Även om upphinnande så körde 180 km/h så är skillnaden alltså 90 km/h => 6 sekunder att reagera...
Vi vet iofs inte om Peter höll 85-90 km/h hela sträckan, kanske är han en av dessa som inte förstått vad accelerationsfältet är till för utan valde att köra på i 60 km/h och sen sakta öka. Oavsett låter det helt obegripligt med den långa sträckan. Något känns skumt som sagt.
 
  • Gilla
eleson
  • Laddar…
Försäkringsbolagens bedömningar verkar ofta vara lite lotteri, och de håller benhårt på sitt första beslut. Det verkar som de aldrig kan tänka sig att erkänna att de har gjort fel (antagligen för att det blir en massa krångel för dem att backa från ett beslut).

Den bilen som redan körde på motorvägen måste ju ha sett att Peter var på väg upp? Det är väldigt få påfarter där en påkörande dyker upp från tomma intet (det skulle då vara om påfarten är i en tunnel). Det är ju betydligt enklare att ha uppmärksamhet snett framåt (som den andra föraren borde haft) än snett bakåt (som den som kör upp på motorvägen behöver ha).

Just det här med att det dröjde 150 meter innan han blev påkörd hänger ju ihop med den jag skrev tidigare: Hur långt fram gäller väjningsplikten? Påkörningen skedde ju inte vid själva körfältsbytet, utan 150 meter senare.
 
Om uppgifterna med 150m stämmer är det ju rätt märkligt beslut. I somras när jag var på väg över bron på motorvägen i Sundsvall med min rätt lilla bil med en rätt stor enaxlad husvagn bakom(helt lagligt ekipage) så kom det sidvindar när jag låg i 90(lite för fort) så det började vobbla obehagligt så jag gick ner till 70 innan det blev behagligt igen. Är man inte inordnad i trafiken då? 110kmh är annars lagliga hastigheten i flera mil förbi Sundsvall så det lär väl varit det som gällde.
 
  • Gilla
Fairlane
  • Laddar…
Vet inte om det berodde på det dåliga vädret igår, men det var överaskande många bilar i högefilen på Södertäljevägen. Så pass många i maklig fart så jag själv fick husera i mitten/vänster.
Idag sken solen på eftermiddagen, och de hade flyttat tillbaka till mitten. Själv åkte jag 108 km/h hela vägen i högern, såg inte en enda bil framför/bakom på hela sträckan.
 
  • Gilla
Fairlane och 1 till
  • Laddar…
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.