Det är en knivig bedömning givetvis och LM har ju haft, låt oss säga en tveksam syn på egendomsskyddet genom åren. TS åtgärd är så att säga helt onödig och kapitalförstörande. Det som tidigare löst genom en utfart ska nu lösas genom två, dessutom nyanlagda sådana. Bägge parter får alltså mer kostnader utan att någon som helst båtnad uppstår. Bokstavligen tvingas bägge parter kasta pengar i sjön för att lösa en situation som redan har en fungerande lösning. Det skulle inte förvåna mig om ett argument som går ut på att det finns ett allmänt intresse av att etablerade bostadsfastigheter och deras väglösningar ska kunna antas vara permanenta och inte ändras till följd av en grannes nyckfullhet kunde läggas till grund till varför den redan befintliga utfarten kan säkras med servitutsrätt trots att TS misstycker. Jag säger inte att det är ett givet fall, jag hade nog till och med lagt pengarna på att TS kan klarar sig från att tvingas på ett servitut, men det är inte ett öppet mål heller. I det läget hade jag nog hellre försökt pressa grannen att betala för sig innan jag bara grävde bort min del av uppfarten.D Dilato skrev:
Men det finns ju inget servitut eller avtal om rätten till uppfart, varken muntligt eller skriftligt, det har bara blivit så.F Falckman skrev:
Råder man inte över sin egen mark bara för att grannen är en snål jävel som inte vill anlägga sin egen uppfart på sin egen tomt med ett lass grus för en tusenlapp?
Platsen finns ju.
Jag skulle i värsta fall satt upp ett staket i tomtgräns (för det får man ju) och sen får grannen lösa sin uppfart bäst han gitter.
Innan dess hade jag parkerat bilen på min mark direkt på uppfarten precis vid tomtgränsen, samma sak, grannen får lösa sin uppfart själv.
Den bedömning som sker när mark tvångsvis tas i anspråk är ganska invecklad men kan väl enklast beskrivas enligt följande:D Dilato skrev:
Finns ett allmänt intresse av åtgärden? I det här fallet skulle det allmänna intresset i så fall vara att tillgodose en fastighets tillgång till allmän väg genom en redan befintlig utfart, som det förvisso (åtminstone delvis) saknas formell rätt för fastigheten att nyttja. Skulle fastigheten avstyckas idag skulle grannen mest troligt fått ett servitut att nyttja befintlig utfart vid fastighetsbildningen.
Om så är fallet ska följande tre omständigheter vara uppfyllda:
1. Är ingreppet till för att tillgodose ett ändamålsenligt behov? I det här fallet är det det ändamålsenligt eftersom fastigheter enligt 3:1 ska ha tillgång till väg.
2. Om ingreppet är nödvändigt för att uppnå ändamålet eller om det finns alternativ som är mindre inkräktande men ändå tillfredsställer samma behov. I det här fallet är det ganska jämt skägg. Ingreppet på TS fastighet är minimalt, marken nyttjas redans om utfart mot allmän väg. Däremot föreligger ju också den omständigheten att TSs granne verkar kunna anlägga utfart inom sin egen fastighet. Dessutom har vi av tråden att döma ingen informations om talar för att TS exempelvis har en mycket större fastighet eller en annan typ av fastighet än bostadsfastighet, det torde därför som utgångspunkt anses vara lika betungande för respektive fastighet att upplåta mark för en utfart mot allmän väg.
3. Är ingreppet strikt proportionerligt, det vill säga vinner allmänheten en sådan pass stor fördel att intrånget för den enskilde helt enkelt får tålas.
Jag har sett några bedömningar LM gjort i den här frågan och jag tycker inte det är solklart vart myndigheten skulle landa i en sån här bedömning. Jämför med följande rättsfall där just servitut och egendomsskyddet prövats:
F 7877-18
F 2969-18
F 106-19
Särskilt F 7877-18 tycker jag kan vara intressant som liknelse i den här diskussionen.
TS kommer nog kunna gräva på, det är inte det som är problemet (brasklappar för marklov om det är mycket schaktning etc.). Jag menar att det inte är uteslutet att grannen vinner framgång med att tvångsbilda ett servitut. Om så sker har TS lagt ut pengar på att gräva bort en väg som sedan kommer återställas och grannen ändå köra på. Det enda TS tjänar i sammanhet är i så fall intrångsersättningen när servitutet tvångsbildas. TS verkar ju egentlige mest intresserad av att hans snåla och lata granne ska bidra. Hade jag varit en snål och lat granne hade jag väldigt snabbt börjat bidra om jag insåg att alternativet var att bråka hos LM och eventuellt i domstolar till en betydligt mycket högre kostnad för att ändå bara i bästa fall få behålla vad jag redan har.
Du kommer behöva en elektrisk grind för din sida annars kommer grannen köra på den. 😀 Vore det inte enklare att reda ut situationen?S Stubben90 skrev:
Om det är ett hyfsat underhållsfritt staket/mur behöver du absolut inte en hel meter till tomtgränsen. Tänk på att din granne kommer att annektera denna meter och fortsätta använda som uppfart. Även om det är fult rekommenderar jag hellre underhållsfritt i stil med Gunnebostängsel på tomtgränsen än en fin mur en meter in.S Stubben90 skrev:
Har du en egen tråd om detta någonstans?S Steelnecks skrev:
Är samfälligheten aktiv eller är den "död"?
Det går att ta reda på vilka delägarna är, troligen är du själv en av dem. Om det inte finns någon aktiv förening kan du dra igång en och göra jobbet genom den, ideellt elelr mot betalning, föreningen har ju rätt att ta betalt av medlemmarna. Risken finns att det är andelstal som gör att stor markägare har mer att säga till om, men det beror på stadgarna, oftast har varje medlem 1 röst oavsett andelstal, även om det förekommer viktade röstetal baserat på andelstal också.
Kontakta Lantmäteriet och begär ut all information du kan om samfälligheten, inklusive delägare. Det kostar inget, då det inte är en förrättning. Förrättning är det först om man begär att ändra något på samfälligheten.