Jag antar att det är ett påstående byggt på erfarenhet, men för mig personligen låter det som en tråkig inställning.AndersPS skrev:
Jag bemöttes av en trevlig bankman som absolut inte försökte gömma sig bakom nån "vi har inte gjort fel"-mentalitet, utan faktiskt gjorde mer än vad jag bad om eller förväntade (i det här fallet backade avier trots att det var jag som inte hade hört av mig i tid, vilket jag ju faktiskt fått besked om att jag skulle bli tvungen att göra redan när avtalen tecknades för ett år sedan). Jag tänker inte sitta bitter och säga att de bara "låtsas att det var ett misstag", utan jag tänker glädjas åt att ha fått smidig hjälp att lösa mitt problem till belåtenhet.
Delvis erfarenhet och delvis lite skämtsamt. Men det är väldigt många som "upptäcker det" och oftast fixar banken det efter lite diskussion. Det innebär antagligen att det är massor som _inte_ upptäcker det.
Det här med villkorsändringar under löptiden på bundna lån.
När vi köpte vårt första hus 1991, så var det normala att man som köpare tog över de bundna lån som säljaren hade. Och de kunde ha väldigt lång bindningstid. Huset vi köpte var byggt 1984 med ett 20 årigt hypotekslån. Så det gick inte att säga upp på 20 år, men det fanns räntejusteringstillfällen vart 5e år. Vid justeringen fick man alltså inte säga upp lånet. Räntan låg på ca 13%.
När det var 2 år kvar till nästa justering, den första efter vårt köp. Då kommer det ett brev där det i princip stod: När detta lån togs gällde en statligt reglerad ränta, så hypoteket fick inte själv bestämma räntan, nu är regleringen avskaffad så vi får sätta vilken ränta vi vill, därför höjer vi räntan med 0,5% omgående (alltså mellan två räntejusteringstillfällen). De motiverade detta med att en viss del av räntan vi betalade var egentligen inte ränta utan en administrativ avgift, och eftersom den inte var ränta så berördes den inte av att räntan var fast....
Jag och några tusen andra låntagare anmälde till finansinspektionen, som gav bakläxa. Hypoteket valde då att inte backa, utan istället erbjöd de 0,25% ränterabatt vid nästa justeringstillfälle, alternativt att man fick säga upp lånet vid nästa justeringstillfälle.
Jag var så dum att jag föreslog att jag skulle få säga upp lånet och få rabatten på ett nytt lån med kortare bindningstid. De var ännu dummare och vägrade ge rabatt om jag sade upp lånet. Så jag bytte långivare och fick lätt samma rabatt och lite till.
När vi köpte vårt första hus 1991, så var det normala att man som köpare tog över de bundna lån som säljaren hade. Och de kunde ha väldigt lång bindningstid. Huset vi köpte var byggt 1984 med ett 20 årigt hypotekslån. Så det gick inte att säga upp på 20 år, men det fanns räntejusteringstillfällen vart 5e år. Vid justeringen fick man alltså inte säga upp lånet. Räntan låg på ca 13%.
När det var 2 år kvar till nästa justering, den första efter vårt köp. Då kommer det ett brev där det i princip stod: När detta lån togs gällde en statligt reglerad ränta, så hypoteket fick inte själv bestämma räntan, nu är regleringen avskaffad så vi får sätta vilken ränta vi vill, därför höjer vi räntan med 0,5% omgående (alltså mellan två räntejusteringstillfällen). De motiverade detta med att en viss del av räntan vi betalade var egentligen inte ränta utan en administrativ avgift, och eftersom den inte var ränta så berördes den inte av att räntan var fast....
Jag och några tusen andra låntagare anmälde till finansinspektionen, som gav bakläxa. Hypoteket valde då att inte backa, utan istället erbjöd de 0,25% ränterabatt vid nästa justeringstillfälle, alternativt att man fick säga upp lånet vid nästa justeringstillfälle.
Jag var så dum att jag föreslog att jag skulle få säga upp lånet och få rabatten på ett nytt lån med kortare bindningstid. De var ännu dummare och vägrade ge rabatt om jag sade upp lånet. Så jag bytte långivare och fick lätt samma rabatt och lite till.