Efter 45 år som delvis ofrivillig renoverare av fyra bostäder inklusive en sommarstuga så har jag nog samlat på mig diverse erfarenheter och insikter:F fabian2000 skrev:
1) Fixandet består inte bara av den tid man står med hammare eller pensel i näven; minst lika lång tid går åt till planering, inköp och transporter. Hustrun förstår inte, och man får ofta gliringar om att man inte "jobbar på huset".
2) Var petnoga och välj de bästa lösningarna; annars blir livslängden på det gjorda kort och det måste göras om efter några år.
3) Var speciellt noga med att bygga exakt vågrätt, lodrätt, vinkelrätt, rakt och plant. Då passar sedan allt tillkommande perfekt och jobbet går på en tredjedel av tiden, och köksskåpen glipar inte. Talmeter, långt vattenpass, stor och liten vinkelhake och laser (gärna grön som syns i dagsljus) är oumbärliga verktyg. Utan laser vet du inte vad som är äkta vågrätt eller lodrätt – de gamla snickarnas stora akilleshäl.
Tyvärr är gamla hus byggda bara med hammare och bågsåg: allt är snett, och bli inte förvånad om snickaren slagit i en femtumsspik för att räta upp något som annars hade sett förjävligt ut. Gamla vattenpass hade "justerbara libeller" men vad skulle de kalibreras mot? Dagens vattenpass har max felvisning tryckt i klartext. Välj ett så långt som möjligt, annars finns risk för att du tror att "vågigt" är detsamma som "snett".
4) Använd inte spik överhuvudtaget, utan skruv. Det finns idag skruv till precis allt. Fördelen är uppenbar: det går att lossa skruv och göra om. Spik sitter där de sitter och kan inte lätt tas bort utan åverkan på materialen. Skruv kan fästas i plywood, spånskivor, OSB och till och med gipsskivor. Spik sitter bara fast i tjockt trä.
5) Det svåraste är kanske ytbehandlingen, spackel, färg och tapeter. Välj det dyraste spacklet; det sjunker minst och är lättast att jobba med. Färg: prova först, resultatet kan bli något helt annat än du väntat dig. Grundmåla om det antyds att det kanske behövs. Och använd massor av maskeringtejp och täckplast. Utomhus: skydda sockeln med masonit i stället för papper; den blåser inte bort och kan lätt flyttas med.
6) Vissa elverktyg är oumbärliga. Du behöver en skruvdragare, jag har alltid sökt sådana som kan krypköras, annars förstör man lätt krysspåret i många vanliga skruvtyper, till exempel gipsskruv. Jag använder nu mest en lätt tolvvoltsmaskin, en sådan med batteri inte mycket större än en champagnekork. Den fungerar bättre när de flesta skruvningar ändå är ganska klena. Sedan behövs en kap- och geringssåg, och ett lätt höjdjusterbart flyttbart sidostöd till den. Om den inte klarar de grövsta sågningarna, kan kanske enstaka plankor vändas för att sågas från andra hållet också?
En bordssåg av typ "hopfällbar byggsåg" är oumbärlig när för breda brädor måste breddjusteras eller klyvas. Men de är farliga när det i Europa obligatoriska klingskyddet tagits bort; nödvändigt om du vill se vad du gör och ha enklast möjliga koll på klingan. Men var ytterst försiktig och dra alltid ur sladden efter användning.
En bordssåg sprutar sågspån på golvet om man inte har en spånsug installerad. Detta har jag löst på ett utmärkt sätt med en stor kombinerad våt-och torrsugare som har ett extra eluttag på framsidan. Där sätter man bordssågens elkontakt, medan slangen sätts in i spånsugsstutsen på sågen. När bordssågen startas går även dammsugaren igång. Det enda spån som nu hamnar på golvet är från bordsågens översida, men det är inget jämfört med de vallar av sågspån som snart ligger runt sågen utan dammutsug. Och dammsugaren behövs naturligtvis till all annan grovstädning också.
Om du måste såga någonting alldeles spikrakt så är en sänksåg med styrskenor en bättre lösning än en bordssåg. Skenorna spänns fast innan sågningen med tvingar på undersidan och man får sågsnittet exakt där man förväntar sig.
En multisåg (med vibrerande klinga) kan lösa diverse problem som är omöjliga att lösa med andra verktyg.
Övriga elverktyg är mer lyx. En batteridriven sticksåg kan vara oumbärlig om du måste kapa långa lister, brädor eller skivor redan på brädgården för att få in dem i bilen. Eller väljer bort cirkelsågen, se nedan.
En vinkelslip är för metallarbeten eller viss grovslipning, men den smutsar ner något otroligt inomhus. Men oumbärlig om man måste kapa av något metallföremål.
Slipmaskiner är jag inte vän med, fast en billig bandslip med automatisk bandjustering och grovt slipband är en livräddare om till exempel en regelvägg som strax ska kläs med skivor (OSB, spån, gips) inte är perfekt plan om du kollar med en rätskiva eller långt vattenpass. Då kan man enkelt slipa bort det som sticker ut bara på några minuter.
Det sista man behöver är en handhållen cirkelsåg. Den är omöjlig att såga rakt med, och dessutom ser man inte vad man gör eftersom klingan sitter på fel sida. Hellre då en sticksåg med pendel, och en styrlist. Då hinner man rycka undan den fria handen innan hela fingret är avkapat...
Bra lista!S star_daddy skrev:
Men du vet att cirkelsågen kommer i utförande som både höger och vänster-klinga? ☺
Jag har kört ”Bosch GKS 18v-57-2 L” den senaste tiden, med ett kvalitetsblad med många tänder kan man göra otroligt fina raka snitt!
Men en typ snabbvinkel som styrskena för alla snabba kapningar är såklart ett måste för allt som ska vara någotsånär rakt och i vinkel
Du borde skriva en bok med alla dina inlägg (förresten... då får du ytterligare ett projekt😉). Både min fru och jag fick oss ett gott skratt idag när vi hittade dina inlägg. Tack så mycket😂F fabian2000 skrev:
Akustikpaneler verkar ju vara eller varit en grej sista tiden.
De verkar ex utmärkta på att dölja fula spacklingar med mera.
Jag har sett att ex Bauhaus säljer varianter och blev påmind om ett besök i ett av deras varuhus för ca fem år sedan.
Jag skrev då om vår upplevelse på deras sida och jag citerar den här:
Lite funderingar om service.
Jag och frun tog skåpbilen till Bauhaus Barkarby, åkte in på drive-in, en inomhushall. Väl framme blev ombedda att stanna precis innanför porten.
- Öppna! säger tjejen och ställer sig bakom bilen.
- Va? Vad vill hon undrar vi och tittar på varandra.
Jag kliver ur och ser lite frågande ut.
Inte ett ord om vad hon vill eller ett "Hej".
Jag förstår ju snabbt att hon vill kolla så man inte har med sig varor in. Jag öppnar dörrarna och efter att den muntra tjejen avlägsnat sig, fortfarande enbart med frasen - Öppna! som enda ljudyttring, åker vi vidare in.
Inne i paradiset, även kallat den glada arbetsplatsen.
Vi köper våra varor, plywood i olika tjocklekar. Vid infarten står det en stor skylt på väggen:
PLYWOOD 12mm - 249kr.
Några meter framför står en hög pall med plywood i vad som ser ut att vara 12mm och gissningsvis tror de flesta att det är den som avses med skylten och priset 249kr.
Så även vi.
Betalning.
Den glada tjejen, ni vet Öppna! tar emot.
Denna gång har vi redan öppnat bakre dörrarna. Hon är tyst, kanske chockad över att inte få yppa frasen igen?
Hon går igenom de skivor vi handlat. Scannar ganska länge i en pärm med massor av streckkoder. Streckkoder som ska motsvara varorna vi har i bilen.
Slutsumman kommer fram.
Lite för hög, tänker jag snabbt efter huvudräkning.
- Ursäkta men får jag kolla, priset kan inte stämma?
Hon visar kvittot.
Jag säger :
- Här måste det vara fel, 15mm, vi tog ju de för 249kr/st, 12mm. Jag pekar mot väggen och skylten.
- Nej ni tog 15mm. Det är svart, blått, blått, blått. Ni ska ha svart, blått, blått.
- Eh...säger jag.
- Men vi tog de ju framför skylten, där det står 249kr. Ok, ursäkta, vi måste tagit fel.
En annan kund kommer fram och visar att det finns andra skivor Under samma pall. Dessa har sprejningen svart, blått, blått. Bingo!
Glasklart! Särskilt som de mixas på samma pall och inte ens skylten ger information några sprejade färgkombinationer.
Nu behöver vi komma åt skivorna som ligger under 1 ton med svart, blått, blått, blått. Ursäkta jag menar 15mm - gammal yrkesskada!
Jag går till Öppna! vid kassan.
- Ursäkta, vi behöver hjälp att komma åt skivorna, det ligger en pall på de skivor vi behöver komma åt. Jag pekar.
- Han hjälper er.
Hon pekar åt en kille i en gaffeltruck på väg in i hallen.
Han kommer med trucken full av ett lass impregnerat virke. (Jag gissar på rött, gult, gult, blått men vad fasen vet jag. Är ju bara en vilsen kund).
- Ursäkta, kan du hjälpa oss när du har tid sen?
(han har ju fullt lass och måste lasta av tänker jag).
Han säger inget men åker snart vidare. Men nej, han stannar. Sänker ner lasten och kör fram trucken till oss.
- Vad snällt. Vi måste komma åt dessa under. Jag pekar.
Trucken säger inget. Inte föraren heller.
Trucken ser dock gladare ut än föraren.
Han lyfter ner och vi tackar.
Inte ett ord har yppats och det är helt ok, man måste ju inte prata. Tänk om han har stämbandsinflammation?
Kroppsspråket tyder på annat.
Kundjävlar!
Tillbaks till bilen efter utbyte av skivorna. Försök till ny betalning.
Nytt bläddrande och scannande.
Slutsumma. .
Jag ber att få kolla på kvittot.
- Men de här priset stämmer väl inte? Det står ju 249kr, jag pekar på väggen och skylten igen.
Tjejen bläddrar i sin pärm, full med streckkoder.
Efter en kort stund säger hon.
- 249kr PLYWWOOD 12mm är Konstruktionsplywood. Ni tog Konstruktionsplywood Wisa 12mm.
Kristallklart!
Så plywooden 12mm framför skylten 249kr som skulle vara sprejade med svart, blått, blått kan ibland vara 12mm Plywood Wisa för 269kr, likväl också sprejade med svart, blått, blått.
Att jag a l d r i g lär mig!
Jag kanske är färgblind Och korkad?!
Naturligtvis är inte 269kr mot 249kr något att bråka om. Dessutom är detta världsliga problem. Eller symptom på problem som måste finnas här hos Bauhaus.
Ingen kund förväntar sig röda mattan eller vill ha den behandlingen.
Vad man däremot vill ha, för att återkomma som kund och för att rekommendera stället till andra är lite normal service och bemötande.
Tex kan man ju tänka säg att byta ut frasen "Öppna!" till "Hej och välkomna, får jag kika lite i ert skåp där bak innan ni åker in?".
Man kan prova att märka upp tydligt vart varor finns och dess pris.
Man kan också köra truck och samtidigt ha förmågan att prata och inte ha uppsynen "Dö kundj-vel".
Återigen inga måsten men jag är övertygad om att det ger fler återkommande kunder.
PS. För att förtydliga så är vi ganska normala. Inga kroppsodörer, opassande klädsel eller gester. Kanske lite för artiga för att passa in i tugget på Bauhaus. Tugget? Jag menar förstås tystnaden.
DS. Vi återkommer ej.
De verkar ex utmärkta på att dölja fula spacklingar med mera.
Jag har sett att ex Bauhaus säljer varianter och blev påmind om ett besök i ett av deras varuhus för ca fem år sedan.
Jag skrev då om vår upplevelse på deras sida och jag citerar den här:
Lite funderingar om service.
Jag och frun tog skåpbilen till Bauhaus Barkarby, åkte in på drive-in, en inomhushall. Väl framme blev ombedda att stanna precis innanför porten.
- Öppna! säger tjejen och ställer sig bakom bilen.
- Va? Vad vill hon undrar vi och tittar på varandra.
Jag kliver ur och ser lite frågande ut.
Inte ett ord om vad hon vill eller ett "Hej".
Jag förstår ju snabbt att hon vill kolla så man inte har med sig varor in. Jag öppnar dörrarna och efter att den muntra tjejen avlägsnat sig, fortfarande enbart med frasen - Öppna! som enda ljudyttring, åker vi vidare in.
Inne i paradiset, även kallat den glada arbetsplatsen.
Vi köper våra varor, plywood i olika tjocklekar. Vid infarten står det en stor skylt på väggen:
PLYWOOD 12mm - 249kr.
Några meter framför står en hög pall med plywood i vad som ser ut att vara 12mm och gissningsvis tror de flesta att det är den som avses med skylten och priset 249kr.
Så även vi.
Betalning.
Den glada tjejen, ni vet Öppna! tar emot.
Denna gång har vi redan öppnat bakre dörrarna. Hon är tyst, kanske chockad över att inte få yppa frasen igen?
Hon går igenom de skivor vi handlat. Scannar ganska länge i en pärm med massor av streckkoder. Streckkoder som ska motsvara varorna vi har i bilen.
Slutsumman kommer fram.
Lite för hög, tänker jag snabbt efter huvudräkning.
- Ursäkta men får jag kolla, priset kan inte stämma?
Hon visar kvittot.
Jag säger :
- Här måste det vara fel, 15mm, vi tog ju de för 249kr/st, 12mm. Jag pekar mot väggen och skylten.
- Nej ni tog 15mm. Det är svart, blått, blått, blått. Ni ska ha svart, blått, blått.
- Eh...säger jag.
- Men vi tog de ju framför skylten, där det står 249kr. Ok, ursäkta, vi måste tagit fel.
En annan kund kommer fram och visar att det finns andra skivor Under samma pall. Dessa har sprejningen svart, blått, blått. Bingo!
Glasklart! Särskilt som de mixas på samma pall och inte ens skylten ger information några sprejade färgkombinationer.
Nu behöver vi komma åt skivorna som ligger under 1 ton med svart, blått, blått, blått. Ursäkta jag menar 15mm - gammal yrkesskada!
Jag går till Öppna! vid kassan.
- Ursäkta, vi behöver hjälp att komma åt skivorna, det ligger en pall på de skivor vi behöver komma åt. Jag pekar.
- Han hjälper er.
Hon pekar åt en kille i en gaffeltruck på väg in i hallen.
Han kommer med trucken full av ett lass impregnerat virke. (Jag gissar på rött, gult, gult, blått men vad fasen vet jag. Är ju bara en vilsen kund).
- Ursäkta, kan du hjälpa oss när du har tid sen?
(han har ju fullt lass och måste lasta av tänker jag).
Han säger inget men åker snart vidare. Men nej, han stannar. Sänker ner lasten och kör fram trucken till oss.
- Vad snällt. Vi måste komma åt dessa under. Jag pekar.
Trucken säger inget. Inte föraren heller.
Trucken ser dock gladare ut än föraren.
Han lyfter ner och vi tackar.
Inte ett ord har yppats och det är helt ok, man måste ju inte prata. Tänk om han har stämbandsinflammation?
Kroppsspråket tyder på annat.
Kundjävlar!
Tillbaks till bilen efter utbyte av skivorna. Försök till ny betalning.
Nytt bläddrande och scannande.
Slutsumma. .
Jag ber att få kolla på kvittot.
- Men de här priset stämmer väl inte? Det står ju 249kr, jag pekar på väggen och skylten igen.
Tjejen bläddrar i sin pärm, full med streckkoder.
Efter en kort stund säger hon.
- 249kr PLYWWOOD 12mm är Konstruktionsplywood. Ni tog Konstruktionsplywood Wisa 12mm.
Kristallklart!
Så plywooden 12mm framför skylten 249kr som skulle vara sprejade med svart, blått, blått kan ibland vara 12mm Plywood Wisa för 269kr, likväl också sprejade med svart, blått, blått.
Att jag a l d r i g lär mig!
Jag kanske är färgblind Och korkad?!
Naturligtvis är inte 269kr mot 249kr något att bråka om. Dessutom är detta världsliga problem. Eller symptom på problem som måste finnas här hos Bauhaus.
Ingen kund förväntar sig röda mattan eller vill ha den behandlingen.
Vad man däremot vill ha, för att återkomma som kund och för att rekommendera stället till andra är lite normal service och bemötande.
Tex kan man ju tänka säg att byta ut frasen "Öppna!" till "Hej och välkomna, får jag kika lite i ert skåp där bak innan ni åker in?".
Man kan prova att märka upp tydligt vart varor finns och dess pris.
Man kan också köra truck och samtidigt ha förmågan att prata och inte ha uppsynen "Dö kundj-vel".
Återigen inga måsten men jag är övertygad om att det ger fler återkommande kunder.
PS. För att förtydliga så är vi ganska normala. Inga kroppsodörer, opassande klädsel eller gester. Kanske lite för artiga för att passa in i tugget på Bauhaus. Tugget? Jag menar förstås tystnaden.
DS. Vi återkommer ej.
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 21 917 inlägg
Så inga akustikpaneler? 😇
Haha njae, men förmodligen mest för att det inte passar in i vårt så kallade hem.
Men plywood behöver jag…
Precis så! Som mannen i mitt liv… utom när vi går på kalas eller krogen/puben (han är irländare…)F fabian2000 skrev:
Dompa går på samma diet som den här:F fabian2000 skrev:
Tack för snälla ord.B BryggArk skrev:
Jag ser en själsfrände.H Harmagedon skrev:
En fin och stadig kisse det där
Ja jösses de där lata tonåringarna som ska ha betalt för att ens andas ibland 🤣, hög "lathetsfaktor" på detta och känner igen detta när man ber om att de ska gå ut med sina egna sopor..."jag har ju hela helgen på mig" blir ofta svaret 🙄F fabian2000 skrev:
Bauhaus.... Ja vad kan man säga. Men du vet väl att Bauhaus har en egen 'aldrig mera tråd' här på forumet?
Btw Du borde skriva böcker också eller i alla fall kåserier i någon kulturspalt i någon tidning eller kanske på ett forum.... Det har du ju tid med mellan alla projektstarter eller hur. 😉
Btw Du borde skriva böcker också eller i alla fall kåserier i någon kulturspalt i någon tidning eller kanske på ett forum.... Det har du ju tid med mellan alla projektstarter eller hur. 😉
Vad skulle vi med alla plywoodskivor till?
För att följa upp debaclet på Bauhaus så har det köpet en koppling till en husvagn.
(Jag håller förresten på att författa en bok ”Husvagn - vän eller fiende”)
Vi hade ägt husvagn innan. Den användes säkert hela tre gånger innan den såldes. Efter några år kom vi åter på idén att husvagn, det är ju mysigt eller hur!?
Nåja, så klart vi köpte en husvagn igen.
Hur gick det? Läs nedan:
Vi är inne i stadie 6.
Stadie 1 - Eufori - köpet av husvagn. Allt är toppen. Man planerar resmål, köper nödvändiga saker till husvagnen. Tex nya golfklubbor och verktyg.
Fast mest kuddar, täcken, muggar. Planerar middagar, vad ska vi äta?
Vilken Tur att vi hittade husvagnen, lycka!
Man döper sin vagn till Pärlan eller Smultronstället.
Man Ska ha husvagn, punkt.
Stadie 2 - Överraskningsstadiet - man ska "bara" piffa lite till inför resan. Men oj, vad mjukt det var här i hörnet under soffan. Konstigt...
Stadie 3 - Chockstadiet - "bara piffa" övergår i chock efter mer rivande i det mjuka. Regalskeppet Vasa är i bättre skick efter att ha legat på botten i några hundra år. Låg vår båt, jag menar husvagn, också på botten?
Har man barn som besöker denna "utgrävning" frågar de inte sällan varför det luktar fuktig skog i den så nyss "fina" husvagnen.
Man hittar nya svamparter som ingen levande sett ljuset av till dags dato.
Tänk om ens husvagn ruvar på botemedel mot resistenta bakterier?
Löpsedlarna: "Familjens oväntade upptäckt - Super-penicillin funnet!" Tveksamt...
Träreglar smulas sönder av ens utandningsluft. Det är som att trampa på en enda gigantisk röksvamp om och om igen desto djupare man gräver.
Smaskens.
Man inser att detta inte hamnar topp tre över bra köp i livet.
Stadie 4 - Optimistiska fasen. Tur att det bara är ena väggen som är rutten. Och golvet. Okej den andra väggen också men det slutar vid...
Stadie 5 - Full blown. No return. Skiten ska väck. Inte husvagnen, det är för sent även om det skulle göra sig bra i en metallpress. Skiten som i allt ruttet, fuktskadat ska väck.
Man börjar rensa inredning. Väggar och isolering tas bort. Glädjen är stor när de för 30 år sedan använde 2 ton lim till all cellplast men 2mm plywood till bärande konstruktioner som golv och annat oviktigt.
Låt dig häpnas över hur några väggar och golv kan fylla 30 sopsäckar. Vad Är det med frigolit?
Återigen hyllar man tillverkarna när största bitarna frigolit man lyckas bryta loss är någon centimeter stor.
Man följer murkna träreglar allt längre och längre in i vagnen. Det är som att vandra på en öde väg där man bakom varje kurva hoppas hitta civilisationen=Läses som att hitta en icke(!) fuktskadad regel.
Stadie 4 glöms och realisten i en förstår att åka med husvagnen i övermorgon blir svårt...väldigt svårt.
Husvagnen döps ofta om till Ditt J-vla as eller annat passande namn.
Stadie 6 - Det bidde ingenting-stadiet. Alla går inte igenom detta stadie. Ett stadie där det ni köpt, en bostad på hjul, inte längre kan liknas vid detta. Efter rensning så är det just nu inte mycket kvar av mobila kojan.
Här gäller det att kraftsamla och arbeta vidare. Lockelsen att göra en rullande majbrasa är stor men det är bara att kämpa på.
Det kan vara behjälpligt med upplyftande ord som "Rom byggdes inte på en dag". Det eller droger, tunga droger.
Stadie 7 - Ner som en sol och upp som en pannkaka. Når man till stadie 7 utan att ha fotat, dokumenterat och undersökt hur husvagnen var uppbyggd under tiden man rev ned den i molekyler är det dags att söka på "skrotvärde husvagn", på lämplig sökmotor.
Har man fotat, dokumenterat och undersökt så söker man likt förbannat på "skrotvärde husvagn". Det är nu tungt. Mentalt tungt. Glädjande kan jag berätta att de dimensioner på isolering, träreglar etc som vagnen är uppbyggd med inte finns som standard i något byggvaruhus i hela landet.
Träreglar 30x30mm måste hyvlas till eller klyvas. Golvkonstruktionen kan bestå av cellplast med tjockleken 35mm där gyllene standard nu är 30mm eller 50mm osv.
Lösningar finns så klart för allt detta men det är en extra boost att behöva spendera mycket tid att leta material och få till dimensioner som passar.
Ekonomin blir lidande då utgifterna på magsårsmedicin skjuter i höjden.
Tänk att det bara är sju år sedan ni köpte husvagnen. Vi är ju noggranna, det är därför. Perfektionister. Näsan växer likt Pinocchio's.
Stadie 8 - Strimma av hopp. Sakta, kanske allt för sakta, tänds optimismen igen. Husvagnen börjar likna en husvagn igen. I alla fall i fantasin.
Barnen har visserligen blivit stora nu och skaffat egen familj men tänk så fin husvagnen blir när den är klar. Kanske de vill följa med ändå? Allt klart vilket decennium som helst.
Man tänker tillbaka på årets OS i Wien, året är nu 2036. Tiden går.
Hårfästet har flyttat för länge sedan och det finns inte en sportbil i världen som kan få en att se cool ut. Så lång tid har det nu gått.
Stadie 9 - Målsnöret. Nu är det nära. Så nära att man börjar planera resmål igen. Allt är så gott som klart. Piffande av inredning och mindre detaljer är allt som återstår.
Man bäddar ner sängen, måste ju provliggas.
Snart på väg, kanske camping vid en sjö?
Hmmm vad det känns konstigt, sängen lutar ju?! Nervöst lyfter man på madrass och den egenbyggda bänken. Vad mjukt det känns vid golvet...det sviktar...
Sonen, nu 35 år ung sticker in huvudet i vagnen och säger :
- Men farsan, det luktar ju fuktig skog...?
För att följa upp debaclet på Bauhaus så har det köpet en koppling till en husvagn.
(Jag håller förresten på att författa en bok ”Husvagn - vän eller fiende”)
Vi hade ägt husvagn innan. Den användes säkert hela tre gånger innan den såldes. Efter några år kom vi åter på idén att husvagn, det är ju mysigt eller hur!?
Nåja, så klart vi köpte en husvagn igen.
Hur gick det? Läs nedan:
Vi är inne i stadie 6.
Stadie 1 - Eufori - köpet av husvagn. Allt är toppen. Man planerar resmål, köper nödvändiga saker till husvagnen. Tex nya golfklubbor och verktyg.
Fast mest kuddar, täcken, muggar. Planerar middagar, vad ska vi äta?
Vilken Tur att vi hittade husvagnen, lycka!
Man döper sin vagn till Pärlan eller Smultronstället.
Man Ska ha husvagn, punkt.
Stadie 2 - Överraskningsstadiet - man ska "bara" piffa lite till inför resan. Men oj, vad mjukt det var här i hörnet under soffan. Konstigt...
Stadie 3 - Chockstadiet - "bara piffa" övergår i chock efter mer rivande i det mjuka. Regalskeppet Vasa är i bättre skick efter att ha legat på botten i några hundra år. Låg vår båt, jag menar husvagn, också på botten?
Har man barn som besöker denna "utgrävning" frågar de inte sällan varför det luktar fuktig skog i den så nyss "fina" husvagnen.
Man hittar nya svamparter som ingen levande sett ljuset av till dags dato.
Tänk om ens husvagn ruvar på botemedel mot resistenta bakterier?
Löpsedlarna: "Familjens oväntade upptäckt - Super-penicillin funnet!" Tveksamt...
Träreglar smulas sönder av ens utandningsluft. Det är som att trampa på en enda gigantisk röksvamp om och om igen desto djupare man gräver.
Smaskens.
Man inser att detta inte hamnar topp tre över bra köp i livet.
Stadie 4 - Optimistiska fasen. Tur att det bara är ena väggen som är rutten. Och golvet. Okej den andra väggen också men det slutar vid...
Stadie 5 - Full blown. No return. Skiten ska väck. Inte husvagnen, det är för sent även om det skulle göra sig bra i en metallpress. Skiten som i allt ruttet, fuktskadat ska väck.
Man börjar rensa inredning. Väggar och isolering tas bort. Glädjen är stor när de för 30 år sedan använde 2 ton lim till all cellplast men 2mm plywood till bärande konstruktioner som golv och annat oviktigt.
Låt dig häpnas över hur några väggar och golv kan fylla 30 sopsäckar. Vad Är det med frigolit?
Återigen hyllar man tillverkarna när största bitarna frigolit man lyckas bryta loss är någon centimeter stor.
Man följer murkna träreglar allt längre och längre in i vagnen. Det är som att vandra på en öde väg där man bakom varje kurva hoppas hitta civilisationen=Läses som att hitta en icke(!) fuktskadad regel.
Stadie 4 glöms och realisten i en förstår att åka med husvagnen i övermorgon blir svårt...väldigt svårt.
Husvagnen döps ofta om till Ditt J-vla as eller annat passande namn.
Stadie 6 - Det bidde ingenting-stadiet. Alla går inte igenom detta stadie. Ett stadie där det ni köpt, en bostad på hjul, inte längre kan liknas vid detta. Efter rensning så är det just nu inte mycket kvar av mobila kojan.
Här gäller det att kraftsamla och arbeta vidare. Lockelsen att göra en rullande majbrasa är stor men det är bara att kämpa på.
Det kan vara behjälpligt med upplyftande ord som "Rom byggdes inte på en dag". Det eller droger, tunga droger.
Stadie 7 - Ner som en sol och upp som en pannkaka. Når man till stadie 7 utan att ha fotat, dokumenterat och undersökt hur husvagnen var uppbyggd under tiden man rev ned den i molekyler är det dags att söka på "skrotvärde husvagn", på lämplig sökmotor.
Har man fotat, dokumenterat och undersökt så söker man likt förbannat på "skrotvärde husvagn". Det är nu tungt. Mentalt tungt. Glädjande kan jag berätta att de dimensioner på isolering, träreglar etc som vagnen är uppbyggd med inte finns som standard i något byggvaruhus i hela landet.
Träreglar 30x30mm måste hyvlas till eller klyvas. Golvkonstruktionen kan bestå av cellplast med tjockleken 35mm där gyllene standard nu är 30mm eller 50mm osv.
Lösningar finns så klart för allt detta men det är en extra boost att behöva spendera mycket tid att leta material och få till dimensioner som passar.
Ekonomin blir lidande då utgifterna på magsårsmedicin skjuter i höjden.
Tänk att det bara är sju år sedan ni köpte husvagnen. Vi är ju noggranna, det är därför. Perfektionister. Näsan växer likt Pinocchio's.
Stadie 8 - Strimma av hopp. Sakta, kanske allt för sakta, tänds optimismen igen. Husvagnen börjar likna en husvagn igen. I alla fall i fantasin.
Barnen har visserligen blivit stora nu och skaffat egen familj men tänk så fin husvagnen blir när den är klar. Kanske de vill följa med ändå? Allt klart vilket decennium som helst.
Man tänker tillbaka på årets OS i Wien, året är nu 2036. Tiden går.
Hårfästet har flyttat för länge sedan och det finns inte en sportbil i världen som kan få en att se cool ut. Så lång tid har det nu gått.
Stadie 9 - Målsnöret. Nu är det nära. Så nära att man börjar planera resmål igen. Allt är så gott som klart. Piffande av inredning och mindre detaljer är allt som återstår.
Man bäddar ner sängen, måste ju provliggas.
Snart på väg, kanske camping vid en sjö?
Hmmm vad det känns konstigt, sängen lutar ju?! Nervöst lyfter man på madrass och den egenbyggda bänken. Vad mjukt det känns vid golvet...det sviktar...
Sonen, nu 35 år ung sticker in huvudet i vagnen och säger :
- Men farsan, det luktar ju fuktig skog...?
