Dokumentation August AT10 och råd
Hej!
Har köpt ett August AT10 minireningsverk, visat sig att det är importerat från Litauen.
Är det någon som kan hjälpa mig med tillgång till svensk dokumentation, av förståeliga skäl är inte August Sverige intresserad av att hjälpa till. Informationen från den jag har köpt minireningsverket av angående flockningsmedel är att det fylls på i fack nr 1, stämmer det och vilken mängd?
Eller har ni installerat en doseringspump istället och vilket märke rekommenderas?
Michael
Har köpt ett August AT10 minireningsverk, visat sig att det är importerat från Litauen.
Är det någon som kan hjälpa mig med tillgång till svensk dokumentation, av förståeliga skäl är inte August Sverige intresserad av att hjälpa till. Informationen från den jag har köpt minireningsverket av angående flockningsmedel är att det fylls på i fack nr 1, stämmer det och vilken mängd?
Eller har ni installerat en doseringspump istället och vilket märke rekommenderas?
Michael
https://www.byggahus.se/forum/threa...gsverk-fran-billigtminireningsverk-se.298479/
Det är samma typ av reningsverk och det är lång tråd där tillverkare slänger skit på varandra på rätt fult sätt på några ställen, har för mig att det fans också en del spya över BAGA-verk i tråden...
Själva verken av denna typ/konstruktion fins i åtminstone hos 5 olika avloppsutrustningsleverantörer med olika varumärken påklistrade och med bara detaljskillnader - grundprincipen är detsamma.
själv har jag en AT8 och din har i princip exakt lika funktion men något större.
Personligen föredrar jag denna typ av verk framför någon satsarbetande verk (SBR), med sin komplexitet att det är en sekvens som skall köras och dyker styrkortet så är du körd, har (el)pumpar, vippor etc. som krånglar och ibland orsakar kostsamma översvämning som drar med sig både pumpar och styrutrustning, speciellt om de är också monterade nere i själva verket och det blir problem med reservdelar när de är många år gamla och oöverstigligt i kostnader att reparera om styrskåpet går trasig av blixtnedslag eller översvämning, som gör att man kanske måste köpa ett helt nytt verk. Och slutligen att en del av dessa SBR-verk kan lukta ganska mycket om inte avluftningen genom huset till taket är gjord och fungerar.
AT8/AT10 är verk med aktiv slam (och i stort sett helt luktfri) och kommer att fungera med godkänd vatten även om styrdosan för luftpumpen är trasig och man kopplar in den manuellt för 24/7-drift eller kan ersättas med programmerbar intervall timer av DIN-skenetyp - det är bra om man kan få in 3 st 2-timkörning per dygn typisk per 8 timmar, och mellantiderna mellan dessa typisk 1.5 min körning med luftpump och 5 minuter avstängd i intervall.
- tänker kartlägga tiderna noggrannare under sommaren för att kunna bygga reserv med PLC eller rasperry Pi i nödfall som i sin tur får styra en halvledarrelä för luftpumpen. Doseringen av flockningsmedel får sin egen intervalltimer av standardtyp
Skulle luftningen inte kunna lösas på rimlig tid (membranbrott och pumpen stannat med sin interna skyddsbrytare) så fungerar minireningsverk på liknande sätt som 3-kammarbrunn under en ganska lång tid innan förhöjd förorenat vatten börja gå ut.
---
Dessa verk är relativt underhållsfria, men bör tittas till ca 1-2 ggr per månad (och bokförs för att senare skall kunna visas upp för kommunen vid begäran - detta gäller egentligen alla avloppsanläggningar, även vanliga 3-kammarbrunnar med infiltrering/markbädd men kanske bara 1 ggr per halvår)
Dock en sak man bör ha koll på - det är pH i processkamrarna, den får inte bli för låg och detta gäller alla typer av minireningsverk - söker man i forumet så hittar an snart en förtvivlad BAGA-minreningsverk-ansvarig för lite större antal hushålls reningsverk och som översvämmas med slam och kräver nödslamsugningar hela tiden och det blir värre när flockmedel tillsätts (vilket krävdes i avloppstillståndet), beror i efterhand sannolikt i grunden på för låg pH i dess processkamrar. Detta kan bli uttalat problem med mjuk dricksvatten med låg pH-buffrande förmåga då både flockningsmedel och nitrater som bildas av urinens urea, förbrukar mycket alkalitet och sänker pH.
En annan motsvarande som hade liknande problem med BAGA-easy (som somliga ägare av verket på full allvar hävdar är en totalt misslyckad design och det är mycket gråt och fördvivlan att hålla den under armarna) - efter att lagt in ett antal kg kalkstensgranulat, så fungerar det plötligen mycket bättre, och efter att ha läst detta och efter att ha lagt kalkpulver i mitt verk så minskar problemen med låg pH rätt ordentligt och hoppar inte runt i stora steg som tidigare, även om det håller sig fortfarande med möda över pH 6.
Min observation av det hela på mitt eget verk med mjuk dricksvatten (4 dH) är att pH i processkamrarna och speciellt där denitrifieringen pågår, bör helst inte vara under pH 5, helst minst pH 6 och högre. pH bestämmer också vilken flockmedel som fungerar bäst och med minst förbrukning för en given fosforbindning, järn(III)sulfat när pH är lite lägre (under pH 7) och aluminiumsalter när pH är typ 7.5 och högre.
Sedan har jag också exprimenterat med järn(II)sulfat som man typiskt köper i säck på granngården (av orsaken att järn(III)sulfat på dunk blev plötligt svindyr i slutet av COVID-perioden) och tycker att det fungerar lite bättre och ger klarare utgångsvatten, samt binder också fosfor - späder ut 1 kg av det med 3 kg vatten, en matsked 20% saltyra i det och låter gispet som finns i det sjunka till botten med ej tildragen kork på dunken (ger vätgaser av restjärn av den tillsatta saltsyran) och sedan dekantera det till ny dunk efter någon vecka eller två, man vill inte ha in gipset i slangarna för slangpumpen. - nackdelen med blandningen är att det fryster vid ca -2 grader C och vid högre koncentration så kristallicerar det i stora kristaller när det är kylskåpskallt.
Det är samma typ av reningsverk och det är lång tråd där tillverkare slänger skit på varandra på rätt fult sätt på några ställen, har för mig att det fans också en del spya över BAGA-verk i tråden...
Själva verken av denna typ/konstruktion fins i åtminstone hos 5 olika avloppsutrustningsleverantörer med olika varumärken påklistrade och med bara detaljskillnader - grundprincipen är detsamma.
själv har jag en AT8 och din har i princip exakt lika funktion men något större.
Personligen föredrar jag denna typ av verk framför någon satsarbetande verk (SBR), med sin komplexitet att det är en sekvens som skall köras och dyker styrkortet så är du körd, har (el)pumpar, vippor etc. som krånglar och ibland orsakar kostsamma översvämning som drar med sig både pumpar och styrutrustning, speciellt om de är också monterade nere i själva verket och det blir problem med reservdelar när de är många år gamla och oöverstigligt i kostnader att reparera om styrskåpet går trasig av blixtnedslag eller översvämning, som gör att man kanske måste köpa ett helt nytt verk. Och slutligen att en del av dessa SBR-verk kan lukta ganska mycket om inte avluftningen genom huset till taket är gjord och fungerar.
AT8/AT10 är verk med aktiv slam (och i stort sett helt luktfri) och kommer att fungera med godkänd vatten även om styrdosan för luftpumpen är trasig och man kopplar in den manuellt för 24/7-drift eller kan ersättas med programmerbar intervall timer av DIN-skenetyp - det är bra om man kan få in 3 st 2-timkörning per dygn typisk per 8 timmar, och mellantiderna mellan dessa typisk 1.5 min körning med luftpump och 5 minuter avstängd i intervall.
- tänker kartlägga tiderna noggrannare under sommaren för att kunna bygga reserv med PLC eller rasperry Pi i nödfall som i sin tur får styra en halvledarrelä för luftpumpen. Doseringen av flockningsmedel får sin egen intervalltimer av standardtyp
Skulle luftningen inte kunna lösas på rimlig tid (membranbrott och pumpen stannat med sin interna skyddsbrytare) så fungerar minireningsverk på liknande sätt som 3-kammarbrunn under en ganska lång tid innan förhöjd förorenat vatten börja gå ut.
---
Dessa verk är relativt underhållsfria, men bör tittas till ca 1-2 ggr per månad (och bokförs för att senare skall kunna visas upp för kommunen vid begäran - detta gäller egentligen alla avloppsanläggningar, även vanliga 3-kammarbrunnar med infiltrering/markbädd men kanske bara 1 ggr per halvår)
Dock en sak man bör ha koll på - det är pH i processkamrarna, den får inte bli för låg och detta gäller alla typer av minireningsverk - söker man i forumet så hittar an snart en förtvivlad BAGA-minreningsverk-ansvarig för lite större antal hushålls reningsverk och som översvämmas med slam och kräver nödslamsugningar hela tiden och det blir värre när flockmedel tillsätts (vilket krävdes i avloppstillståndet), beror i efterhand sannolikt i grunden på för låg pH i dess processkamrar. Detta kan bli uttalat problem med mjuk dricksvatten med låg pH-buffrande förmåga då både flockningsmedel och nitrater som bildas av urinens urea, förbrukar mycket alkalitet och sänker pH.
En annan motsvarande som hade liknande problem med BAGA-easy (som somliga ägare av verket på full allvar hävdar är en totalt misslyckad design och det är mycket gråt och fördvivlan att hålla den under armarna) - efter att lagt in ett antal kg kalkstensgranulat, så fungerar det plötligen mycket bättre, och efter att ha läst detta och efter att ha lagt kalkpulver i mitt verk så minskar problemen med låg pH rätt ordentligt och hoppar inte runt i stora steg som tidigare, även om det håller sig fortfarande med möda över pH 6.
Min observation av det hela på mitt eget verk med mjuk dricksvatten (4 dH) är att pH i processkamrarna och speciellt där denitrifieringen pågår, bör helst inte vara under pH 5, helst minst pH 6 och högre. pH bestämmer också vilken flockmedel som fungerar bäst och med minst förbrukning för en given fosforbindning, järn(III)sulfat när pH är lite lägre (under pH 7) och aluminiumsalter när pH är typ 7.5 och högre.
Sedan har jag också exprimenterat med järn(II)sulfat som man typiskt köper i säck på granngården (av orsaken att järn(III)sulfat på dunk blev plötligt svindyr i slutet av COVID-perioden) och tycker att det fungerar lite bättre och ger klarare utgångsvatten, samt binder också fosfor - späder ut 1 kg av det med 3 kg vatten, en matsked 20% saltyra i det och låter gispet som finns i det sjunka till botten med ej tildragen kork på dunken (ger vätgaser av restjärn av den tillsatta saltsyran) och sedan dekantera det till ny dunk efter någon vecka eller två, man vill inte ha in gipset i slangarna för slangpumpen. - nackdelen med blandningen är att det fryster vid ca -2 grader C och vid högre koncentration så kristallicerar det i stora kristaller när det är kylskåpskallt.
Du kan köpa nästa vilken slangpump som helst i området 1-3 liter per timme typ liknande nedan
https://vattenbutiken.se/sv/slangpu...auN3yq9R_PkL62qDdJdKWlKQOXP8tL6IKwcpu1qHOECQE
(finns betydligt billigare på amazon)
dosen sätts hos mig per 1 timme och får droppa ned i stora kammaren som luftas med luft.
Det viktiga är att det fins reservslang att köpa (och köp på dig flera i reserv), är av rätt spänning som det som styr doseringen kan hantera (230V AC eller finns varianter som drivs av 6 - 12 Volt likström) och gärna mer än 2 rullar som klämmer slagen då den jag har med 2 rullar så fins det ett lägen som det inte är riktigt tätt på båda sidorna samtidigt vid mer sliten slang och det kan häverta över alldeles för mycket flockmedel under den timmen till nästa körning...
Av den anledningen så har jag aldrig fulla 20-litersdunkar med flockmedel utan en dunk på max ett par liter fyllt så att det inte petar ned 20 liter flockmedel i verket om styrningen av pumpen skulle gå åt pipan och det kör kontinuerligt och tömde hela den nyöppnade 20-liters dunken med flockmedel, vilket hände för förra ägaren efter en åskväder och det blev akutslamsugning...
Du måste kolla pumpmängden per tid då och då, då slangen blir plattare och pumpar mindre med tiden - och är också beroende av utomhustemperaturen då slangen är stelare vid kyla och pumpar mindre... ( en ganska nyligen upptäckt insikt och förklarar varför fosforhalten stiger lite väl mycket på utgående vattnet vintertid)
Ett sätt att väga dunken och se hur mycket det minska över ett antal dagar och av det räkna gram per dag eller per timme, eller så gör man ett körprov och se hur mycket det pumpar på en minut. Det är bra vana att väga dunken vid påfyllning och var gång man tittar till anläggningen och ser att vikten minskar som förväntat och reagerar när det avviker för mycket, hade jag gjort det så hade jag sett tidigare att förbrukningen minskade ju kallare väder det var ute... (har inte pump och dunk nere i verket)
Vi pratar normalt om enstaka sekunders körtid per person och timme med järn(III)sulfat (och dubbla mängden/tiden när man kör 25% järn(II)sulfat (dvs. 1 kg sulfat upplöst på 3 kg vatten)) kör man med PAX-flockmedel så blir det att prova fram själv då jag inte kan råda i detta...
Det andra är att man kolla med fosfortestkit på utgående vattnets fosforhalt typ 1 ggr i månaden (när det känns stabilt, i början får man mäta mer ofta, typ var vecka - 14 dag) och ökar på pumptiden när man märker att PO4-nivån går över 1,5 mg/l (man får späda ut provet med en del provvätska och 4 delar rent vatten för att vara inom testkitets mätområde och sedan ta mätvärdet gånger 5) så får man öka på tillsatsen och när den går betydligt under 1,5 mg/l så kan man minska tillsatsen.
Man tål upp till 3 mg/l PO4 vilket då motsvarar 1 mg/l tot-P som är maxgränsen vid förhöjda krav, men PO4-testkitet tar inte all fosfor (inte det som är bundet som partiklar vid grumlig vatten, och inte olika polyfosfor som kan läcka ur döda bakterier), men den delen är sällan mer än max 20% som man missar av den uppmätta PO4, så ligger man runt 1,5 mg/l PO4 som riktmärke så har man bra säkerhetsmarginal.
Är det två i hushållet som jobbar dagtid så kanske det handlar om 3-4 sekunders körtid med järn(III)sulfat per timme, medans är man på semester hemma så kanske det blir att öka till 6-8 sekunder per timme för att man gör alla sina toalettbehov hemma och inte några på jobbet, får man gäster som är mer än enstaka dygn så får man också skruva upp pumptiderna... - är man borta mer än några få dygn så skall man stänga av tillsatsen helt, då det annars kan sura ned verket.
https://vattenbutiken.se/sv/slangpu...auN3yq9R_PkL62qDdJdKWlKQOXP8tL6IKwcpu1qHOECQE
(finns betydligt billigare på amazon)
dosen sätts hos mig per 1 timme och får droppa ned i stora kammaren som luftas med luft.
Det viktiga är att det fins reservslang att köpa (och köp på dig flera i reserv), är av rätt spänning som det som styr doseringen kan hantera (230V AC eller finns varianter som drivs av 6 - 12 Volt likström) och gärna mer än 2 rullar som klämmer slagen då den jag har med 2 rullar så fins det ett lägen som det inte är riktigt tätt på båda sidorna samtidigt vid mer sliten slang och det kan häverta över alldeles för mycket flockmedel under den timmen till nästa körning...
Av den anledningen så har jag aldrig fulla 20-litersdunkar med flockmedel utan en dunk på max ett par liter fyllt så att det inte petar ned 20 liter flockmedel i verket om styrningen av pumpen skulle gå åt pipan och det kör kontinuerligt och tömde hela den nyöppnade 20-liters dunken med flockmedel, vilket hände för förra ägaren efter en åskväder och det blev akutslamsugning...
Du måste kolla pumpmängden per tid då och då, då slangen blir plattare och pumpar mindre med tiden - och är också beroende av utomhustemperaturen då slangen är stelare vid kyla och pumpar mindre... ( en ganska nyligen upptäckt insikt och förklarar varför fosforhalten stiger lite väl mycket på utgående vattnet vintertid)
Ett sätt att väga dunken och se hur mycket det minska över ett antal dagar och av det räkna gram per dag eller per timme, eller så gör man ett körprov och se hur mycket det pumpar på en minut. Det är bra vana att väga dunken vid påfyllning och var gång man tittar till anläggningen och ser att vikten minskar som förväntat och reagerar när det avviker för mycket, hade jag gjort det så hade jag sett tidigare att förbrukningen minskade ju kallare väder det var ute... (har inte pump och dunk nere i verket)
Vi pratar normalt om enstaka sekunders körtid per person och timme med järn(III)sulfat (och dubbla mängden/tiden när man kör 25% järn(II)sulfat (dvs. 1 kg sulfat upplöst på 3 kg vatten)) kör man med PAX-flockmedel så blir det att prova fram själv då jag inte kan råda i detta...
Det andra är att man kolla med fosfortestkit på utgående vattnets fosforhalt typ 1 ggr i månaden (när det känns stabilt, i början får man mäta mer ofta, typ var vecka - 14 dag) och ökar på pumptiden när man märker att PO4-nivån går över 1,5 mg/l (man får späda ut provet med en del provvätska och 4 delar rent vatten för att vara inom testkitets mätområde och sedan ta mätvärdet gånger 5) så får man öka på tillsatsen och när den går betydligt under 1,5 mg/l så kan man minska tillsatsen.
Man tål upp till 3 mg/l PO4 vilket då motsvarar 1 mg/l tot-P som är maxgränsen vid förhöjda krav, men PO4-testkitet tar inte all fosfor (inte det som är bundet som partiklar vid grumlig vatten, och inte olika polyfosfor som kan läcka ur döda bakterier), men den delen är sällan mer än max 20% som man missar av den uppmätta PO4, så ligger man runt 1,5 mg/l PO4 som riktmärke så har man bra säkerhetsmarginal.
Är det två i hushållet som jobbar dagtid så kanske det handlar om 3-4 sekunders körtid med järn(III)sulfat per timme, medans är man på semester hemma så kanske det blir att öka till 6-8 sekunder per timme för att man gör alla sina toalettbehov hemma och inte några på jobbet, får man gäster som är mer än enstaka dygn så får man också skruva upp pumptiderna... - är man borta mer än några få dygn så skall man stänga av tillsatsen helt, då det annars kan sura ned verket.
Redigerat:
Har inte skissen framför mig och därför inte skriver nummerB BRANDEHAV skrev:
Men om man räknar facket med inkommande avlopp som fack 1 och räknar moturs/motsols i den ordningen vattnet rinner genom systemet så menar jag fack 5, som är största facket som omsluter nära 180 grader, där man har luftslangen med luftutsläpp i botten som bubblar om hela volymen vatten för syresättning, medans kängurufickan (sedimentfällningsfacket) i mitten med den utgående röret från verket räknar jag som fack 6 och där skall det inte hällas någon flockmedel.
Med andra ord skall flockmedel droppas i fack 5 då vattnet där är för det mesta i någon form av djupgående rörelse i vattnet av luftningen eller att det kommer igång igen ganska snart och flockmedlet blandas ut ganska i stor mängd vatten fort.
Det går säkert att hälla i tidigare fack men det är ganska noga att det blandas om ganska snabbt i stor volym och det erbjuder inte de övriga facken, och inkommande facket med bubbelomröring (för att skava sönder toapappret och fekalierna till slam) gäller bara till ca halva djupet i facket.
Man kan alltid prova om man vill på de andra facken (utom kängurufacket i mitten) men effektiviteten av flockmedlet kan sjunka och därmed kräver mer tillsats för att hålla fosfornivån i låg nivå.
En del SBR-reningsverk så tillsätts det ganska tidigt i steget men har inte koll hur det rörs om och flockmedel har en begränsad verkanstid innan effekten försvinner av olika sidoprocesser (tex. järnsulfat oxideras till rost av syret i vattnet, som inte binder fosfor i någon nämnvärd grad)
Redigerat:
Bra, då är min numrering rätt - dvs. flockmedlet skall droppa ned i fack 5. - det är också verkets största kammare med mest vatten i och cirkuleras med luftramper i botten.
men jag inser nu också din tolkning för kammare 6 då den har störst tydliga kammaröppning medans jag tänkte kammare 5 för att den har störst vattenvolym...
men jag inser nu också din tolkning för kammare 6 då den har störst tydliga kammaröppning medans jag tänkte kammare 5 för att den har störst vattenvolym...
Redigerat:
X xxargs skrev:
HejX xxargs skrev:
En iakttagelse och efter kontakt med August i Litauen.
Möjligen språkförbistring eller min okunskap.
eu godkännandet av minireningsverket i Litauen är utan flock medel.
Man kan så klart tillsätta flockmedel för ännu bättre resultat, men denna typ klarar hög skyddsnivå för fosforn med bara tryckluften.
Vet någon annan, mer insatt än jag mer om ämnet?
Kanske helt fel för alla håller ju på med flockmedelverkar det som?
Man måste kolla respektive lands miljöregler, men jag skulle säga att det är nära omöjligt att klara långsiktigt minst 90% fosfor-reducering utan tillsatt fosforbindningsmedel/flockmedel eller bindning i halvbränd kalk som polonite som gäller i Sverige vid förhöjda krav med denna typ av verk och förmodligen de flesta typer av minireningsverk när man har förhöjda krav.
Fosforn måste fällas ut någonstans i svårlösbar form som inte vandrar iväg (eller flyger iväg som insekter/mygg eller pollen som en våtmarkslösning), eller frigörs igen när bildad biomassa dör och förmultnar igen, antingen med hjälp av järn eller aluminiumsalter (PIX eller PAX-kemikalie) och beroende av verkets praktiskt arbetande pH, är det under pH 7 så använder man järnbaserad fosforfällning då aluminiumbaserat är ineffektivt, är det bit över pH 7 så är aluminiumbaserad bättre då järnbaserat inte fungerar bra.
Och det andra alternativet är med halvbränd kalk som är känt under varunamnet polonite som utgående avloppsvatten filtreras igenom och fosforn binds in i kalket, men dess värre blivit en dyr hantering, osäker tillgång när det är dags att byta och har blivit monopoliserad av kommunens och får bara hanteras av dess utförare då det anses som riskavfall, med deponiavifter etc. - och för många med polonite som fosforfälla att de räcker inte på långa vägar som det en gång utlovats och får byta typ dubbelt så ofta och därmed dubbel kostnad mot vad som förväntas (hos min kommun kostar det runda tal 11000:- per byte för storsäck polnite)
---
90% reducering av fosfor betyder analysmässigt att det skall vara mindre än 3 mg PO4 per liter eller mindre än 1 mg tot-P per liter utgående vatten.
Utan denna tillsats av fosforbindare kan värdet vara dubbel och 3-dubbelt större vilket gör att man kanske klarar 70% gränsen för normalavlopp men definitivt inte för att klara förhöjda krav med 90% reducering.
Tester som JBL PRO Aquatest PO4 som köps i akvarieaffärerna så får man ca 50 tester för ca 200:- (på Hornbash) och kan kontrollera sitt utgående vatten i avseende fosformängd.
Jag brukar få späda ut vattnen med 4 delar till med vatten som är kontrollerad inte innehåller märkbar mängd fosfor (dvs. 2 ml från utgående avloppet och 8 ml fosforfri kranvatten eller batterivatten för testet) och sedan multiplicera avläst värdet med 5 och sedan dela genom 3 och då skall värdet vara under 1,0 mg/l tot-P.
Typiskt när man justerat kem-tillsatsen rätt bör man ligga på ca 0,5 mg/l tot-P i den utgående vatten efter verket över tiden eller efter polonite-filtret för att ha marginal dels för biologisk bunden fosfor och polyfosfor från innehållet av döda bakterier som är kvar i vattnet som testet inte tar och dels för att tåla tillfälligt besök som behöver låna toaletten utan att det skenar över gränsen...
- skall man i analysen även fånga polyfosfor och fosfor bundet i bakterier så måste testvattnet kokas med stark syra i minst halvtimme för att slå sönder dessa polyfosforkedjor innan testet och det handlar om max 10-20% av totala fosforn i ett prov, därav att ligga på ca 0,5 mg/l i genomsnitt vid normal drift för att vara säker på att inte överskrida gränsen även om man inte kan mäta all fosfor utan att testerna närmar sig många hundra kronor i kostnad per testtillfälle...
Varför man späder ut är för att fosfortestkitet är jättekänsligt och för att få blåfärgningen (av vanadiumsalt i sur reduktiv miljö) vid närvaro av fosfor inom rätt område för att kunna jämföras med färgkarta så måste avloppsvattnet man testar spädas ut.
Fosforn måste fällas ut någonstans i svårlösbar form som inte vandrar iväg (eller flyger iväg som insekter/mygg eller pollen som en våtmarkslösning), eller frigörs igen när bildad biomassa dör och förmultnar igen, antingen med hjälp av järn eller aluminiumsalter (PIX eller PAX-kemikalie) och beroende av verkets praktiskt arbetande pH, är det under pH 7 så använder man järnbaserad fosforfällning då aluminiumbaserat är ineffektivt, är det bit över pH 7 så är aluminiumbaserad bättre då järnbaserat inte fungerar bra.
Och det andra alternativet är med halvbränd kalk som är känt under varunamnet polonite som utgående avloppsvatten filtreras igenom och fosforn binds in i kalket, men dess värre blivit en dyr hantering, osäker tillgång när det är dags att byta och har blivit monopoliserad av kommunens och får bara hanteras av dess utförare då det anses som riskavfall, med deponiavifter etc. - och för många med polonite som fosforfälla att de räcker inte på långa vägar som det en gång utlovats och får byta typ dubbelt så ofta och därmed dubbel kostnad mot vad som förväntas (hos min kommun kostar det runda tal 11000:- per byte för storsäck polnite)
---
90% reducering av fosfor betyder analysmässigt att det skall vara mindre än 3 mg PO4 per liter eller mindre än 1 mg tot-P per liter utgående vatten.
Utan denna tillsats av fosforbindare kan värdet vara dubbel och 3-dubbelt större vilket gör att man kanske klarar 70% gränsen för normalavlopp men definitivt inte för att klara förhöjda krav med 90% reducering.
Tester som JBL PRO Aquatest PO4 som köps i akvarieaffärerna så får man ca 50 tester för ca 200:- (på Hornbash) och kan kontrollera sitt utgående vatten i avseende fosformängd.
Jag brukar få späda ut vattnen med 4 delar till med vatten som är kontrollerad inte innehåller märkbar mängd fosfor (dvs. 2 ml från utgående avloppet och 8 ml fosforfri kranvatten eller batterivatten för testet) och sedan multiplicera avläst värdet med 5 och sedan dela genom 3 och då skall värdet vara under 1,0 mg/l tot-P.
Typiskt när man justerat kem-tillsatsen rätt bör man ligga på ca 0,5 mg/l tot-P i den utgående vatten efter verket över tiden eller efter polonite-filtret för att ha marginal dels för biologisk bunden fosfor och polyfosfor från innehållet av döda bakterier som är kvar i vattnet som testet inte tar och dels för att tåla tillfälligt besök som behöver låna toaletten utan att det skenar över gränsen...
- skall man i analysen även fånga polyfosfor och fosfor bundet i bakterier så måste testvattnet kokas med stark syra i minst halvtimme för att slå sönder dessa polyfosforkedjor innan testet och det handlar om max 10-20% av totala fosforn i ett prov, därav att ligga på ca 0,5 mg/l i genomsnitt vid normal drift för att vara säker på att inte överskrida gränsen även om man inte kan mäta all fosfor utan att testerna närmar sig många hundra kronor i kostnad per testtillfälle...
Varför man späder ut är för att fosfortestkitet är jättekänsligt och för att få blåfärgningen (av vanadiumsalt i sur reduktiv miljö) vid närvaro av fosfor inom rätt område för att kunna jämföras med färgkarta så måste avloppsvattnet man testar spädas ut.
Redigerat:
Bocka
Är den godkänd i eu så är den godkänd i Sverige, även med förhöjda krav.
Sedan har svenska importörer valt att extrautrusta den med fosforfällning, vad jag förstår.
Läser man en godkännandet från Eu klarar August att ta bort 93,3 % av fosforn, utan fosforfällning.
Så min fundering är om detta bara är i exemplariska förhållanden eller om man sannolikt behöver komplettera med fosforfällning efter några tester?
I all enkelhet är de ganska smakfulla, utan att veta i praktiken.
Verkligen tack för ett grundligt svar.X xxargs skrev:
Är den godkänd i eu så är den godkänd i Sverige, även med förhöjda krav.
Sedan har svenska importörer valt att extrautrusta den med fosforfällning, vad jag förstår.
Läser man en godkännandet från Eu klarar August att ta bort 93,3 % av fosforn, utan fosforfällning.
Så min fundering är om detta bara är i exemplariska förhållanden eller om man sannolikt behöver komplettera med fosforfällning efter några tester?
I all enkelhet är de ganska smakfulla, utan att veta i praktiken.
Jag har en snarlik AT-8 av annan varumärken än som säljs av Agusta (men samma grundkonstruktion då det är samma grundpatent på detta) och där klarar man inte reglerna för fosforutsläpp om man inte har tillsatt fosforfällningskemikalie - jag basera denna uttalande på en mätserie som jag själv gjort över 2 år och det märks väldigt väl och ganska snabbt att man går över gränsen när fosfortillsatsen av någon anledning inte fungerat (som insekter krupit in i växeldreven för doseringspumpen och låst denna - jag skojar inte...) .
Dock beror det också hur man räknar - dessa 1 mg tot-P/liter som tillåts analysmässigt räknas på att en standardperson (PE) omsätta 170 liter vatten per dygn enligt vatten och havsmyndigheten, vilket gör att omsätter man 'bara' 140 l vatten per dygn vilket är den kommunala genomsnittet per person, men kör '1' och '2' som innan så blir koncentrationen av fosfor högre räknat som mg/l men ändå klarar tex. minst 90% reducering.
Med andra ord vid en kontroll och gränserna överskrids, kan det bli att peka finger på varandra och olika standarder såvida man inte har en vattenmätare som säger exakt hur mycket vatten som förbrukas per dygn och antal stadigvarande personer i hushållet. och folk med egen brunn brukar inte ha vattenmätare på sina pumpanläggningar...
På detta har man att fosforn som binds är antingen mineraliskt bunden som med järn eller aluminium och blir mineralslam som stannar kvar i verket och samtidigt finns det mer eller mindre mängd av det bundet i levande och i död biomassa som inte har brutits ned i slammet.
Fosfor frigörs när död biomassa bryts ned och överskottet som inte samtidigt tas upp av de bakterier som håller på med nedbrytningen och förbrukar fosfor när de växer i antal, gör att nivån av fosfor i vattnet ökar.. Med andra ord skall fosfor fångas utan kemikalier så måste mängden levande och död biomassa hela tiden växa i volym i verket och att den döda biomassan heller inte bryts ned i någon större grad.
Verk med relativt låg nedbrytningsgrad och med detta mycket fosfor bundet i levande och död slam innebär att slamsugbilen får besöka verket minst 2 ggr per år för en 5 PE-hushåll eftersom verket blir full av slam och slammet som pumpas ut bär också med sig mycket av den biologiskt bundna fosforn...
Verk med hög mineraliseringsgrad (dvs. det mesta av inmatad biomassan i form av fekalier och toapapper blir till slut koldioxid) och kanske inte behöver slamtömning mer än 1 ggr per 1,5 - 2 år för en 5-pers familj utan att bli överfylld och ännu mer sällan vid få-personsboende (nu får man inte välja intervall utan kommunen tvångstömmer verket 1 gång per år oavsett om det behövs eller inte) så är det konstant relativt liten mängd levande och död biomassa i verket som kan binda fosfor och heller inte växer nämnvärd i volym för att tillförseln av näringsämnen är begränsad och då är alternativen att överskottet till slut spolas ut med utgående vatten eller att det binds mineraliskt med fosforfällningsmedel.
När det gäller AT-8, AT-10 etc. av samma princip som i det här fallet med Agustas verk så är de i mina ögon högreducerade verk och bildar måttlig med slam och relativt låg slamtillväxt, och av den anledningen har jag svårt att se att de skulle klara sig utan fosforfällningskemikalier för att klara vatten och havsmyndigheternas krav på fosforutsläpp.
Det är mycket lek med siffror IMHO för att få sina EU och CE-certifikat och det är lite som ICE-bilar och elbilars deklarerade bränsle och energiförbrukning att det är rätt liten koppling till verkligheten
- men för kunden som köper verket är det krass verklighet att det fungerar när kommunen en dag vill göra prov eller kräver in prov på avloppsvattnet av någon orsak.
Att ha tillsatt kemikalier för fosforfällning är en sätt att säkra att man inte är på fel sida av gränserna den dagen det blir aktuellt med en avloppsvattenprov av utgående vatten från verket.
Dock beror det också hur man räknar - dessa 1 mg tot-P/liter som tillåts analysmässigt räknas på att en standardperson (PE) omsätta 170 liter vatten per dygn enligt vatten och havsmyndigheten, vilket gör att omsätter man 'bara' 140 l vatten per dygn vilket är den kommunala genomsnittet per person, men kör '1' och '2' som innan så blir koncentrationen av fosfor högre räknat som mg/l men ändå klarar tex. minst 90% reducering.
Med andra ord vid en kontroll och gränserna överskrids, kan det bli att peka finger på varandra och olika standarder såvida man inte har en vattenmätare som säger exakt hur mycket vatten som förbrukas per dygn och antal stadigvarande personer i hushållet. och folk med egen brunn brukar inte ha vattenmätare på sina pumpanläggningar...
På detta har man att fosforn som binds är antingen mineraliskt bunden som med järn eller aluminium och blir mineralslam som stannar kvar i verket och samtidigt finns det mer eller mindre mängd av det bundet i levande och i död biomassa som inte har brutits ned i slammet.
Fosfor frigörs när död biomassa bryts ned och överskottet som inte samtidigt tas upp av de bakterier som håller på med nedbrytningen och förbrukar fosfor när de växer i antal, gör att nivån av fosfor i vattnet ökar.. Med andra ord skall fosfor fångas utan kemikalier så måste mängden levande och död biomassa hela tiden växa i volym i verket och att den döda biomassan heller inte bryts ned i någon större grad.
Verk med relativt låg nedbrytningsgrad och med detta mycket fosfor bundet i levande och död slam innebär att slamsugbilen får besöka verket minst 2 ggr per år för en 5 PE-hushåll eftersom verket blir full av slam och slammet som pumpas ut bär också med sig mycket av den biologiskt bundna fosforn...
Verk med hög mineraliseringsgrad (dvs. det mesta av inmatad biomassan i form av fekalier och toapapper blir till slut koldioxid) och kanske inte behöver slamtömning mer än 1 ggr per 1,5 - 2 år för en 5-pers familj utan att bli överfylld och ännu mer sällan vid få-personsboende (nu får man inte välja intervall utan kommunen tvångstömmer verket 1 gång per år oavsett om det behövs eller inte) så är det konstant relativt liten mängd levande och död biomassa i verket som kan binda fosfor och heller inte växer nämnvärd i volym för att tillförseln av näringsämnen är begränsad och då är alternativen att överskottet till slut spolas ut med utgående vatten eller att det binds mineraliskt med fosforfällningsmedel.
När det gäller AT-8, AT-10 etc. av samma princip som i det här fallet med Agustas verk så är de i mina ögon högreducerade verk och bildar måttlig med slam och relativt låg slamtillväxt, och av den anledningen har jag svårt att se att de skulle klara sig utan fosforfällningskemikalier för att klara vatten och havsmyndigheternas krav på fosforutsläpp.
Det är mycket lek med siffror IMHO för att få sina EU och CE-certifikat och det är lite som ICE-bilar och elbilars deklarerade bränsle och energiförbrukning att det är rätt liten koppling till verkligheten
- men för kunden som köper verket är det krass verklighet att det fungerar när kommunen en dag vill göra prov eller kräver in prov på avloppsvattnet av någon orsak.
Att ha tillsatt kemikalier för fosforfällning är en sätt att säkra att man inte är på fel sida av gränserna den dagen det blir aktuellt med en avloppsvattenprov av utgående vatten från verket.
Redigerat:
Hej,
Tack för den värdefulla informationen, grabbar!
Jag har en AT20 och valde att avsluta serviceavtalet med August Sverige på grund av både prisökningen och de bristfälliga svaren när jag frågade om deras testmetoder. Jag har därför bestämt mig för att göra servicen själv.
Vet ni hur man kan köpa reservdelar, till exempel controller, doseringspump osv., om man behöver det? Jag tänker främst på att beställa från utlandet, exempelvis Litauen.
På min controller finns dessutom en kod som gör att jag inte kan komma in i programmet och köra ett test för att kontrollera att allt fungerar som det ska. Vet ni vilken koden är? Jag har frågat August Sverige men de vägrade att lämna ut den.
Tack för den värdefulla informationen, grabbar!
Jag har en AT20 och valde att avsluta serviceavtalet med August Sverige på grund av både prisökningen och de bristfälliga svaren när jag frågade om deras testmetoder. Jag har därför bestämt mig för att göra servicen själv.
Vet ni hur man kan köpa reservdelar, till exempel controller, doseringspump osv., om man behöver det? Jag tänker främst på att beställa från utlandet, exempelvis Litauen.
På min controller finns dessutom en kod som gör att jag inte kan komma in i programmet och köra ett test för att kontrollera att allt fungerar som det ska. Vet ni vilken koden är? Jag har frågat August Sverige men de vägrade att lämna ut den.