Allvetare
· Östergötland
· 4 362 inlägg
Det beror på kostnad för åtgärden kontra risken att den behöver användas. Det är liksom inte generellt rimligt med "kompanistryk" rent samhällsekonomiskt.harry73 skrev:
Systemet blir också verkningslöst när det finns en mängd olika "fusk" för att komma runt kraven. Typ som kravet på spiskydd som inte ens behöver vara monterat. En del entreprenörer har liksom ett och samma spiskydd ouppackat som de lånar ut och som får hänga med på alla husbesiktningar. Det hela blir ett spel för galleriet... Och rätt så. Man monterar spisskyddet om/när man skaffar barn och behovet uppstår.
@BirgitS ; För övrigt har jag aldrig hört om någon som flyttat in i något specialboende för ett benbrott. De flesta i min närhet som råkat ut för det verkar klara konvalescensen utmärkt trots att vissa av dem bor i hus bygga långt innan detta system kom till.
Har en släkting som föll i skidbacken och bröt ett ben och skadade axeln. Axelskadan gjorde att det var omöjligt att använda kryckor så hen satt i rullstol i närmare två månader och hade hen inte bott i ett 10 år gammalt tillgänglighetsanpassat hus så hade hen inte kunnat bo hemma under dessa närmare 2 månader.S Styrman_jansson skrev:
Hade en annan släkting som blev tvungen att amputera ett ben och det dröjde en dryg månad innan bostaden hade blivit tillgänglighetsanpassad tillräckligt för att hen skulle kunna flytta hem men hen var tvungen att leva på det övre planet tills trapphissen blev installerad efter ytterligare 3 månader, dvs. 3 månader utan att kunna komma ut vilket inte var bra för rehabiliteringen (hade behövt vettigare sjukgymnastik). Det innebar en månad i onödan på kommunens korttidsboende. Både det boendet och trapphissen kostade kommunen väldigt mycket pengar, de andra anpassningarna med ramper etc. var småpotatis i sammanhanget.
Enskilt avlopp är ju miljömässigt oftast en mycket bättre lösning än kommunalt avlopp. De perifera utsläppen i mark gör att reningen blir god och att man inte koncentrerar föroreningarna till en utsläppspunkt i vattenområde som kommunala avlopp gör. Enskilda avlopp kan dock vara ett tekniskt problem i kustområden där det är svårt att undvika indirekta utsläpp i vattenområdet p g a mycket berg ytligt. Men det går att lösa tekniskt med minireningsverk.
Men vi har en äldre tradition och kultur av kommunala avlopp som föregår miljöhänsynens framväxt. Den bygger på tanken om sanitet/hygien och att man ville ha bort utedass och stinkande diken med bristfälligt renat avloppsvatten. Den traditionen förklarar lagen om allmänna vattentjänster och varför den enskilde har så lite att säga till om.
Men vi har en äldre tradition och kultur av kommunala avlopp som föregår miljöhänsynens framväxt. Den bygger på tanken om sanitet/hygien och att man ville ha bort utedass och stinkande diken med bristfälligt renat avloppsvatten. Den traditionen förklarar lagen om allmänna vattentjänster och varför den enskilde har så lite att säga till om.
Scouten skrev:
Det förekommer även i en del svenska kommuner, minns inte om det var krav på att vara pensionär min kommun.
Det finns visst ett maxtak och den kallas begränsningsregeln och är till för att skydda bostadshus med stora tomter. Tomtyteavgiften får inte överstiga den sammanlagda summan av servisavgift, förbindelsepunktsavgift samt bostadsenhetsavgift tillsammans. Det brukar göra att gränsen för debiterbar tomtstorlek landar på runt 1800m2, allt över det är ”gratis”.Claes Sörmland skrev:
Jag jobbar med översätta kommunernas VA-taxor till formler som kan göra uträkningen i debiteringssystemet. De flesta kommunerna i Sverige grundar sina taxor enligt Svenskt Vattens grundförslag P120.
Hur löses detta så att det lirar med 32 § LAV för varje enskild fastighetsägare?T Television_Set skrev:
Enskilda avlopp i gles bebyggelse med ett bra avstånd till vatten, ja. I andra fall blir mättnaden stor i närområdet av fosfor, kväve, läkemedel och andra föroreningar som sandbädden inte kan ta upp. Kommunala reningsverken gör mycket mer än att bara hantera bajs…
Vi ska inte överdriva de kommunala reningsverkens teknologi. Det handlar främst om att biologiskt oxidera organiska ämnen (få ned BOD), fälla fosforhaltiga ämnen och hantera kvävehaltiga ämnen. Som en del av detta så hanteras smittoämnen.T Television_Set skrev:
D v s i grund och botten samma sak som enskilda avloppsreningsanläggningar.
Förstår inte riktigt din fråga, begränsningsregeln har kommit till tack vare den paragrafen, och uträkningen görs per fastighet.
Förtydligar min undran:T Television_Set skrev:
Om en fastighetsägare får en subvention så att den betalar mindre än sin andel för anläggningen än de andra i VA-kollektivet så hamnar den kostnaden på övriga medlemmar i VA-kollektivet. De andra betalar således mer än vad som motsvarar deras fastigheters andel av kostnaden för att ordna va-anläggningen.
Det strider då direkt mot 32 § LAV. Hur löses detta med dagens taxemodell?
Grov förenkling, men visst. Men med kontrollerad rötning i reningsverk och omhändertagande av metanet så får vi ner utsläppen av en 20-värd koldioxidekvivalent och ett miljöbränsle på köpet.
Har väl inte direkt med saken stt göra men jag bor i ett f.d. sommarstugeområde som numera har nästan uteslutande villor med pemanentboende. Ett älder par med en av de kvarvarande stugorna ville bo där permanent och behövde ansluta vatten och avlopp. Det skulle enligt kommunen kosta ett par hundra tusen, trots att det redan fanns i området. Paret hade klarat sig med torrdass dittills. Då, i slutet på 90-talet, kunde man fortfarande få latrintunnor bytta, men var inget bra alternativ fortsättningsvis. Paret pratade med banken som efter stor tvekan erbjöd ett lån, då båda var pensionärer. De kontaktade kommunen för att beställa anslutning. När de uppgav fastighetsbeteckningen fick de svaret: "Det är ju redan betalt på 50-talet när området fick vatten och avlopp, det finns anslutningspunkter vid tomtgräns så det är bara att gräva in." Mannen var tillräckligt händig, och fortfarande tillräckligt pigg, för att klara jobbet själv utan att ta något lån.