De unga behåller skulderna livet ut
Jag fattar inte men tänker säkert fel.
Du lånar 3.1milj och utan att amortera
har du 35år senare bara 1.5milj i skuld?
Du amorterar ju inget så lånet kommer inte minska. Villan stiger i pris men lånet är det samma så länge du äger den.
Menar de att dessa siffror är något inflationen äter upp eller har jag eller DN gjort tankevurpa?
Du lånar 3.1milj och utan att amortera
har du 35år senare bara 1.5milj i skuld?
Du amorterar ju inget så lånet kommer inte minska. Villan stiger i pris men lånet är det samma så länge du äger den.
Menar de att dessa siffror är något inflationen äter upp eller har jag eller DN gjort tankevurpa?
http://www.dn.se/ekonomi/de-unga-behaller-skulderna-livet-ut
P
p.lundgren
Husägare
· Värmlänning vilse i Storstockholm
· 748 inlägg
p.lundgren
Husägare
- Värmlänning vilse i Storstockholm
- 748 inlägg
Man har tydligen räknat om vad de 3 145 000 kr skulle vara värda i dagens penningvärde om 35 år.
"Fotnot: Räknat i dagens penningvärde, vad skuld och värde skulle motsvara idag"
"Fotnot: Räknat i dagens penningvärde, vad skuld och värde skulle motsvara idag"
Tanken är väl att om inflationen stadigt ligger på 2% så kommer det reella värdet av skulden att ha halverats på 35 år. Förhoppningen är väl att bostadspriser, löner och pensioner följer inflationen, dvs behåller sitt reella värde. Sen kan man väl fråga sig om inflationen verkligen kommer att bli så hög--de senaste 10 åren har den snittat på 1,5% om jag läser statistiken rätt. Blir inflationen högre i framtiden följs den säkert av högre räntor.Suhagg skrev:
Men poängen med DN-artikeln är ju att med den låga inflation vi har idag får en ung människa som lånar till en dyr bostad och inte amorterar räkna med att bli sittande med skulder livet ut. Den som köpte bostad på 70-talet såg värdet av lånen smälta ihop till hälften på 10 år.
Jag tror att det är nåt fel i DNs uträkning. När de tittar på den återstående skulden för en som amorterar blir den 943.000, vilket precis motsvarar det nominella värdet på skulden om man har amorterat 2% av ursprungsskulden varje år. Men när de tittar på en som inte amorterar blir siffran 1.550.000, vilket inte kan stämma. Om man inte amorterar behåller ju skulden sitt nominella värde.Suhagg skrev:
Den senare siffran kunde möjligtvis vara det reella värdet på skulden (så tänkte jag först) men i så fall borde den återstående skulden för en som amorterar bli ungefär hälften av vad som anges.
Börjar man kika i kommentarerna så ser man fler som inte hänger medlurk12345 skrev:
http://www.dn.se/ekonomi/de-unga-behaller-skulderna-livet-ut#article-readers
Denna var riktigt skön.
Helt plötsligt kommer ett boende inne i en förorenad trång stad inte vara värt mycket alls.
Då blir det tvärtom. De med pengar bor långt ifrån skiten i stan och de fattiga säljer sina hus på landet och blir tvingade in till städernas slum.
Skrattade först men så tänkte jag till. Är det någon som tror detta inte är möjligt om 30-40år så kan jag slå vad om en hel del pengar.
Helt plötsligt kommer ett boende inne i en förorenad trång stad inte vara värt mycket alls.
Då blir det tvärtom. De med pengar bor långt ifrån skiten i stan och de fattiga säljer sina hus på landet och blir tvingade in till städernas slum.
Ja, Lurken har ju rätt - 943 000 är den nominella restskulden efter 2% amortering i 70 år, men för dem som inte amorterar har de räknat om restskulden till dagens penningvärde (d v s korrigerat för inflationen). Gör man samma sak för dem som amorterar blir deras restskuld 465 000 och belåningsgraden knappt 7,5%.
Jag skulle tro att fastigheter i centrala Stockholm alltid kommer att vara mer värda än motsvarande i andra delar av landet. Men det räcker ju med att Stockholm tappar en del av sin attraktionskraft för att priserna ska falla. Vill man fantisera om teknologiska landvinningar kan man ju fundera på effekterna av utbyggd kollektivtrafik eller tåg som går i tid även när det snöar.Suhagg skrev:
Nu är det justerat!
Fakta: Belåningsgraden avgör hur dyrt det blir
Köp 1975
Snittvilla Stockholm: 270.000
Topplån: 40.500
Bottenlån: 202.500
Efter 35 år
Belåningsgrad: 1,6 procent
Värde: 3.723.000
Skuld: 60.000 kronor. Topplånet var avbetalat efter 20 år och bottenlånet har amorterats med 2 procent per år.
Räntekostnad: 5.000 kronor per år (brutto, vid 5 procents ränta).
Köp 2010 Amorterar inte
Snittvilla Stockholm: 3.700.000
Lån (85 procent): 3.145.000
Kontant (15 procent): 555.000
Efter 35 år
Belåningsgrad: 24,8 procent
Värde: 6.230.000, Skuld: 1.550.000
Räntekostnad: 77.500 kronor per år
Köp 2010 Amorterar 2 procent
Snittvilla Stockholm: 3.700.000
Lån (85 procent): 3.145.000
Kontant (15 procent): 555.000
Efter 35 år
Belåningsgrad: 7,6 procent
Värde: 6.230 000, Skuld: 465.000
Räntekostnad: 23.250 kronor per år
Fotnot: Räknat i dagens penningvärde, vad skuld och värde skulle motsvara idag. Källa: SEB.
Fakta: Belåningsgraden avgör hur dyrt det blir
Köp 1975
Snittvilla Stockholm: 270.000
Topplån: 40.500
Bottenlån: 202.500
Efter 35 år
Belåningsgrad: 1,6 procent
Värde: 3.723.000
Skuld: 60.000 kronor. Topplånet var avbetalat efter 20 år och bottenlånet har amorterats med 2 procent per år.
Räntekostnad: 5.000 kronor per år (brutto, vid 5 procents ränta).
Köp 2010 Amorterar inte
Snittvilla Stockholm: 3.700.000
Lån (85 procent): 3.145.000
Kontant (15 procent): 555.000
Efter 35 år
Belåningsgrad: 24,8 procent
Värde: 6.230.000, Skuld: 1.550.000
Räntekostnad: 77.500 kronor per år
Köp 2010 Amorterar 2 procent
Snittvilla Stockholm: 3.700.000
Lån (85 procent): 3.145.000
Kontant (15 procent): 555.000
Efter 35 år
Belåningsgrad: 7,6 procent
Värde: 6.230 000, Skuld: 465.000
Räntekostnad: 23.250 kronor per år
Fotnot: Räknat i dagens penningvärde, vad skuld och värde skulle motsvara idag. Källa: SEB.
Men jag undrar hur man får fram värdet efter 35 år. Är siffran avsedd att vara i dagens penningvärde, eller i det penningvärde som gäller år 2045? Prisskillnaden motsvarar en prisstegring om 1,5 % per år.Danne_83 skrev:
Det verkar som att siffran är tänkt att vara i dagens penningvärde och att man räknar med en reell värdestegring om 1,5 % per år. Är det realistiskt? Den som lever får se...
Just det, ja: DN har rättat siffrorna nu (se Suhaggs länk i #6):
Köp 2010 Amorterar 2 procent
Snittvilla Stockholm: 3.700.000
Lån (85 procent): 3.145.000
Kontant (15 procent): 555.000
Efter 35 år
Belåningsgrad: 7,6 procent
Värde: 6.230 000, Skuld: 465.000
Räntekostnad: 23.250 kronor per år
Men om det ska vara ett juste sätt att räkna den framtida belåningsgraden så förutsätter det, om jag tänker rätt, att värdet 6 230 000 också är inflationskorrigerat, vilket skulle innebära att den genomsnittliga stockholmsvillans nominella värde år 2045 skulle vara c:a 12 640 000. Vilket i o f s fortfarande är mycket mindre ökning än fyrtiotalisterna i exemplet fick.
Hoppsan, det hann visst in ett par inlägg medan jag skrev...
Köp 2010 Amorterar 2 procent
Snittvilla Stockholm: 3.700.000
Lån (85 procent): 3.145.000
Kontant (15 procent): 555.000
Efter 35 år
Belåningsgrad: 7,6 procent
Värde: 6.230 000, Skuld: 465.000
Räntekostnad: 23.250 kronor per år
Men om det ska vara ett juste sätt att räkna den framtida belåningsgraden så förutsätter det, om jag tänker rätt, att värdet 6 230 000 också är inflationskorrigerat, vilket skulle innebära att den genomsnittliga stockholmsvillans nominella värde år 2045 skulle vara c:a 12 640 000. Vilket i o f s fortfarande är mycket mindre ökning än fyrtiotalisterna i exemplet fick.
Hoppsan, det hann visst in ett par inlägg medan jag skrev...
Redigerat:
Jag tycker att det är en rätt viktig fråga som man ska ta ställning till. Många köper hus när man barnen är små och kanske väljer att amortera mindre under tiden ungarna bor hemma och spendera pengarna på annat. Sen när man blir äldre och lönen förhoppningsvis stiger och man känner att man har större marginaler eller prioriterar att öka sitt "pensionssparande" i huset kan man öka på amorteringstakten. Jag har svårt att hitta motivationen att tokamortera för att bli skuldfri inom X antal år bara för sakens skull, men det är helt uppenbart att åsikterna skiljer sig åt.Suhagg skrev:
Medlem
· Västra Götalands Län
· 529 inlägg
Rätt är att amortera när ungarna ÄR SMÅ. Då är de billiga i drift, och huset är nytt och därigenom är motivationen högre att betala av.
Allt för många väntar 8-10 år, men då, då kostar ungarna multum, samt att huset börjar vara slitet och kräver sitt underhåll. Då är man fast i 10 år, med ett mer och mer slitet hus...
Allt för många väntar 8-10 år, men då, då kostar ungarna multum, samt att huset börjar vara slitet och kräver sitt underhåll. Då är man fast i 10 år, med ett mer och mer slitet hus...
Jag suckar lite, som har små barn och bor i Stockholmsområdet.
Det existerar inte i min värld att bli skuldfri. Det är alldeles för många miljoner. Förhoppningsvis kommer vi kunna betala räntorna och ha en slant över i vardagen. Med lite tur ordnar värdeökningen att vi kan ordna ett bra pensionärsboende den dagen det blir aktuellt. Det känns otryggt när man tänker på det, men alternativet med hyreslägenhet är inte bättre.
Då har vi ändå "bara" 60% belåning och pengar till en bergvärmepump på banken.
Jag försöker övertala familjen att flytta till Eskilstuna, Västerås eller Enköping - någon ort runt Mälaren där vi ändå bara skulle ha max 90 minuter med bil till åldrande släktingar och betydligt angenämare huspriser, men hittills har motivationskampanjen misslyckats.
Det existerar inte i min värld att bli skuldfri. Det är alldeles för många miljoner. Förhoppningsvis kommer vi kunna betala räntorna och ha en slant över i vardagen. Med lite tur ordnar värdeökningen att vi kan ordna ett bra pensionärsboende den dagen det blir aktuellt. Det känns otryggt när man tänker på det, men alternativet med hyreslägenhet är inte bättre.
Då har vi ändå "bara" 60% belåning och pengar till en bergvärmepump på banken.
Jag försöker övertala familjen att flytta till Eskilstuna, Västerås eller Enköping - någon ort runt Mälaren där vi ändå bara skulle ha max 90 minuter med bil till åldrande släktingar och betydligt angenämare huspriser, men hittills har motivationskampanjen misslyckats.
