Jag är väldigt mycket emot att bygga på åkermark.
Det finns ju en anledning till att riskkapitalbolag köper upp mark och driver jordbruk på andra sidan Östersjön. Ytterligare en anledning är att det känns totalt fel att lantbrukare kan tvingas stänga sitt företag när exploatering sker.
En låg självförsörjandegrad av livsmedel talar väl inte heller för att byggandet ska fortsätta.
Jag har föresten fel om Europas bästa åkermark på Östgötaslätten och ber om ursäkt för detta. Jag pratade med en kompis som är lantbruksrådgivare och den marken finns tydligen i Skåne följt av bla Östergötland. Tydligen är det inte avkastning man tittar på utan även värdering av fysikaliska, biologiska och kemiska egenskaper i jorden.
Det finns ju en anledning till att riskkapitalbolag köper upp mark och driver jordbruk på andra sidan Östersjön. Ytterligare en anledning är att det känns totalt fel att lantbrukare kan tvingas stänga sitt företag när exploatering sker.
En låg självförsörjandegrad av livsmedel talar väl inte heller för att byggandet ska fortsätta.
Jag har föresten fel om Europas bästa åkermark på Östgötaslätten och ber om ursäkt för detta. Jag pratade med en kompis som är lantbruksrådgivare och den marken finns tydligen i Skåne följt av bla Östergötland. Tydligen är det inte avkastning man tittar på utan även värdering av fysikaliska, biologiska och kemiska egenskaper i jorden.
Jag tycker du har helt rätt i din oro för åkermarken Pellemania!
Förr byggde man där det inte lönade sig att odla, ofta på sluttningar, höjder och i skogskanterna.
Det gav dessutom fina utsiktslägen där det var trevligt att bo.
Nu bygger man där det är lätt att exploatera, och då blir det på platta åkern.
Ingen utsikt annat än grannens gavel, endast platt-teven återstår.
Att tro att det skulle gå att restaurera åkermark som bebyggts och till stor del fyllts med makadam och täckts med asfalt är nog önsketänkande.
Lite off topic:
Själv bor jag på gammal jordbruksmark, det skall medges.
Men det är i alla fall inte "Europas bästa".
Det är gammal ängsmark, som har använts för bete och vallskörd.
Allt väl hävdat, med ståtliga stengärdsgårdar och odlingsrösen.
Jag har undrat varför här inte odlas säd raps och potatis, och fick svar av en närboende lantbrukare.
Detta är 80 meter över Laholmsslätten som förmodligen tillhör de bästa åkerjordarna.
Men fram till 1800-talets mitt var slätten inte dikad, och inget växte i sumpmarkerna.
Man odlade alltså uppe på höjderna.
Så kom tekniken med täckdikning, och slätten blev högproduktiv. De gamla kullarna degraderades till andra rangens betesmark.
Men fortfarande ligger gårdarna i skogsbrynen och på höjderna.
För övrigt har jag större delen av tomten inhägnad med elstängsel, och den föder ett par söta Limousine-kor
Förr byggde man där det inte lönade sig att odla, ofta på sluttningar, höjder och i skogskanterna.
Det gav dessutom fina utsiktslägen där det var trevligt att bo.
Nu bygger man där det är lätt att exploatera, och då blir det på platta åkern.
Ingen utsikt annat än grannens gavel, endast platt-teven återstår.
Att tro att det skulle gå att restaurera åkermark som bebyggts och till stor del fyllts med makadam och täckts med asfalt är nog önsketänkande.
Lite off topic:
Själv bor jag på gammal jordbruksmark, det skall medges.
Men det är i alla fall inte "Europas bästa".
Det är gammal ängsmark, som har använts för bete och vallskörd.
Allt väl hävdat, med ståtliga stengärdsgårdar och odlingsrösen.
Jag har undrat varför här inte odlas säd raps och potatis, och fick svar av en närboende lantbrukare.
Detta är 80 meter över Laholmsslätten som förmodligen tillhör de bästa åkerjordarna.
Men fram till 1800-talets mitt var slätten inte dikad, och inget växte i sumpmarkerna.
Man odlade alltså uppe på höjderna.
Så kom tekniken med täckdikning, och slätten blev högproduktiv. De gamla kullarna degraderades till andra rangens betesmark.
Men fortfarande ligger gårdarna i skogsbrynen och på höjderna.
För övrigt har jag större delen av tomten inhägnad med elstängsel, och den föder ett par söta Limousine-kor
