Tomten är gränsfall för att stycka av. Dock är det inte aktuellt då det inte tillåts i området.
Det får inte komma till fler fastigheter nämligen så det alternativet går bort.

Jag borde väl kunna ”låna” pappa pengar till den nya stugan så att den tillfaller fastigheten.

Men kan man då senare skriva nån form av samägandeavtal att den stugan blir vår att befoga över och att den befintliga tillfaller syster med familj.
Går det att lösa ekonomiskt så att jag inte blir snuvad på de pengar jag ”lånat” far för bygget.

Det med arrende, hur löser man det?
Ponera att jag bygger på arrenderad mark från pappa. Tillfaller då den byggnaden fastigheten vid arv?
Eller hur löser man det då?

Att ha stuga på ofri grund när det ändå blir jag som blir en av delägarna borde väl göra så att man räknar in den i fastigheten?
 
Nä, det är det som är det knasiga, det är därför det är bättre om det är pappan som bekostar stugbygget. För att stugan på ofri grund ska falla in i fastigheten måste de ha samma ägare.

Ett annat alternativ är förståss att du och din syster bekostar nya stugan ihop, då blir det automatiskt rätt när ni ärver, visserligen äger ni båda alltihop tillsammans då, men det handlar ju sedan bara om vem som använder vilken stuga.
 
Att bygga ihop är inget alternativ då vi har lite olika ekonomisk situation samt att hon ändå inte är så sugen satt i detta nu lägga pengar där.

Men man skulle då kunna låna ut pengar till far som bygger ny stuga.
Så reglerar man med en skuld som återfaller mig vid arv?

Jag och syster är sedan överens om att vi tar nya lilla stugan och dom den gamla större.

Vad kan man då skriva för avtal för att det ska finnas i juridisk text sedan?
 
Om du nu tycker att tomten är för "stökig" för dina barn kan du ju fråga pappa om du får röja lite där.
Och jag kan inte förstå hur du har mage att lägga dig i hur din far gör när han pular med SITT hus, vill han återanvända lister eller nått annat så angår det knappast dig.
Dessutom tycker jag att du ska vänta med att göra anspråk på nått arv innan din far har avlidit, för vad vet vi han kanske har skänkt bort allt då den dagen kommer.
 
  • Gilla
Nyfniken och 1 till
  • Laddar…
harry73
Kan man göra fastigheten till en BRF där båda stugorna blir var sin lägenhet?
 
harry73 harry73 skrev:
Kan man göra fastigheten till en BRF där båda stugorna blir var sin lägenhet?
Låter som en oerhört omständlig lösning på ett väldigt vanligt problem.
 
BRF är nog svårt, har för mig att det måste vara minst tre bostäder. (Och listan över Sveriges minsta BRF'er verkar indikera detsamma http://www.bobattre.se/BrfStorstMinst.asp?Page=P04)
Men visst, det går kanske att driva det hela i nån form av bolagsform, men med enbart två intressenter i det hela känns det som att det kommer bli en oerhört överdriven komplicerad lösning.

I grund och botten är det pappans fastighet idag, som han kan göra vad han vill med. Dvs, även om man kan göra någon form av skuld-handtering eller liknande för att lösa den finansiella delen av ett nytt hus så bör det, *om* barnen får ärva fastigheten vara enklast med någon form av samägande av fastigheten, där de gemensamt diskuterar med en jurist hur de vill ha det, medan de fortfarande är överens, och får ett bra kontrakt skrivet.
Om pappan av en eller annan orsak gör sig av med fastigheten, eller husen brinner ned i en skogsbrand etc. innan det blir arvsskifte är diskussionen onödig.
 
  • Gilla
Nötegårdsgubben och 1 till
  • Laddar…
Lånet är en ganska enkel sak. Ställ ut en revers som sen regleras i samband med arvsskifte. Se till att få ränta på pengarna, gärna skrivet som Riksbankens referensränta + x %. Det inflationsskyddar investeringen.

Vem som sen ska få vad inom en fastighet vid arv går inte så enkelt att reglera, man äger en andel i en fastighet, inte en specifik del av den.

Måste vara minst tre lägenheter i en BRF, plus att vem som helst skulle kunna sälja till vem som helst. Känns tveksamt som lösning.

Ska ni dela på fastigheten såhär tror jag att ni får göra det i samförstånd, alltså utan lagens hjälp. Ni äger var sin andel, men kommer överrens om vem som har rätt att bruka vilket hus, och när. Det är inget jag rekommenderar, men så länge man är överens kan man förstås göra så.
 
E elmont skrev:
Om du nu tycker att tomten är för "stökig" för dina barn kan du ju fråga pappa om du får röja lite där.
Och jag kan inte förstå hur du har mage att lägga dig i hur din far gör när han pular med SITT hus, vill han återanvända lister eller nått annat så angår det knappast dig.
Dessutom tycker jag att du ska vänta med att göra anspråk på nått arv innan din far har avlidit, för vad vet vi han kanske har skänkt bort allt då den dagen kommer.

Röja tomten är inget problem, där är vi överens så det är bara att köra på.

Däremot får jag väl kritisera min egen far hur jag vill.
Hade det gjorts mer smidigt hade vi vart klara och haft fler sovplatser i befintlig stuga redan nu. Han hade kunna spendera mer tid med barnbarnen då vi kunnat vara där och använda stugan. Det angår mig, min far och barnen.. win win där.
Det är bara envishet och snålhet det handlar om. Sen är han ju riktigt riktigt duktig så resultatet blir ju bra gjort. Men ändå bara efter hans eget önskemål.

Göra anspråk på arv i förtid är inget jag själv har påtalat eller planerat.

Däremot måste ju arvsfrågan tas upp till disk.
 
När jag summerar lite info här så känns det som detta alt är bäst:

Jag bygger stugan åt min far som ”lånar” pengar av mig. Således tillfaller den fastigheten.
Vi skriver en revers på den summa far ”lånat” av mig för bygget.

Den summan tillfaller då mig vid ett arv. (Oavsett om far nu valt att skänka bort fastigheten till någon annan?) eller?

Jag och syster kommer överens om ett samägande.
Vi spar en månatlig summa till gemensamt stugkonto där vi kan ta löpande kostnader samt kostnader som uppkommer.
Vi skriver ett samägandeavtal där vi för in den info vi vill ska gälla. Vem som ansvarar för vad osv.

Fick också tips att i ett sådant avtal så ska det stå att om någon av oss avlider ska det andra syskonet få förtur att köpa ut det avlidna syskonets del i fastigheten..

Verkar detta som den bästa lösningen eller sitter det någon på en bättre variant?
 
  • Gilla
Nötegårdsgubben
  • Laddar…
Låter ju rätt vettigt, men jag är lite undrande över det där sista. Vad säger era barn om det? Dina barn kanske vill ha kvar stugan om du dör och inte tvingas sälja det till sin faster? Men det var kanske inte så du menade?
 
  • Gilla
Nötegårdsgubben
  • Laddar…
Låter bra. Ni kan dock inte avtala om förköpsrätt mellan varandra, däremot kan er far skriva in det som gåvo- eller arvsvillkor. Men inte ens de villkoren gäller om andelen i stugan är en del av er laglott, då har ena parten ändå rätt att tvinga fram försäljning till tredje man.

Rent generellt tycker jag därtill inte att man som arv- gåvogivare ska försöka styra över egendomen efter att den blivit någon annans. Men man kan ju skriva in ett ”snällt” sånt villkor, som att man alltid har förköpsrätt till 90 % av vad någon snnan bjuder (eller ännu högre procenttal om man så vill).
 
Att kritisera din fars val och påstå att du vet bättre tycker jag är mycket "lågt". Det är din far stuga och det är din far som "poar på" hur och vad han gör har du inget med att göra än mindre någon rätt att kritisera. Förstår du att den stuga som någon gång kanske blir din i nuläget är helt och hållet din fars, och han gör hur och vad han vill. Och föredrar han att spackla spikhål i lister framför att umgås med sina barnbarn så är det hans val, som du om du har någon skam i kroppen, ska respektera.
Så i stället för att racka ner på din far kanske du ska hjälpa honom på HANS villkor.
 
Läste slarvigt, tänkte förköpsrätt vid försäljning, inte arv. Principerna i resonemanget är dock desamma.

Vad gäller arvet håller jag med Anna H. En förköpsklausul borde väl vid arv bara komma ifråga om bröstarvingarna hellre säljer än behåller tänker jag (även om jag iofs är skeptisk till andra och tredje generationens samägande.
 
  • Gilla
Dowser4711 och 1 till
  • Laddar…
E elmont skrev:
Att kritisera din fars val och påstå att du vet bättre tycker jag är mycket "lågt". Det är din far stuga och det är din far som "poar på" hur och vad han gör har du inget med att göra än mindre någon rätt att kritisera. Förstår du att den stuga som någon gång kanske blir din i nuläget är helt och hållet din fars, och han gör hur och vad han vill. Och föredrar han att spackla spikhål i lister framför att umgås med sina barnbarn så är det hans val, som du om du har någon skam i kroppen, ska respektera.
Så i stället för att racka ner på din far kanske du ska hjälpa honom på HANS villkor.
Har hjälp honom flertalet gånger på hans villkor. Erbjudit hjälp regelbundet.

Jag förstår verkligen inte vad du menar. Jag tryckte tydligen på en öm punkt.

Har aldrig sagt att jag vet bättre. Bara att jag har en annan förståelse och tänk.
Du kanske inte förstår värdet i att umgås med familjen. Det gör jag och därför hade det vart bättre att göra på ett annat sätt för att frigöra tid för familj och barnbarn..

Att av dig påstå att det är lågt tyder bara på att du inte förstår.
 
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.