Om problemet är att det görs vinster på nyproduktion skulle ju bostadsbolagen kunna hindras att sälja lägenheter innan de är färdiga att flytta in i.
I dagsläget tecknar bostadsbolaget avtal med en köpare om en framtida försäljning och garderar sig på så sätt mot prisnedgångar. Bostadsbolaget skulle kunna vänta med att sälja tills huset är färdigt men tar då en ekonomisk risk både i att priserna kan gå ner samt att lägenheter förblir osålda. Bostadsbolaget skulle dessutom tvingas ta lån utan de framtida försäljningarna som säkerhet vilket ytterligare skulle fördyra bygget.
Så dagens system garanterar bostadsbolagens intäkter, och ger bostadsköpare en möjlighet att eventuellt tjäna pengar om de är villiga att binda sig till ett pris två år i förväg. Hur kan det vara konstigt?
På precis samma sätt som du får betala en premie för att binda bostadslånen får byggbolaget betala för att säkra sin intäkt genom att sänka priset till den som är villig att överta deras risk.
Det sjuka i marknaden är att det byggs för lite och för långsamt för att täcka behovet. Om tillgång och efterfrågan på rätt sorts bostäder på rätt plats var i balans skulle inte priserna skena på de sättet de gör nu.
I dagsläget tecknar bostadsbolaget avtal med en köpare om en framtida försäljning och garderar sig på så sätt mot prisnedgångar. Bostadsbolaget skulle kunna vänta med att sälja tills huset är färdigt men tar då en ekonomisk risk både i att priserna kan gå ner samt att lägenheter förblir osålda. Bostadsbolaget skulle dessutom tvingas ta lån utan de framtida försäljningarna som säkerhet vilket ytterligare skulle fördyra bygget.
Så dagens system garanterar bostadsbolagens intäkter, och ger bostadsköpare en möjlighet att eventuellt tjäna pengar om de är villiga att binda sig till ett pris två år i förväg. Hur kan det vara konstigt?
På precis samma sätt som du får betala en premie för att binda bostadslånen får byggbolaget betala för att säkra sin intäkt genom att sänka priset till den som är villig att överta deras risk.
Det sjuka i marknaden är att det byggs för lite och för långsamt för att täcka behovet. Om tillgång och efterfrågan på rätt sorts bostäder på rätt plats var i balans skulle inte priserna skena på de sättet de gör nu.
Det svåra med att bygga ett nytt Bromma är att all mark (förutom hagaparken, djurgården och gärdet) på samma avstånd från city som Bromma redan är bebyggd. Att bygga en ny förort i Salem med långa transporter blir inte ett nytt Bromma. Det blir en ny oattraktiv förort som kräver bil.JohanLun skrev:
Att däremot bebygga hela djurgården skulle absolut bli ett attraktivt villaområde
Redigerat:
Kanske inte ett nytt bromma då, men ett nytt täby... eller nåt annat område som har ett trevligt upplägg. Jag har länge undrat varför ingen vill bygga nya villastäder, utan allt måste leva på de områden som kom till för 100 år sen. Alla attraktiva områden och spårvägar till dessa byggdes för 100 år sen (grov generalisering, men det ligger nåt iden ändå) - efter detta har man bara lyckats söndra och förtäta. Inte skapa nya attraktiva områden. Många av de gamla områden som ligger 20 minuter med tåg utanför city är idag ändå så attraktiva att villorna går kring 10MSEK.toolman77 skrev:
Visst kanske det är att se för enkelt på saken, men även ytterområden utanför detta är idag högt prissatta och "attraktiva", inte på brommanivå men på en nivå att det absolut borde gå att attrahera många människor, speciellt om områdena går att bygga billigare än att bygga sönder befintliga områden.
Visst skulle de gå att bygga attraktiva villastäder idag också, men det är ett slöseri med byggbar mark och det är stora ekonomiska förluster för både markägare och kommun.
Varför sälja en tomt + villa för 10 miljoner och fyra invånare (=två nya skattebetalare), om man kan bygga ett flerfamiljshus på 12 våningar med 60 lägenheter (= 100 nya skattebetalare) för 3 miljoner styck, på samma markplätt?
Glöm inte att idag räknas precis ALLT i pengar. Även miljö.
Varför sälja en tomt + villa för 10 miljoner och fyra invånare (=två nya skattebetalare), om man kan bygga ett flerfamiljshus på 12 våningar med 60 lägenheter (= 100 nya skattebetalare) för 3 miljoner styck, på samma markplätt?
Glöm inte att idag räknas precis ALLT i pengar. Även miljö.
Kanske för att de som är hyfsat köpstarka väljer att bo i villa i förorten eller i lägenhet i närförort? För lägenheter borde det vara mera att titta på områden som Sundbyberg, som är lite av egen stad med de fördelar som lägenhetsboende i en levande stad har. Lägenheter som är förlagda i sovstäder liknar mer de typiska miljonprogramsområdena, dessa är inte lika attraktiva. Inkluderar man en snabbjärnväg, närhet till tex skärgårdsnatur, vatten etc så går det nog att skapa attraktiva lägenheter också, men lägenheter som saknar butiker, resturanger etc i sin närhet tror jag inte blir så attraktiva. För villor är det mer accepterat att man behöver bil, och det inte kryllar av resturanger, fik etc.b8q skrev:
Fast i dagens brist-situation så är även bostäder på avstånd som Salem attraktiva.
Ett annat koncept som jag hoppas man jobbar vidare med är "bostadsskyskrapan" i Kista. Den senaste skyskrapan i Kista som bara innehåller bostäder (?) är ju byggd ca 50m från T baneingången.
Det borde vara ett bra sätt att bygga attraktivt även rätt långt ut från city. Om man bor med en minuts promenad till T-bana med 20 min till centralen, så är det ett nästan lika gångbart läge som några kvarter från T- bana i närförort som Brommaplan, Abrahamsberg, Liljeholmen osv. Utsikt från hög höjd gör det inte mindre attraktivt. Så några fler liknande projekt exemepelvis Jakobsberg centrum, Älvsjö osv. tror jag vore bra.
Ett annat koncept som jag hoppas man jobbar vidare med är "bostadsskyskrapan" i Kista. Den senaste skyskrapan i Kista som bara innehåller bostäder (?) är ju byggd ca 50m från T baneingången.
Det borde vara ett bra sätt att bygga attraktivt även rätt långt ut från city. Om man bor med en minuts promenad till T-bana med 20 min till centralen, så är det ett nästan lika gångbart läge som några kvarter från T- bana i närförort som Brommaplan, Abrahamsberg, Liljeholmen osv. Utsikt från hög höjd gör det inte mindre attraktivt. Så några fler liknande projekt exemepelvis Jakobsberg centrum, Älvsjö osv. tror jag vore bra.
Ditt svar är helt korrekt om vi utgår från den klassiska uppfattningen om hur en marknad fungerar och vad som styr prissättning. I den traditionella skolan så är det rådande axiomet att utbud och efterfrågan styr prissättningen. Problemet med den här typen av teori, och den klassiska ekonomiskolan, är att den inte tar hänsyn till mängden pengar som är tillgänglig på marknaden, hur de skapas och allokeras.
Du skriver i ditt inledande stycke: För så enkelt är det egentligen. Antingen får vemsomhelst som har pengar köpa ett objekt och vad personen sedan använder detta till är personens egen ensak. Och priset styrs av vad marknaden är beredd att betala.
Startpunkten i ditt antagande är alltså att bostadsköparen själv har de pengar som bostaden kostar, och för köparen är det en fråga om huruvida pengarna ska användas till bostadsköp, eller annan typ av konsumtion/investering. Det här är ett felaktigt antagande och utgångspunkt för att beskriva bostadsmarknadens mekanismer. Jag tror knappt någon bostadsköpare känner igen sig i din beskrivning. Snarare är det så att man inga pengar har, och är nödgad att gå till banken för att låna. Då banken är den som skapar pengarna (de lånar inte ut några pengar överhuvudtaget, och har aldrig gjort) som försörjer bostadsmarknaden behov av betalmedel. Och en stor andel av alla pengar som skapas, skapas just direkt till bostadsmarknaden genom just bostadslån. Att priserna ökar beror uteslutande på att bankerna ökar utlåningen. Alltså är det bankerna som trissar upp priserna genom att hetsa bostadsköparna mot varandra om vem som kan/vågar dra på sig mest skuld till banken och på så vis betala mest för bostaden. Ju mer skuldsättningen ökar, desto mer ökar den aggregerade räntekostnaden. Därför är bankerna successivt tvungna att sänka räntan för att möjliggöra ökad utlåning.
Det naiva antagandet att priset på en vara sätts utefter utbud och efterfrågan har i realiteten lite förklaringsvärde. Teorin kan delvis spåras tillbaka till upplysningen och "filosofer" så som Adam Smith, Newton, etc. som pläderade för att ekonomi är ett vetenskapligt system och är likt ett ekosystem självreglerande och fungerar optimalt så länge man lämnar marknaden ifred. Dessa teorier lanserades, passande nog, ungefär samtidigt som det moderna banksystemet på allvar började ta sin form. Vad de (upplysningsfilosoferna), och hela den efterföljande main-stream ekonomiska skolan "glömt" eller utelämnat är just att ta in pengarna i teorierna. Vad är pengar, hur skapas de, vem styr allokering, etc. Jag har själv läst en hel del ekonomi, både företagsekonomi och nationalekonomi, men inte blev jag klokare för det. Ekonomi är i grunden moralfilosofi - i varje affär finns nästan alltid en starkare part och en svagare - den som har mer makt och tillgångar, och den som har mindre. Hur vi hanterar detta är i grund och botten det som ekonomi handlar om.
Så för att avrunda - Tillgången på pengar är den främst avgörande faktorn för prissättning (och ekonomisk aktivitet överhuvudtaget i en monetär ekonomi) - det spelar ingen roll hur stor efterfrågan på en vara är om ingen köpare har pengar. Och en direkt följd av insikten av detta är förståelse för vad hög- och lågkonjunktur egentligen är - det är egentligen bara en fråga om tillgång på betalmedel i den organiska ekonomin. Och då det är bankerna som skapar vårt betalmedel (97% iallafall), så är det ytterst de som styr konjunkturcyklerna (och har gjort så högs medvetet genom historien). Politikerna har ytterst lite makt eller kapacitet att påverka förloppet. De kan på sin höjd underlätta eller försvåra belåningstakten genom riktade skatter, lagkrav eller stimulans. Men, de vet vem som ytters bestämmer.
Kolla in det här klippet med Richard Werner, han beskriver fenomenet än mycket bättre.
https://www.youtube.com/watch?v=EC0G7pY4wRE
Richard Werner är professor i ekonomi och har bland annat myntat termen QE (quantitative easing) som refererar till centralbankernas likviditetsinjektioner i affärsbankerna efter finanskrisen 2008. Han har även skrivit boken "Princes of the Yen" som handlar Japans bostadsbubbla som pumpades upp av bankerna och spräcktes i slutet av 90-talet. Japans ekonomi har varit i recession sedan dess.
Se filmen av boken här (väldigt bra!): https://www.youtube.com/watch?v=p5Ac7ap_MAY
Så snälla - fatta att det inte är utbud och efterfrågan som är den styrande mekanismen bakom prissättning, i synnerhet inte på bostadsmarknaden.
Du skriver i ditt inledande stycke: För så enkelt är det egentligen. Antingen får vemsomhelst som har pengar köpa ett objekt och vad personen sedan använder detta till är personens egen ensak. Och priset styrs av vad marknaden är beredd att betala.
Startpunkten i ditt antagande är alltså att bostadsköparen själv har de pengar som bostaden kostar, och för köparen är det en fråga om huruvida pengarna ska användas till bostadsköp, eller annan typ av konsumtion/investering. Det här är ett felaktigt antagande och utgångspunkt för att beskriva bostadsmarknadens mekanismer. Jag tror knappt någon bostadsköpare känner igen sig i din beskrivning. Snarare är det så att man inga pengar har, och är nödgad att gå till banken för att låna. Då banken är den som skapar pengarna (de lånar inte ut några pengar överhuvudtaget, och har aldrig gjort) som försörjer bostadsmarknaden behov av betalmedel. Och en stor andel av alla pengar som skapas, skapas just direkt till bostadsmarknaden genom just bostadslån. Att priserna ökar beror uteslutande på att bankerna ökar utlåningen. Alltså är det bankerna som trissar upp priserna genom att hetsa bostadsköparna mot varandra om vem som kan/vågar dra på sig mest skuld till banken och på så vis betala mest för bostaden. Ju mer skuldsättningen ökar, desto mer ökar den aggregerade räntekostnaden. Därför är bankerna successivt tvungna att sänka räntan för att möjliggöra ökad utlåning.
Det naiva antagandet att priset på en vara sätts utefter utbud och efterfrågan har i realiteten lite förklaringsvärde. Teorin kan delvis spåras tillbaka till upplysningen och "filosofer" så som Adam Smith, Newton, etc. som pläderade för att ekonomi är ett vetenskapligt system och är likt ett ekosystem självreglerande och fungerar optimalt så länge man lämnar marknaden ifred. Dessa teorier lanserades, passande nog, ungefär samtidigt som det moderna banksystemet på allvar började ta sin form. Vad de (upplysningsfilosoferna), och hela den efterföljande main-stream ekonomiska skolan "glömt" eller utelämnat är just att ta in pengarna i teorierna. Vad är pengar, hur skapas de, vem styr allokering, etc. Jag har själv läst en hel del ekonomi, både företagsekonomi och nationalekonomi, men inte blev jag klokare för det. Ekonomi är i grunden moralfilosofi - i varje affär finns nästan alltid en starkare part och en svagare - den som har mer makt och tillgångar, och den som har mindre. Hur vi hanterar detta är i grund och botten det som ekonomi handlar om.
Så för att avrunda - Tillgången på pengar är den främst avgörande faktorn för prissättning (och ekonomisk aktivitet överhuvudtaget i en monetär ekonomi) - det spelar ingen roll hur stor efterfrågan på en vara är om ingen köpare har pengar. Och en direkt följd av insikten av detta är förståelse för vad hög- och lågkonjunktur egentligen är - det är egentligen bara en fråga om tillgång på betalmedel i den organiska ekonomin. Och då det är bankerna som skapar vårt betalmedel (97% iallafall), så är det ytterst de som styr konjunkturcyklerna (och har gjort så högs medvetet genom historien). Politikerna har ytterst lite makt eller kapacitet att påverka förloppet. De kan på sin höjd underlätta eller försvåra belåningstakten genom riktade skatter, lagkrav eller stimulans. Men, de vet vem som ytters bestämmer.
Kolla in det här klippet med Richard Werner, han beskriver fenomenet än mycket bättre.
https://www.youtube.com/watch?v=EC0G7pY4wRE
Richard Werner är professor i ekonomi och har bland annat myntat termen QE (quantitative easing) som refererar till centralbankernas likviditetsinjektioner i affärsbankerna efter finanskrisen 2008. Han har även skrivit boken "Princes of the Yen" som handlar Japans bostadsbubbla som pumpades upp av bankerna och spräcktes i slutet av 90-talet. Japans ekonomi har varit i recession sedan dess.
Se filmen av boken här (väldigt bra!): https://www.youtube.com/watch?v=p5Ac7ap_MAY
Så snälla - fatta att det inte är utbud och efterfrågan som är den styrande mekanismen bakom prissättning, i synnerhet inte på bostadsmarknaden.
Jag är inte ekonom, och har inte studerat ekonomi. Men jag menar att du har fel om att det är tillgången på pengar som styr, NÄR det finns en fungerande marknad. Men i den situation vi har i storstadsregionerna, har vi inte en fungerande marknad, det finns en stor efterfrågan (Efterfrågan är de som vill ha en bostad OCH har råd med en bostad). Men det finns ingen tillgång.
I en sådan obalanserad marknad så styrs priset uteslutande av tillgången på pengar. På en balanserad marknad. Där utbudsaktörerna konkurrerar om att få sälja, där är det inte tillgången på pengar som styr priset. Titta på hemelektronikmarknaden, trots att vi har mer pengar idag, så är en TV idag billigare än för 40 år sedan.
I en sådan obalanserad marknad så styrs priset uteslutande av tillgången på pengar. På en balanserad marknad. Där utbudsaktörerna konkurrerar om att få sälja, där är det inte tillgången på pengar som styr priset. Titta på hemelektronikmarknaden, trots att vi har mer pengar idag, så är en TV idag billigare än för 40 år sedan.
Hur definierar du en fungerande marknad?
I alla affärer där bankkontrollerat betalmedel utgör köparens tillgång - alltså i praktiken alla affärer som görs (byte av tjänster eller varor, och delvis kontanter undantaget) - så utgörs halva affären utav en vara belagd med monopol. Jag pratar alltså om pengarna (de digitala kontosiffrorna vi alltjämt handlar med), de har bankerna monopol på att skapa. I media pratar man ibland om att det finns risk för monopol på vissa marknader och politiker går då in och gör åtgärder. Tyvärr har man glömt bort, ska vi kalla det penningmarknaden (den existerar ju de facto inte), som ju i praktiken innebär monopol på 50% av tillgångarna i alla världens affärer.
Återigen visar ditt svar på vår okunskap kring vad pengar är och hur de fungerar.
Vad gäller bostadsmarknaden så har såklart utbud och efterfrågan en funktion i hur många och köpstarka (hur mycket man kan låna) spekulanter som lockas till ett visst objekt. Men köpesumman (alltså priset) beror på hur mycket bankerna är villiga att låna ut.
Vad gäller ditt exempel med hemelektronik så är prissättningsmekanismerna något annorlunda. För det första så skapas (lånas ut) inte mycket pengar för hemelektronikkonsumtion. Marknaden likviditetsförsörjning kommer främst från löner, etc. (alltså pengar skapade utav bankerna som passerat vidare till andra individer i ekonomin). Alltså är det inte huggsexa om att få sätta sig i skuld till banken för att få köpa sig en ny TV. Orsaken till prisfallet är flera - billig arbetskraft (läs slavfabriker i Asien, inte längre arbetare på Electrolux i Motala), ökad automatisering, minskad vinst för producenten (ökad konkurrens och ökande kapitalkostnader etc.).
Så du har kanske delvis rätt - om vi kan definiera vad du menar med en fungerande marknad. Jag säger inte att du har helt fel - saken är den att i stort sett alla som är med i en diskussion har till viss del rätt, beroende på hur man definierar begrepp, och många påpekanden är riktiga, men har kanske inte lika stort förklaringsvärde (jämför utbud och efterfrågan på bostadsmarknaden med bankernas utlåning - båda rätt, men med olika stora förklaringsvärden).
I alla affärer där bankkontrollerat betalmedel utgör köparens tillgång - alltså i praktiken alla affärer som görs (byte av tjänster eller varor, och delvis kontanter undantaget) - så utgörs halva affären utav en vara belagd med monopol. Jag pratar alltså om pengarna (de digitala kontosiffrorna vi alltjämt handlar med), de har bankerna monopol på att skapa. I media pratar man ibland om att det finns risk för monopol på vissa marknader och politiker går då in och gör åtgärder. Tyvärr har man glömt bort, ska vi kalla det penningmarknaden (den existerar ju de facto inte), som ju i praktiken innebär monopol på 50% av tillgångarna i alla världens affärer.
Återigen visar ditt svar på vår okunskap kring vad pengar är och hur de fungerar.
Vad gäller bostadsmarknaden så har såklart utbud och efterfrågan en funktion i hur många och köpstarka (hur mycket man kan låna) spekulanter som lockas till ett visst objekt. Men köpesumman (alltså priset) beror på hur mycket bankerna är villiga att låna ut.
Vad gäller ditt exempel med hemelektronik så är prissättningsmekanismerna något annorlunda. För det första så skapas (lånas ut) inte mycket pengar för hemelektronikkonsumtion. Marknaden likviditetsförsörjning kommer främst från löner, etc. (alltså pengar skapade utav bankerna som passerat vidare till andra individer i ekonomin). Alltså är det inte huggsexa om att få sätta sig i skuld till banken för att få köpa sig en ny TV. Orsaken till prisfallet är flera - billig arbetskraft (läs slavfabriker i Asien, inte längre arbetare på Electrolux i Motala), ökad automatisering, minskad vinst för producenten (ökad konkurrens och ökande kapitalkostnader etc.).
Så du har kanske delvis rätt - om vi kan definiera vad du menar med en fungerande marknad. Jag säger inte att du har helt fel - saken är den att i stort sett alla som är med i en diskussion har till viss del rätt, beroende på hur man definierar begrepp, och många påpekanden är riktiga, men har kanske inte lika stort förklaringsvärde (jämför utbud och efterfrågan på bostadsmarknaden med bankernas utlåning - båda rätt, men med olika stora förklaringsvärden).
Jo men om du tittar på hur hemelektronikmarknaden fungerade på 60 - 70 talet. Då såldes en majoritet av alla TV apparater på avbetalning. Det är (tror jag ??) betydlig mera ovanligt idag. Men då när priserna var höga i reala termer jämfört med idag, då var det i hög grad banksystemet som stod för betalningen. Folks löner och sparförmåga räckte inte för köp. Som på bostadsmarknaden idag. Men priset sattes inte efter vad banksystemet pressade folk att låna, det var/är en marknad där utbudet säljs i konkurrens.peterhenning skrev:
Skillnaden mot dagens lånefinasierade bostadsmarknad är framförallt att det fanns då en bakomliggqande produktionskostnad som någorlunda matchade slutpriset för en TV. Det var inte en bristvara. Utbudet såldes i konkurrens.
På dagens bostadsmarknad så är det storvinst om du äger ett markområde som detaljplaneras. Mark som kanske är värd mindre än en milj, blir över natt värd 100 milj, när kommunen beslutar om en ny detaljplan. En helt arbetsfri inkomst för markägaren (såvida det nu inte krävs ett omfattande lobby/mutarbete, vilket det ibland viskas om...).
OM vi nu hade säkerställt att det alltid fanns ett visst överskott av detaljplanerad mark, då skulle tomtköpare kunna välja tomt på en konkurrensutsatt marknad. Tomtpriserna skulle få en tydligare koppling till bakomliggande reella värden.
Det i sin tur skulle innebära ett äkta intresse att bygga både billiga/prisvärda bostäder och lyxinredda bostäder för de som väljer det. Som det är idag när även en tomt i Stockholmsområdets sämsta läge kostar miljoner, då finns det ingen anledning att bygga ett hus som är kostnadsoptimerat.
Om tillgången på bostäder understiger efterfrågan, dvs så som det är idag, så kommer tillgången på pengar att ha en mycket stor inverkan på priset. Om vi plötsligt skulle få en situation där tillgången på bostäder är STÖRRE än efterfrågan (och, ja, det finns ju många exempel på sådana marknader) så kommer förstås bostädernas pris inte styras av tillgången på pengar. Eftersom ganska få personer "överkonsumerar" boende, de flesta bor permanent bara på ett ställe (undantaget arbetspendling, sommarbostäder, fjällstugor osv men bara det första konkurrerar nog egentligen med bostäder) och vid en situation där antalet "permanenta" bostäder är större än antalet personer som vill bo där så kommer priserna gå ned och inte styras av pengarna. Sannolikt kommer själva byggkostnaden att styra mera vad ett nytt hus kostar. I en sådan marknad finns troligen heller inte så många som spekulationsköper eller köper för att hyra ut.
Vad vill jag säga med detta? Jo, om som några nämnt ovan, tillgången på mark vore så stor att den mättar efterfrågan och om det fanns tillräckligt många "byggbolag" så skulle priserna mer hamna på ett reellt värde.
På en monopolmarknad kan man välja att höja priset och minska volymen - vilket är fallet med bostäder idag.
Men att en fin villa i Stockholm plötsligt skulle kosta 2-3 MSEK tror jag inte kommer bli fallet, då även med "sunda" hantverkarpriser det kommer kosta ett par MSEK att bygga ett hus alternativt totalrenovera ett hus. Och "bra" lägen kommer alltid att vara dyrare även om man tillgängliggör billiga tomter längre från stadskärnan.
Vad vill jag säga med detta? Jo, om som några nämnt ovan, tillgången på mark vore så stor att den mättar efterfrågan och om det fanns tillräckligt många "byggbolag" så skulle priserna mer hamna på ett reellt värde.
På en monopolmarknad kan man välja att höja priset och minska volymen - vilket är fallet med bostäder idag.
Men att en fin villa i Stockholm plötsligt skulle kosta 2-3 MSEK tror jag inte kommer bli fallet, då även med "sunda" hantverkarpriser det kommer kosta ett par MSEK att bygga ett hus alternativt totalrenovera ett hus. Och "bra" lägen kommer alltid att vara dyrare även om man tillgängliggör billiga tomter längre från stadskärnan.
Jo absolut, jag håller med. Men om en typisk "basic tomt", alltså en tomt relativt långt ut, utan någons speciell charm i form av närhet till vatten eller annat populärt, om en sådan tomt kostar 50 -100 000, vilket fortfarande skulle ge en bra vinst till markägaren som annars hade haft skogsbruk på marken, då skulle hela skalan sjunka.
Men fastigheter i ex. Äppelviken/Bromma kommer givetvis alltid att ha ett högre attraktionsvärde, närhet till city, vatten och allmänt vacker miljö. Och även om Bromma flygplats skulle bebyggas med 20 - 30 000 bostäder, så kommer det att finnas ett fortsatt tryck på högre priser för attraktiva tomter. Och antalet bostäder med sådana unika egenskaper kommer att vara relativt konstant.
Och visst finns det ett tryck för "överkonsumtion" av bostäder. Om vi får priser som mer är relaterade till reella värden, då kommer det fortfarande att finnas en prisskala. Vissa kommer att spendera mer pengar på bättre lägen, bättre/lyxigare standard osv.
Finessen är att prisskalan kommer att börja på en lägre nivå, det skulle ge möjligheter även för människor med låga/medellöner att få ett fungerande boende.
Men fastigheter i ex. Äppelviken/Bromma kommer givetvis alltid att ha ett högre attraktionsvärde, närhet till city, vatten och allmänt vacker miljö. Och även om Bromma flygplats skulle bebyggas med 20 - 30 000 bostäder, så kommer det att finnas ett fortsatt tryck på högre priser för attraktiva tomter. Och antalet bostäder med sådana unika egenskaper kommer att vara relativt konstant.
Och visst finns det ett tryck för "överkonsumtion" av bostäder. Om vi får priser som mer är relaterade till reella värden, då kommer det fortfarande att finnas en prisskala. Vissa kommer att spendera mer pengar på bättre lägen, bättre/lyxigare standard osv.
Finessen är att prisskalan kommer att börja på en lägre nivå, det skulle ge möjligheter även för människor med låga/medellöner att få ett fungerande boende.
Med övetkonsumtion menade jag att en person har många villor eller lägenheter. Givetvis kommer många lyxkonsumera boende även i framtiden...