Bo i ett parhus
Hej!
Vi skall på visning nästa lördag på en villa som vi tycker verkar väldigt fin och bra. Man kan nog säga att huset har allt vad vill ha. Dock så finns det självklart ett krux, det är ett parhus. Det vill säga villan är uppdelad i över- och undervåning och vi kommer i så fall att köpa undervåningen och på övervåningen så är det några andra som bor. Huset är relativt stort (undervåningen är på 120kvm) och har en stor tomt (1700kvm). Vi vet inte vad vi tycker om att bo i ett parhus och vilka för- och nackdelarna är. Har ni några bra synpunkter därute?
MVH
Jeppe
Vi skall på visning nästa lördag på en villa som vi tycker verkar väldigt fin och bra. Man kan nog säga att huset har allt vad vill ha. Dock så finns det självklart ett krux, det är ett parhus. Det vill säga villan är uppdelad i över- och undervåning och vi kommer i så fall att köpa undervåningen och på övervåningen så är det några andra som bor. Huset är relativt stort (undervåningen är på 120kvm) och har en stor tomt (1700kvm). Vi vet inte vad vi tycker om att bo i ett parhus och vilka för- och nackdelarna är. Har ni några bra synpunkter därute?
MVH
Jeppe
Vi bodde en kortare tid i parhus men sålde det så snabbt vi kunde ... :-/. Och det var dessutom ett parhus där vi hade var sin halva dvs var sin över/nedervåning vilket innebar att vi egentligen endast hade mellanväggen gemensam. Trots detta inget att rekommendera såvida man inte helt säkert vet att bägge familjer har samma levnadssätt (läs: levnadsvolym :-X).
Växte upp i ett parhus. De båda lägenheterna satt mot varandra, vi hade två våningar men bara en framsida och ingen baksida.
Det blir lite radhuskänsla tycker jag och även om jag inte direkt tänkte så mycket på det så skulle jag idag aldrig välja ett sådant boende med allt vad det innebär. Du kan ju aldrig bestämma vem som ska bo i den andra delen och du blir aldrig fri att göra vad du vill med ditt hus. Den enda egentliga fördelen som jag ser det är väl att priset blir lägre (?).
Det blir lite radhuskänsla tycker jag och även om jag inte direkt tänkte så mycket på det så skulle jag idag aldrig välja ett sådant boende med allt vad det innebär. Du kan ju aldrig bestämma vem som ska bo i den andra delen och du blir aldrig fri att göra vad du vill med ditt hus. Den enda egentliga fördelen som jag ser det är väl att priset blir lägre (?).
Skulle inte välja parhus, den dagen det blir eget hus så vill jag ju ha det för att få en helt annan frihet än den begränsade man haft efter alla år i hyresrätt... Alltså att slippa ta hänsyn till grannarna - och att slippa reta sig på grannar som kanske spelar hög musik när det inte passar mig osv. För mig (oss) skulle det kännas lite meningslöst med den typen av boende om jag ändå ska köpa men vi är ju alla olika! 
Jag är bara så otroligt leds på att ha grannar inpå livet jämt! :
Jag är bara så otroligt leds på att ha grannar inpå livet jämt! :Jag bor i ett parhus nu sedan tre år tillbaks. Tvåplan souteräng som sitter ihop i gaveln med grannen. Vi har tur med trevliga grannar och störs aldrig ljudmässigt av dem. Tror husen är ganska bra isolerade från varandra också. Husen är friköpta och har stora tomter (750kvm vardera).....MEN.... det känns ändå inte som mitt hus, ingen riktig villakänsla. Möjligheten att "bygga ut" är också begränsade. Grannarna kommer för nära.
Undvik parhus om det är en villa du egentligen vill ha. Vi ska flytta såsnart vi hittar en tomt att bygga på.
Undvik parhus om det är en villa du egentligen vill ha. Vi ska flytta såsnart vi hittar en tomt att bygga på.
I dagens tättbebyggda villasamhällen med mycket små tomter, är friheten i eget hus mycket en illusion, eftersom man alltid har grannar tätt inpå sig att ta hänsyn till eller plågas av (utom på semestern när många är borta) både visuellt och ljudmässigt. (All denna gräsklippning, givetvis på olika tider!)
Och radhus är inget ovanligt.
Men i det här fallet är som tidigare sagts ljudisoleringen mellan våningarna extra viktig, och också hur uppdelningen av trädgården kommer att fungera.
Området i sin helhet har också stor betydelse för om man kommer att trivas.
/EB
som trivts bra i kedjehus i över 20 år
Och radhus är inget ovanligt.
Men i det här fallet är som tidigare sagts ljudisoleringen mellan våningarna extra viktig, och också hur uppdelningen av trädgården kommer att fungera.
Området i sin helhet har också stor betydelse för om man kommer att trivas.
/EB
som trivts bra i kedjehus i över 20 år
Jag kan väl tillägga att området är lite av ett "gamla stan" och att husen där är, redan från början, väldigt sammanväxta. Så om man vill bo i området så kommer man alltid att ha sina grannar nära.
Tanken som jag haft är att man ev kan köpa övervånginen när grannarna flyttar. Då skulle man få ett stort och fint hus alldeles för sig själv. Men kan det bli så att det blir mycket dyrare att köpa ett hus i "två delar" istället för att betala hela på en gång? Det kommer ju iofs att tillkomma renoveringskonstnader om gör om till en villa(ett kök skall bort osv..)
Är det någon som gått så tillväga?
MVH
Jeppe
Tanken som jag haft är att man ev kan köpa övervånginen när grannarna flyttar. Då skulle man få ett stort och fint hus alldeles för sig själv. Men kan det bli så att det blir mycket dyrare att köpa ett hus i "två delar" istället för att betala hela på en gång? Det kommer ju iofs att tillkomma renoveringskonstnader om gör om till en villa(ett kök skall bort osv..)
Är det någon som gått så tillväga?
MVH
Jeppe
Dottern funderade på ett gammalt parhus i vårt område. Det visade sig dock att två 'halvor' blev orimligt mycket dyrare än ett fristående på totalt samma yta i samma område.
Rad-& kedjehus är att föredra - då har man en grupp grannar som - förhoppningsvis - kan agera tillsammans. Men har man bara en granne som man är helt beroende av kan det bli besvärligare! I mitt område finns många parhus från 20-talet. Det finns inte ett enda där man samordnat renovering när det gäller tex fönster/fasad/tak! Det ser faktiskt fjantigt ut när ena halvan har putsad fasad med spröjsade fönster och den andra halvan har mexitegel med perspektivfönster. Mycket egendomligt att det är så svårt att samsas om något så enkelt ... :-X
Rad-& kedjehus är att föredra - då har man en grupp grannar som - förhoppningsvis - kan agera tillsammans. Men har man bara en granne som man är helt beroende av kan det bli besvärligare! I mitt område finns många parhus från 20-talet. Det finns inte ett enda där man samordnat renovering när det gäller tex fönster/fasad/tak! Det ser faktiskt fjantigt ut när ena halvan har putsad fasad med spröjsade fönster och den andra halvan har mexitegel med perspektivfönster. Mycket egendomligt att det är så svårt att samsas om något så enkelt ... :-X