Scenario:
Svärföräldrar bor i en annan del av Sverige. För att kunna hälsa på med barnbarnen införskaffades ett hus två gator bort. Delen av Sverige är populär bland huvudstadsboende att skaffa sommarnöjen i och priserna är därefter. Vi lyckades dock komma över ett hus i rätt tid då köpsugna stockholmare köpt sitt inför säsongen och säljaren stod med dubbla boenden. För enkelhetens skull kan vi säga att det låg ute till 1 miljon och vi hav bud på 800 000. Vilket accepterades. Under de år som gått har vi gjort förbättringar som höjt standarden. Priserna i byn har också gått upp. Skulle vi sälja idag kan vi nog räkna med att få ut 1,6-1,8 typisch. Till rätt köpare runt 2-2,5 miljoner. Hus i byn har gått för tokiga summor då de som vill ha sommarnöjen har djupa fickor. Vi har inte värderat upp huset än. Av vårt ursprungliga lån har vi kvar ca 250 000. Vi amorterar flitigt.

Nu är det så att familjen växer och planer ändras. Istället för att flytta till lilla byn och svärföräldrarna får vi inse att vi är fast 80 mil bort då både skola till ungarna och fasta anställningar finns här. Vi behöver desperat ett nytt boende. Både för utrymmets skull och för ekonomin. Vi har de senaste 15 åren hyrt, ja ni läste rätt....suck, en lägenhet för ca 12 000kr/månaden. Vilket gör vår lägenhet till en av de dyraste i stan. Plus garage och lite förråd och sådant så är det närmare 13 000 som försvinner varje månad till någon annan. Jo visst, vi bor mitt i stan. Jo visst, vi går till både jobb, dagis och skola. Och Ikea. Men pengarna rullar ut. Och ungarna är fast i en lägenhet. Min partner när en dröm om att flytta tillbaka till vischan och svärföräldrarna. Men då måste vi pendla till möjliga jobb 10 mil enkel resa. Vi har ingen backup då svärföräldrarna börjar komma till åren och det snarare är vi som får passa dem. Här har vi hela min familj som ställer upp oerhört mycket när vi behöver det. Vi för börja skjutsa till skolor och dagis. Vi har tre småbarn. Det. Funkar. Inte.

Så jag har börjat kolla på hus här. All vår besparing har gått in i, och fortsätter gå in i, huset 80 mil bort. Kontantinsats till nytt boende här i stan är lika med noll. Buffert för tvättmaskin som går sönder räknas inte...
I den här stan kan vi få tag i ett riktigt bra hus för ca 3 miljoner. Det vi ska på visning på ligger ute för 2,5. Har gjort lite reasearch och med våra löner och annat (förutom den där saknade kontantinsatsen) kan vi få låna ungefär 4-4,5 miljoner.

Min partner tvärvägrar. Det ska inte flyttas här i stan för då måste vi ju sälja huset i svärföräldrarnas by för att få fram kontantinsats tros det. Men nog borde det väl gå att belåna det huset för att skaka fram en sådan? För övrigt har vi det lånet i lokala banken 80 mil bort. Det är svärföräldrarnas bank och därför måste vi ha den. Suck. Hur sugna de är på husköp 80 mil bort vet jag inte.

Och visst är det inte bara jag som blir mörkrädd över hur mycket pengar vi slänger i sjön varje månad när vi skulle kunna bo bättre, större och billigare i hus?
 
Det andra alternativet är att svärföräldrarna, som börjar bli till åren (hm - när sker det?) får större möjlighet komma på besök till er och barnbarnen i en villa än i ert nuvarande, tydligen alltför trånga lägenhet. Jag hör väl till svärföräldrarnas ålder och det är numera jag som får ta mig till barnbarnen, visserligen bara tio mil bort men det sker var-och varannan vecka och akut då barnpassning behövs.

Detta är faktiskt ett problem ni måste lösa tillsammans, du och din bättre hälft. Personligen tycker jag att ert äktenskap med barnen är viktigast och att er boendesituation med närhet till skola/arbete väger mycket tungt. Att hålla två bostäder är extremt dyrt och nyttjandegraden med 80 mils skillnad kan inte vara så stor. Men ni måste komma överens om vad ni ska prioritera! Det är knivigt när den ena parten dessutom längtar tillbaka till skog och natur. Ett besök hos familjerådgivare kanske inte är helt fel i denna situation?

Jag har i hela mitt liv bott i eget hus. Men efter att jag byggde nytt på landet står jag i hyreskö i mina barns stad. Den dag jag inte klarar av huset eller mig själ flyttar jag till mina barn och barnbarn stan!

Banken kommer att se över hela er ekonomi innan den beviljar lån på den befintliga fastigheten och ni får räkna med att befintligt lån bakas in med amorteringskrav. Även om lånet idag inte är så högt kommer man också ta hänsyn till alla fasta kostnader för två hus plus nytt, stort lån. Er nuvarande hyreskostnad är inte extremt hög i stor del av landet - men allt beror naturligtvis på familjens sammanlagda ekonomi.
 
  • Gilla
BirgitS
  • Laddar…
Det låter som en känslig situation. Och sådana behöver alltid individuella lösningar.

Men för mig och vår familj så ser jag och min fru (hoppas jag) på det så här:

Föräldrar och svärföräldrar skall man hålla på lagom avstånd, att skaffa ens en sommarstuga två kvarter bort finns inte på kartan. Det gäller även nu när våra barn flugit ut. Vi vill ha dom nära men respekterar och uppmuntrar att de håller lagom avstånd.

Att ha föräldrar nära sin familj ökar risken för konflikter. Rent statistiskt är det rätt få förhållanden mellan två vuxna som håller speciellt länge, att då blanda in ytterligare vuxna i familjen är ett högrisk projekt.

Och hela prioriteten vad gäller omvårdnasbiten måste hållas till den egna familjen. När vi får barnbarn så hoppas jag att vi kan finnas där som stöd för den nya familjen, men på deras villkor (och våra, man kan inte försaka precis allt, inte ens för sina barnbarn), men stödet måste bygga på den aktiva familjens behov, inte på vårt behov att umgås med våra barn och barnbarn.

Och när vi blir så gamla att vi behöver stöd, så hoppas jag att barnen kommer och hjälper lite, MEN på deras villkor.
 
  • Gilla
Pagno
  • Laddar…
Förstår jag saken rätt i att ni har ett hus i er hemort enbart för att de ska kunna hälsa på? Det låter makalöst märkligt............kan inte de ordna boende själva de ggr de besöker er? precis så gör de flesta andra som inte har plats hemmavid och det fungerar bra det också.
Jag menar står huset tomt när inte de är där då? Vad kostar den biten då?
 
  • Gilla
demert
  • Laddar…
Jag uppfattar tvärtom, att TS familj har ett hus där föräldrarna bor, 80 mil bort.
 
Att det befintliga lånet ligger i en lokal bank spelar ingen roll. Så länge det finns belåningsutrymme kan man låna pengar i flera banker med samma fastighet som säkerhet.

Det som i slutändan bestämmer om ni kan låna till kontantinsatsen i den andra fastigheten är bankens bedömning av er totala betalningsförmåga. Det vanliga är ju att man tar ett vanligt blancolån till kontantinsatsen, så rent krasst borde det vara en liten fördel ur den synvinkeln att ta det lånet i en fastighet istället eftersom den typen av lån är lite billigare.
 
  • Gilla
Steffo1980
  • Laddar…
Kloka ord. Lite att tänka på.

Vi skaffade ett hus i svärföräldrarnas by då det inte längre fanns plats för alla i deras lilla hus när första barnet kom. Detta insåg vi en kväll när sonen hade kolik och det krockade med Så ska det låta. Väl ute på promenad såg vi en till-salu-skylt och några veckor senare hade vi hus. Det funkar rätt bra. Svärfar är hustomte och fixar när vi inte är där. Vi gillar båda byn och kan tänka oss att bo där. Men inte som småbarnsföräldrar. Det är inte praktiskt möjligt.

Det nya boendet blir i så fall här i stan. Vi har tre barn men bara tre sovrum i en lägenhet mitt i stan. När svärföräldrar och vänner kommer på besök blir det trängre än vanligt. Min partner har dessutom behov av ett kontor. Egentligen även jag. Jag stör mig också på den höga hyran. Här i stan är det enbart nyproducerat som har så stor hyra. Vårt boende är inte nyproducerat. Inte direkt välskött. Svår omgivning att ha barn i. Men det är speciellt utformat och därför hög hyra.

Vi har råd. Innan skatt får vi in ung 80 000/månad. Men det vore bättre att betala av på ett huslån än att skicka pengar till det kommunala bostadsbolaget. Boendet 80 mil bort ligger på ungefär 5000/månaden utslaget på ett år.
 
Ok då är jag med. Läste lite tokigt bara. Även om man tycker att man har råd så tror jag haken blir att banken kommer att räkna på två permanentboenden och kalkyl därefter. Även om ni inte har utgifter nu så kan det bli osv osv. Dessutom kommer de undra varför ni inte sparat ihop till en kontantinsats.
Och räcker överskottet idag endast till att hålla det andra huset igång, ja då kanske man ska fundera på om man har råd att hålla två hus igång. En dyr hyra är ändå en fast post, inga överraskningar någonsin förutom årliga höjningar.
 
  • Gilla
fia_mstd
  • Laddar…
Varför skulle dom räkna på två permanentbostäder? Det är väl samma scenario som om du har en sommarstuga du vill belåna?
 
H hempularen skrev:
Det låter som en känslig situation. Och sådana behöver alltid individuella lösningar.

Men för mig och vår familj så ser jag och min fru (hoppas jag) på det så här:

Föräldrar och svärföräldrar skall man hålla på lagom avstånd, att skaffa ens en sommarstuga två kvarter bort finns inte på kartan. Det gäller även nu när våra barn flugit ut. Vi vill ha dom nära men respekterar och uppmuntrar att de håller lagom avstånd.

Att ha föräldrar nära sin familj ökar risken för konflikter. Rent statistiskt är det rätt få förhållanden mellan två vuxna som håller speciellt länge, att då blanda in ytterligare vuxna i familjen är ett högrisk projekt.

Och hela prioriteten vad gäller omvårdnasbiten måste hållas till den egna familjen. När vi får barnbarn så hoppas jag att vi kan finnas där som stöd för den nya familjen, men på deras villkor (och våra, man kan inte försaka precis allt, inte ens för sina barnbarn), men stödet måste bygga på den aktiva familjens behov, inte på vårt behov att umgås med våra barn och barnbarn.

Och när vi blir så gamla att vi behöver stöd, så hoppas jag att barnen kommer och hjälper lite, MEN på deras villkor.
Jag håller inte med dig. För att peka på fakta så håller de flesta äktenskap. Har det hållit i 10år så är det en ganska liten risk att det inte håller. Din bild av omgivningen är sannolikt starkt färgad av dig själv.
 
useless useless skrev:
Varför skulle dom räkna på två permanentbostäder? Det är väl samma scenario som om du har en sommarstuga du vill belåna?
för att det troligen inte är nån sommarstuga? Det är en vanlig fastighet och att ts väljer att bo där några tillfällen om året gör ju inte kalkylen annorlunda.
Hade de bott i ett hus och velat låna till en sommarstuga kanske kalkylen gått ihop om sommarstugan varit billig. Nu har de ett hus och vill låna till ytterligare ett hus som är dyrare än det dom redan har. Då tror jag att kalkylen blir svårare att få till. Särskilt om kontantinsats saknas.
 
Hur man använder huset har väl inget med att göra om det är en sommarstuga.

Gentemot banken så är det givetvis en sommarstuga. Att ha både en sommarstuga och äga en bostad för sitt permanentboende gäller bog de flesta sommarstugeägare.

Det handlar ju helt om hur den totala ekonomin ser ut när man har betalat för både sommarstugan och sitt permanenta boende.
 
  • Gilla
johel572 och 1 till
  • Laddar…
S Stefan1972 skrev:
För att det troligen inte är nån sommarstuga? Det är en vanlig fastighet och att ts väljer att bo där några tillfällen om året gör ju inte kalkylen annorlunda.
Hur definierar man en sommarstuga då? Om man inte bor där permanent kan inte banken räkna på att man gör det.
 
nä det är klart totalen är det dom räknar på men nu blir det ju det omvända. Det är inte många som köper en dyrare sommarstuga än det dom bor i om man nu ser det så. De flesta har ju en fastighet de bor i och belånar den och köper en billig sommarstuga. Då är det ju sällan nå märkvärdigheter. Nu har man en fastighet som kostar en slant och så vill man köpa en ännu dyrare fastighet.
Men visst, det är ju inget som säger att man får nej men men dom förutsättningar som angetts så tror jag kalkylen blir svår.
 
Stickan56
Det finns bara ett sätt att lösa denna gåta. Fråga banken!

Stickan
 
  • Gilla
Steffo1980
  • Laddar…
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.