Miss_Spyro skrev:
Mina stora killar har fått betala 2000 i månaden för att täcka matkostnaderna. Chips och godis har de fått stå för själva. De har delat på storstugan om 17 kvm där de har sovit och spelat dator. Måltider, dusch och tvätt inne i stora huset. Den äldsta har jag hjälpt med handpenning nu när han flyttat men den får han avbetala de närmsta 10 åren till låg ränta. Den yngre bor fortfarande hemma och sparar till handpenningen själv.
Med andra ord.
Det ena barnet är bättre än det andra. :S
 
Jag anser att har man flera barn, så är det lika behandling som gäller i de här frågorna.
 
Totem skrev:
Jag anser att har man flera barn, så är det lika behandling som gäller i de här frågorna.
Även om det ena barnet bestulit föräldrar på allt de hade så att de hamnade hos kronofogden? Och sen tack bara deras arbete och det andra barnets hjälp kom på fotter och många gånger om tjänade mer pengar?
Ska det vara lika???
 
F
En före detta jobbarkompis har sin 20-21 åriga dotter hemmaboende. Han har under ett par års tid tagit bra betalt för boendet hemma. 1000kr för käk och möjligheten att använda tvättmaskin. Hon får helt själv sköta sin tvätt. Sen betalar hon 3000kr för boendet. Alla andra privata kostnader för hon stå för själv som mobiltelefon och sånt. Han har även krav på att hon skall hjälpa till med städning och matlagning (vilket bitvis har funkat relativt kasst...) Eget våningsplan med eget badrum men gemensam entré och kök. Två stora rum på totalt kanske 35m2. Hyran sattes baserat på vad en billig hyresrätt skulle ha kostat minus extrakostnaderna för transport jämfört med stan. Hyrespengarna (och antagligen mycket mer om jag känner honom rätt) fär hon tillbaka i nån form när hon flyttar men precis som TS så vet hon inte ett skit om det. Tycker att det är helt rätt att ta betalt för att sen ge tillbaka på nåt sätt. Då kan man samtidigt sjäv bestämma vad pengarna skall användas nånstans.
 
Spännande ämne måste jag säga.

Minns fortfarande den där dagen då min far ville att jag skulle betala hyra efter att jag fyllde 18 och tjänat lite pengar sen 16års ålder och la undan 10k/mån och resten nöje, kläder och betalade mina "egna" räkningar och prylar. Man kan säga att jag utnyttjade mitt rum 10kvm, fick mat (lagade själv), wc/dusch/tvätt (tvättade själv) och fick tillgång till bredbandet.

Han krävde 2.5k i månaden när jag fyllde 18 vilket retade mig något fruktansvärt för jag såg det som en ren vinst för honom i och med att det var ändå hans "inkörda" utgift som han var van vid, tyckte jag. Som om han skrapade en lott och vann 2.5k månaden. Han förklarade och kom med argument som redan är skrivna i tråden.

Sak samma, jag betalade givetvis men tråkigt att han inte förstod att jag ville flytta så fort jag kunde?


Min Slutsats:
Att hålla koll på hur han spenderar/ sparar sina pengar och uppmuntra till sparande tror jag är bra och kanske titta på boende tillsammans som hjälp i rätt riktning att komma på egna fötter. Är det noll på kontot varje månad så är det ett problem som ni måste diskutera oavsett om ni kommer med en säck pengar när han flyttat. Värde i pengar ser man när man kommer på att man sliter för dem.

Jag har bekanta som inte lärde sig något fast höga hyror hos päronen.

När flyttade ni själva ut och hur resonerade ni? Är det någon av er som tänkte stanna hemma tills ni blev 30 om det var gratis att bo och äta hemma? Räkningar lär man sig betala ändå om någon bara visar hur man gör första gångerna.
 
Vår son skaffade extrajobb under gymnasietiden och som sommarjobb, det var sena tider (kassajobb på stormarknad, mycket OB tillägg), han valde att spara ungefär hälften av det han tjänade, och vi menade att så länge han gjorde det så behövde han inte betala hemma. Det har ju kommit väl till pass nu när han flyttat hemifrån till studentrum i annan stad.

Sedan har vi iofs sparat ett lite större belopp som vi önskar att han öronmärker till kontantinsats vid bostadsköp när det blir aktuellt.
 
Eftersom att jag gick på gymnasiet i en annan stad 5 mil från min hemkommun, så flyttade jag redan när jag var 17 år och började trean. Sedan fick jag jobb strax innan studenten så flyttade aldrig hem igen, så mina föräldrar har aldrig krävt mig på pengar. Men att betala 4-6 000 kr för att bo hemma låter ju helt absurt! Då är det ju mycket bättre att lägga de pengarna på en egen lya och få ha lite privatliv, kan jag tycka.

//Patrik
 
Jag flyttade ju så fort huset var någorlunda att bo i, när jag var 20. (är nu 22)

Men jag blir lite fundersam på vissa i min bekantskapskrets.
En person jag känner flyttade till en lägenhet när han var gissningsvis 20 år, men nu när han är ca 25 år så har han flyttat tillbaka till sina föräldrar för "det är ju så bekvämt och dom har ett garage".

Hoppas han får betala en ordentlig månadskostnad där.....
 
Tror TS var på rätt spår från början, 3500 - 4000 om mat ingår. Har han bra lön kanske några hundringar till, det är dyrt att bo i Stockholm, eller hur.. Tar ni för mycket tycker han ni är snåla då ni har såpass hög inkomst redan och gnäller för det och sen när han flyttar och får pengarna tycker han det är för att han gnällt om det.
 
Jag tycker man som förälder kan ha rätt så hårda krav på att det sparas och läggs undan åtminstone vad det kostar att bo själv med spartanska förhållanden, dvs 5-6kkr/månad om man jobbar heltid och man har fri tillgång till kylskåp, diskmaskin, tvättstuga, kabel-TV, Internet etc. Hela den slanten behöver ju inte gå till hushållskassan, men en del skall definitivt göra det, oavsett hur bra ställt man har det. Jag ser inget fel i att man som förälder kan unna sig lite mera när barnen blivit stora och kan försörja sig själva.
 
Jag tycker TS är helt rätt ute. Låt barnen betala säg 3500:- i månaden för helpension. Det är inte orimligt. När de får tillbaka pengarna som del till kontantinsats till en lägenhet lär de inte bli besvikna. Jag kommer nog att praktisera det på mina barn om 15 år när det är dags.

Som anekdot kan jag säga att mina föräldrar försökte det med mig när jag var 19. Vi hade diskussionen på tisdagen och jag flyttade på fredagen. Mitt resonemang var att om jag ändå skall betala 2000 hemma kan jag ju lika gärna betala 3000:- för en egen lägenhet. I mitt fall fungerade det inte, men jag tror kanske inte att de flesta är så impulsiva och har så dålig koll på levnadskostnader som jag hade. Hursomhelst hade jag och polarn som delade lägenhet jäkligt kul i vår nyvunna frihet och fattigdom, så resultatet blev ju bra i alla fall.
 
Vår son flyttade för 3 år sedan då han var 24 och hittade ett litet hus som han ville ha. Han fick jobb vid 20 och då betalade han 2500 kr/månad för all service att bo hemma (mat, tvätt, städ etc). Han hade en bil som han fick tanka och stå för själv också. Ingen klagade, det kändes ganska naturligt då min fru och jag är pensionärer och ha ganska låga inkomster. När han var student bodde han gratis hos oss, då fick han 1800 kr/månad av CSN varav 1000 gick till hans bil.

/S
 
Jag fattar inte att så många härinne tycker att konsumentverkets riktlinjer är absurda! De är tvärtom väldigt realistiska.

2.000 kr/mån betalade döttrarna som studenter med studielån o studiebidrag och det var för 17 år sedan och framåt ... då ingick inte lunchen på vardagarna och det var ju självklart att de hjälpte till hemma på samma sätt som vi andra hjälpte till för att driva 'företaget hemmet'. Livet blev betydligt dyrare när de senare flyttade in i sina resp bostadsrätter och hushöll själva.

Att begära att ungarna betalar samma summa idag är ju fullständigt orimligt. Vad föräldrarna gör med pengarna i senare skede är absolut utan betydelse - vi hjälper naturligtvis till så mycket vi kan men boendet kostar och det ska de vänja sig vid!
 
Swetrot skrev:
Jag tycker man som förälder kan ha rätt så hårda krav på att det sparas och läggs undan åtminstone vad det kostar att bo själv med spartanska förhållanden, dvs 5-6kkr/månad om man jobbar heltid och man har fri tillgång till kylskåp, diskmaskin, tvättstuga, kabel-TV, Internet etc. Hela den slanten behöver ju inte gå till hushållskassan, men en del skall definitivt göra det, oavsett hur bra ställt man har det. Jag ser inget fel i att man som förälder kan unna sig lite mera när barnen blivit stora och kan försörja sig själva.
Swetrot har ett mkt bra förslag.
Ett tvångssparande.
Förklara helt ärligt att det kostar 5000-6000 kr/mån att bo själv, men att ni inte behöver pengarna, men förväntar er att han lägger undan minst denna summa varje månad så länge han bor hemma, eller tom att ni tar denna summa och lägger undan åt honom - fast jag skulle nog föredra den ärliga metoden, beror väl lite på hur barnen sköter sig innan, man har ju som förälder en känsla av hur det skulle kunna funka..

Om man inte säger ngt utan senare ger pengarna som en överaskning så är kanske 2-3000 kr mer rimligt ?
Man bör dock tänka på att dels kan man förlora i förtroende (även om överaskningen är positiv) och dels missar man en del pedagogik med det senare förfarandet. Men återigen tror jag det beror lite på vilekt relation man har till sina barn, förväntningar och om don tidigare haft problem med ärligheten, eller ekonomin osv

/K
 
Redigerat:
Klicka här för att svara
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.