Att köpa hus.
Hej.
Jag och min sambo går i husköpartankar.
Jag är ägare till ett hus i dagsläget villket ger mig en ökad summa att lägga i kontantinsats mot det nya huset.
Vi vill äga 50% var. Så att det är vårat
Tilsammans kommer vi upp i en kontantinsats på 300 000.
Men hon har bara möjlighet att stå för ungefär 30 000 av den.
Så hur har ni löst det?
borde jag stå för mer av kontantinsatsen?
skriver man in några klausuler så att jag får ut dom pengarna vid en försäljning?
Borde jag ha ut mer vid en försäljning Eller skall vi ha ut samma summa?
hur blir det.med värdeökningen/minsknigem? Jag har ju gått in med mer pengar borde jag få it mer då?
Vad skall vi mer tänka över?
Vad kan det bli för problem?
Tack!
Jag och min sambo går i husköpartankar.
Jag är ägare till ett hus i dagsläget villket ger mig en ökad summa att lägga i kontantinsats mot det nya huset.
Vi vill äga 50% var. Så att det är vårat
Tilsammans kommer vi upp i en kontantinsats på 300 000.
Men hon har bara möjlighet att stå för ungefär 30 000 av den.
Så hur har ni löst det?
borde jag stå för mer av kontantinsatsen?
skriver man in några klausuler så att jag får ut dom pengarna vid en försäljning?
Borde jag ha ut mer vid en försäljning Eller skall vi ha ut samma summa?
hur blir det.med värdeökningen/minsknigem? Jag har ju gått in med mer pengar borde jag få it mer då?
Vad skall vi mer tänka över?
Vad kan det bli för problem?
Tack!
Tyvärr kan jag inte hjälpa er med någon lösning ...men jag undrar ändå varför man funderar på försäljning osv..
Skulle aldrig köpa ett hus ihop om jag inte tyckte om min fru , man , sambo..och tänkte leva med denna livet ut.
Ber så hemskt mycket om ursäkt och hoppas att ni inte tar illa upp av min fråga.
Skulle aldrig köpa ett hus ihop om jag inte tyckte om min fru , man , sambo..och tänkte leva med denna livet ut.
Ber så hemskt mycket om ursäkt och hoppas att ni inte tar illa upp av min fråga.
Det beror ju väldigt mycket på men en lösning är att du lånar ut 120 000 till din sambo och ni skriver ett skuldebrev på det. Sedan köper ni huset och äger halva var. Om ni separerar och säljer så delar ni på summan huset säljs för och sedan betalar sambon tillbaka skulden från sin del.
Det är väl nu när man tänker leva ihop i hela livet som det är läge att ordna avtal som är rimliga för båda parter.
Om målsättningen är att ni båda skall vara hälftenägare, men ena parten inte kan lägga lika mycket kontant.
Då kan man ordna det med ett skuldbrev, din sambo kan låna summan av dig, ex. till nollränta. Då äger ni huset lika mycket båda två, men OM det skulle spricka (eller dödsfall) så får var och en ut sin kontantinsats plus hälften av ev. värdeökning/värdeminskning.
Hur man sedan ordnar upp sin familjeekonomi finns det många olika uppfattningar om.
För mig fungera en gemensam ekonomi bra. Dvs. jag och min fru (även på den tiden vi var sambo) ser alla tillgångar/inkomster/kostnader som VÅRA. Jag har under alla (nästan) år haft högre inkomst än min fru, 50 - 400% högre. För mig har det varit viktigt att min fru skall se det som vår inkomst, som vi båda bestämmer över.
Som jag ser det så bidrar man i ett förhållande på olika sätt till tillvaron, och båda gör det efter bästa förmåga, det är inkomster, vara hemma med barn, städa diska osv. Och jag tycker det är viktigt att man då inte försöker balansera, så att den som drar rin mindre pengar skall känna behov av att kompensera med markservice. Utan båda arbetar och tjänar pengar efter förmåga, båda sköter markservice efter förmåga osv.
Så att även om ena parten drar in mer pengar för räntebetalningar, reparationer osv. Så är det ändå bådas hus lika mycket.
Däremot tycker jag det är viktigt att om man tar med sig olika mycket pengar in i förhållandet så skall man kunna få med sig dessa ut igen OM förhållandet spricker. Medan även avkastning på kapital ser jag som en gemensam inkomst.
Detta sätt att hantera ekonomi fungerar för oss, men det finns säkert andra familjer där det inte alls skulle fungera, om man ex. har en stor skillnad i synen på utgifter, där ena parten tycker att kläder går bara att köpa på Biblioteksgatan, eller den ena tycker att någon enklare bil än Ferrari är otänkbart, så kanske en gemensam ekonomi kan bli ansträngd.
Om målsättningen är att ni båda skall vara hälftenägare, men ena parten inte kan lägga lika mycket kontant.
Då kan man ordna det med ett skuldbrev, din sambo kan låna summan av dig, ex. till nollränta. Då äger ni huset lika mycket båda två, men OM det skulle spricka (eller dödsfall) så får var och en ut sin kontantinsats plus hälften av ev. värdeökning/värdeminskning.
Hur man sedan ordnar upp sin familjeekonomi finns det många olika uppfattningar om.
För mig fungera en gemensam ekonomi bra. Dvs. jag och min fru (även på den tiden vi var sambo) ser alla tillgångar/inkomster/kostnader som VÅRA. Jag har under alla (nästan) år haft högre inkomst än min fru, 50 - 400% högre. För mig har det varit viktigt att min fru skall se det som vår inkomst, som vi båda bestämmer över.
Som jag ser det så bidrar man i ett förhållande på olika sätt till tillvaron, och båda gör det efter bästa förmåga, det är inkomster, vara hemma med barn, städa diska osv. Och jag tycker det är viktigt att man då inte försöker balansera, så att den som drar rin mindre pengar skall känna behov av att kompensera med markservice. Utan båda arbetar och tjänar pengar efter förmåga, båda sköter markservice efter förmåga osv.
Så att även om ena parten drar in mer pengar för räntebetalningar, reparationer osv. Så är det ändå bådas hus lika mycket.
Däremot tycker jag det är viktigt att om man tar med sig olika mycket pengar in i förhållandet så skall man kunna få med sig dessa ut igen OM förhållandet spricker. Medan även avkastning på kapital ser jag som en gemensam inkomst.
Detta sätt att hantera ekonomi fungerar för oss, men det finns säkert andra familjer där det inte alls skulle fungera, om man ex. har en stor skillnad i synen på utgifter, där ena parten tycker att kläder går bara att köpa på Biblioteksgatan, eller den ena tycker att någon enklare bil än Ferrari är otänkbart, så kanske en gemensam ekonomi kan bli ansträngd.
Hej hardbigfoot!
det är mycket bättre att redan nu fundera över dessa saker än att behöva göra det när man ska sälja. Och det behöver inte ens vara bodelning efter skillsmässa. Skulle ni flytta någon gång till en hyresrätt och har ni inte delad ekonomi, kan det redan vara struligt. Eller tänk på bråket era föräldrar får ifall ni båda två skullle dö en tragisk död.
jag önskar dig inget av detta, men tyckte att micro behövde höra några alternativer varför det kan varasmart att tänka i förväg.
jag kan tänka mig att kontaktpersonen på banken har mycket erfarenhet över hur man brukar lösa det i förväg och hur det blir i efterhand. Men min okunniga åsikt är att kontantinsatsen är en liten del i hela affären. Det viktigaste är att ni ägar huset lika och betalar lånet lika. hur ni ska fördela prngarna efter fördäljningen är väldigt svårt att bestämma. det känna att allt som man bestämmer i förväg kommer att kännas fel i efterhand, och att dela lika kommer inte att känna mer fel än något annat.
Vill du säkerställa dina 300 tusen, då borde du kanske låna hälften till henne och sen ser till att hon betalar tillbaka fort. Kanske det går att åmortera mindre för att få möjlighet att betala av lånet (för hennes del) och spara till en extra buffert för din del.
Sen i övrigt ska man ser till att inte ena partner betalar all mat, som man inte får tillbaka vid separering och den andra all elektronik och alla verktyg, som man kan ta med efter en separering.
Lycka til
.
det är mycket bättre att redan nu fundera över dessa saker än att behöva göra det när man ska sälja. Och det behöver inte ens vara bodelning efter skillsmässa. Skulle ni flytta någon gång till en hyresrätt och har ni inte delad ekonomi, kan det redan vara struligt. Eller tänk på bråket era föräldrar får ifall ni båda två skullle dö en tragisk död.
jag önskar dig inget av detta, men tyckte att micro behövde höra några alternativer varför det kan varasmart att tänka i förväg.
jag kan tänka mig att kontaktpersonen på banken har mycket erfarenhet över hur man brukar lösa det i förväg och hur det blir i efterhand. Men min okunniga åsikt är att kontantinsatsen är en liten del i hela affären. Det viktigaste är att ni ägar huset lika och betalar lånet lika. hur ni ska fördela prngarna efter fördäljningen är väldigt svårt att bestämma. det känna att allt som man bestämmer i förväg kommer att kännas fel i efterhand, och att dela lika kommer inte att känna mer fel än något annat.
Vill du säkerställa dina 300 tusen, då borde du kanske låna hälften till henne och sen ser till att hon betalar tillbaka fort. Kanske det går att åmortera mindre för att få möjlighet att betala av lånet (för hennes del) och spara till en extra buffert för din del.
Sen i övrigt ska man ser till att inte ena partner betalar all mat, som man inte får tillbaka vid separering och den andra all elektronik och alla verktyg, som man kan ta med efter en separering.
Lycka til
.
De senaste 40 åren är det över 20000 gifta par som skiljt sig varje år. Men de männen kanske helt enkelt inte tyckte om sina fruar när de gifte sig?Micro skrev:
Jag var bara nyfiken hur andra tänker , själv så äger jag och min fru vårat nuvarande hus ihop.
Jag har liksom hardbigfoot också ägt ett hus helt själv innan jag träffade frugan.
Hus nr 2 köpte vi gemensamt.
aldrigklar..Det kan vara fruarna som inte orkade med sina män.
Jag skulle nog inte orka med att tänka negativt och strula med pengar hit och dit för en eventuell separation , vore jag det minsta osäker skulle jag inte köpa ett hus ihop med någon utan köpa det själv , eller hyra ett så man kan bo ihop tills man litar på varandra.
Jag har liksom hardbigfoot också ägt ett hus helt själv innan jag träffade frugan.
Hus nr 2 köpte vi gemensamt.
aldrigklar..Det kan vara fruarna som inte orkade med sina män.
Jag skulle nog inte orka med att tänka negativt och strula med pengar hit och dit för en eventuell separation , vore jag det minsta osäker skulle jag inte köpa ett hus ihop med någon utan köpa det själv , eller hyra ett så man kan bo ihop tills man litar på varandra.
Hej. Tack för alla svaren
förstår att frågorna kan uppfattas som negativa. Men som flera påstår känns det inte fel att ha reda på det innan det blir tråkigheter.
Eller bara en försäljning.
Men tyvärr är det ju många giftemål som slutar i kras
förstår att frågorna kan uppfattas som negativa. Men som flera påstår känns det inte fel att ha reda på det innan det blir tråkigheter.
Eller bara en försäljning.
Men tyvärr är det ju många giftemål som slutar i kras
Vi gjorde som Pelle242 skriver.
Jag stod för hela insatsen men inför köpet lånade jag ut hälften och vi skrev ett skuldbrev. Vi äger alltså 50% var. Detta kommer ju aldrig regleras så länge vi är tillsammans. Struntar i vem som betalar, huset är ju vårt tillsammans. Det är mer en säkerhet om något skulle bli tokigt. Vi hade en familjejurist som hjälpte oss med skuldbrev, arvsordning och samboavtal. Känns bra att ha ordentliga papper även om tanken är att aldrig behöva använda dem
Jag stod för hela insatsen men inför köpet lånade jag ut hälften och vi skrev ett skuldbrev. Vi äger alltså 50% var. Detta kommer ju aldrig regleras så länge vi är tillsammans. Struntar i vem som betalar, huset är ju vårt tillsammans. Det är mer en säkerhet om något skulle bli tokigt. Vi hade en familjejurist som hjälpte oss med skuldbrev, arvsordning och samboavtal. Känns bra att ha ordentliga papper även om tanken är att aldrig behöva använda dem