Är det verkligen alltid så svårt att totalrenovera som det beskrivs?

[Nissens]

Godkväll Husbyggare,

En fråga som jag funderat på under en längre tid är hur svårt är det egentligen att renovera gamla hus?

Låt mig beskriva hur jag funderat: Idag hör jag från vänner som arbetar i hantverkarbranschen hur enormt mycket arbete det är att renovera ett gammalt hus. Även från andra "hantverkskunniga" hör jag vilket vansinne det är att renovera ett gammalt förfallet hus. Men med som allt annat handlar det alltid om perspektiv. Låt mig berätta om några andra perspektiv.

1. En bekant till mig hittade en sjunken skuta i Stockholm. Vi pratar alltså inte en liten båt. Utan en 42 meter lång skonare. Och den låg på botten i hamnen. Man bärgade skutan, gjorde den duglig för att flyttas. Boxerade den söderut till ett varv där den skulle renoveras. Under färden sjönk den igen och man behövde renovera den på nytt. Väl framme på slipen påbörjade renoveringen. Efter att man rivit bort allt gammalt och satt nya spant så brann allt ner. I princip bara kölstocken kvar. Men det stoppade inte arbetet. Idag har hon seglat sedan 2008 och vunnit flera år av det prestigefulla Tall Ship Races. Där fanns ingen tvekan. Skjortärmar kavlades upp. Arbete utfördes. Ingen satt och lipade och tyckte det var jobbigt.

2. En vän till familjen berättade om deras sommarstuga som deras farfar byggt. Förfadern i fråga arbetade som landskapsarkitekt på dagarna. Han arbetade heltid och hade knappast speciellt mycket semester. Han ville bygga en sommarstuga till sin familj. Hittade en tomt. Hittade en gammal ladugård några mil bort med bra stomme som han fick köpa billigt. Han plockade ner ladugården själv. Stock för stock. Slängde upp dom axeln och bar dom (stockarna körde på traktorsläp till tomten). På det viset byggde han deras sommarstuga på 150 kvm. Det tog två år. Det fanns inte ett enda el-verktyg. Han hade inge som helst erfarenhet av att timra eller bygga hus. Ingen tvekan. Skjortärmar kavlades upp, Ingen satt och lipade och tyckte att livet var svårt och att det var ont om tid. Huset är välbyggt och har stått utan att behöva någon större omsorg sedan 1950.

3. Jag hyrde en stuga på en gård av en äldre kvinna. Kvinnan berättade att när hon var liten var de en stor familj med tio barn i en mycket liten stuga med två rum. Kvinnans far och mor jobbade tidig morgon till sen kväll på gården. Ändå satt kvinnans mor uppe på nätterna och spann garn, stickade tröjor, och lagade kläder. Hon berättade om hur hon vaknat på morgonen när hon var liten och det ibland hängde en ny stickad tröja på hennes säng som hennes mor stickat klart under natten. Än idag förstår hon inte hur det är möjligt att hennes mor han med allt.

Det jag beskriver är människor som haft en vision, som haft ett mål och som genomfört den. Utan pardon. Genuint för att de velat. Inte för att få bekräftelse. Inte för att vara influencers. Inte för att synas på social media. De har aldrig haft en endast tanke på bekräftelse. Bara drivits av passion och mål.

Det jag undrar nu är, gör vi det kanske lite svårt för oss? Kanske svårare än det faktiskt är? Är vi lite bortskämda? Kanske till och med lite bortklemade? Har vi blivit förslappade och fåfänga?

Jag själv har under de senaste åren då jag letat efter "drömhus" som ligger precis så perfekt som jag vill hittat två hus som stämmer in. Det första objektet hade stått obebott i 60 år, taket av singel var helt ruttet, panelen var helt bortvittrad på en gavel och stomme där var även den helt vittrad. Jag tog dit en vän som är skicklig hantverkare. Han berättade för mig att det skulle vara personligt självmord att försöka sig på att renovera det. Så jag avstod. Mitt andra objekt är ännu mer anmärkningsvärt, i närheten av en av Sveriges största städer har jag hittat ett litet hus/torp som är hopbyggt med en liten ladugård. Troligen byggt sent 1700-tal, varit obebott i cirka 100 år, orört i ca 25-30 år. Extremt dåligt skick givetvis. Men när jag berättar om detta fynd för människor runt om mig, människor som har erfarenhet av gamla hus, säger dom samma; det vore vansinnigt att ge sig på att renovera.

Är det verkligen så svårt? Behöver man verkligen göra på det sättet som "förordas" där allt måste ta oändlig tid och kosta oändligt mycket? Alla byggnadsvårds utbildade och ödehus experter idag vet precis exakt hur man ska göra för att det ska vara "rätt". Men vad är rätt? Behöver vi ge oss tillbaka tillåtelsen att tro på vår EGEN vision? Bara stänga av all input från omvärlden. Vår vision. Vårt mål. Sen bara kavla upp skjortärmarna och köra.

Vad tror ni?

Grejen är väl att många gånger kan det bli billigare, enklare och snabbare att bygga nytt istället för att rota i det gamla.

 

[Anonymiserad 382559]

Helt rätt, hade det varit så hade allt gammalt rivits när betongprogrammet kom på 60-talet . Man skulle förbjudit och rivit alla gamla enfamiljshus.

Och vi skulle idag kunnat titta på engelska "Escape to the country" och konstaterat vilka tokar de är som har byar och hus som är 100 till 400 år gamla.
Nja du Magnus du brukar dyka upp i trådarna och "trolla"

Nämn en enda gång när jag har "trollat" tack!

Eller grejen är väl mest att i Sverige är så gamla hus så pass simpelt byggda att de inte finns kvar eller är sneda ruckel. Därför finns inga mysiga "byar" med hus från 1600 talet i Sverige, för att husen byggdes i trä och med sticketak eller halmtak. I UK är dessa 1600 talsbyar byggda i stenmaterial och i ett mildare klimat.

Enstaka hus i Sverige finns dock kvar från den tiden, adeln, sätesgårdar och en del andra. .

 

[paralun]

Grejen är väl att många gånger kan det bli billigare, enklare och snabbare att bygga nytt istället för att rota i det gamla.

Jo men det finns många gamla hus som är värda att bevara.
Men det behövs pengar och har man inte det så bör man låta bli.

Jag skrev tidigare i tråden och kom på en till sak.
"Vad gjorde du då barnen var små? Renoverade ett gammalt hus...
De jag stött på och misslyckats är då klart bittra och allt gick i kras.

 

[olotor]

Beträffande hur det var förr: För ett antal år sedan läste jag en artikel i Norrtälje Tidning om ett par som hade sommarstuga på Yxlan som mannen i huset byggt på 50-talet. Han bodde i Stockholm, jobbade heltid vilket på den tiden även arbete på lördagen till tvåtiden. Då tog han mopeden och åkte upp till Yxlan och arbetade med stugan resten av lördagen och hela söndagen. Sedan mopeden hem!

 

[Anonymiserad 382559]

Beträffande hur det var förr: För ett antal år sedan läste jag en artikel i Norrtälje Tidning om ett par som hade sommarstuga på Yxlan som mannen i huset byggt på 50-talet. Han bodde i Stockholm, jobbade heltid vilket på den tiden även arbete på lördagen till tvåtiden. Då tog han mopeden och åkte upp till Yxlan och arbetade med stugan resten av lördagen och hela söndagen. Sedan mopeden hem!

jaha, vad ovanligt! Verkligen värt att skriva om. Kan man tänka sig, han åkte moped minsann.
Jag är riktigt tagen av denna historia.

 

[guggen]

Nämn en enda gång när jag har "trollat" tack!

Eller grejen är väl mest att i Sverige är så gamla hus så pass simpelt byggda att de inte finns kvar eller är sneda ruckel. Därför finns inga mysiga "byar" med hus från 1600 talet i Sverige, för att husen byggdes i trä och med sticketak eller halmtak. I UK är dessa 1600 talsbyar byggda i stenmaterial och i ett mildare klimat.

Enstaka hus i Sverige finns dock kvar från den tiden, adeln, sätesgårdar och en del andra. .

Bitterheten lyser starkt
Vad sägs om alla dessa stadskärnor med 1600 talshus eller varför inte Visby. Det finns gott om gamla stenhus och välbyggda trähus i sverige. Jag har själv både 1700 tals hus i sten och sekelskifte i trä. Och tro det eller ej, båda i sverige. Jag föredrar trähuset med högt i tak och stora fönster.

 

[olotor]

Magnus Filip:
Du verkar inte ha en susning var Yxlan ligger i förhållande till Stockholm. Det är ca 8 mil. Plus färjan till Yxlan. Det tar två timmar för att åka till bekanta på Yxlan från Stockholm - med bil.
Jag skrev mest för visa hur det var förr. Mest som en kul grej. Tvivlar på att det finns ngn som gör motsvarande ansträngning i dag.

 

[@ndreas]

Godkväll Husbyggare,

En fråga som jag funderat på under en längre tid är hur svårt är det egentligen att renovera gamla hus?

Låt mig beskriva hur jag funderat: Idag hör jag från vänner som arbetar i hantverkarbranschen hur enormt mycket arbete det är att renovera ett gammalt hus. Även från andra "hantverkskunniga" hör jag vilket vansinne det är att renovera ett gammalt förfallet hus. Men med som allt annat handlar det alltid om perspektiv. Låt mig berätta om några andra perspektiv.

1. En bekant till mig hittade en sjunken skuta i Stockholm. Vi pratar alltså inte en liten båt. Utan en 42 meter lång skonare. Och den låg på botten i hamnen. Man bärgade skutan, gjorde den duglig för att flyttas. Boxerade den söderut till ett varv där den skulle renoveras. Under färden sjönk den igen och man behövde renovera den på nytt. Väl framme på slipen påbörjade renoveringen. Efter att man rivit bort allt gammalt och satt nya spant så brann allt ner. I princip bara kölstocken kvar. Men det stoppade inte arbetet. Idag har hon seglat sedan 2008 och vunnit flera år av det prestigefulla Tall Ship Races. Där fanns ingen tvekan. Skjortärmar kavlades upp. Arbete utfördes. Ingen satt och lipade och tyckte det var jobbigt.

2. En vän till familjen berättade om deras sommarstuga som deras farfar byggt. Förfadern i fråga arbetade som landskapsarkitekt på dagarna. Han arbetade heltid och hade knappast speciellt mycket semester. Han ville bygga en sommarstuga till sin familj. Hittade en tomt. Hittade en gammal ladugård några mil bort med bra stomme som han fick köpa billigt. Han plockade ner ladugården själv. Stock för stock. Slängde upp dom axeln och bar dom (stockarna körde på traktorsläp till tomten). På det viset byggde han deras sommarstuga på 150 kvm. Det tog två år. Det fanns inte ett enda el-verktyg. Han hade inge som helst erfarenhet av att timra eller bygga hus. Ingen tvekan. Skjortärmar kavlades upp, Ingen satt och lipade och tyckte att livet var svårt och att det var ont om tid. Huset är välbyggt och har stått utan att behöva någon större omsorg sedan 1950.

3. Jag hyrde en stuga på en gård av en äldre kvinna. Kvinnan berättade att när hon var liten var de en stor familj med tio barn i en mycket liten stuga med två rum. Kvinnans far och mor jobbade tidig morgon till sen kväll på gården. Ändå satt kvinnans mor uppe på nätterna och spann garn, stickade tröjor, och lagade kläder. Hon berättade om hur hon vaknat på morgonen när hon var liten och det ibland hängde en ny stickad tröja på hennes säng som hennes mor stickat klart under natten. Än idag förstår hon inte hur det är möjligt att hennes mor han med allt.

Det jag beskriver är människor som haft en vision, som haft ett mål och som genomfört den. Utan pardon. Genuint för att de velat. Inte för att få bekräftelse. Inte för att vara influencers. Inte för att synas på social media. De har aldrig haft en endast tanke på bekräftelse. Bara drivits av passion och mål.

Det jag undrar nu är, gör vi det kanske lite svårt för oss? Kanske svårare än det faktiskt är? Är vi lite bortskämda? Kanske till och med lite bortklemade? Har vi blivit förslappade och fåfänga?

Jag själv har under de senaste åren då jag letat efter "drömhus" som ligger precis så perfekt som jag vill hittat två hus som stämmer in. Det första objektet hade stått obebott i 60 år, taket av singel var helt ruttet, panelen var helt bortvittrad på en gavel och stomme där var även den helt vittrad. Jag tog dit en vän som är skicklig hantverkare. Han berättade för mig att det skulle vara personligt självmord att försöka sig på att renovera det. Så jag avstod. Mitt andra objekt är ännu mer anmärkningsvärt, i närheten av en av Sveriges största städer har jag hittat ett litet hus/torp som är hopbyggt med en liten ladugård. Troligen byggt sent 1700-tal, varit obebott i cirka 100 år, orört i ca 25-30 år. Extremt dåligt skick givetvis. Men när jag berättar om detta fynd för människor runt om mig, människor som har erfarenhet av gamla hus, säger dom samma; det vore vansinnigt att ge sig på att renovera.

Är det verkligen så svårt? Behöver man verkligen göra på det sättet som "förordas" där allt måste ta oändlig tid och kosta oändligt mycket? Alla byggnadsvårds utbildade och ödehus experter idag vet precis exakt hur man ska göra för att det ska vara "rätt". Men vad är rätt? Behöver vi ge oss tillbaka tillåtelsen att tro på vår EGEN vision? Bara stänga av all input från omvärlden. Vår vision. Vårt mål. Sen bara kavla upp skjortärmarna och köra.

Vad tror ni?

Det är väl bara upp till dig? Vad tycker du är kul och/eller viktigt. Räkna med att ha ett projekt som tar flera, flera år och som tar all din tid i anspråk. Men om det är din "grej" då är det väl rätt för dig. Sedan så tror jag att de flesta vill göra annat på sin fritid också samtidigt som de flesta vill ha allt färdigt på en gång också...

 

[anders07]

Jag tror det finns många här som renoverat både det ena och det andra... Vi har gjort "bostadskarriär" i Stockholm genom att "renovera upp" oss genom tre lägenheter och två hus. Det sista huset vi köpte hade stått tomt i 10år, taket läckte, fönstren höll på att trilla ut och mögel i golvet men det var en betong/tegelkåk från 1977 så stommen var stadig och bra så vi rev ut allt till den nakna betongen och började bygga upp...

Är det fråga om ändringar/renovering av större bärande delar är det tveksamt om man ska/kan göra det själv tycker jag. Då behövs konstruktionsritningar och ett ett helt annat säkerhetstänk än vad en amatör har. Visst kan man läsa sig till mycket men stommen måste man ha respekt för att man bygger på korrekt sätt!

Sen är det bara att börja... Mitt tips blir väl att skapa listor och avsluta något innan man påbörjar nästa grej och tidsuppskattningar håller nästan aldrig så det kan man uppskatta men inte binda sig till (om man inte vill ha magsår inom de första veckorna).
Om du har heltidsarbete och tror att u ska orka bygga varje kväll och varje helg, glöm det!
Räkna med kanske 20 timmar i veckan, det tar mycket tid att hämta material och planera också.
Kör bort skräp (eller anlita någon som kör bort) regelbundet och håll arbetsplatsen ren och plocka undan efter varje moment och håll verktyg på samma ställe. När du är klar med hammaren, för tillbaka den till sin plats och lägg den inte "på högen"!

Känns det inte kul mera, ta en tur till någon annanstans du gillar, ta in på ett spahotell eller något annat trivsamt och släpp huset för ett tag. Du äger huset, inte tvärtom!!!

 

[torparavgrund]

Magnus Filip:
Du verkar inte ha en susning var Yxlan ligger i förhållande till Stockholm. Det är ca 8 mil. Plus färjan till Yxlan. Det tar två timmar för att åka till bekanta på Yxlan från Stockholm - med bil.
Jag skrev mest för visa hur det var förr. Mest som en kul grej. Tvivlar på att det finns ngn som gör motsvarande ansträngning i dag.

Och jag tvivlar på att det finns särskilt många kvinnor idag som ställer upp på att göra precis ALLT ANNAT i fråga om skötsel av barn och hem medan hennes make är borta precis hela helgen och renoverar och sedan jobbar hela resten av veckan.

Jag känner flera äldre män (70+) som knappt har en relation med sina barn idag, helt enkelt för att de aldrig var där när de var små, bl.a pga arbete och husbyggen. Flera av dem beskriver en djup ånger och en känsla av att med facit i hand ha slösat bort sina liv. Man kan säkert läsa om gubben som tog mopeden till Yxlan och beundra det, men själv tycker jag mest att han låter som en kombination av man av sin tid... och fullständigt dum i huvudet.

 

[torparavgrund]

@Stigur-Olafur Jag kan komma med lite perspektiv, håller på med ett hus från 1929. Det misshandlades svårt med plastmaterial och bortrivna originaldetaljer på 70-talet. Där har jag reparerat lite syll, bytt bjälklag, rensat och plastat grunden, rivit en murstock, byggt ny blindbotten, isolerat och lagt nytt golv, håller på bygger kök och dragit om det mesta av elen, och så släng in lite växel i form av tapetsering, lister, bröstpanel, bla bla bla... jag är väl kanske 90% "färdig" nog att kunna flytta in efter att ha hållit på sedan hösten 2019. Minst en dag nästan varje helg, mina senaste två semestrar... Det är kul att nästan vara färdig men jag är rätt less på skiten.

Det är inte svårt alls. Det bara tar överjävligt mycket tid. Så fruktansvärt. Mycket. Tid. Tidstjuvarna ligger i småsakerna. Man ska bara ta loss en röten halvmeters stump regel de stagat upp golvet med... nej, den satt visst i syllen med 12 st fyrtumsspik som måste dras ut också. OK, dags att riva bort det här golvet så man kommer åt plankgolvet under. Jaha, det fanns ett till. Och ett till. Och ett till. OK, det var visst fem olika golv i omgångar, varje lager fastsatt med hundratals småspik.

Det här huset har varit värt att fixa till för att jag gillar läget och stommen är en riktig pärla.

Men ganska snabbt når man en punkt där det blir ekonomiskt oförsvarbart att hålla på reparera och renovera. Ett ruckel är ett ruckel.

Men du gör vad du vill med din begränsade tid på jorden och dina egna pengar. Jag håller med @Nötegårdsgubben, det andas fattigdomsromantik.

 

[Anonymiserad 382559]

Bitterheten lyser starkt
Vad sägs om alla dessa stadskärnor med 1600 talshus eller varför inte Visby. Det finns gott om gamla stenhus och välbyggda trähus i sverige. Jag har själv både 1700 tals hus i sten och sekelskifte i trä. Och tro det eller ej, båda i sverige. Jag föredrar trähuset med högt i tak och stora fönster.

Det finns några få undantag som Visby, en by med trånga vinda hus. Med det är ytterst få platser i landet. Ett och annat 1700 tals hus finns också. Vissa är säkert fina att bevara.
Men på det hela taget är det vettigare och miljömässigt bättre med nyare hus, flera olika miljömässiga fördelar, inte bara energiförbrukningen, miljön för familjen också.

 

[Zeke_Varg]

Jag ser det som orimligt att jag beger mig in igen i ett sånt hör projekt igen. Dels för att vi nog inte flyttar igen o dels för omfattningen på jobbet.

Vi snabbspolar processen med massa duktigt ”dyrt” folk. Vi har också gratis arbetskraft. Ambitionen var aug-april. Vi kommer hamna ungefär där. Med 1500 ”gratistimmar” och stora mängder betalda byggjobbare så kommer vi ändå ha gått back ca 1mille netto mot värdestegringen vid skapat. Då har vi inte lagt så mycket krut på vinden, källaren och trädgården än. Nu ska vi bo där tror vi till döden kommer och hämtar oss..

Tänk efter 5 gånger innan ni ger er in på ett totalrenoveringsjobb. Det blir till att bo på en byggarbetsplats eller dubbelt boende. Slitsamt för relationen. Slitsamt för egna kroppen. Tungt. Tungt mentalt. Overkligt många beslut att ta på ingen betänketid alls. Vilken ambitionsnivå? Hur fint måste det bli? Reservbudget? Omöjligt att veta vad som händer efter att man river loss gamla ytskikt. Snett, vint, krokigt, lagat, asbest. När man börjar är det bara att köra. Vi är trötta på byggandet men det blir fint. Snart.

 

[Anonymiserad 382559]

Jag ser det som orimligt att jag beger mig in igen i ett sånt hör projekt igen. Dels för att vi nog inte flyttar igen o dels för omfattningen på jobbet.

Vi snabbspolar processen med massa duktigt ”dyrt” folk. Vi har också gratis arbetskraft. Ambitionen var aug-april. Vi kommer hamna ungefär där. Med 1500 ”gratistimmar” och stora mängder betalda byggjobbare så kommer vi ändå ha gått back ca 1mille netto mot värdestegringen vid skapat. Då har vi inte lagt så mycket krut på vinden, källaren och trädgården än. Nu ska vi bo där tror vi till döden kommer och hämtar oss..

Tänk efter 5 gånger innan ni ger er in på ett totalrenoveringsjobb. Det blir till att bo på en byggarbetsplats eller dubbelt boende. Slitsamt för relationen. Slitsamt för egna kroppen. Tungt. Tungt mentalt. Overkligt många beslut att ta på ingen betänketid alls. Omöjligt att veta vad som händer efter att man river loss gamla ytskikt. Snett, vint, krokigt, lagat. Vi är trötta på byggandet men det blir fint. Snart.

Tror Ernst är en bov i dramat. Konstigt att det inte finns någon lag mot Ernst? Lex Ernst? Olagligt att smörja svenska folket med fula och galna renoveringstips + olagligt att sätta vansinniga griller i vanligt hederligt folk, särskilt i fruar.
Olagligt att låtsas vara helylle och låtsas ha det mysigt 100% av tiden.

 

[imported_Benno]

Efter en renoverad bostadsrätt (20-tal), en villa (20-tal) spontanköpte vi ett 20-talshus där jag redan vid visningen tänkte att det var det värsta jag sett. Besiktningsmannen sa att vi köpt en tomt med ett hus på. Läget är det inget fel på. Lite nya tapeter och kök blev fyra år av mer eller mindre heltidsrenovering. Det dröjde närmare 15 år efter det innan jag ville göra något med hus igen och med facit i hand tror jag rivning faktiskt hade varit bättre för alla utom säljaren, som gav oss förtur eftersom de andra spekulanterna planerat att riva det som var säljarens föräldrahem. Men jag hade förstås inte facit när jag började. Nu har vi för något år tillbaka köpt ett stort orenoverat 20-talshus. Förmodligen är det någon bokstavskombination som inte definierats ännu.